tisdag 31 januari 2012

Saker som stör så satan, del 27

Grejer jag stör mig på i folks facebookuppdateringar, och på nätet överlag: att skriva "d" istället för "det". Typ "var e d?" eller "d visste jag inte!". ÄR DET SÅ FECKING TUNGT ATT SKRIVA UT HELA "DET"?. Det är trots allt fråga om två tecken, på ett tangentbord finns de dessutom nästan bredvid varandra, borde ta cirka 0,3 sekunder att skriva ut hela ordet.

Den som skriver "d" har fastnat på någon slags nittiotalsnivå på sitt internettande, då när man hittade på en massa fyndiga förkortningar när man till exempel skulle chatta. Typ en massa *s* inbakat i texten, som betydde att man skrattade. Urfånigt.

För det andra. Att vända smileys fel väg. Om man prompt ska använda smileys, då gör det då ordentligt. Alltså :), inte (:. Eller ännu värre (=. I min värld ska inga smileys ha något likhetstecken.

Nåja, det om det. Eller som kidsen säger: OMFGLULZ!!1

3 x koffeinkick

Sovande-kattmuggen rymmer ganska exakt tre vanliga koppar kaffe. Den mängd som bildas när man följer kaffekokarens måttsystem. Precis lagom för att man ska hålla sig vaken i detta kritiska skede. Alltså efter jobb, butiksrunda och hemfärd i ett okristligt kallt väder. När man så kommer hem, stänger dörren om sig och får befinna sig inom hemmets fyra, varma väggar - då är risken stor att man nickar till. Förra vintern somnade jag till exempel sittande, lutad mot ett element. Nu ska kattmuggen hjälpa till att förhindra det.

måndag 30 januari 2012

Mel. Gubben i lådan

Laxen i ugnen, laxen i ugnen
vad har du för dig, sover du?
Kokar du kaffe, borstar du skorna?
Laxen i ugnen: blir klar, tjohej!

Måndag, har precis kommit hem från en sväng på gymmet. Det var svi-hiinkallt att cykla dit och hem. Jag längtar efter vår och barmark och gräsmattor. Av flera orsaker. Men just då under cyklandet främst för att jag avskyr detta polarklimat. Det är fan inte människovärdigt.

Och nu väntar jag på att lilla laxen ska bli klar. Lax är någonting som ikki kan misslyckas. Man tager en lax, man duttar på lite olivolja, saltar, kryddar med citronpeppar och dill, och skvätter över en slor slurk pressad citron. In i ugnen. Vänta. Ut ur ugnen. Äta.

söndag 29 januari 2012

Söndagskväll 2.0


Jag är så uttråkad att jag håller på avlider.

Freestyler

Freestylade lite i köket igen, och framställde någon slags kycklinggryta med pasta. Höftade så till den milda grad att utrymmet till sist tog slut i hela grytan. Det var tomat-chilikross, det var hackad lök, det var creme fraiche, det var strimlad paprika, det var buljong - och till sist var kastrullen fylld till brädden med gojs. Hade köpt lite majs att ha i också, men den fick helt enkelt inte plats.

Resultatet? På den frågan vill jag nog slå till med ett rungande "nja". Ätbart. Okej. Men någon storfavorit blev det kanske inte. Dock vet jag ju med erfarenhet att grytor blir bättre när de får ligga och gotta till sig, och egentligen är godare uppvärmda.

Har varit på det sedvanliga söndagspumppipasset. Det gick bra tills högeraxeln började bråka, liksom den har gjort tidigare. Bänkpress är det som brukar reta upp den, och det var också under bänkpartiet i passet som jag började känna av den. Detta trots att man ju inte maxar (som storpojkarna kallar det) på ett sådant här slags pass.

Ska kurera både axel och psyke med en kaffe tillsammans med fina flickorna. Bra avslut på en helg. So long!

lördag 28 januari 2012

Jahaja!

Så fick man en lapp i brevlådan och fick traska iväg till posten och kvittera ut ett kuvert från Valvira. I det låg ingenting mindre än en beviljad ansökan om legitimation. Nu är jag så färdig man kan bli. Riktigt på riktigt färdig och klar och registrerad yrkesutövare.

Så god kväll, önskar leg. talterapeut M. Kronqvist!

torsdag 26 januari 2012

Torsdag redan?!

Tror bestämt att jag sitter och dricker universums mest lyckade kaffekopp just nu. Det är perfekt doserat, tempererat och på alla vis välgjort. Glädjen i de små tingen, har jag tidigare sagt! Lite svårigheter att få kaffet i sig bara, eftersom också universums största finne har landat i mitt ansikte och typ täpper till halva munnen (okej, lätt överdrift). Med jämna mellanrum sker det - poff, bara - så får man en grotesk aknevulkan i ansiktet, som man sedan får bannas åt i evigheter innan den försvinner.

Fick i helgen höra att jag "ser barnslig ut". Jag blev lycklig som en sol, emedan jag tog det som en komplimang (herregud, man har ju helt klart tid att se gammal ut resten av livet, gärna ser jag barnslig ut ännu i många år), men direkt som en akneangripen teini vet jag inte om jag vill se ut.

Annars så doftar det ljuvligt av bullar här. Tro inte att det är min förtjänst, onej. När jag kom hem från gymmet och dråsade in genom dörren bara vällde doften emot mig. Säkert någon av grannarna som bakar. Inte mig emot, här får man hemtrevlighetsdoft alldeles utan ansträngning. Inte bullar, förresten. Det är... sniff, sniff - någon slags kaka. Sockerkaka av något slag. Med - sniff - citron?

Imorgon är det tammefan fredag. Den här veckan har gått så sjukt fort att jag inte har hunnit med ett dugg. Man kan dock lätt säga att jag har hunnit med en hel del. Om vi räknar från förra veckans fredag, till exempel.

Kom på att det är ungefär tvåhundratvå år sedan jag publicerade några bilder på bloggen. Så nu tänkte jag avsluta inlägget med random bild ur någon fotomapp. Men jag hittade ingenting värt att publicera. Så därför kan ni ju titta på den här, mera meningsfulla bilden:

En kanin med en plätt på huvudet.

Kaninjäveln hittas på: http://worldofelfi.files.wordpress.com/2011/09/a-bunny-demotivational-poster-1247260960.jpg. Eller så googlar man bara på "bunny with a pancake on its head". Förvånansvärt många träffar.

onsdag 25 januari 2012

T som i tråk

Äääääääh. Jag förgås av uttråkan. Så dyngkallt ute att man inte har lust att vistas där mera än nödvändigt. Jag var ute och sprang igår i typ -14, och har blivit så klen att jag numera tycker att det är kallt. Så idag får det vara. Ingen pumppi idag, och inget annat program heller. Har tagit päikkärit på soffan, och nu är jag rastlös som en heroinist på katko.

Var och tankade idag, och herregud så jag frös om händerna! Det är någonting med det där att stå och hålla i en iskall bränslepistol på en dragig bensinstation och stirra på de tickande siffrorna på skärmen och vänta-vänta-vänta. Och peta med kort och knapptryckningar. Och fippla med tanklock med iskalla händer. Fingrarna var som okokt spagetti att greppa ratten med efter det.

Jahaja.

Tråkigt.

Tråkigt.

Tråkigt.

tisdag 24 januari 2012

Åhå!

Sitter här pigg och vaken och knaprar i mig frullen bestående av naturell yoghurt, blåbär, hallon och en näve solrosfrön. I alldeles god tid före jobbet. Kolla - jag BLOGGAR, till exempel.

Undrar om detta ska bli en vana? Hoppas.

måndag 23 januari 2012

Pappa

Apropå pappor förresten. Är det någonting jag uppskattar så är det att jag har en pappa som låter mig göra saker själv, som inte lägger sig i och ska veta och bestämma. Om jag har bestämt mig för en sak så får jag ro den i land själv. Om jag inte specifikt ber om hjälp, alltså. Det har jag särskilt märkt den senaste tiden. Han finns bara ett telefonsamtal ifrån om jag behöver fråga någonting, men han låter mig bestämma, försöka, genomföra, göra själv. Inte en min rör han, kliver inte in på mitt område med minsta lilltå, tar inget förmyndarskap.

Verkar faktiskt lite som om mina föräldrar av någon outgrundlig anledning litar på att jag kan och vet och klarar av. Fattar inte varför. Jag vet ju ungefär ingenting. Eller också så sitter de på pin jävelskap och låter mig göra idiotiska dumheter hela tiden, och skrattar bakom min rygg och fnissar "Ja-a, få se vad hon ska hitta på näst. Den där fjanten".

Endera.

söndag 22 januari 2012

X to the Z - Xzibit

Var till Öja en sväng idag, emedan mor bjöd på födelsedagskaffe. Kring bordet satt också moster med man, samt en av bröderna som satt med telefonen i hand och väntade på samtal från jobbet. Han har nämligen ett sådant där jobb där man är hemma och väntar på att chefen ringer och kallar in en. Undrar hur sådant skulle se ut i min bransch? "Hej, vi har ett skorrande R som kommer in om trekvart - kan du komma?".

Nåväl, mor skulle förklara hur hon hade tillrett en trattkantarellsoppa som hon hade bjudit middagsgästerna på dagen innan, och berättade att hon hade "pimpat upp soppan med lite smältost".

Jag: "Men mamma, vet du vad en pimp är?".
Mamma: "Jamen, jag menar att man liksom 'pimpar upp' någonting. Gör det lite bättre.".
Jag. "Men vet du vad en pimp är?"
Mamma: "Nå det är väl en pippeli då säkert...".
Jag: "En pimp är ju en hallick".
Mamma: "Jaha".

...

Mamma: "Jamen, det får betyda vad det vill, jag menar bara att man piffar till det när man pimpar"
Jag: "Mm-m, men ids ändå inte använda det uttrycket på dagis. Typ 'jaha, barn - då ska vi pimpa upp den här snögubben med lite glitter' ".
Pappa (i bakgrunden): "Jo, gör det. Man ska inte undanhålla verkligeheten för barn. Då får de en chock när de blir äldre och plötsligt får reda på en massa sanningar som ingen har velat berätta för dem.".

I bakgrunden häller pappa upp kaffe och mumlar för sig själv: "Pimp my ride...".

Kan vara rätt kul på Nyströmsbackan.

fredag 20 januari 2012

Extra! Extra!

Hello fredag! Hela den här veckan har jag - hör och häpna - stigit upp utan värre sväranden, dessutom i helt rimlig tid. Såklart lite sväranden, det hör alltid till när man måste vakna före klockan tio, och såklart inte överdrivet tidigt. Men sådär så att man inte måste sminka sig, borsta tänderna, duscha och klä på sig, samtidigt som man rafsar ner lunchlådorna med ena handen och vrider om bilnyckeln med den andra. Det är ungefär så det ser ut vanligtvis. Jag är visserligen rätt tidseffektiv, men fem-före-insanity-på-grund-av-panikstress varje morgon är lite onödigt. Nu har det varit rask, men ändå ganska normal, mänsklig takt.
.
Och titta idag - idag är jag såpass tidig att jag inte bara hinner slå på datorn - jag hinner också BLOGGA. Detta är helt galet! Har aldrig sett på maken i mitt lilla liv.

Nåja. Nu ska jag föna håret och borsta tänderna (enskilt!) och dra till jobbet. Grattis på fredagen, som blogg-Catariina skulle säga!

torsdag 19 januari 2012

Dutthandel

Är det inte ett sällsynt krångligt körväder i vinter, eller minns jag fel? Nog har jag förr kört vintertid, men aldrig beskådat maken till lös, spårig och liksom lealös snö, som bara glider omkring. Fräser fram som någon slags snöslunga här längs gatorna, lite i sicksack med snön sprutande kring däcken, mumlandes en stilla bön om att inte plötsligt ta kurs mot någon parkerad bil intill trottoaren. Känns som om den här snön som kom liksom på en gång bara la sig över världen som någon slags mjölhög. Hm.

Jag är i otakt med mitt handlande. Det betyder att jag dutthandlar på daglig basis. Dutthandla är alltså att springa in till kvartersbutiker och köpa två varor här och två där. Idag dutthandlade jag en tandkrämstub och en salladskruka. Kom nyss hem, kokade kaffe och konstaterade att kaffemåttet skramlar i burkbottnen när man öser upp pulvret. Alltså är kaffet fem för slut. Imorgon blir det därmed ny dutthandel. Högst antagligen smäller en glödlampa när jag kommer hem med kaffet, så att jag ska tvingas iväg till butiken igen.

I övrigt inget att rapportera. Jag ska dricka lite kvällskaffe och youtuba lite. Har en ny obsession nu igen, så nu ska alla klipp som finns noga gås igenom. Tackhej.

måndag 16 januari 2012

"Stackara å vesila"

Ska jag säga någonting som ger mig extrem ångest? Att välja, bestämma, besluta, köpa, skriva på, förbinda sig (undra på att jag är ogift, HÖHÖHÖ!). Redan att köpa typ... ett klädesplagg på över 50 pix tycker jag är skitläskigt. Jag hade lite miniangst redan när jag köpte vinterkappan. Den där fina, spräckliga saken som jag handlade på Halonen före jul.

Och telefonen jag köpte förra veckan - hu, så obehagligt det var. Jag fick lite kramp i hjärnan när jag insåg att vissa funktioner var lite mera osmidiga än på den förra, vilket är en naturlig följd av att byta från den lur man har fingrat på i fyra (!) år till en annan. Reagerade genast med ett litet angstanfall, där jag övervägde att gå och byta den. Fast det gjorde jag sedan inte. Tänk vilket fjanteri för en jävla telefon. Och det var alltså ingen flera hundra euros Iphone. Långt ifrån.

Ni kan ju tänka er hurudant uppror mitt inre var i för ett år sedan, när jag stod på en parkeringsplats i Raisio och förhandlade om priset på den bil jag skulle köpa. Det var hundralappar hit och dit, och mitt inre skrek att "Jamen nu vill jag inte ha någon bil, kom jag på! Jag behöver nog ingen ändå, jag vill cykla. Jag vill inte betala försäkringar och besiktningar och bensin. Kan vi inte strunta i det här?!". Sedan köpte jag bilen, och så var det med den saken. Och inte har jag nu tänkt desto mera över den saken. Det är ju bara en materiell pryl.

Och så var det lägenheten jag bor i. Som jag nästan panikerade ihjäl mig över. Ni minns kanske att jag var och tittade på The Lägenhet innan den här, och nästan dog av inre stormar innan det stod klart att jag inte fick den. Och sedan dog jag lite igen när jag skulle ändra mig och hyra den här, för att jag nog-inte-visste-om-jag-riktigt-ville-ha-den. Och för att jag måste förbinda mig till ett års hyreskontrakt. Jag bara "Nemen, ett år! Herregud, hur ska jag veta vad som händer om ett ååår!". Precis som om jag skulle fundera över att ykskaks flytta till Australien. As if, jag gör ju aldrig någonting extravagant.

Om min fammos mamma, en barsk och rättfram kvinna, ursprungligen från Nedervetil - dessutom var hon enögd som en pirat - hade levat, hade hon säkerligen lagt mig i den folkgruppen hon kallade "stackara å vesila!".

söndag 15 januari 2012

Efter åtta

Är det lite medelåldersvarning på att en lördagskväll sitta och dricka starkt kaffe och "unna sig ett par rutor After Eight", och dessutom kommentera att "det passar så bra till kaffet"?. Det var i alla fall det bästa L och jag gjorde igår i Halkokari. Diskuterade bostadspriser och sjukvård, dessutom. Måste snabbt lätta upp stämningen med att dra några lite roisigare historier också, för att nu inte helt sitta och mjukna till. Som alla vet är jag ju hård som en höftprotes i stål. (Bah, vilket skitsnack, jag är ju töntigare än Lasse Stefanz egentligen).

På dagen gjorde jag min sedvanliga lördagsrunda på stan. Det är veckans höjdpunkt, att i egen takt få strosa på stan, prova kläder och sådär. Tyvärr är jag nu inne i en sådan där fas då jag inte hittar någonting. Kommer seriöst inte ihåg när jag senast skulle ha fyndat kläder. Så där så att man plockar på sig många plagg och måste välja bort några för att inte ruinera sig. Antingen har trenderna nu svängt så att det som finns i butikerna inte passar mig, eller så kan jag bara inte koncentrera mig tillräckligt för att se vad som finns. Eller så har min kropp på något vis blivit vanskapt, så att inget passar. Fast jag hittar inte ens någonting att prova, tycker att allt ser fel ut. Inte för att jag vet hur det ska se ut för att se rätt ut heller. Hm.

Så tömde jag min tomflaskeförråd och åkte för att panta. Vinkade glatt åt grannen när jag baxade in påse efter påse, överfull med klirr i bakluckan på bilen. Sedan släpade jag påsarna med mig till Prismas pantstation och stod en evighet och matade in dem i automaten. Kände mig med ens väldigt hurtig och produktiv, för så känner jag mig när jag gör någonting handfast, typ sorterar, lämnar in, pantar och liknande. Hurtig, produktiv - och lite alkoholiserad. Inte så att det stör, dock.

Blev igen lite irriterad i Prismas kassakö när en tant stod framför och skulle betala, och beklagade sig över att det är så himla komplicerat detta med att använda chipkort och den där betalapparaten, när man inte vet hur man ska bära sig åt. Jag blir så trött på det där tjatet. Det är inte alls svårt! Det kan för fan inte vara svårt att a) trycka in ett kort i en öppning som är fucking utritad med pilar och b) slå in fyra enkla siffror plus enter/grön knapp/ok, eller vad det råkar stå på just den apparaten. Det står ju på skärmen exakt hur man ska göra! Tydligare kan det icke bli.

Det är inte som om det skulle vara en matematisk formel man ska lösa, eller någonting som kräver kunskap eller intelligens. Det är bara ett kort som ska i en öppning och fyra små siffror - samma varje gång. "Jamen hur ska man veta vart man ska lägga kortet, när det är olika apparater på varje ställe, bjäbb, bjäbb, bjäbb!". Det är inte alls olika på varje ställe, det finns väl några olika slags apparater, de jag har sett har haft öppningen antingen a) upptill eller b) nertill. Jag har sett kanske... fem-sex olika modeller. Och de är inte mera invecklade än gammaldags trådtelefoner - inte exakt likadana, men man fattar ändå typ hur man använder dem. Och så finns det oftast en liten miniatyrbild av själva chipkortet bredvid öppningen, som visar vilken väg man ska lägga in det. Vilket enligt mig är ganska övertydligt. Jag menar, säger det inte sig själv att om maskinen ska läsa av chipet - då är det kortdelen med chip du ska mata in? Logiskt sett.

lördag 14 januari 2012

Karadag

Biggest loser är faktiskt ett program jag skulle kunna titta på, trots att det faller lite inom samma kategori som alla de här Bonde söker fru- och Idolprogrammen som jag hatar mera än hundar i soffor (och det betyder mycket). Men när det gäller att träna och gå ner massivt i vikt blir det intressant, tycker jag. Tråkigt nog funkar inte tv4 play utanför Sverige, konstaterade jag.

Däremot såg jag att en av deltagarna heter Slejman Karadag. Hehehehehe. Jag skrattade högt i ungefär fyrtiotre sekunder åt det faktumet.

Sedan undrar jag en annan grej. När en person med låt säga 60 kilos övervikt ska gå ner i vikt i den här typen av shower - då lägger den personliga tränaren adepten att springa på löpband. Och utomhus längs vägar, och ganska mycket intervaller i backar tror jag också jag har sett. Rent spontant - tycker jag med noll utbildning i ämnet - att det känns ganska vidrigt. Ska man verkligen springa med sådana förutsättningar? Jag skulle knappt ens tycka att man bör gå några längre sträckor, särskilt inte på hårt underlag. Man skulle ju inte ens rekommendera en frisk och vältränad, van löpare att springa några längre sträckor med en 60 kilos ryggsäck. Hur reagerar då en stel, otränad person med antagligen redan helt uppfuckade höfter och knän på sådant?

Igen vänder jag mig till mina fysioterapeutiska läsare. Är detta någonting ni har reagerat på? Och jo, nu är ju just Biggert Loser fråga om en tävling, så man "kan" väl inte ta det så försiktigt och korrekt som man borde. Men något slags ansvar måste väl pt:na också ha?

fredag 13 januari 2012

Kunde ikki motstå

Hui-hai bara, så var veckan slut som en urdrucken pilsnerflaska. Har bland annat hunnit jobba, gå några gånger på det nya Bodypumpprogrammet och konstaterat att det fullkomligt dödar axlarna. Vilket är en bra sak. Lustigt också att man får lyfta bicepspartiet till asennebiisin Eye of the tiger. Inne i mitt huvud nynnar jag "DUFF! DUFF-DUFF-DUFF! DUFF-DUFF-DUFF! DUFF-DUFF-DUUUU..!" i takt med inledningsriffet. I verkligheten nynnar man inte så värst. Grinar mest.

Sprungit ett par länkar också. Senast ikväll, den minst sagt pinande vinden till trots. Hörnini, om man kippade efter andan i motvinden här i stan - hurpass tror ni den där vinden ökade i intensitet ute vid Sundmun när det blåste från sjön? Litegrann, om man säger så. Vinden kom i hårda pustar och tog bokstavligen med sig stora moln av pudersnö som liksom duschade en i ansiktet med täta mellanrum. När jag passerade rondellen pulsade jag ställvis i knädjup snö.

Jag undrar hur hävt det är att bo där ute i bostadsmässeområdet, förutom mellan juni och augusti. Det är en infernaliskt blåsig udde, nämligen. Och vägen dit drivar igen på bara en kort stund vid denna typ av väder. Rätt var det är kommer man inte därifrån med bil.

På väg hem från jobbet shoppade jag lite muggar. Jag har nog egentligen tillräckligt många, men jag kunde bara inte motstå de här. Har fingrat på dem flera gånger, och förälskat mig i mönstret och formen. Och med ett pris på... var det 1,70 styck på Halpahalli tyckte jag att man inte faller så högt ifrån. Nästa kaffegäst får sin java ur roliga muggar med lustiga, sovande katter på.

torsdag 12 januari 2012

Vete

Tog en spontansväng kring kvarteren här ikväll när jag var ute och slängde soporna. Utan vantar och mössa, för jag hade tjockjackan på mig, och kunde fälla upp huvan och borra ner händerna i fickorna. I öronen lite ljudbok, håller på med en Paasilinna som bäst.

Nu är jag lite frusen, just så där lagom för att krypa under täcket och börja sova. Men först ska jag kröna verket med julklappen jag fick av min lillebror och Svägerskan. Nämligen den här fantastiska uppfinningen. Inuti tofflorna finns fickor två små vetedynor som man slänger i mikron, och sedan stoppar man tillbaka dem i fickorna. Känslan när man har kalla fötter efter att ha varit ute i kölden och får kura ihop sig med vetetofflorna. Mmm.

Bild: http://www.emendo.fi/media/.gallery/image146.jpg

tisdag 10 januari 2012

Åhfyfan

Åhfyfan vilket snöoväder det är ute. Var ute och krigade i löpspåret en stund, och blev fullständigt överyrd med den vita massan. I ett skede - eller vem lurar jag, under hela skedet då jag sprang - snöade det vågrätt, rakt in mellan ögonfransarna. Trots att jag kisade och kisade. Kom hem med eldrött, snöpeelat ansikte. Usch, det var verkligen inget roligt uteväder.

Det positiva är ju att jag nu lite diskret fick fiska lite beundrande ooh:anden för min tapperhet. Eller dumhet, vilket man nu väljer. Ytterligare en bra sak är ju att jag kan skryta bäst jag vill här, ni vet ju inte hur det såg ut. Det gick nämligen trögt och sakta, en naturlig följd av att man nästan springer och blundar i snökaoset som vräker emot en. Men det vet ju inte ni.

Nu hinner jag inte blogga mera. Måste titta på Madicken. Hej.

Grytan: rafflande uppföljning

Jodå, tackar som frågar, korvgrytan gick ner idag. Den var faktiskt inte så vidrig, den hade liksom hunnit gojsa till sig lite sedan igår. Men lite mera ska den nog pimpas om detta ska bli en vana. Känner att jag borde utöka min repertoar lite vad gäller matlagning. Så länge jag jobbade på sjukhuset fick man i alla fall luncha lite mera varierat, det var soppor och fisk och kyckling och kött lite blandat. Nu när jag står för matlådan själv, och lagar middag här hemma - då är det bra att ha mera än... typ tre rätter att växla mellan.

Om någon har bra tips på maträtter är det fritt fram att låta tipsen hagla i kommentatorsfältet. Gärna grejer som kan varieras lite, och så helst sådant som fixas i en enda kastrull eller helst i ugnsform, så att det är lätt att hiva ner i lådor och värma upp sedan. Alltså inte typ biff med tillbehör, för det är liksom flera olika grejer att joxa med, och blir sällan bra om man ska värma som en enhet. Jo, och vegetariska rätter går också oftast bort, för jag gillar nämligen att äta sådant som känner smärta och som har en mamma. Nånej, men jag råkar gilla kött väldigt mycket. Ja, fisk och fågel också.

måndag 9 januari 2012

Gryta

Så har vi kickat igång en ny arbetsvecka. Blev först lite förnärmad när jag trodde att den nya telefonen bara snoozar fem gånger, men detta kunde till min belåtenhet justeras. Fem snoozanden räcker ingenstans för den här kvinnan. Nu har jag programmerat in tio stycken, få se om det räcker.

I övrigt hade jag världens blackout när jag var till butiken ikväll. Cyklade via Halpahalli direkt efter gymmet, och gick apatiskt och stirrade på matvaror i vad som kändes som en evighet. Jag hade noll inspis och ingen aning om vad jag skulle köpa. Visste att jag borde fixa matlådor, men vad jag skulle framställa dessa lunchportioner av kunde jag inte komma på. Till sist plockade jag ihop grejer till någon slags korvgryta, varför vet jag inte. Inte precis så att det skulle vara någon favoriträtt. Bara namnet, korvgryta - det låter ju relativt äckligt. Men jag tänkte jag skulle pimpa den med lite skojiga paprikoroch sådant, och så tänkte jag att detta skulle vara något som är drygt och lätt att portionera och värma.

Men helvete vad läskig den började se ut, hela min makkarapata, där den tog form i grytan. Riktigt vidrig, för att vara ärlig. Jag är osäker på om detta ens går att äta, eller om det blir raka spåret i soporna. Nå, jag vräkte ut grytan i många lådor, och ska ta med den första till jobbet imorgon. Kan inte påstå att jag skulle vänta på lunchen. Så här är det då, när man är en sådan hjälplös stackare i köket, och ändå prompt ska freestyla.

söndag 8 januari 2012

Nytt hos mig

Har tjackat ny lur som födelsedagspresent åt mig själv. Detta eftersom akkun i den förra började bli milt sagt begränsad. Eller som en uttryckte sig häromveckan: "Skulle ju vara kul att ringa dig någon gång, utan att du direkt meddelar att vi har cirka en halvminut tid att prata innan samtalet bryts".

Det råkar nu bara vara så tråkigt att köpa teknikprylar att jag inte riktigt kommer mig för att göra det. Har aldrig fattat juttun med att köpa en telefon bara-för-att. Nå, när luren är slut så är den. Köpte ny, och är därmed något klumpig och besitter en ständig skräck att jag av misstag ska råka sända ett meddelande åt till exempel alla i adressboken. Om så sker, ber jag om ursäkt på förhand.

lördag 7 januari 2012

Får det vara en bebis till kaffet? Ja tack, gärna!

Om det är någonting som känns idiotiskt är det detta med röda dagar. En ledig fredag och alltså en extra lång helg kan så klart vara trevligt, men det här med att allt ska vara fucking stängt är ju helt befängt. Vad ska man med en ledig dag till om man inte kan göra någonting för att allt är igenbommat? Hur dumt som helst.

Nå, jag gjorde ett taktiskt drag och bjöd in mig på kaffe till fina S och hennes familj. Och det var en bra programpunkt, för jag fick göra många roliga saker. Som att snacka lite med en 1,5-åring, titta på Pippi, dricka kaffe, prata och som pricken över i:et under tiden hålla en baby på under en månad i famnen och paja lite fjunhuvud och killa lite minifötter. Eftersom jag är lite svältfödd på detta med att hålla minibabysar i famnen så gjorde jag det med besked, liksom för att bunkra upp. Jag höll den lilla, ostbågeformade typen så länge att armarna domnade och jag nästan fick värmeslag. Det är varmt att hålla bebis. Varmt men mojsigt.

På väg hem höll det på att bli spännis. Redan på väg till S, som bor i en annan kommun, lyste bränslelampan. Jag orkade inte tanka då, utan tänkte ta det på tillbakavägen. Lite småorolig blir man ju ändå när man inte har riktigt koll på hur mycket bensin som finns kvar, och man dessutom kör på ett sätt som inte är riktigt bränslesnålt. Typ kallstarta bilen ett par gånger, gräva sig fram på oplogade vägar och sådär. När jag sedan sent om sider kunde slita mig från med varma babyn i famnen för att åka, och drog till bensinstationen - möttes jag av en lapp på automaten. Ur funktion. Och på grund av den röda dagen (idioti, sa jag!) var den tillhörande servicestationen också stängd. Chansade på att närmaste station - som egentligen låg i fel riktning, bort hemifrån - skulle vara öppen. Turligt nog var den det, tanken räckte och jag kunde tanka och sedan åka hem.

torsdag 5 januari 2012

Egentligen borde jag ju inte ens vara nykter en kväll som denna

Vad fan är det som gör att de kvällar då man vet att man kommer att få sova ut följande morgon, är de kvällar då man är dödsslut och redo att lägga sig halv tio? Sitter liksom och stirrar längtansfullt på urtavlan och väntar på att det ska bli någon slags rimlig tid för läggdags. Medan man randon vardagskväll måste tvinga sig att gå och lägga sig någon gång på småtimmarna. Varför är det så? Jag sitter här och huttrar och småfryser och är så sömnig att jag kunde somna på fläcken. Och klockan är 21.49.

Och jag vet också att jag imorgon kommer att vakna med ett ryck och tänka AMENSATANJAGHARJUFÖRSOVITMIG. Och vara övertygad om att någon klient sitter och väntar på mig på kliniken. Jag brukar göra så när jag har ledigt, nämligen.

Har varit ute på promenix ikväll tillsammans med P. Det var typ snöyra, små vassa flingor som piskade i ansiktet hela vägen. På väg ut mot Sundmunstranden kom snön vågrätt rakt i nyllet, och vägen höll på att driva igen. Men det var trevligt ändå. Med rätt sällskap, så.

onsdag 4 januari 2012

Birthday girl

Kokade kaffe och bjöd familjen på lite tårta här i Neristan ikväll, eftersom jag händelsevis fyller år idag. Trevligt nog tittade bästa L och J också förbi, även om den ena av dem snopet fick sitta och dricka vatten och se lite ynklig ut med sina nyopererade visdomständer.

Presanger fick jag också! Bland annat det här lilla kuvertet. Inuti det fanns ett presentkort på någonting jag aldrig har varit med om förut, nämligen en ansiktsbehandling hos en kosmetolog. Ska bli helt fantastiskt att få slänga sig ner i behandlingsstolen och i en hel timme, that is sextio minuter, få en grundlig facial så det bara smäller om det. Kan någon ens påta en i ansiktet i en timme i ett sträck? Herregud på en timme hinner man ju transplantera en ny näsa eller vad som helst! Till exempel min dagliga sminkrutin går på cirka tre minuter. Fatta vad amazing detta kommer att bli. En hel timmes ansiktsbehandling.

Förresten är det lite lustigt, det där. Att ens mamma kommer med en present som hon valt ut för att hon tycker att "du för en gångs skull skulle få sitta i lugn och ro och slappna av och riktigt njuta". För några år sedan fick hon med milt våld tvinga upp en ur sängen och tjata hål i huvudet på en för att man skulle åstadkomma någonting annat än att odla akne och sova. Typ.

Nu ska jag slänga mig på soffan en stund. Påfrestande detta att vara birthday girl.

tisdag 3 januari 2012

Krönikan 2011

Jaha, 2011 då. Vid första anblicken, eller eftertanken känns det som vanligt som om jag inte har åstadkommit ett jävla dugg ifjol heller. Men, som vi konstaterade med damerna under nyårsaftonskvällen då vi summerade året, så har trots allt ett år och en massa händelser ändå passerat. Man bara glömmer så lätt.

I iskalla januari började jag för första gången i mitt liv jobba heltid med någonting som inte var ett sommar- eller jullovsjobb. Praktiken på centralsjukhuset tog slut där i mitten av januari, och jag fick fortsätta som vikarierande talterapeut efter att en av kollegorna fick nytt jobb i en annan stad. Med facit i hand var det ett sjujävla svårt jobb - talterapeutbedömningar till största delen på finska - och jag gärna hade haft mera erfarenhet innan jag hade tagit mig an någonting sådant. Man ska gärna vara en självsäker, erfaren, duktig och kunnig talterapeut innan man börjar bedöma fall inom specialsjukvården. Man fick milt sagt hållas på tårna. Lärde mig nya saker varje dag, det är nog den intensivaste kurs i hur-man-är-talterapeut jag har fått i mitt liv.

Jo, och i januari blev jag också bilägare! Min vackra, svarta pärla som jag var och hämtade till Raisio en iskall vinterdag. Hes som en kråka anlände jag till Kokkola sent på kvällen samma dag, bakom ratten på mitt nyförvärv. För när man har köpt bil måste man sjunga hela vägen hem. Det är inte jag som har bestämt det - det bara är så.

Hela våren jobbade jag på sjukhuset. Var några intensiva dagar i Åbo och jobbade på gradun. Sov på golvet hos min bror i studentbyn, och tillbringade dygnets vakna timmar på Arken. Sedan opponerades gradun, och nu återstod främst lite bearbetande och färdigställande av Skriften. I maj fick jag nytt jobb, packade ihop mina saker och flyttade från sjukhuset till hälsocentralen. Innan dess var det tuffa kvällar på sjukhuset, då jag försökte få klart det jag hade på hälft, och skrev mångamånga utlåtanden. Det där med att skriva utlåtanden på ett språk som inte är ens modersmål, det är verkligen en utmaning. Men herregud en sådan lärorik sådan. Tid, ork och lust till gradun hade jag ingen, även om den malde lite i bakhuvudet hela tiden.

Togs emot på nya jobbet av fina kollegor, och har trivts finemang som hvc-talterapeut. Tar fortfarande emot klienter på båda språken, och lär mig något nytt varje dag. Vi har ett nära samarbete oss kollegor emellan, och mitt small-talk på finska har utvecklats ytterligare. Det liksom blir så när man lunchar tillsammans, frågar hjälp av varandra, samarbetar, har möten och planerar grejer. Även om jag ännu är långt, långt, långt från nöjd med mina språkkunskaper. Men med tanke på den utveckling som har skett de senaste tolv månaderna kan man kanske vänta sig en fortsatt förbättring. Steg ett är väl att man faktiskt muntligt vågar börja på en mening utan att ha tänkt ut och repeterat den fyra gånger tyst för sig själv. Sedan har jag såklart ännu lust att frustrerat hacka mig med en kulspetspenna i ögat, när jag av misstag lägger fel ändelse på ett ord och låter som en äkta öjalainen som pratar sååmi.

Sommaren var ju fantastisk i år! Just en sådan där som den ska vara. Min första sommar in the city, dessutom. Under åren i Vasa och Åbo har jag ju alltid bott i Öja under sommarmånaderna. Nu bodde jag i Neristan - and i loved it. Varje dag efter jobbet åkte jag ut till playan vid Sundmun, lapade sol, slappade och läste lite ibland. Ni ser väl de små grisrosa tåstumparna nere i bild? Bra, kollade bara.

Simmade såklart massor, fick färg på magen och salt i håret. Och hade ledigt varje helg! Sedan kanske 2004 har jag haft en handfull lediga sommarhelger sammanlagt, och nu var varje lördag och söndag lika med ledighet. Och det härliga, varma, fantastiska vädret svek inte. Morgonkaffe på stranden på lördagarna, någon?

I september gjorde jag den sista resan till Åbo för att avklara en opponering. Och grät nästan av lättnad när jag äntligen fick åka hem och konstatera att jag aldrig mera behöver sätta min fot i stan. Det här fotot är inte från den resan, utan utgör en klart förskönad bild av verkligheten. I själva verket störtregnade det hela tiden, och jag sprang som en halvdränkt, svärande katt mellan tågstationen och akademikvarteren.

I höst har jag mest jobbat, och så var det dags för den sista, avslutande litteraturtenten. Som jag läste till som en liten dåre. Jag pluggade så infernaliskt mycket, rent tidsmässigt, så jag har nog aldrig gjort någon liknande. Vågade inte annat, helt enkelt, för jag skulle tammefan aldrig orka tenta om, ifall jag skulle kugga. Och visst gick tenten igenom.

Var med pappa på älgjakt en superfin höstdag.

Sedan, var det någon gång i november, när ett mail rasslade in i inkorgen. Amanuensen på skolan frågade försynt om jag hade tänkt bli klar i år. Och påpekade samtidigt att allt i så fall måste vara klappat, klart och inlämnat om en dryg vecka. Jag insåg med det samma att detta inte kommer att lyckas. Jag hade en halvfärdig kurs som jag måste färdigställa, samt en liten detalj som kan sammanfattas som graduavhandling. Minns det så väl. Jag satt på kaffe i Halkokari med bästa L och J, och sa att den där gradun lär jag nog inte hinna få klar nu heller, för i så fall måste den vara klar om en vecka, höhöhö. Funderade redan på nästa chans.

Svarade på mailet, det var väl någonting i stil med att jag säkert inte hinner, men tack vare amanuensens (tack, E!) uppmuntran och information om att "det nog finns en teoretisk möjlighet", så bestämde jag mig för att försöka. Skrev som en galning den där sista tiden. Satt och svettades med nya stycken, omformuleringar, lite omstuvanden och nya källor till småtimmarna varje natt. Någon timmes sömn, tillbaka till jobbet och samma visa igen följande kväll och natt. Kom inte mera ihåg hur man fipplade med tabellerna för att få dem rätt, hittade plötsligt några siffror som saknade förklaring - typ ett och ett halvt år sedan jag hade gjort analyserna. Försök nu reda ut det då.

Men så den där sista dagen så såg jag liksom från ett yttre perspektiv hur jag faktiskt blev klar, och hur den där Maja klickade på send-knappen, och gradun åkte iväg för granskning. Och så filade jag lite på den där sista kursen, och lämnade in någonting som jag egentligen trodde skulle bli underkänt. Men som inte blev det. Så var det bara att ansöka om magistersexamen, märkte jag lite - nej mycket - förvånat. Kutade iväg till tryckeriet och tryckte upp skapelsen i stiliga, svarta pärmar. En av dem som julkapp åt mamma och pappa.

Och så var det då kvällen för julafton, då betyget plötsligt låg i postlådan. Nu var det liksom svart på vitt. Jag blev filosofie magister till slut. I fredags var vi ute och firade hela familjen. Jag fick blommor och allt, och lillebror och Svägerskan kom med en skumpaflaska.

Det var då 2011 i korthet. Och Sagan om avhandlingen i inte-så-korthet. Men det var det jobbigaste jag har gjort i år, det kan jag bara säga er. Att färdigställa studierna vid sidan av ett heltidsjobb som i sig är mycket krävande. Först var det den långa praktikrapporten, så var det graduskrivandet inför opponeringen i vår, med några intensiva dagar i Åbo. Så var det litteraturtenten i höst, och så var det det hysteriska gradufärdigställandet i slutet av året.

Men det är över nu! Gott nytt år 2012!

Röja snö

Håller på filar på en årskrönika, om någon undrar varför det är så tyst här i graven. Med lite tur kanske jag blir klar med den innan det här året övergår i nästa. Fast det lär det ju inte göra, eftersom jordens undergång väntar där strax innan jul. Jag ska tammefan inte köpa en enda julklapp innan dess, så har man inte gjort det i onödan i alla fall. Och finns det ett liv efter detta hoppas jag att det utspelar sig på en strand, att det aldrig blir kallare än +28, och att man hela tiden får dricka perfekt tempererat, gott kaffe ur snygga termosar. Samt att alla, inklusive en själv har tjockt hår som alltid faller perfekt, och att alla lyfter minst 180 kilo i bänkpress.

Imorse var det ganska långt ifrån detta paradis, när jag - i ovanligt god tid, faktiskt - traskade ner till den väntande bilen, och knappt hittade den bland all snö. Jag fick verkligen pulsa mig fram, och liksom gräva fram dörren lite. Nu hade snöplogen hunnit vara framme redan, och så lämpligt liksom skottat en vall runt bilen. Grannfarbrorn gick förbi samtidigt som jag grävde mig in i bilen, och tittade lite skeptiskt på mig. Har den där tönten tänkt rubba den där bilen så får hon nog hämta en grävmaskin, tänkte han antagligen.

Nu du gubbe, nu ska vi inte se oss besegrade, tänkte jag. Jag nickade godmorgon, ålade mig in och vred om nyckeln. Och visst brummade bilen igång där inne i drivan. Som en liten ubåt. Slirade lite, men efter att taktiskt ha gungat igång bilen fick jag den att ta fart ur snöhögen. Ett par gunganden krävdes, sedan började vi röra på oss. Hade klarat det på första försöket om inte två vingliga brevbärare av afrikanskt ursprung (intet ont om afrikaner, men de cyklar vingligt) kurvat in precis framför fucking bilen när jag höll på med mitt snökrig, och jag måste stanna mitt på vallen. Dårar. Nå, jag backade tillbaka i samma spår, och sedan var det inga problem att ta sig iväg.

Maja - Snöhögen 1-0.

söndag 1 januari 2012

Finfrämmat på nyårsafton


Nyårsafton blev en avslappnad och trevlig historia. Framåt kvällen anlände bästa damerna till Neristan, där vi avnjöt lite paj, tilltugg och goda drycker.

Kaffe med något sött på maten. Mums. Till det en massa prat och funderingar. Lite musik i bakgrunden.
Spelade Öjaspeli, där vi fick genomgå en jämn kamp innan B slutligen stod som segrare. Fick bland annat lära oss vart Backas Snickeri levererade en rund fönsterbåge någon gång för länge sedan, samt friska upp minnet gällande var gamla telefoncentralen fanns i Öja förr i tiden. Tips till någon utböling som i framtiden ställs inför Öjaspeli: svara Igor Sandman på alla frågor, man har rätt stor chans att svara rätt. Eller Bjarne Sundfors.

Sedan tog vi ytterligare lite kalla förfriskningar i vacker hand och promenerade till torget för att avsluta året med fyrverkeri. Själv var jag rätt nöjd med mina lårhöga benvärmare över strumpbyxorna i det läget. Och så fint och stämningsfullt det var. Vi stod och ooh:ade och aah:ade en stund och beundrade de sprakande blommorna av raketer, innan vi kramades gott nytt år och promenerade tillbaka i en strid ström av kokkolabor.

Det var det nyåret det.