Fick hur om helst sedan ta telefonluren i vacker hand och ringa åt disponenten och fråga hur man gör med ett omkullblåst träd på sin gård. Disponenten frågade vilken typ av träd det gällde. "Syrén", svarade jag. "Jaha. Det räknas som en buske. Den ska du fixa bort själv". Eh. En flera meter hög "buske" med en tjock stam. I mina ögon ett ganska rejält träd. Men kör i vind, då. Har ju en trädexpert i form av en pappa inte långt härifrån. Han fick komma och kapa upp syrénen och forsla bort den. Det var med sorg i blicken jag såg släpet med de vajande grenarna rulla iväg från tomten när vi var klara med görat. Min fina, fina syrén, det överlägset vackraste jag hade i min trädgård.
Tog in ett par kvistar för att i alla fall få njuta av blomsterprakten i ett par dagar. Och måste nu i efterhand säga att trädgården ser förjävlig ut. Ett stort, tomt hål i hörnet av gården. Några spretiga buskar är allt som är kvar. Usch.
Nå. Det om det. Har fått totalpippi på zucchini för tillfället. Det bästa jag vet just nu är zucchini i ugn, tillsammans med gott kryddat maletkött. Ätit flera dagar i rad, och än finns det kvar i kylen. Kittlar dödsskönt i kistan för ett hungrigt kvinnhjon om kvällarna. Just sänkt dagens ranson, och ajaj vad gott det var. Borde kanske bjuda in damerna på min bravur? Zucchinilåda och kopiösa mängder rödvin, vore inte det något?
Ikväll träffades vi med gänget i Roskaruka för lite backintervaller. Och herregud så tungt det var. Det är så att man ser stjärnor och månar och hela halva solsystem när man tvingar sig uppför det sista krönet till toppen. Hade sådan mjölksyra i låren att jag sånär kräktes på hemvägen när jag cyklade den sista snutten i ett ganska blåsigt juniväder. Hua. Var tvungen att ligga i fosterställning en bra stund innan jag kunde ta itu med livet igen.
Imorgon är det tisdag med allt vad det innebär. Kanske skulle lägga sig i vettig tid ikväll? HA!