onsdagen den 14:e mars 2012

Retro



Check it out. Har numera den här fiilispjäsen hemma hos mig. Mommos gamla kaffetermos, retro på riktigt. Passar ju mig som gillar saker med lite själ i. Fick den senaste helg när jag var i Öjan. Eller ja, fick och fick. Tjatade till mig kanske jag gjorde, minns inte så noga.

Mamma hävdar att kaffet smakar unket ur kannan, men det håller jag ikki med om. Jag tycker tvärtom att kaffet smakar extra bra när man får nöjet att hälla upp det ur en sådan prydnad. Upp till bevis, säger jag till den som kommer på kaffe nästa gång.

Somnade på soffan när jag kom hem från jobbet, och vaknade flera timmar senare och var i obalans med allt i min lilla tillvaro. Jag har inte rett upp det ännu heller. Hann i alla fall till butiken här ikväll innan den stängde, fixade mat, matlådor och tvättade kläder som ännu ska hängas. Nu är klockan elva och jag har inte ännu hunnit dricka kvällskaffe och är därmed om möjligt ännu mera ur balans. Fan.

tisdagen den 13:e mars 2012

Skomakare Snäll




Var till skomakaren idag, och tydligen behöver man inte längre vara arg, gammal, snäsig och hata allt som rör sig för att få syssla med det här yrket. Kanske har tittat lite för mycket på Alla vi barn i Bullerbyn, när jag tänker efter. I Vasa fanns en folkilsken skomakare som nästan högg efter en som en skygg hund när man kom in i butiken. Eller var det Åbo? Arg var han, hur som helst.

Idag fick jag träffa en skomakare som var både ung och trevlig, och dessutom hade världens snällaste ögon och gjorde ett fint jobb. Förutom det var han både snabb och billig. Inget att klaga på där, inte.

Efter jobbet var jag ute en sväng och samlade d-vitamin. Det kanske kan se lite grått, halt och besvärligt ut, men de där sliriga spåren och hårda snökanterna betyder också någonting trevligt. Nämligen att snön håller på nötas bort och våren är på väg. Man får känna asfalt under dojorna då och då. Det där knastret! Det är lika trevligt varje år.

måndagen den 12:e mars 2012

Krampen

Bloggkrampen håller i sig. Jag har tappat min, min... kreativitet, milda makter! Och jag kan inte fylla på den såhär mitt i veckan hur som helst. Måste ju vara i körskick imorgon. HÖHÖ.

Om man skulle ta och diska ur en och annan stekpanna eller något istället.

lördagen den 10:e mars 2012

Shades

Veckorna går fort nu! Tycker det var igår som jag satt och åt långsam lördagsfrulle, men det kan ju inte rimligtvis vara mindre än en vecka sedan. Rätt okej detta med att jag från köksfönstret kan se hur det droppar tätt, tätt från taket. Nu har det dessutom varit två morgnar som jag inte har behövt skrapa rutorna på bilen, det måste ju betyda någonting.

Och! Igår köpte jag solbrillor, det måste ju också vara ett vårtecken, trots att det är metervis med snö överallt ännu. Brillorna kostade about 5,90 på Gina Tricot, det är ungefär den summan jag brukar lägga på shades. Visst är Raybans för tresiffrigt belopp snygga, och med all säkerhet bekväma också. Men med min livsstil funkar inte riktigt sådana. Kan inte ligga och rulla på sundmunplayan och springa upp och ner i vattnet med dyra brillor liggande var som helst. Bättre i mitt fall med brillor man kan råka trampa på, så kan man köpa nya sen. Säger som min kompis E - det blir i så fall efter den där lottovinsten. Som känns rätt osannolik, med tanke på att jag inte lottar.


onsdagen den 7:e mars 2012

Mäktigt

Hej hej hallå, dagboken! Ikväll var jag ute och sprang, det gick sådär mellanlätt den här gången. Jobbigast är den där första halvkilometern, innan man har fått upp värmen. Har lärt mig att man ska klä sig så att man småfryser till en början, då blir det lagom när man väl kommer igång. Det är inte så halt mera heller, sålänge man håller småkoll på vad det är för underlag där man springer, ibland kommer partier med riktigt blank is, och då kan det vara skäl att inte göra några snabba byten av riktning.

Jag var lite inne i min egen värld där (som jag brukar vara, om någon har tänkt kontakta mig under någon av dessa löprundor får man förbereda sig på att skrika högt och vifta tydligt), tittade på vägen och på skogen och på lite allt möjligt kring marknivå. I trakten kring Sandhagen fick någonting min uppmärksamhet och jag vände således blicken uppåt mot himlen. Och möttes av det mäktigaste jag har skådat på jag-vet-inte-när. Ett lysande, flammande, pulserande norrsken som liksom dansade över hela himlen i långa, slingrande vågor! Nästan neongrönt var det, och så otroligt tydligt. Det ändrade form hela tiden,och liksom flöt fram och tillbaka.

Jag tror faktiskt att jag aldrig har sett ett norrsken förr. Inte ett sådant här, riktigt ett. Någon gång har väl himlen skiftat lite i grönt och man har kunnat ana lite ljusare partier i skyn, men inte såhär. Jag, som tydligen har blivit en liten klenis, blev så tagen att jag - jo, faktiskt - kände tårarna bränna bakom ögonlocken nu också. Under en löprunda. För att det var norrsken. Ähum. Men det var verkligen ett mäktigt, lysande inferno, och jag var alldeles ensam under den brinnande himlen på en mörk väg. Om det nu kan vara något försvar. Hela vägen hem sedan sprang jag och tittade på skyarna åt alla håll och njöt av skådespelet.

Ibland blir jag hurja tagen av sådana där mäktiga saker i naturen. En gång sprang jag i Terjärv i ett så starkt månljus en sen vinterkväll, att man såg nästan lika bra som på dagen. Det var bara kall, knarrande snö längs ett skoterspår, månen och jag. En nästan overklig känsla.

En annan gång for vi hem från villan vid midnatt en augustikväll med båt över kolsvarta vatten. Då fick jag igen den berömda Klumpen  halsen, för att det var så fint. Lite kyligt, väldigt ensligt, och så mörkt att lanternan i aktern bara var som en lysande prick mitt ute på sjön.

Och! En sensommarkväll när jag var ute och sprang i Öja för ett par år sedan. Då det åskade i Kronoby och i Kokkola, men inte i Öja. Det var istället laddat och kvavt i luften. När jag sprang över broarna mot Kokkola såg jag åskvädret över Yxpilahamnen. På håll syntes ansamlingen av blåsvarta moln, som då och då lystes upp av ljungande blixtar. I marken kändes då och då ett vibrerande under fotsulorna, då åskvädret levde om och mullrade. Jag sprang precis mellan åskvädren i den kompakta, tunga luften och bara tittade och lyssnade på skådespelet.

Naturromantikern har talat. Nu måste jag nog göra någonting mera konkret och produktivt för att liksom väga upp det här.

tisdagen den 6:e mars 2012

Björnen sover

Sov nästan ingenting inatt. Lite sömn till och med i jämförelse med min vanliga minidos sömn. Är osäker på om det ens blev någon regelrätt sömn, men i alla fall några snuttars slumrande. Nu är jag så trött att jag nästan somnar sittande. Blir nog att söka sig tidigt i säng ikväll, har jag på känn. 


Typ såhär är fiilisen. Observera nosen vid 0,07.

måndagen den 5:e mars 2012

Rusch

Om ni frågar mig så var det ett sådant där fantastiskt löpväder ikväll igen. Rätt kyligt, med oj så friskt i luften! Vindstilla, stjärnklart. Och så lätt det gick! Flinet på bara, och denna gång utan Loranga i öronen. 

Var tvungen att dra två ruscher uppför sjukhusbacken på väg hem, bara för att fötterna var så lätta. Wawawiiwa, som Borat skulle ha sagt.