onsdag 15 oktober 2014

Akta're vad vi har jagat i helgen

I lördags när alarmet pep klockan 05.45 undrade jag vad jag riktigt hade gått och lovat. Med tanke på hur mycket jag gillar sovmorgnar, alltså. Men det var dags igen för min årliga utfärd med pappa på älgpass i öjaskogarna, och då är det bara att sluta gråta med huvudet i dynan och hoppa i kläderna. Var lite sen i starten så jag hann inte dricka något kaffe och ingenting, bara packa på mig ordentligt med kläder och hoppa i bilen.
I exakt den här stunden kände jag en sällsam lycka sprida sig i min småhuttriga kropp. Rykande hett kaffe som porlar ur termosen ner i koppen, en fuktig oktoberskog och brandgula löv runtomkring. Och i snäckan i örat rapporter om att det var älg på gång. Måste förresten utifrån sett se ganska märkligt ut när två personer med lågmäld röst sitter och pratar i skogen och med jämna mellanrum tystnar mitt i en mening och stirrar rakt ut i luften. Detta alltså när någon meddelade något i radion.

Och visst hade vi ett bra pass! Det dröjde inte länge innan rapporter om att ett djur var på väg rakt mot oss och skulle korsa vägen vi satt vid. Närmare info meddelade att det tyvärr denna gång var fel sort, så vi fick bara vänta på älgen och släppa igenom den.

Det kännspaka brakandet hördes snart mellan träden, klamp, klamp, klamp. Lugnt och sakta klev älgen upp på vägen, ställde sig precis som en måltavla med sidan mot oss och klippte med öronen. Jag fotade. Sedan dunsade den ner i diket och fortsatte på andra sidan vägen.

Ett par minuter senare kommer Honken med nosen i vädret, duktigt följande spåren. Bara att fånga och berömma. Fel sorts djur med duktigt spårat ändå.

Ett par timmar senare kommer en större och kraftigare tjur glidande. Tar sikte rakt mot oss, men när han ser oss skyggar han undan och tar en liten lov längre bort. Också den älgen var "fel", alltså inte en sådan vi jagade, så den fick vi också släppa vidare. Också här kommer en duktig hund i orange halsband ett par minuter senare, bara att fånga in, klappa och släppa in i bilen. 

Vi hade ett pass till lite senare också, och där fälldes en kalv, och sedan var det en bra stund vid slakthuset med att putsa ur och klä av älgarna skinnen. Sedan var det en ganska frusen och mör flicka som åkte hem till stan, hällde upp ett vinglas, kröp upp på bastulaven och nästan somnade. Som väntat efter en dag i skogen.

Orsaken till att jag nu sitter och bloggar är som så många gånger förr att jag väntar på att golven ska torka. Har efter mycket uppskjutande äntligen fått röven ur vagnen och städat mitt lilla skitiga hem. Nu borde jag bara slänga de vissnade blommorna på verandan åt fanders och köpa ett par ljungtuvor. Och på fredag ska vi klippa häcken, min bror och jag. Med det är då det.

måndag 22 september 2014

Arkiv X

Ibland fastnar jag i min egen blogg. Igår var det typ hösten 2010 jag började sitta och bläddra i och satt och ooh:ade och aah:de åt det ena med det andra. "Var det DÄR jag var?" och "Var det SÅ jag tänkte?". Funny shit, det där med att ha ett arkiv att gå tillbaka i.

Har just återgått till arbetsveckan efter en synnerligen lugn helg. I fredags var jag så trött när jag kom från arbetet att jag gick raka spåret in i sovrummet, rev undan täcket och föll huvudstupa med ansiktet i kudden. Somnade på studs. För att sedan vakna och dra till gymmet en sväng innan veckoslutet fick ta vid på allvar. Rätt bra använd tid.

I lördags bland annat slappade jag. Det och städade och badade bastu. Eller ja, det jag uppskattar mest är ju att invirad i en handduk dricka rödvin på verandan, men nog var jag inne på laven också emellanåt. (Efter bastun somnade jag på soffan och vaknade 02.30, men det ska vi inte prata så högt om här).

Och just nu sitter jag och väntar på min bror som ska komma hit "på kaffe". Det betyder alltså att någonting har gått sönder. Eh.

lördag 20 september 2014

Redo för sommaren!

Det gäller att vara ute i god tid, menar jag. Därför tog jag nyss och klickade hem en ny termosmugg att ha med till Punakalliot om sisådär 8-9 månader. Har förgäves letat termosmuggar i butikerna halva sommaren och hösten, men inte hittat någon som tillfredsställer mina behov. Jag ska ha en mugg i trevlig färg, stor storlek, utan handtag. Nu hittade jag av en händelse på nätet en blåblommig en av märket Sagaform som snart är på väg hem till mig.

Har som jag nämnde här tidigare i höst haft ganska högt tempo på att slita ut termosar på senaste tiden. Det började egentligen med termosen jag köpte till pappa i farsdagspresang förra året. Den med så kallad "kaverimuki", alltså en mindre mugg inuti muggen som korken består av. Tänkte lite småsjälviskt på älgjakten, nämligen, och att jag var den som skulle få vara "kaveri" och bruka lillmuggen. Nå, knappt hann den termosen vara i användning innan jag lyckades vrida loss hela innanmätet och termosen var entinen.

Pappa köpte en ny termos. Den i sin tur lånade jag när vi var till Ohtakari med flickorna i somras. Och där på stranden vred jag sönder även den termosen, metallhöljet lossnade och så var det med den saken.Måste vara för att jag är så oerhört stark.

Och en vacker dag på Punakalliot tryckte jag på knappen till min rosa termosmugg för att den skulle gå från stängd till öppen - och så hördes ett litet skrammel inifrån inandömet. Och så hade hela funktionen som stänger termosen och hindrar kaffet från att rinna ut lossnat, och termosen läckte. Nog för att jag använde den ändå, och lyckades spilla kaffe till exempel på bilgolvet och i väskan under sensommaren. Oh, well.

Jag är en riktig jävel på att ha sönder termosar, som ni kanske märker. Borde kanske ha klickat hem en fyra-fem stycken medan jag ändå höll på. Nåja.

måndag 15 september 2014

Hänt i helgen och så vidare

Ny vecka, nya akrobatiska tricks! Har haft en sympatisk dag på jobbet och har förutom det vanliga klientarbetet fått undan lite pappersjobb som står på kö. Förhoppningsvis får jag gjort mera av den varan resten av veckan också, för det finns att ta av.

Häromdagen klev jag in på en bensinstation och var tvungen att köpa en Iltalehti, vilket kanske sker en gång på tre år. Men när man på förstasidan bongar en bild och en rubrik om Slash så är man så illa tvungen. Oberoende om den är i frimärksstorlek och man egentligen vet allt i artikeln redan. Slash är Slash.

I lördags var jag på en inflyttningsfest i Öjan. Massor med bybor och annat löst folk. Eller ja, det var väl nog mest bybor. Jag och B satt bland annat i värdens säng och spelade Tre kort tills jag hade förlorat tillräckligt många gånger för att få leidon. Då sa vi "screw you" åt Öja och beställde taxi till stan och for till Calle istället. (Taxin hade vissa svårigheter att hitta fram, så vi fick springa genom en gigantisk sandhög och smutsa ner skorna och därefter ännu ta emot ett förvirrat samtal från taxichaffisen som frågade var vi egentligen var. Men det löste sig). 

Sedan Calle, som sagt. Där jag bland annat fick ett glas vin som smakade så rävpiss att det garanterat var något fel på skiten, men eftersom jag är en konflikträdd liten lort så gick jag inte ens och klagade. Och strax innan valomerkki måste jag ha sett på något vis ynklig ut, för en av bartendrarna klappade mig försiktigt på armen och frågade om "allt är okej med mig". Detta för att jag stod och funderade på någonting i kanske tjugo sekunder och därmed inte hade flinet upp till öronen just i den stunden. Jag gillar Kaarle, där känner man sig omhuldad och omskött. Som när Heikki i dörren kallar alla för "ystävä" och önskar god natt när man går ut. En gång klämde jag förresten fingret i en dörr i karaokebaren och en av vakterna i narikkan plåstrade om mig så noga så jag blev alldeles rörd.

Det om det. Nu far jag och tränar, hejdå.

söndag 7 september 2014

Skit och Grit

Om man skulle betygsätta dagarna enligt fiilis i - säg - gräsklippare så får gårdagen en överstruken sådan. Riktig urbota skitdag. Det enda jag lyckades med var väl att framåt kvällen bada bastu både länge och väl och med jämna mellanrum smutta på en vinglas på farstutrappan invirad i handduken. Det var väl det.

Idag ger jag fiilisen tre gräsklippare så här långt, och det är ju en klar förbättring. När jag låg på rygg på soffan och läste de sista kapitlen i "En man som heter Ove" med en handbollsmatch surrande på tv:n i bakgrunden kunde jag dra upp betyget till en 3:a plus, för det var ganska gemytligt.

Häromdagen fick jag bevittna en lite kul scen i trafiken. Kändes lite sydeuropeiskt, faktiskt. Två personer i varsin bil startade sida vid sida när det slog över till grönt ljus, och sedan grupperade den ena lite åt helvete, den andra tvärnitade och så var det igång! Den ena personen VEVADE NER RUTAN OCH HÖTTE MED KNYTNÄVEN (så läckert dramatiskt!), och den andra mentalt bara ARE YOU TALKING TO ME, ARE YOU TALKING TO ME och kurvade in vid trottoarkanten med gesten "kom hit så får jag tala med dig", varpå den första bara "det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag ska", och så parkerade de båda två med blixtrande blinkers bakom varandra strax utanför Bio Rex, slet upp förardörrarna och klev ut. Jag var så besviken över att jag måste åka vidare. Hade så velat bevittna detta! Hoppas att de stod och fäktade med armarna och på italienska förolämpade varandras mödrar, det hade passat så bra.

Kul, sånt där.

Har börjat med en ny träningsform. Nämligen Grit Strenght. Igen en sådan där ordkombination som säger absolut nada, men det är alltså HIIT-baserad träning. Och HIIT står för High Intensity Interval Training, eller något i den stilen. Kort sagt SUPEReffektiv intervallträning som görs i exakt maxkapacitet. Skivstång, viktplattor, upphopp, armhävningar - allting tills man absolut inte orkar röra sig mera. Första gången visade instruktören var i salen det fanns spyhinkar, det säger väl något. Och till konceptet hör att instruktören inte själv gör rörelserna som brukligt under gemensamma pass, utan han springer runt i salen och pinar deltagarna och tvingar en att öka tempot hela tiden. I onsdags lade han sig på golvet bredvid mig och skrek på mig när jag höll på med klapparmhävningar (armhävningar där man slår ihop händerna mellan repetitionerna). Jag gillar det!

lördag 6 september 2014

Septembervecka

Lördag i staden. Den här veckan har som vanligt gått fort, det är så man knappt ser annat än måndagar och fredagar, resten flyter liksom ihop. 

Häromdagen var jag till Öjan en sväng i alla fall. Plötsligt sträckte sig pappa efter ett papper och bara: "Nu ska ja riit Fred Flinta".  Sedan började han och mamma rita ikapp och sedan urartade det till en slags rita-och-gissa-tävling som vi inte behöver gå närmare in på här. Håhå. 

Nästa vecka innebär bland annat Uleåborg och sådana grejer. Men först helg!

torsdag 28 augusti 2014

Böh! Nu blev ni allt rädda...

NU FÖRSTÅR JAG ATT NI TROR ATT JAG HAR GÅTT OCH DÖTT ETCETERA. Men det har har jag ju inte. En lång bloggpaus har det blivit hur som helst. Faktiskt den överlägset längsta i denna bloggs historia. Har övervägt att blogga redan en tid nu, men det blir liksom någon slags tröskel när man har pausat så länge, liksom att nu borde jag har något JÄVLIGT viktigt att komma med. Och det har jag egentligen inte. Men here we go.

Känner kanske inte att jag vill gå genom den gångna sommaren i detalj nu mera, men sammantaget kan man ju säga att vi hade i alla fall tur med vädret. Helt fantastiska sommarveckor har det varit, sol och sol och mera sol. Gillar att vädret är så stabilt att man med flickorna kan bestämma att "Hey, vi drar till Ohtakari nästa vecka" och helt kunna lita på att det kommer att vara strandväder.

Här hade det redan hunnit bli augusti, när jag och min kaveri P styrde upp en vinkväll mitt i veckan. Det var så varmt att vi satt i min trädgård till in på natten och dryftade viktigheter över varsitt glas. Läckert med folk som är sådär skönt anspråkslösa. Som P. "Kan vi grilla korv och dricka vin?", och jag bara "Nog kan vi grilla kött också, jag kan...", och P avbryter: "Pscht, korv duger". Så vi grillade korv (med hjälp av cirka en liter tändvätska och kol från ifjol), tände ljus och så var det med den saken. Jojo, vi cyklade in till Calles terrass också fram på småtimmarna, såklart. Men det om det.

Ser ni stigen? Den leder fram till mitt nyfunna smultronställe - Punakalliot! Där har jag tillbringat största delen av semestern. Nästan varje dag en sväng till Punis, där har jag läst, lyssnat på podcasts, smuttat kaffe (haft sönder inte en utan två termosar, så det har ju blivit ett visst svinn) och simmat så att bikinin i slutet av sommaren var helt sliten. Ett gott tecken.

En kväll lurade jag med mig flickorna till Punakalliot också på kvällssim. Det var himla mysigt, vet ni.

Och nu har jag redan hunnit jobba någon vecka. En sak som är trevlig är att jag under den sista semesterveckan började känna en längtan till jobbet. Det hade liksom varit så perfekt, jag hade hunnit sola och simma och fira semester så till den milda grad att jag kände att jag hade fyllt behovet och kunde återgå till vardagen. Faktiskt skönt med rutiner igen. Igår bunkrade jag upp med nya blockljus från Anttila, så nu är det väl småningom höst då? Okej då.