torsdag 28 augusti 2014

Böh! Nu blev ni allt rädda...

NU FÖRSTÅR JAG ATT NI TROR ATT JAG HAR GÅTT OCH DÖTT ETCETERA. Men det har har jag ju inte. En lång bloggpaus har det blivit hur som helst. Faktiskt den överlägset längsta i denna bloggs historia. Har övervägt att blogga redan en tid nu, men det blir liksom någon slags tröskel när man har pausat så länge, liksom att nu borde jag har något JÄVLIGT viktigt att komma med. Och det har jag egentligen inte. Men here we go.

Känner kanske inte att jag vill gå genom den gångna sommaren i detalj nu mera, men sammantaget kan man ju säga att vi hade i alla fall tur med vädret. Helt fantastiska sommarveckor har det varit, sol och sol och mera sol. Gillar att vädret är så stabilt att man med flickorna kan bestämma att "Hey, vi drar till Ohtakari nästa vecka" och helt kunna lita på att det kommer att vara strandväder.

Här hade det redan hunnit bli augusti, när jag och min kaveri P styrde upp en vinkväll mitt i veckan. Det var så varmt att vi satt i min trädgård till in på natten och dryftade viktigheter över varsitt glas. Läckert med folk som är sådär skönt anspråkslösa. Som P. "Kan vi grilla korv och dricka vin?", och jag bara "Nog kan vi grilla kött också, jag kan...", och P avbryter: "Pscht, korv duger". Så vi grillade korv (med hjälp av cirka en liter tändvätska och kol från ifjol), tände ljus och så var det med den saken. Jojo, vi cyklade in till Calles terrass också fram på småtimmarna, såklart. Men det om det.

Ser ni stigen? Den leder fram till mitt nyfunna smultronställe - Punakalliot! Där har jag tillbringat största delen av semestern. Nästan varje dag en sväng till Punis, där har jag läst, lyssnat på podcasts, smuttat kaffe (haft sönder inte en utan två termosar, så det har ju blivit ett visst svinn) och simmat så att bikinin i slutet av sommaren var helt sliten. Ett gott tecken.

En kväll lurade jag med mig flickorna till Punakalliot också på kvällssim. Det var himla mysigt, vet ni.

Och nu har jag redan hunnit jobba någon vecka. En sak som är trevlig är att jag under den sista semesterveckan började känna en längtan till jobbet. Det hade liksom varit så perfekt, jag hade hunnit sola och simma och fira semester så till den milda grad att jag kände att jag hade fyllt behovet och kunde återgå till vardagen. Faktiskt skönt med rutiner igen. Igår bunkrade jag upp med nya blockljus från Anttila, så nu är det väl småningom höst då? Okej då.