söndag 3 maj 2015

Väktar'n

Travade på darriga ben ut ur gymmet häromkvällen och möttes av en liten tant som tydligen var på väg till Anttila som finns i samma byggnad som min gymkällare. Tanten gjorde stora ögon när jag stegade mot de automatiska dörrarna - hon kom alltså emot mig utifrån gatan - och frågade förfärat på finska att "Åh nej, stänger du nu?!". Jag samlade mig i en sekund och försökte inbegripa vad hon riktigt menade. Hon hann till och med upprepa sin fråga - om jag låser dörrarna nu. Då trillade polletten ner och jag drog paralleller mellan hur jag såg ut - svarta träningsbyxor, svart huppari med en svart väst med reflexdetaljer på och håret bakåtdraget i hästsvans - och vad hon högst antagligen trodde att jag var. En väktare. Men det var jag ju alltså inte och tanten fick gå och handla i lugn och ro. Bra det.

Det är förresten inte första gången folk tar fel i butiker. Mer än en gång har folk misstagit mig för en expedit i någon klädbutik och jag får ursäkta mig med att jag är här och handlar precis som de. Vet inte. Kanske jag har ett sådant utseende? Och så var det ju den där lustiga gumman som bad om hjälp med att hitta en svart mascara häromåret. Borde eventuellt byta bransch.

Orsaken till att jag sitter här och bloggar så frenetiskt är att jag håller på slåss mot mig själv gällande att orka betala räkningarna som ligger i en prydlig hög här. Bloggande är bra mycket skojigare än att knappa in referensnummer, kan jag meddela.

Annat jag sitter och dividerar med är om jag ska orka gå till butiken eller ej. Det avgjort viktigaste jag behöver i detta nu är torrschampo, och jag ställer mig tveksam till om det finns i närbutiken nere på hörnet. Är man välsignad med det lilla fjun jag har högst uppe på skulten är man beroende av torrschampo. En dusch av det gör håret stävare och tjockare och på alla sätt trevligare. Fråga vilken storbloggare som helst.

lördag 18 april 2015

Artikulationssvårigheter

Ännu en arbetsvecka är till ända. En som började exakt 04.50 på måndag morgon med att vakna och ta sig till uleåborgståget. Gäsp på den. En givande dag var det förvisso, men arbetshandledning och alueneuvottelu med en massa talterapeuter på Oulun Yliopisto. Men icke desto mindre lång.

När jag var nitton år sökte jag in till logopediprogrammet på OY, det har jag tidigare nämnt. Kommer ihåg en sen natt i en bar, då jag för en finskspråkig bekant försökte förklara vart jag hade sökt in. Hur jag än ansträngde mig för att artikulera blev det bara "Oulun Ypi-olisto" av det hela. Gång på gång. Måste ha varit väldigt... trött den kvällen.

Min sambo C i Åbo fick en gång på en julfestsitz en termometer i julklapp, och nu minns jag inte vem av oss det var som försökte uttala detta ord, men det blev bara till "mermoteter". Efter det hette tingesten just det hemma hos oss. Typ "Usch, vad kallt det är här i köket. Kan du kolla på mermotetern vad det är för grader egentligen?". Och så hade vi en liten leksaksbjörn på en hylla i köket, och den lilla nallen fick det pampiga namnet Rüdiger efter en tysk vi pratade med på en fest.

Hade förresten en lång lista på märkliga ord och uttryck vi höll oss med där i Åbo. Bensaburger, till exempel. Och Hallis Special (det var någonting med rostat bröd med knackkorv emellan, har jag för mig). Hemliskrapula var en annan grej. Håhå, alla dessa dagar i vårt lilla kollektiv i Hallis. Kunde ha varit riktigt roligt om jag inte hade varit så ledsen och till brädden fylld av angst.

Ni kommer väl ihåg att rösta imorgon? Det måste man göra, för det har kungen sagt.

söndag 12 april 2015

Sweet sixteen

Vi börjar väl med väderleksrapporten, va? Plus sexton! Man blir ju lycklig för mindre, om vi säger så. Vågar man nu tro att den här vintern börjar vara slut? Vädergudarna spår förvisso lite slask imorgon, men jag räknar med att det smälter efterhand det når marken. Snart får jag börja fundera på hästbajs och fröpåsar och min lilla odlingslåda i min lilla trädgård. Kanske ärtor i år?

Imorgon är det tidig väckning. Jag och kollegorna ska till Uleåborg, som vi brukar med jämna mellanrum. Arbetshandledning och lite annat program. Det är väldigt lärorikt och nyttigt, men det brukar bli så hiskligt långa dagar. Särskilt som tåget avgår - gäsp - 05.40. Får se till att pallra sig upp i tid, antar jag.

Helgen har förlöpt i lugnets tecken. Jag har handlat på stor-Cittari, betalat räkningar, kaffiterat med bästa L och company, byggt en trasig blus med pikaliima och lite annat smått och gott. Nu tänkte jag steka lite broiler om det är okej för allihopa. Hej!

fredag 3 april 2015

Bananen i solskenet

Det sågar på här. Vinter, vår, vinter, vår. Häromdagen fick jag gräva fram vinterstövlarna innan jag pulsade till jobbet. Andra dagar promenixar man med solbrillor på näsan. Nå, det jämnar väl ut sig till sommaren, tänker jag. 

Här njöt jag i alla fall av solen när jag traskade hem från en dag vid svarven. Fråga mig inte varför jag ser ut som en banan, för det vet jag inte. 

Långfredag idag då. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Börjar väl med kaffe. Häpp!

söndag 15 mars 2015

Skären i solen

Packade en ryggsäck med kaffetermos igår och stack ut till skären. Håhå. Mitten av mars och solen värmde redan riktigt ordentligt. 
 
Det är redan öppet vatten längre ut. En försmak av sommar, mmm! 

Vi satt på bryggan och njöt i solen. Korkade till och med en öl våren till ära, och nog smakade den bra där med en knakande is och fågelkvitter i bakgrunden. Pappa hade dessutom sågat upp en vak som jag den här gången lämnade oprövad. 

Idag lyser solen också. Det är härligt med vår!

lördag 14 mars 2015

Stöldgods

Kära dagbok. Inatt drömde jag att jag stal en säck grillkol från Prisma. Sedan fick jag dåligt samvete och gick för att hämta en streckkod från en likadan påse för att kunna gå till kassan och betala kolet. Av någon anledning stoppade jag streckkoden i MUNNEN på väg till kassorna, så när jag kom fram var den blöt och söndertrasad. 

Och när jag tänker efter var det förresten ett paket kex jag stal från första början och inte alls grillkol. Inte lätt att bli klok på drömmar, inte. 

söndag 22 februari 2015

Städivern som icke infann sig

Äntligen har jag städat den här lilla svinstian från golv till tak. Kräver alltid ett visst mått av självdisciplin och rent tvång av mig själv innan jag kommer mig för. Nu var här total misär - blommorna slokade i krukorna, diskmaskinen var otömd och mera disk väntade i en överfull ho, dammkorvar virvlade på golvet, kläder i överflöd på stolen i sovrummet. Muggen var ett inferno av damm och tandkrämsstänk på spegeln. Lördagen blev därmed min städdag.

Det är fullt vårväder. Dropp från taken och fågelsång i buskagen på morgnarna. Och fullständigt livsfarlig halka. Tog mig about tio minuter att skrinna med soppåsen till tunnan igår. Om det sluttar uppåt slirar man på stället när man försöker gå. Sluttar det neråt är det total livsfara. Borde dra till Öjan och gräva fram mina gula spikskor av märket Karhu. Skulle vara perfekta att trippa fram med i det här föret.

Har två veckor av tågresande bakom mig. En tur till Åbo och en till Uleåborg. Tidiga väckningar och långa dagar och obekvämt bökande i tågsäten. Inkommande vecka är äntligen en normal arbetsvecka här i Kokkola. Åtta till fyra, normal mottagning. Ser fram emot det.

Nu ska jag skynda mig till butiken innan de stänger för ikväll. Lär ta en stund att slira dit.