onsdag 30 april 2008

I Öja


Ah. Den första dagen av min lilla smygsemester i Öja har börjat på bästa sätt. Om man sitter på trappan till heimgååln en sommarkväll kan man till exempel titta på stenen där flaggstången stod när jag var liten, och vitrosbuskarna och syrenen. Än är det inte riktigt sommar, och jag ska ner till Finlands Rövh... ursäkta, Pärla ännu en gång innan jag åker upp för sommaren. Men när jag hittade ett par dagar ledigt mitt i slutstressen av vårterminen tvekade jag inte en sekund att hoppa på tåget hit upp. När jag är här existerar inte Åbo, skola och fullklottrade kalendrar, skönt!

Det var en och annan som höjde på ögonbrynen när jag ställde mig iväg till tåget igår. "Ska du åka härifrån nu?" var den vanligaste reaktionen. Jo, det är precis det jag ska! Jag vill helst slippa detta stressande med picknickar och mösspåläggningar, champagne och kringstruttande i lilla vita lippisen med svart skärm. Som inte ens är roligt, man gör det bara för att man måste. Jag gjorde ett tappert försök ifjol, och det enda jag minns är att det var ett enda satans travande mellan platser med fåniga namn (Sibbe, Vååårdbärje', Kåååren...) och olika aktiviteter man "ska" göra bara för att det råkar stå sista april i almanackan. En massa sterss - för ingenting.

Jag säger inte att jag inte kommer att ändra mig. En vacker dag står jag kanske där med min lilla fåniga mössa (som bevisar att jag suttit på lektioner i fullständig bullshit under tre år och för det fick köpa en dyr huvudbonad), skumpaglaset i högsta hugg och sjunger "Vintern-ra" och tycker att det är jättelajbans att vara med. Men just nu är Åbo bara ett ställe jag måste se på en liten tid till, för att - som jag högtidigt lovat mina närmaste - aldrig någonsin komma tillbaka. Och det betyder inte ens på besök.

När tåget rullade in på stationen i Kokkola igårkväll kändes det bara skönt att äntligen vara här. Visst är det lite kallare, inga vitsippor har vi i våra skogar och inte kan jag gå i skolan här - men detta är nog mycket mera jag än Åbo någonsin kommer att bli. Satt på farstubron och drack kaffe och bläddrade i några ÖB:n för att se vad som hänt under tiden jag varit borta. Hängde en maskin tvätt ute på klädstrecket och såg dem fladdra i vinden. Skogen ligger utanför fönstret, och bästa stan finns en kvarts bilfärd borta.

Och här kan jag sova på nätterna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar