torsdag 19 maj 2016

Skumpatillbakablick

Våren, våren. Den löper på här, varje dag mera löv på träden, mera grönt på marken, mera fågelsång och varma vindar. Förrförra helgen var det till och med bikinipremiär, och av kollegornas kommentarer att döma så hade jag till och med fått lite färg bara genom att sitta på skäriterrassen en liten stund. I like it! Simmat har jag faktiskt inte gjort ännu, men det ska vi snart råda bot på.

Idag fick jag ett brev på posten där man kunde läsa att jag har fått "arbetserfarenhetstillägg" efter mina fem år på jobbet. Det ni! Under ett Facetime-samtal till Öja utbrast mamma att "Jaha, så du har fått ålderstillägg?". Jag hyssjade genast ner henne. ERFARENHETSTILLÄGG, heter det. Ingenting annat. Eh.

Och exakt nu är det ett år sedan jag och min kaveri Niinistö var i USA! Kan inte fatta att det redan är ett år sedan vi drack skumpa i Central Park, drack skumpa på takterrass, drack skumpa i The View Lounge på 48:e våningen i New York City. Som ni märker hade vi ett visst tema för vår resa...

Imorgon är det fredag, folks! Hej på er.

söndag 3 april 2016

Rör och sånt

Det har varit en spännande vecka. Spännande på så sätt att jag hade fått en lapp i postlådan där man meddelade att den länge omtalade putkiremppan skulle påbörjas här i huset denna vecka. Sedan lite tider och klockslag för när det var användningsförbud av avloppen och sådär. Så långt hängde jag med. Men det var många infolappar, och de hade lite tvetydig information. Till exempel stod det med stora bokstäver att AVLOPPEN ABSOLUT INTE FÅR ANVÄNDAS UNDER DESSA TIDER och lite skrämselpropaganda utformad som så att REDAN OM MAN AV MISSTAG HÄLLER ETT HALVT GLAS VATTEN I AVLOPPET SÅ FÖRSTÖRS EN HEL DAGS ARBETE och så vidare.

Sedan stod det att det denna vecka gäller bostäderna X och Y, medan jag då bor i bostad Z. Jag vet inte jag. Om jag nu bor i bostad Z och man ska remppa bostad X och Y - behöver jag bry mig om det..? Varför skickar ni varningslappar åt mig om det inte ens gäller mig? Det kanske gäller mig också förresten, tänkte jag lite ängsligt efter att ha duschat tre gånger de där två första dagarna under rörremonten. Undras hur många HALVA GLAS VATTEN jag då gladeligen hade öst ner i avloppet? Kanske jag hade förstört hela rörrempan för hela husbolaget. Fan vet.

Dag tre av putkiremppaveckan konstaterade jag att hela huset visst var tomt. Alla andra hade flytt fältet. Får jag ens vara här? tänkte jag lite mera ängsligt. Alla bilplatser var tomma, alla fönster mörka. Utom Majas fönster, där flitens lampa brann. Nånej, inte flitens lampa. Men lampan i vardagsrummet där jag ofta ligger på soffan och spottar i taket, hur som helst.

Dag fyra av rörremontveckan. Jag kommer hem från jobbet och känner direkt jag kliver in att det luktar starkt och kemikaliskt ur alla avlopp i huset. Exakt likadant som det luktade i höstas när man gjorde en slags provputsning av rören. Någonting har de alltså gjort här. Testade att öppna kranen lite, och det kom vatten alldeles normalt. Man tycker ju att de skulle stänga av vattnet i en lägenhet där inget vatten får användas. Eller?

Dag fem. Jag kliver ur bilen på gården när jag kommer hem och möts av vägg-grannen som står ute på gården. "Hei kuule!" hojtar hon. Jag blir aningen skraj. Kommer grannen nu att meddela att putkiremppan har misslyckats på grund av att en idiot inte har fattat att låta bli att använda avloppet? Men nej. Grannen meddelar bara att de har varit på semester och att det inte har kommit någon vidare info om när de ska börja borra upp våra rör. Jag och grannen delar alltså avlopp, eftersom vi bor vägg i vägg. Och kusten är klar, vårt avlopp har varit i normalt bruk hela veckan. Huh!

Frågan kvarstår dock - när kommer de att fixa vårt avlopp? Känner att informationen är lite bristfällig här (vilket inte är något nytt, för rörfirman är från Jakobstad, och där är de ju kända för att "kråta", höhö). Hoppas inte imorgon, för då är jag i Uleåborg och har ingen möjlighet att komma och släppa in Rööri-Roope och hans kollegor. Men det är väl deras problem.

Uleåborg, ja. Jag har lovat att agera chaufför, och borde starta härifrån 06.40 för att hinna plocka upp kollegorna och vara framme i Uulå i tid. Få se!

torsdag 3 mars 2016

Om idoler och sådant

Förlåt för sliten fras, men "oj, vad veckorna går fort nu". Tycker att jag precis har kickat igång veckan, och så är det redan fredag imorgon. Förra helgen var en stillsam sådan, om vi nu ska gå tillbaka och analysera den såhär i efterhand. På fredagen efter jobbet traskade jag runt i Prisma och helghandlade. I mitt fall är det ett ganska normalt handlande, jag tar min lilla korg, fyller den med kvarg och grynost och havregryn, precis som vilken sketen tisdag som helst. Men en liten utsvävning gjorde jag i mitt shoppande, se nedan.

Nej. Jag kunde inte motstå att plocka ner en Pippi Långstrump-mugg i korgen när jag råkade passera den vid porslinshyllan. Fast jag har kaffekoppar så det räcker och blir över. Och fast den kostade femton euro. Det var den finaste lilla kopp jag sett på evigheter. Med Pippi, Tommy, Annika och Herr Nilsson och allt. Den var så näpen att jag kände att jag MÅSTE ha en sådan på jobbet att dricka mitt morgonkaffe ur. Det måste ju bli en bra dag om man har världens starkaste flicka som inspirerar en vid niokaffet! 

Jag har ganska märkliga idoler, när jag tänker efter. Det är liksom Slash, Pippi Långstrump och MacGyver. Och illusionisten Carl-Einar Häckner. Och Jukka från Dudesons. Sådana typer. Finns liksom ingen gemensam nämnare vad gäller de typerna. Vad gäller männen gäller kombinationen långt hår och hög hatt ganska långt. Damen i sällskapet är en nioårig flicka som har en häst i köket. Jag vet inte jag vad man ska dra för slutsatser av detta.

På lördagen drog jag och Niinistö iväg till Nannen Namnam på finkaffe ur sirliga koppar. Det är ett mysigt, lite bohemiskt ställe mittemot Halonen, för er som inte är insatta. Där satt vi då och förbättrade världen medan vi sög i oss lite koffein och samlade krafter för en liten shoppingrunda som vi företog oss efter kaffet. 

På lördag kväll gjorde jag och nyss nämna Niinistö en favorit i repris, nämligen satt i min soffa i mjukisbyxor och drack rödvin. Det är ett vinnande koncept, för er som inte har provat. Ingen stress att ställa sig iväg någonstans, bara gott om tid att prata dumheter. Och så sover man gott sedan. 

Idag har jag varit på ett svintufft intervallpass på gymmet. Det sista momentet på passet är en treminuters burpeeutmaning, där jag plötsligt började tävla mot bruden som stod bredvid mig. Och vann! Låt vara att hon alltså inte hade en aning om att vi tävlade...men ändå - vann!

Imorgon - fredag. Jag ska i vanlig ordning binda ihop alla lösa trådar från veckan som gått och så långt som möjligt färdigställa världen. Wish me luck. 

måndag 22 februari 2016

Rekord i äcklighet

Fick äntligen arslet ur vagnen och städade detta lilla hem från golv till tak (typ) i helgen. Så till den milda grad att jag fick plocka fram verktyget nedan för att riktigt komma åt i alla skrymslen och vrår.

Vad behöver man en skruvmejsel till när man ska städa, kanske ni undrar nu. Och det ska jag med största nöje berätta. Ni vet kombinationen långt hår och lavoar. Förr eller senare har - verkar det som i alla fall - största delen av det hår man har på skulten förflyttat sig och orsakat stopp i lavoaren. Det ser dels ganska snuskigt ut med de tandkrämsinpregnerade hårtestarna som lurar i avloppet, dels rinner vattnet sämre ut ur själva handfatet. 

Som den självständiga kvinna jag är (eh...) tog jag därmed fram min verktygsback, grävde fram mejseln och skred till verket. Alltså agerade rörmokare och skruvade loss lite delar för att riktigt kunna rensa röret ordentligt. Och det var TAMMEFAN DET ÄCKLIGASTE JAG HAR GJORT PÅ LÄNGE. Tänk dig en slemmig, död råtta som stinker suspekt och har en läbbig geléaktig konsistens. En sådan mötte mig där inne i röret. Fy fanken vad vidrigt det var. Det blev några minuter av riktigt äckligt arbete innan jag nöjt kunde skruva tillbaka delarna och beskåda ett fräscht handfat igen. Duktig flicka reder sig själv. Resten av lägenheten städade jag för övrigt med nöje. 

Idag har jag jobbat, gymmat, handlat mat (inklusive vurpa på den glashala vägen till butiken), fixat mat, betalat räkningar och tvättat lite kläder. Börjar känna mig ganska färdig med den här dagen. Dessutom har jag en så sinnsyk träningsvärk sedan gårdagens pass att jag knappt kunde genomföra dagens träning. Imorgon blir det vila. Och möte med husbolaget. Ska i vanlig ordning sitta och nicka och se ut som att jag förstår grejer samtidigt som jag undviker ögonkontakt så att ingen ska fråga någonting av mig. Som seden påbjuder. 

söndag 14 februari 2016

Vad skulle du själv ha gjort?

Hej, hej, hallå dagboken!

Här är det söndag kväll och frid och fröjd i huset. Inte ens Vesa har nyst. (Vesa är alltså grannen på andra sidan väggen i detta synnerligen lyhörda hus, och jag brukar då och då bevittna när han producerar en kraftig nysning. Inte idag, alltså).

Igår gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut. Kanske det är ett tecken på en begynnande ålderdom och allmän klenhet gällande bemötandet av andra människor. Min princip är ju annars att aldrig, aldrig köpa något av gårdsfarihandlare, telefonförsäljare eller sådär annars ge pengar åt skumt folk på stan som tigger om detta. Men igår när jag gick på stan ställdes jag inför ett så märkligt faktum att jag faktiskt frångick mina principer. Hör här.

Jag hade alltså gått en sväng på stan och igen köpt en massa konstiga grejer. Förra helgen köpte jag en konstig, randig tunika, gud vet när jag hade tänkt använda den. Igår köpte jag bland annat en blommig kofta som resultat av ett plötsligt infall. En blommig kofta och en randig tunika?! När i helskotta ska jag använda dem?! Nå, det var ett sidospår.

Jag travade alltså denna lördag genom Halpahallis parkeringsgrotta när plötsligt en ung man, kanske strax under 30, hojtade efter mig. Jag blev genast lite fundersam, för när karlar skriker efter en på stan brukar det oftast vara något osakligt de har att komma med. Nå, han kom fram till mig och stod och skruvade på sig och började dra en story om hur han hade varit på Calle (alltså nattklubben här i stan) kvällen innan. Han hade slocknat, blivit av med plånbok och telefon och slutligen blivit förd i butkan över natten. Och därifrån hade han nu nyss blivit utsläppt. Nu hade han alltså inga pengar och ingen telefon, och hans buss skulle just gå. Kommer inte ihåg vart, men typ Kannus eller någonting var det han skulle till, för han skulle till sin flickvän. Som han nu alltså inte kunde ringa till utan telefon, och inte kunde han komma någonvart eftersom han inte hade några pengar.

Han skruvade på sig och frågade om jag eventuellt hade någon liten euro att avvara så att han i alla fall skulle kunna köpa en bussbiljett. Jag tittade lite skeptiskt på typen. Såg annars helt städad ut, var artig och trevlig och verkade uppriktigt besvärad av att behöva tigga pengar. Äh, vafan, tänkte jag och frågade vad bussen kostade, och det var fem och femtio. Efter att ha överlagt med mig själv ett par sekunder tänkte jag att jag väl kunde utföra dagens goda gärning. Så stod vi och pratade en stund och jag grävde i börsen efter slantar och fick till sist ihop till busspengarna. Typen var oändligt tacksam, vi sa hejdå och jag åkte hem.

Vet inte om jag gjorde rätt eller fel, men det blev nu såhär. Kan vara att han helt huijade mig och bara för skojs skull gick och tiggde pengar i parkeringshuset, men so what. En femma kunde jag ju lätt avvara, om jag nu har råd att slarva runt på stan och lägga pengar på konstiga kläder på dagarna. Hoppas ändå att pengarna gick dit han sa.

Hur skulle du ha gjort?

söndag 31 januari 2016

"Vill du, eh... komma på kaffe? Ta med verktygsbacken!"

Hui, det blev vinter med besked här. Såhär såg min och Niinistös konversation ut häromveckan när vi skulle in till centrum för att sköta lite ärenden. Vi drog typ sticka om vem som skulle gräva fram bilen och sedan samåkte vi med en rullande igloo in till posten och vad det nu var vi skulle besöka.

Kallt som attan var det också. Faktiskt så sjönk temperaturen till -33 där i ett skede, men det hade jag tydligen inte screenshottat. Det är en ganska imponerande temperatur, kan jag meddela. Sådär så att det ilar i tänderna om man flinar. Vilket i alla fall inte jag direkt gör - flinar alltså - så ofta under de omständigheterna. Förutom när jag en dag kom hem från jobbet och såg att bästa grannen Vesa hade skottat snö också på min gård. Tack!

Det är söndag idag, och jag har sovit länge, länge. Satt med håret på ända i soffan och sörplade kaffe och funderade på vad man riktigt ska ta sig till med den här dagen, när jag kom på att man ju om inte annat kan lägga tiden på att städa. Alltså har jag dammsugit, slängt ut mattor, tvättat golv och putsat muggen idag. Lagom söndagsprogram. Klappar mig själv på axeln för det.

Igår drog jag en vända på stan och köpte lakan (svartvita), tallrikar (snygga), lampa till köksfläkten (fel sort) och kläder (vet inte varför). Fick dessutom en komplimang av en tant i matbutiken. Jag var glad resten av dagen på grund av det. Överlag borde man strö mera komplimanger omkring sig. 

En morgon när jag skulle till jobbet fick min bil något slags anfall. Hela panelen var mörk, alla mätare stod på noll och alla (!) servicelampor och allting lyste. Jag ringde i panik till min bror som kom för att titta på bilen samma kväll. Då hade bilen självläkt och allt funkade prima igen. Ibland bara förstår man sig inte på dessa tekniska vidunder. Helt onödigt var det dock inte att brodern kom. Under storebrors besök hann han med följande:

a) Kolla oljan i bilen
b) Fylla på spolarvätska
c) Bygga min skarvsladd
d) Byta utebelysningen som hade slutat funka
e) Skruva loss lampan i köksfläkten och instruera mig om hur jag ska byta den (sket ju sig, eftersom jag köpte fel lampa, men ändå)

Kanske var det något mera ännu, men jag kommer inte ihåg. Det är bra att bjuda över storebror på kaffe, det händer liksom grejer då. 

onsdag 6 januari 2016

Som Penny Schulman skulle ha sagt;

"Vaaaknaaa, det är onsdag! Det är bästa daaageeen!". I alla fall den här veckan, när onsdag är röd dag, man får sova pinsamt länge och sedan resten av dagen sjava runt med en kaffekopp i nypan och skeptiskt titta ut genom fönstret. Skeptiskt, eftersom det i skrivande stund är 27 minusgrader ute samt beckmörkt. Det är ju fan inte mänskligt.

Har haft ett välbehövligt jullov. December var tuff som en fjortonårig, tjuvrökande högstadieflicka med mycket kajal kring ögonen. Först var det sömnlösheten som höll mig i ett hårt grepp i flera veckor, sedan var det en djävlig urinvägsinfektion som fick mig på fall mitt i värsta utlåtandeskrivandet som skulle vara klart den 23.12. Hann detta till trots ro skutan i hamn och kunde slå punkt för det sista utlåtandet och gå och käka risgrynsgröt med kollegorna dagen innan julafton.

Julen firades som alltid vid Varikko, alltså barndomshemmet vid Nyströms i Öja. Snapsvisor kring julbordet, Kalle Anka nedklämda i soffan, samt den traditionsenliga julklappsrundan, där vi enligt ett visst mönster packar upp julklapparna i tur och ordning. En process som tar länge men är intressant. Fick fina presanger i år också. Så klart.

Nyårsafton firandes med ett litet gäng i år, eftersom folk delvis jobbade, delvis har flyttat bort och delvis firade i annan stad. Eftersom det var så snöfritt och bekvämt kunde Niinistö och jag obehindrat cykla till torget och fortsätta firandet i centrum. Exakt när vi parkerade cyklarna och ställde oss i Calles kö började fyrverkerierna tjuta och fräsa omkring oss, och så var det plötsligt 2016. Perfekt timing. Annars är det VARJE ÅR så att vi firar tolvslaget någonstans mellan min lägenhet och torget, för vi är ALLTID sena. Det är ALLTID något som drar ut på tiden och vi stressar ALLTID iväg för sent.

I måndags firade vi även traditionsenligt min födelsedag. Med tårtan som brukar figurera här på bloggen just där i början av januari. Varför ändra på ett vinnande koncept? Mamma och pappa dök upp med två pallar i present, eftersom det alltid är för lite sittplatser här. Bra tänkt! Dessutom nämnde mamma att man ju kan ha pallarna som "ett litet sidobord att till exempel ställa vinglaset på". Hon känner uppenbarligen mig. 

Annars är det väl som förr här. Drog till gymmet igår på ett Grit-pass, och det var lika fruktansvärt som vanligt. Hade stora problem att få upp händerna så pass att jag fick mössan på huvudet efter avklarad träning. Det skvallrar om att passet har varit effektivt! 

Nu ska jag... eh, koka kaffe eller något. Hej på er.