söndag 31 januari 2016

"Vill du, eh... komma på kaffe? Ta med verktygsbacken!"

Hui, det blev vinter med besked här. Såhär såg min och Niinistös konversation ut häromveckan när vi skulle in till centrum för att sköta lite ärenden. Vi drog typ sticka om vem som skulle gräva fram bilen och sedan samåkte vi med en rullande igloo in till posten och vad det nu var vi skulle besöka.

Kallt som attan var det också. Faktiskt så sjönk temperaturen till -33 där i ett skede, men det hade jag tydligen inte screenshottat. Det är en ganska imponerande temperatur, kan jag meddela. Sådär så att det ilar i tänderna om man flinar. Vilket i alla fall inte jag direkt gör - flinar alltså - så ofta under de omständigheterna. Förutom när jag en dag kom hem från jobbet och såg att bästa grannen Vesa hade skottat snö också på min gård. Tack!

Det är söndag idag, och jag har sovit länge, länge. Satt med håret på ända i soffan och sörplade kaffe och funderade på vad man riktigt ska ta sig till med den här dagen, när jag kom på att man ju om inte annat kan lägga tiden på att städa. Alltså har jag dammsugit, slängt ut mattor, tvättat golv och putsat muggen idag. Lagom söndagsprogram. Klappar mig själv på axeln för det.

Igår drog jag en vända på stan och köpte lakan (svartvita), tallrikar (snygga), lampa till köksfläkten (fel sort) och kläder (vet inte varför). Fick dessutom en komplimang av en tant i matbutiken. Jag var glad resten av dagen på grund av det. Överlag borde man strö mera komplimanger omkring sig. 

En morgon när jag skulle till jobbet fick min bil något slags anfall. Hela panelen var mörk, alla mätare stod på noll och alla (!) servicelampor och allting lyste. Jag ringde i panik till min bror som kom för att titta på bilen samma kväll. Då hade bilen självläkt och allt funkade prima igen. Ibland bara förstår man sig inte på dessa tekniska vidunder. Helt onödigt var det dock inte att brodern kom. Under storebrors besök hann han med följande:

a) Kolla oljan i bilen
b) Fylla på spolarvätska
c) Bygga min skarvsladd
d) Byta utebelysningen som hade slutat funka
e) Skruva loss lampan i köksfläkten och instruera mig om hur jag ska byta den (sket ju sig, eftersom jag köpte fel lampa, men ändå)

Kanske var det något mera ännu, men jag kommer inte ihåg. Det är bra att bjuda över storebror på kaffe, det händer liksom grejer då. 

onsdag 6 januari 2016

Som Penny Schulman skulle ha sagt;

"Vaaaknaaa, det är onsdag! Det är bästa daaageeen!". I alla fall den här veckan, när onsdag är röd dag, man får sova pinsamt länge och sedan resten av dagen sjava runt med en kaffekopp i nypan och skeptiskt titta ut genom fönstret. Skeptiskt, eftersom det i skrivande stund är 27 minusgrader ute samt beckmörkt. Det är ju fan inte mänskligt.

Har haft ett välbehövligt jullov. December var tuff som en fjortonårig, tjuvrökande högstadieflicka med mycket kajal kring ögonen. Först var det sömnlösheten som höll mig i ett hårt grepp i flera veckor, sedan var det en djävlig urinvägsinfektion som fick mig på fall mitt i värsta utlåtandeskrivandet som skulle vara klart den 23.12. Hann detta till trots ro skutan i hamn och kunde slå punkt för det sista utlåtandet och gå och käka risgrynsgröt med kollegorna dagen innan julafton.

Julen firades som alltid vid Varikko, alltså barndomshemmet vid Nyströms i Öja. Snapsvisor kring julbordet, Kalle Anka nedklämda i soffan, samt den traditionsenliga julklappsrundan, där vi enligt ett visst mönster packar upp julklapparna i tur och ordning. En process som tar länge men är intressant. Fick fina presanger i år också. Så klart.

Nyårsafton firandes med ett litet gäng i år, eftersom folk delvis jobbade, delvis har flyttat bort och delvis firade i annan stad. Eftersom det var så snöfritt och bekvämt kunde Niinistö och jag obehindrat cykla till torget och fortsätta firandet i centrum. Exakt när vi parkerade cyklarna och ställde oss i Calles kö började fyrverkerierna tjuta och fräsa omkring oss, och så var det plötsligt 2016. Perfekt timing. Annars är det VARJE ÅR så att vi firar tolvslaget någonstans mellan min lägenhet och torget, för vi är ALLTID sena. Det är ALLTID något som drar ut på tiden och vi stressar ALLTID iväg för sent.

I måndags firade vi även traditionsenligt min födelsedag. Med tårtan som brukar figurera här på bloggen just där i början av januari. Varför ändra på ett vinnande koncept? Mamma och pappa dök upp med två pallar i present, eftersom det alltid är för lite sittplatser här. Bra tänkt! Dessutom nämnde mamma att man ju kan ha pallarna som "ett litet sidobord att till exempel ställa vinglaset på". Hon känner uppenbarligen mig. 

Annars är det väl som förr här. Drog till gymmet igår på ett Grit-pass, och det var lika fruktansvärt som vanligt. Hade stora problem att få upp händerna så pass att jag fick mössan på huvudet efter avklarad träning. Det skvallrar om att passet har varit effektivt! 

Nu ska jag... eh, koka kaffe eller något. Hej på er.

söndag 20 december 2015

Söndagsuppdatering

Ni gissar rätt. Jag har precis betalat lite räkningar och har därmed datorn uppstartad, därmed blir det också blogguppdatering. Formen är på stigande, för er som är bekymrade (läs: mamma), tog min sista antibiotikatablett imorse. Har likt Abbe i Madicken överlevt krisen och är på god väg att bli frisk, med andra ord.

Veckan har på grund av sjukdom varit lite tam. Inte handlat julklappar, inte bakat och inte julstökat. Mest vridit mig på soffan och känt mig ynklig. Men i fredags efter jobbet slängde jag ut mattorna och dammsög, slarvade fram elljusstakarna (varav en fungerade), lade belysning i julgranen och började känna av en viss julstämning. Petade in nejlikor i mandariner, tände ljus och sådär.

Igår var det då dags att skrida till verket och handla julklapparna. En dryg timme orkade jag gå i stan innan mina nerver totalt brakade ihop. Så mycket folk överallt, julmusik som skrällde i högtalarna och allmän masshysteri. På den stunden hann jag säkra de flesta klapparna, dock. Man är väl effektiv när man väl kommer igång. En runda på Alko för att inhandla julens vin och så var det bara att styra kosan hemåt. Lite nervskadad av julrumban men i övrigt vid gott mod. 

Igårkväll övertalade Niinistö mig att hänga med på lite drinkar till Kilta. Jag som går på antibiotika fick bara dregla och titta. Å andra sidan var det ju smidigt att ta sig in till centrum i halkan, eftersom jag kunde ta bilen. Lite snickesnack vid tända ljus, lite livemusik och prat om gräsrökande i Australien (inga egna erfarenheter) och sådär. Idag har jag sovit länge, druckit morgonkaffe i soffan medan jag chattade med min gode vän S, och så slängde jag lite lakan i tvätten. Ska fortsätta min fridfulla söndag nu. Hej på er!

onsdag 16 december 2015

Tuttu homma

Det går INTE bra för Kronqvist nu. Inte nog med att jag knappt har sovit på ett par veckor och därmed känner mig mera död än levande - nu har jag dessutom gått och blivit SJUK till råga på allt. Den jävliga åkomman urinvägsinfektion, oh the joy! Höll på att gå av på mitten på måndagens veckopalaver, så ont hade jag i magen. Eftersom jag brukar syssla med denna åkomma rätt ofta visste jag direkt vad det var fråga om, och skubbade snabbt som attan till Työplus efter jobbet, fick som tur en kvällstid till en läkare.

Jag som är en expert inom ämnet UVI klev i stort sett in i mottagningsrummet och begärde satans stark medicin, för det brukar jag få. Inte denna gång, nu krävde läkaren både urinprov och blodprov (?), vilka skulle tas följande dag. För er som är bekanta med denna sjukdom står frågan lika klar som den gjorde för mig, nämligen: IMORGON?! ARE YOU KIDDING ME? Jag behöver medicin NU. Inga labbtest, ingenting, bara medicin.

Följande dag snabbt som ögat till laboratoriet, där en snäll sköterska stack mig i armvecket och sa att resultaten skulle komma på eftermiddagen. Ännu mera väntan. Satt med en varmvattenflaska i famnen på jobbet den dagen och hävde i mig kallpressad tranbärssaft. Uff, så jag hatar UVI. Den där jävliga krampen i magen, man får ju för fan sitta och blinka bort tårarna ur ögonen trots att man är en hårding som jag. Höhö.

Nåja. Ringde till Työplus och frågade efter resultaten på eftermiddagen. Damen i luren sa att hon är sekreterare och inte får gå in i mina papper, det skulle en sköterska göra. Och sköterskorna hade inga lediga tider mera den dagen. Jag får återkomma imorgon. Nu höll jag på att gå upp i limningen. IMORGON?! HUR MÅNGA DAGARS PROJEKT KAN DETTA RIMLIGEN BLI?! Detta kunde jag icke acceptera, så jag tjatade mig till en sjukskötartid ändå, fick mitt recept och kunde gå till apoteket. Äntligeeeeeeen.

Imorse vaknade jag och kände mig helt mörbultad. Sällan har nu min UVI varit såhär jävlig. Försökte ta en varm dusch och gick till jobbet ändå. Efter en dryg timme fick jag dock ge upp projektet och åka hem tillbaka. Jag som aldrig, aldrig sjukskriver mig fick helt enkelt se mig besegrad. Kunde varken sitta eller stå som folk, trots att jag alltså proppat i mig både två antibiotikatabletter och en värktablett.

Har legat på soffan under täcket och tyckt OERHÖRT SYND OM MIG SJÄLV idag. Druckit tranbärssaft, försökt värma magen med en vetedyna och däremellan skickat ynkliga meddelanden åt bästa L om hur dåligt jag mår. För några minuter sedan ringde en sjuksköterska från Työplus med närmare provresultat, och sa med bekymrad röst att jag måste åka till jouren om det inte snart lättar, eftersom inflammationen åker upp i njurarna annars. Alldeles speciellt om jag får feber. Och jag har frusit som en hund hela natten, ingen aning om jag har feber eller ej. Jag vet ingenting, bara att jag mår SKIT.

Men annars går det bra. LOL.

torsdag 10 december 2015

Zombie

Jonej, tackar som frågar - jag sover typ inte alls på nätterna för tillfället. En dryg vecka - eller är det redan två - har jag hållit på nu och vridit mig i sömnlöshet tills det är dags att gå till jobbet. Fattar inte vad problemet är. Jag är trött som ett AS, men sömnen lyser med sin frånvaro.

Värst var det natten till måndagen, då jag skrapade ihop knappa en och en halv timmes orolig sömn innan klockan slog 02.00 och jag inte lyckades få fatt i sömnen mera. Låg sedan där och gnisslade tänder tills det blev morgon, helt utmattad av sömnbrist men oförmögen att somna. Det var på så vis dessutom dålig timing, eftersom jag hade en uleåborgsresa per bil att företa mig klockan halv sju på morgonen. I mörker och pissdåligt före dessutom. Som tur var hade jag kollegan J med mig i bilen som höll mig sällskap i alla fall.

Hemresan var ingen rolig historia, en veckas sömnlöshet i bagaget och bilen full av kollegor. Fick anstränga mig till mitt yttersta för att orka hela vägen tillbaka till Kokkola. När jag kom hem stupade jag i soffan och kände mig totalt kaputt. Frös som en hund dessutom, fast det inte ens var kallt. "Om jag inte får sova inatt så blir jag totalt galen" tänkte jag för mig själv.

Jag blev inte galen. Men likförbannat sov jag två timmar följande natt. Anlände till jobbet illamående och skakig på hand. Kaffe var jag tvungen att hinka i mig för att hållas vaken, men det fick mig samtidigt att må ännu mera illa. Framåt eftermiddagen kändes det som att jag hade två alternativ att välja mellan: spy eller gråta. Jag valde inget av de nämnda. Drack lite mera kaffe bara.

Jo, roligt ska man ha. Har haft perioder av sömnlöshet tidigare, så detta i sig är inget nytt. Men frustrerande! Inatt har jag ändå sovit okej, skulle tippa på kanske tre timmar, på den tiden hinner man ju ändå vila upp sig lite. Känns lyxigt. Men seg i huvudet är jag, det går icke att frångå.

Mellandagarna är jag ledig. Fan vad jag ska sova då!

lördag 5 december 2015

Som ett trädgårdsredskap

Sover som en kratta nu igen. Den här veckan har farit riktigt "plörinäks", som den finskspråkiga befolkningen skulle uttrycka saken. Får aldrig någon sömn på kvällen, och när jag äntligen somnar så vaknar jag igen. Kring halv fem brukar jag slå upp ögonen och så är natten över. Särdeles trött är jag ändå inte, så egentligen spelar det ingen roll. Mycket kaffe bara och så iväg till jobbet. Och koka mera kaffe.

Julklappshandeln är inledd. Jag travade ner på stan en sväng idag på förmiddagen och kollade in utbudet. Köpte ett par grejer också. Ännu återstår det dock klappar att köpa, så på den fronten ser jag inte slutet ännu. Träffade på lite arbetskamrater och sådant i vimlet också.

Och som den observante kan notera så ligger det ÄCKLIG, VIT SKIT på marken och irriterar mig. Öppnade bildörren imorse och cirka en hel snödriva rasade in i bilen. Jag gillar verkligen inte snö. Inte!

Har en tuff träningsvecka bakom mig, dessutom. Har gått på flera HIIT-pass. Ni vet, High Intensity Interval Training. Så tungt att man nästan, nästan, nästan kolar vippen. Men ändå hålls vid liv. Det är roligt! Dels att hållas vid liv, men också att träna.

Nästa vecka ska jag till Uleåborg med jobbet en dag, vilket innebär svintidig väckning, och så på fredag har vi pikkujoulut med kollegorna. I och för sig så hade vi nog pikkujoulut med jobbet redan för några veckor sedan, men vi tänkte att vi skulle fira jul ordentligt i år. Det ska bli roligt!

Det om det. Nu ska jag fortsätta njuta av lördagen. Kanske tager mig en kopp kaffe, vem vet.


tisdag 24 november 2015

Intensivt så det förslår

Anledningen till att jag bloggar för tredje dagen i rad är främst att datorn råkar stå uppslagen på köksbordet för tredje dagen i rad. Eftersom jag är en människa som är lat utan dess like, är det nämligen i vanliga fall för jobbigt att plocka upp datorn från dess plats i sitt dammiga hörn och starta upp den. Tydligen.

Intensiv dag idag! Först jobb till halv fem, sedan hem och byta kläder och iväg på ett Grit-pass till gymmet. Det var som vanligt alldeles, alldeles förskräckligt. Just the way I like it! Om man nu kan säga så när man ännu två minuter innan passet startar starkt överväger att smita ut ur salen. Grit är alltså ett HIIT-baserat pass, där HIIT alltså står för High Intensive Interval Training. Det där med högintensivt är ingen underdrift, man håller faktiskt på att dö innan man har gjort sista repetitionen och segnar ihop i en liten hög på golvet. Så fruktansvärt plågsamt att det knappt är sant. Rekommenderas!

Sedan då. Hem i snabb takt, dusch och matlagning och inmundigande av nämnda föda, och sedan var det bara att snabbt föna håret, hoppa i stövlarna (gud vad jag hatar att det är sådant väder att man måste ha vinterstövlar), kliva in i bilen, plocka upp Niinistö och styra ut till Öjan för att hjälpa föräldrarna med lite datagrejer. Sedan äntligen hem och konstatera att man lyckats ro dagen i hamn. PUH!

Under öjavistelsen vred jag för övrigt  i mig två koppar kaffe, och fast jag annars är rätt opåverkad sådär sömnmässigt av kaffe så känner jag mig just nu ganska HYPERAKTIV. Få se hur gott jag sover i natt. Skit samma, jag är ju ändå trött som ett dött ägg när jag vaknar imorgon. Egentligen helt egalt hur jag sover på nätterna.