lördag 29 september 2012

Tacksamhetstalet

Ibland kan jag bli lite irriterad på att det ska gnällas så förbannat. Det är liksom huvudvärk för att man har sovit för lite, men man kan inte dricka kaffe för då kan man få halsbränna, och tar man en tupplur på soffan får man ändå bara nackspärr. Den inställningen stör mig. När ingenting är bra. Jag är - ursäkta hurtigheten här - nämligen lite av den åsikten av att ens inställning påverkar ganska mycket hur man har det och hur man mår.

Jag vill bara förtydliga att jag själv inte alltid är optimisten personifierad. Jag kan vara dramatisk och bitter och pessimistisk. Jag grubblar och oroar mig och målar upp worst case scenario i ungefär alla situationer. Men ibland drabbas jag av en sådan oerhörd tacksamhet för olika saker.

Tänk en sådan tur jag har sist och slutligen. Jag har så många saker som är på så många sätt helt fantastiska. Jag blev klar med studierna, och jag fick just det jobb jag ville ha. Inte nog med det - jag fick en fast tjänst på just den arbetsplatsen jag trivs så bra på. Tänker på alla de som söker jobb och inte får något, eller som har ett jobb man inte trivs med, eller som hankar sig fram på korta vikariat och oroar sig för när man inte längre får vara kvar.

Jag har ett fint hem några minuters väg från jobbet. Tänker på alla de som pendlar långa vägar till jobb, som startar dagen när klockan står på 05-någonting och börjar färden mot arbetsplatsen. Och som i mörkret på kvällen hoppar av tåget och med trötta steg går hem. Eller som hyr en liten övernattningslägenhet och ringer till familjen på kvällarna och får nöja sig med att ses under helgerna. För att man helt enkelt inte har möjlighet att jobba och bo på samma plats. Kanske flyttar mellan olika hyreslägenheter beroende på hur och var man jobbar.

Jag har nära och kära på lagom avstånd. Om jag en söndagseftermiddag får för mig att jag har lust att hälsa på mina föräldrar eller någon kompis, så är det bara att max hoppa i min egen bil och köra en kvart så är det fixat. Cykla något kvarter funkar också. Tänker då på dem som bor i andra ändan av landet och träffar familjen till jul och påsk på sin höjd. Idag var min mamma i stan och stack sig in på förmiddagskaffe på hemvägen. Bara sådär. Om jag behöver hjälp med någonting har jag en pappa på samma avstånd och en bror typ en halvtimme bort.

Det är verkligen inte synd om mig på något enda sätt!

Höstgarderob

Jag avslutade mitt flera månader långa shoppingcelibat idag. Och nu gick det så att H&M har tagit in mera av de förrädiskt sköna jeansleggingsen som jag trodde att de hade slutat tillverka. Jag har slitit ut mitt favoritpar och hade förpassat det till sophögen, och hade i somras någon gång dragit ett djupt andetag och köpt ett par jeans. Och konstaterat att nu får den här kvinnan tammefan komma över den där jeansfobin och lära sig använda jeans en gång för alla. När nu inga andra val finns, liksom.

Och så finns de plötsligt igen! Jag provade dem i både denim och grått, och kunde ha köpt båda. Men jag köpte bara de blå. Och jag ska trots detta börja använda riktiga jeans i oktober, jag lovar. Men man kan väl få varva med jeansleggings ibland i alla fall? De är så sjukt sköna.

En brun tröja blev det också, och en senapsgul scarf, lite tjockare och puffigare, perfekt att svepa kring halsen nu i höst. Och tjocka, svarta strumpbyxor. Lite höstgarderob, sådär.

fredag 28 september 2012

Topp

Toppade veckan med en riktigt bra länk och som grädde på moset - bastu. Tror bestämt att jag har skapat mig en ny liten fredagstradition, och inte alls en dålig sådan. Jag är egentligen ingen bastuflicka. Själva badandet i sig är helt okej, vatten är ju lite mitt element. Hoppas jag aldrig blir en sådan där konstig människa som slutar simma sommartid bara för att man är vuxen. Helt befängt.

Men bastubad är liksom inte riktigt min juttu. Främst av två orsaker. Orsak ett är att det är ineffektivt och omständigt. Jag har lite för mycket koncentrationssvårigheter för att orka sitta på en lave och stirra rakt fram utan att det händer någonting. Annat än är varmt. När jag vet att jag kan duscha och sköta denna tvättningsritual på typ tre minuter och därefter får börja föna håret och bli klar någon himla gång. Eftersom att allt jag gör är en liten tävling i hur snabbt man kan göra det.

Orsak två är fulhet. Jo. Bastubadande gör en (läs mig) så inåthelvete ful så jag bli alldeles ledsen. Man blir ju rödmosig, glansig, rödögd och flammig som någon slags...jag-vet-inte-vad. Aldrig känner jag mig så oattraktiv som när jag kliver ut ur bastun. Som något slags rött, svullet monster såsar man omkring resten av kvällen. Det där med att ha bastukväll först och sedan göra sig i ordning och gå ut på krogen - vad är grejen med det? Man (läs jag) ser ju helt hemsk ut. Verkligen inte i skick att visa sig (läs mig) bland folk.

Men ikväll var det en ren njutning att ta de lite efter-löpning-ömma, stramande låren med sig och slänga sig på bastulaven en stund. Tänka på ingenting. Slänga upp benen mot bastuväggen och känna hur det brände i tårna när man kastade bad. Duscha i kallt vatten i några omgångar och nu efteråt gå omkring så rödmosig och jävlig jag vill. Ah. Ljuvligt, säger jag bara.

Det hände igen!

Blev fredag alltså. Knappt hann jag påbörja jobbveckan så var den redan slut. Fortsatte på det produktiva temat och fick gjort en massa idag igen, och hade faktiskt en lätt känsla av att jag hade blivit klar när jag slängde på mig jackan och avslutade dagen. Klar blir man ju aldrig, men mål på vägen kan man ju uppnå.

Få se vad den här helgen för med sig. Se, det vet man aldrig.

torsdag 27 september 2012

Vilket scoop! Sori, jag kunde inte motstå ordvitsen. Jag ska verkligen försöka sluta.

Som vanligt efter en natt med Mycket Lite Sömn (är osäker på om jag verkligen somnade överhuvudtaget, men jag har något minne av att alarmet borde ha ringt, så det gjorde jag antagligen) har jag haft en riktig turbodag. Pigg, företagsam, effektiv. Har haft en mycket bra dag på jobbet och har fått gjort en massa. Bådar gott inför morgondagen, som ju är fredag. Målet med en fredag på jobbet är nämligen att man ska bli färdig. Liksom få världen klar, ni vet. Imorgon kommer jag i alla fall rätt nära, känns det som.

Var till och med såpass alert imorse att jag kom ihåg att ta med ett kaffemått. Ingenting som normalt hör till min arbetspackning, men när vi har haft lite strul med just det redskapet på jobbet. Det började med ett normalt kaffemått, en sådan där skopa ni vet. Sedan råkade en av kollegorna bryta av skaftet på mitten så att det blev att rätt kortskaftat mått. Vilket egentligen bara var praktiskt, eftersom det rymdes bättre i kaffeburken. Sedan tog eder M. Kronqvist i lite väl kraftigt när hon skopade upp kaffe en morgon - kanske lite skakig på hand - och bröt av också den lilla skaftstumpen. Kvar var bara själva... skopan. Som för all del nu rymdes oerhört bra i burken, men som var rätt osmidig.

Där har vi då gått dag ut och dag in, och varje gång någon av oss kokar kaffe så suckar man till "Jamenjustdet. Det var ju den där jävla skopan" när man öppnar burken och börjar krafsa runt med armen djupt nere i den. Fipplar sedan på och mäter upp kaffet med den lilla, runda skopdelen som någon slags jävla kontaktlins i handen. Varje gång tänker man att man borde ta dit en ny skopa, och flera av oss har överlopps skopor hemma. Och vem kommer ihåg att ta med en? Ingen. Förrän nästa gång man öppnar burken. "Jamenjustdet".

Imorse kom jag äntligen ihåg det. Och anlände därmed till jobbet med armen triumferande höjd i skyn. I nypan höll jag en glänsande gyllene kaffeskopa av märket Paulig. Yes.

Eyes wide open

Well, look at the time.Klockan är 04.33 och jag skulle kunna sova. Skulle faktiskt hemskt gärna sova. Nähä, inte det då.

onsdag 26 september 2012

Mikro

Drog via Gigantti på väg hem från jobbet och tjackade ny mikro. Funderade först om garantin månne var i bruk på den förra, för den köpte jag ju alldeles nyss. Ett-två-tre-fyra-fem-sex-sju år sedan. Blev det visst när jag räknade efter. Så det var den antagligen inte.

Hej och välkommen, lille vän. Du ska få äran att koka min broccoli framöver. Samt värma tuttflaskor nästa gång min vän S kommer på besök. I söndags värmde vi i kastrull och det kändes väldigt medeltida.

tisdag 25 september 2012

Bara

Var ute och sprang en runda ikväll, och den här gången gick det verkligen bara tungt. Om fötterna tassade tap-tap-tap häromdagen så klampade de definitivt töks-töks-töö idag. Undrar om tårna alls var i bruk idag, eller om jag enbart dunsade på hälarna som något slags...troll. Jonej. Inte alls någon trevlig länk. Men som det heter:

"Man, I really regret that workout" said no one. Ever.

Därmed är jag också nöjd och glad. Och ganska mör.

Käftande

Nu vet jag inte exakt vad det är jag stressar över just nu, men för säkerhets skull har jag tuggat sönder hela munnen invändigt åter en gång. Kan knappt flina ens en gång, för jag har så såriga kinder att det gör ont. Vet inte riktigt när jag har bitit som värst. I sömnen?

Det som är positivt med att hela tiden vara smärtsamt - bokstavligen - medveten om sin muns existens är att man tänker lite mera än vanligt på den. Så idag ringde jag till exempel och bokade tid till en tandläkare. Kom på att det är cirka aderton år sedan jag sist besökte en dylik instans. Nå, inte riktigt, men länge sedan sist är det. I Åbo någon gång.

Nu har jag ju inga problem direkt (förutom då detaljen att jag nästan helt och hållet har slitit sönder alla mjuka delar i munnen förutom tungan till blodiga slimsor), men jag har för mig att man ska besöka sin tandläkare med jämna mellanrum. Hon jag ringde till frågade förresten om jag ville ha en svensk tandläkare. Pluspoäng för trevlig fråga, som hurri ska man vara glad över sådant. Men spontant känner jag att det gör det samma vilket språk det sker på, man har ju ändå munnen full av verktyg, så några djupare diskussioner lär vi knappast ha.

Hm. Om ett par veckor fick jag tid. Finemang. Jag gillar ju som bekant att gå till tandläkaren, tycker det är skönt när någon petar på och pratar snällt bakom ett munskydd och tittar en djupt i ögonen. Sedan får man ju en glansbild också! Eller får man det längre? Jag har ju inte varit till tandläkaren i Kokkola sedan jag var rätt liten.

måndag 24 september 2012

Intensive care

Den här veckan har som alltid börjat intensivt. Och som alltid avslutades dagen med ett gympass, cykling hem i hård motvind, butiksstopp på vägen, och fortsatt cykling med butikskassen i korgen. Dusch, matlagning - och så landa i soffan. Och känna att man åter en gång har rott måndagen i land. Huh.

Ritsällskap

I söndags hade jag besök av min fina vän S med dotter. Satt med varsin kaffemugg och pratade och funderade. Så skönt med människor som det finns lite djup i. Alltså som man kan prata om annat än vädret och andra grunda, flyktiga saker med. S är en sådan som man känner att man berätta i princip vad som helst för, och hela tiden vara säker på att inte bli utskrattad.

Så har det alltid varit, jag minns att vi pratade om Jätteviktiga Saker redan när vi var typ nio. Eller i vilken ålder man börjar prata om Jätteviktiga Saker. Satt och funderade gravallvarligt på de Stora Ämnena i Livet på ett sängtäcke i ett flickrum medan föräldrarna satt och diskuterade i vardagsrummet.

Vi ritade också. Mumintroll och Mårror och Pippi Långstrumpar. Och byggde torn och läste bok.

Välkomna snart igen!

lördag 22 september 2012

Fiilis

Apropå fiilis så gillar jag den där känslan av att lyckas. Som säkert alla andra, vem vill inte det liksom. Men nu menar jag inte de där stora sakerna, som att ta en examen, få ett efterlängtat jobb och andra mera avgörande grejer. Jag menar de där kortkorta glimtarna. Kan vara en kort euforikänsla när man lyckas med en grej på jobbet, kan vara ett träningsmål man uppnår, kan vara ett ögonblick som är så kort att man knappt ens hinner märka det. När någonting klaffar, och man bara nöjt konstaterar att hej, jag kunde! Blir så glad av sådant.

Fredagsbad

Hade en sådan perfa fredagskväll igår. När mörkret lade sig över Kokkola var det jag som var ute och sprang. Med en lätt, lätt känsla i benen. Tap-tap-tap-tap mot asfalten bara. Hjärtat pickade piggt i bröstet, andningen fungerade automatiskt. Rundan tog flera minuter snabbare än vanligt, så jag fick utöka den med en extra liten sväng.

Kan ni sedan ens föreställa er fiilisen jag hade när jag slängde mig på bastulaven efter avklarad löpning? Liksom totalt avslappnad. Att kröna arbetsveckan med en löprunda och bastu - finns det något mera fulländat? Lycka är dessutom en rymlig och bra bastulave som man kan ligga raklång på.

Ikväll har jag varit till Öjan en sväng. Bland annat för att betala typen som så hyggligt servade min bil häromsistens. Betalningen bestod av en brännvinsflaska, det är lite så det funkar på landet. Tycker åtminstone jag är en okej valuta.

fredag 21 september 2012

Kaputt

Jaha. Så verkar min mikrovågsugn ha gått sönder. Varför är det alltid så att när saker går sönder så sker det alltid klumpvis. Alltså så att många saker pajar samtidigt. Tycker det har varit någonting varje vecka nu.

Elohiiri

En sådan trevlig fredag på jobbet! Vilken tur att jag har så kymppis arbetskamrater så att det är en ren fröjd att jobba. Trevliga klienter och trevligt arbete överlag, men det blir ju ännu bättre om man dessutom har kollegor man trivs med.

Var dock tvungen att ta en tupplur på soffan när jag kom hem. Var så seg i huvudet efter en natt med alldeles för lite sömn. Tupplurar, en av livets glädjeämnen. Hoppa i mjukisbrallorna efter jobbet och slänga sig under en filt en stund. Och vakna med ny energi. Det gillar jag.

Har någon himla muskelryckning i höger axel som har pågått i flera dagar nu. Igår satt jag på möte med kollegorna och kände hur hela armen ryckte till med jämna mellanrum. Måste vara mina oerhört stora muskler som sväller med sådan fart att de förlorar kontrollen. Det måste det ju vara.

Hoppsan

Glömde lite att sova inatt. Eller jag skulle nog ha kommit ihåg det, men kroppen glömde tydligen hur man gör. Istället har jag sett i princip alla klipp som finns på Youtube, sett alla webbtvprogram och läst alla bloggar och webbtidningar som finns. Det var ju tur att jag har det gjort nu.

Om det är okej för alla så ska jag gå till jobbet nu. Har ett par grejer jag ska fixa förutom det vanliga basjobbet. Gillar att fixa undan sådant på fredagar, dra streck i att-göra-listan så att säga. Gäller ju att avsluta veckan med flaggan i topp.

torsdag 20 september 2012

Att använda energin till något

Hur det gick? Jotack, jag kanaliserade min duracellenergi rätt smart igår. Tryckte in mp3-spelaren i örat (inte hela då, utan främst lurarna), kavlade upp ärmarna och gjorde lite hushållsbestyr. Närmare bestämt hivade ut mattor, sprängfyllde en tvättmaskin, slängde upp stolar på borden och dammsög som en liten iller. Moppade golv, dammade mattor, hängde tvätt.

Rätt skönt att ha helgstädningen gjord, och det är bara torsdag.

Nu var jag väl listig, som Lotta på Bråkmakargatan skulle ha sagt. Fick det att låta som om jag följer något slags städschema. Typ - fredagstädning, häpp! Så är icke fallet. Jag har aldrig haft någon specifik städdag. Jag gör det på fiilis. Ibland städar jag inte alls. Ibland städar jag. Kan vara en tisdag. Eller söndag. Ibland slarvdammsuger jag det viktigaste över mattor och allt. Ibland slänger jag ut dem. Ibland kör jag hela programmet och moppar golven. Ibland drar jag bara en toalettstädning för att det känns som om den behövs städas. Ibland går jag runt med en trasa och torkar damm. Det händer sällan, för det är så tråkigt.

Så är jag ju också uppvuxen i ett bohemhem, där vi inte har haft några särskilda rutiner för hushållsvård. Man slängde i en tvättmaskin när man behövde rena kläder. Hängde på tork i bastun där det är golvvärme och alltid varmt, det torkade på någon timme. Man snubblade över dammsugaren som alltid låg framme. Sopade lite under köksbordet. Kliniskt rent har det sällan varit. Men det säger jag er. Ingen i familjen Kronqvist är det minsta allergisk mot någonting. Kan vara ett sammanträffande, eller också inte. 

På tal om fiilis ska jag torka lite damm nu. Kan bli en bokhylla. Kan bli ett fönsterbräde. Kan bli hemmets alla ytor som blir minutiöst putsade. Det vet man inte.

onsdag 19 september 2012

Über

Idag är jag en rastlös jävel. Det fullkomligen kryper i hela kroppen och jag vet knappt var jag ska göra av mig själv. Totalt övertänd och i princip en fara för mig själv. Blir så himla trött på mig själv.

trummar_oroligt_mot_bordskanten_84

tisdag 18 september 2012

Mera datum

Medan vi ändå håller på. Åttonde oktober. Ska vi säga att jag inleder min jeansterapi då? Jag skulle verkligen vilja lära mig! Har ju köpt ett par i sommar och allt. Inte ännu använt dem. Ska vi komma överens om den åttonde oktober? Hjälper ni mig?

Anteckna detta

Tittade just i almanackan och bestämde mig. Lördagen den sjätte oktober inleder jag höstmyset. Då tänder jag ljus på soffbordet och kurar skymning. Innan dess tittar jag bara på blockljusen jag har köpt och som väntar i bokhyllan.

Gillar ju att ha ordning och reda på vad och hur man gör.

Man måste som sagt hålla på saker och inte låta sig ryckas med. Som folk som tammefan kommer cyklade med mössa på huvudet om morgnarna. Jag blir riktigt irriterad. Det är faktiskt september, inte februari. Eller de som ställer elljusstaken i fönstret i november. Eller lyfter in julgranen veckor före jul.

Själv har jag idag haft ballerinor på fötterna när jag gick till jobbet. Inte längre sandaler och bara tår. Det känns som om jag har börjat på ett nytt kapitel. Kapitlet Höst. Lite vemodigt, sådär.

måndag 17 september 2012

[bat den ögenn]

Efter en sådan här dag, då man har farit runt som ett oljat streck och bitit ihop käkarna så att det ömmar, funderat vad man egentligen håller på med, och nästan känt det svartna för ögonen. När man efter ett träningspass kommer hem i regnet, sedan kliver ur duschen, lagar sig lite mat, äter och plockar undan och kaffet precis puttrar klart i bryggaren. När man strax innan man häller upp åt sig springer ut med soporna i den ruggiga höstkvällen, kutar in tillbaka i värmen. Fyller en kopp med det rykande svarta guldet, sjunker ner, tar en klunk och klickar fram sina favoritbloggar. Och riktigt andas uuuut.

Då. Då känner man att man har det riktigt, riktigt bra. Mmmm.

Mellantider

Jääääklar vad de är intensiva de här måndagarna. Inte bara för att man är psykiskt inställd på att det är måndag, utan för att det verkligen är så. Idag kändes det som om jag stod på startlinjen för ett lopp när jag klev upp och blinkande sömnen ur ögonen tidigt imorse. Stod liksom mentalt och gnuggade skidorna mot spåret, tittade på klockan som tickade ner sina 30 sekunder från föregående tävlande.

Blundade, pustade nervöst några gånger, bävade lite inför att detta kommer att bli så tungt och det kommer att göra så ont och jag kommer att vara så illamående och mjölksyrestinn och slut innan jag får kasta mig omkull i målfållan. Känslan man alltid hade inför start.

Då var det bara att spjälka upp det som komma skulle. Sträckan är tio kilometer. Fem varv runt en tvåkilometersslinga, och efter de fyra första varven är det skjutning. Liggande, stående, liggande och sista stående, sedan sista varvet och så i mål. Första etappen är alltså två kilometer. Vi tar den först, fokuserar bara på den. Sedan fokuserar vi bara på första skjutningen, tankarna tar liksom slut efter att det sista skottet i magasinet har brunnit av. Sedan ny fokus, nytt varv. Sedan fokus på stående. Sedan ny etapp. Så fick man dela upp och bara tänka ett steg framåt i taget. Att stå vid starten och redan då tänka på kväljningarna under den sista kilometern eller på den brännande mjölksyran i låren i det sista motlutet, det är inte lönt. Då skulle man ju fan aldrig våga starta. Bara etapp för etapp, och efter sista kontrollen i mål.

Lite så fick jag tänka imorse. Jag hade flera programpunkter, flera stressmoment utspridda under hela dagen. Det första klockan 8.40, då elgubbarna skulle komma. Jo, i fredags hittade jag en lapp på dörren där det stod att invånaren skulle vara på plats och släppa in elektrikerna "från klockan 8.40 och framåt". Ursäkta, men vafaan? Vem har tid att dejourera hemma en måndagsmorgon "från klockan 8.40 och framåt". Jag har inte möjlighet att vara på plats överhuvudtaget den tiden. Som tur var fick jag löst det hela med en granne som var hemma idag och snällt nog kunde släppa in dem till mig också.

Så var det lite andra olika grejer, skulle vara på flera olika ställen idag och hade ett strängt tidsschema. Typ klockan tio här, elva ska jag vara klar där, kvart över tolv på plats där, och så vidare. Dagen var liksom hackad i flera olika etapper med olika stopp på exakta ställen. Blir så jäkla stressad av sådant. Bara att ta till etapptänket, en sträcka i taget.

Sista punkten på programmet hade jag dock valt helt själv. Pumppi efter jobbet. Riktigt läckert att avsluta med lite skrotlyft, och när jag hade gjort den sista repetitionen kunde jag pusta ut och tänka att jag hann med allt. Jag rodde den iland, den här måndagen som såg så komplicerad ut på pappret. Piuh.

lördag 15 september 2012

Midnight shopping

Köpte nya arbetsskor i natt. Jo, i natt. Strax före klockan tolv hittade jag ett par svarta sandaler i en skobutik och kunde fynda till reapris. Det var nämligen Handelns och kulturens natt i Kokkola, och butikerna var därmed öppna till midnatt. Himla praktiskt, det där. Man är sådär lagom avslappnad och tänker klart den tiden på dygnet, jämfört med att springa på stan och irriterat försöka hitta grejer strax efter jobbet exempelvis.

Ikväll har jag haft Lillebror och Svägerskan på besök. Fick ett meddelande med frågan "Bjuder du på te?". Och jag tänkte bara "Te?", men ställde mig snällt och kokade lite sådant. Sedan blev det soffhäng. Med te.

En lång en

Den här listan cirkulerar på bloggarna. En lång sådan. Satt för skojs skull och fyllde i den idag när jag nu ändå hade datorn i famnen. Det var ju riktigt kul.

1. Vad heter du?
Det vet ni ju. Maja!

2. Vad kallas du för?
Har man ett typ smeknamn som förnamn så kallar folk inte ens så värst mycket annat. Bara Maja. En tid i gymnasiet kallades jag förresten Mollis av några av skidskyttepojkarna jag umgicks med. Mollis från Molla-Maija, get it? Det var kanske högst tre personer som använde det namnet, så det räknas inte.

3. Vad vill du att folk ska kalla dig?
Ni får kalla mig vad ni vill. Helst inte Skviiröga, dock. Det kallade en elak flicka mig för i dagis. Alltså översatt från dialekt: diarréöga. Kom sig antagligen av färgen på mina ögon. Pluspoäng för kreativt påhitt såhär i efterhand! Skviiröga! Borde kanske ta upp det igen.

Gud vad jag lägger ut texten, förresten. Den här listan kommer aldrig att bli klar om jag fortsätter ordbajsa. Nå. Vidare.

4. Vad gör du just nu?
Sitter i soffan. Jag tog en vansinnigt skön tupplur efter jobbet och har nyss vaknat.

 5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
Det här är väl bra?

6. Vad har du på dig?
Svarta leggings, en topp med obestämt, spräckligt mönster samt en beige kofta.

 7. Vad har du gjort idag?
Jag har jobbat, åkt via butiken och köpt en stekpanna och åkt hem. Snart ska jag testköra pannan. Lite tragiskt att jag känner mig uppspelt inför en sådan sak. Har blivit så materialistisk på senaste tiden.

 8. Vad var det roligaste med din dag?
Jag gillar ju mitt jobb. Men det var också skönt att konstatera att det är fredag och ha lite skön fredagsfiilis på jobbet. Båda två kändes bra.

 9. Vad var det tråkigaste med din dag?
Um. Jag var ganska sömnig imorse, men när jag väl vaknade så gick det fint.

 10. Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara?
En het sommardag med morgonkaffe på stranden eller på villaterrassen eller annars ute någonstans. Sedan vill jag gå klädd i bikini hela dagen, läsa, lyssna på podcasts, simma hundra gånger och njuta av värmen. Varför inte avsluta dagen med en het bastu och mera simning.

 11. Om du tittar åt höger, vad är det du ser?
Ett fönster och på andra sidan glaset sprakande röda lönnlöv. De heta sommardagarna är därmed förbi. Nästa sommar!

12. På tal om höger, är du vänsterhänt eller högerhänt?
Höger.

13. Om du hör ordet perfekt, vad förknippar du det med?
Kropp.

 14. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du?
Jag tänker inte ens svara på det här, för det är så självklart.

 Varför?
För att jag ÄLSKAR att vara i solen och att simma och att gå barfota och att ligga på stranden. Typ därför.

 15. Vilken högtradition är din favorit, julen, midsommar, påsk etc? Och varför?
Jag hatar ju egentligen helger ur djupet av mitt hjärta. För att jag får en sådan oerhörd ångest över att man måste göra det ena med det andra och det ska vara så roligt och bla, bla, bla. Vilket gör att jag får akut lust att gräva ner mig under täcket och vara den asocialaste mullvaden i universum. Men - och detta trodde jag aldrig att jag skulle säga, eftersom jag under många år var julhatare av rang – julen i Öja är bra. Just för att den är så kravlös. Vi mest sitter och snackar och äter julmat och tar en konjak och bara är, och ingen ska någonstans. Förutom ut på julgubbeuppdrag.

 16. Beskriv den perfekta outfiten?
Jag är faktiskt så tantig att det jag har på mig måste vara bekvämt, annars går det inte. Och kläderna får absolut inte klämma på min mage, inte det minsta. Jag får panik och vill kräkas. Därför klarar jag inte att använda jeans, oberoende av hur stora eller bekväma de är. Om de för en sekund klämmer på min mage får jag obehag. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Någon slags överkänslighet. Och så är det någonting med hur jag ser ut i jeans, det känns aldrig bra, jag tycker bara att det ser konstigt ut. Jag tänker ofta på det, att jag borde jobba på det där. Hade ju min jeansterapi häromåret, då jag tvingade mig till att ha jeans en dag i veckan. Nu har det lämnat, och jag drar runt i leggings, jeggings och strumpbyxor. Som inte ens är snyggt. Jag måste ta upp jeansterapin igen. I något skede. Oktober kanske blir månaden då det sker?

 17. Välj något inom modeindustrin som du skulle vilja rädda svenska folket ifrån genom att banna, som t ex gröna strumpbyxor, boyfriend jeans etc?
Ööh, jag vet ju inget om mode. Fula skor är ganska vidriga. Uggs och Crocs och skit.

 18. På tal om mode, din favoritbutik?
Nå nu har jag ju inte köpt kläder på sju evigheter. Det blir faktiskt oftast H&M. Gillade Indiska i Åbo.

 19. Favoritplagg som du har i garderoben? Får gärna illustrera med bild.
Hm. Hm? Är just nu inne i en period då jag tycker att ingenting passar. Men min svarta kavaj gillar jag! Den som jag köpte när jag hade slarvat bort min ordinarie.

20. Favoritplagg som du haft på dig hittills i ditt liv?
Ja-a. Jo! Hör och häpna: ett par jeans som jag köpte typ då jag flyttade till Vasa! Det är de absolut bästa jeansen jag någonsin haft. Kanske därför jag inte kan ha jeans mera, för att inga uppnår det Perfekta Paret.
Här finns förresten ingen fråga 21. Varför det, kan man undra.

 22. På tal om killar, vad föredrar du, svenskar eller utländska?
Men vad är detta för fjortisfrågor. Förresten är ju svenskar utländska. Såtillvida man inte avser finlandssvenskar. Men av de där alternativen så säger jag svenska då, för jag gillar ju norrlänningar.

 23. Beskriv en egenskap hos en man som du skulle vilja ha, t ex mörk röst, synliga ådror etc.
Va? En manlig egenskap som jag skulle vilja ha? Eller en egenskap hos en man, vilken jag skulle vilja ha. Mannen alltså. Förblev oklart, det där.

 24. Vad är det mest romantiska en kille gjort för dig?
Gud så sliskigt detta blev.

25. Vad är det mest romantiska du gjort för en kille?
Men jumalauta.

 26. Vad är den perfekta presenten? Ifall du skulle fylla år i morgon.
Hm. Surprise me.

 27. Vad är den hemskaste presenten du fått?
Det hemskaste minnet jag har gällande en present är när jag fick ett underklädesset av min mamma när jag fyllde kanske sex. Ett fint, vitt med små sniglar och blommor, ett sådant där set med linne och underbyxor. Jag minns precis var jag var när jag öppnade paketet, och så sa jag surt ”Va. Bara några gamla underkläder”. Hade förmodligen önskat mig något annat. Än idag kan jag höra mammas ledsna röst ”Man ska vara tacksam för det man får”. Jag kommer ihåg att den där händelsen poppade upp i minnet då och då i säkert tio års tid efter att det hade hänt, och att jag hade grymt dåligt samvete för att jag var så elak och sade så fult. Om presenten min mamma hade köpt.
Nu i efterhand: Förlåt, mamma! Jag har haft dåligt samvete över den där händelsen i hela mitt liv.  

 28. Cola eller fanta?
Dricker någon ens Fanta numera? Är det inte kräklemonad? Coca Cola Zero om jag dricker något.

 29. Choklad eller sur/salt godis?
Choklad i så fall. Jag äter inte svart godis. Salmiak och skit, yäk.

 30. Sallad eller McDonalds?
Sallad. Har inte ätit på Mickey D på säkert... Tio år? Nä, men kanske sex? Tycker att deras hamburgare är så himla äckliga.

31. Myskväll eller utekväll?
Myskväll. Vad nu det sen är. Har lite (mycket) krogskräck för tillfället.

 32. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Mina föräldrar läser den här bloggen, så jag svarar MASSOR MED LÖSAKTIGT SEX UTAN KÄRLEK HELA TIDEN. Nånej. Skojaba.

 33. Pengar eller kärlek?
Pengar såklart. Nånej. Eller?

 34. Tåg/buss eller bil?
Bil. Min egen! Kom inte ens och nämn tåg, ity det är satans påfund. Speciellt det som går till Åbo.

 35. Bloggen, instagram eller twitter?
Bloggen. Sysslar inte med det andra.

 36. Tv eller dator?
Dator. I don’t do tv.

 37. The Notebook eller Fast and the furious filmerna?
Inte sett någondera. Men The Notebook skulle jag tro, för filmer med biljakter måste ju vara det tråkigaste man kan sätta sin tid på.

 38. Roligaste fyllehistoria?
Som sagt – fjortisfrågor. Nå, detta känns inte riktigt som rätt forum för sådant. Um, fyllan i sig vet jag inte, men vi hade rätt kul i vasanätterna med bland annat Staffan. Yra kvällar på Ollis med mera.

 39. Pinsammaste fyllehistoria?
Himla tjat. Säkert har man gjort dumheter ibland. Berättat för mycket och så vidare. Minns förresten en vinkväll hos en kompis – detta var också under vasatiden – då vi lekte någon form av Sanning eller Konsekvens, fast med bara sanningsdelen. Har för mig att vi blev mera och mera ingående ju längre kvällen led. Följade dag när man hejade på varandra i skolkorridorerna, eftersom flera av oss studerande på Academill, var det med ett lite generat flin.

 40. Om du läser bästa vän, vem tänker du då på?
Har vuxna människor verkligen bästisar? Jag har mera goda vänner, skulle jag säga. Men min allra bästa vän som liten var nog min jämnåriga kusin. Som vi har lekt! Jag kan ännu idag känna en viss harmsenhet över att vi liksom – eh, växte ifrån varandra, eller vad man ska kalla det, i högstadiet. Det är ju just då, i de trasiga tonåren man ska ha en bäst-bästis att sitta och analysera allt med.

 41. Något som du är riktigt rädd för? Spindlar, framtiden, att misslyckas etc.
Ja-a. Om vi ska dra till med något såhär ytligt så är jag rädd för att hoppa högt ifrån. Och lågt ifrån också. Vi kan säga såhär, att jag inte hoppar från tremeterssvikten i simhallen. Har gjort, jovisst, men jag skulle inte göra det nu. Futtiga tre meter tycker jag är så sjukt obehagligt. Jag är inte direkt rädd för höjder, men jag vill inte hoppa ner, det är själva grejen. Av samma orsak h-a-t-a-r jag nöjesfält. Vill aldrig sätta mig i någon åkattraktion som susar upp och ner och är allmänt otäck.
Sen är jag rädd för möss. Töntigt nog.

 43. Dra ett skämt?
Jag kan en kul historia som innefattar en kortvuxen kvinna och ett par gummistövlar, men den känns lite för äcklig för den här bloggen. Stil och klass, ni vet.

 44. Ditt finaste minne från dina gymnasietider?
What. Inte vet jag nu. Sammanhållningen i Karleby Svenska Gymnasium var inte så häv. Mest jävlades folk med varandra, om man nu inte tillhörde gruppen Populära Flickor eller Populära Pojkar. Men att ta studenten var rätt kul, vill jag minnas.

 45. Det roligaste som hände dig under gymnasiet? T ex, faceplanta (ramla framför alla på ansiktet)
Är det roligt att faceplanta inför folk? Isåfall hade jag inte särskilt ”roligt” en enda gång. En vandringskurs var rätt kul. Vi gick till... typ Bleckis eller vad det nu hette. Min grupp kom fram först! Jag och tre pojkar. Vi fick alltså äran att resa pojktältet. Sedan sov jag som enda flicka i pojktältet också, för jag kände mig som en i gänget, höhö. Pojken som sov till vänster om mig rullade intill mig i sömnen så att vi låg lite besvärande nära varandra när vi vaknade. Han hette Gustav.

 46. Någon som du önskar att du kunde ha gjort under gymnasiet? (t ex vara mer social, vara mindre social)
Jag önskar att jag hade gjort mera dumheter och fått mera erfarenheter. Jag var alldeles för tråkig och tog träningen på för stort allvar. Alla kvällar och alla helger gick åt till träning och tävling. Jag hade kunnat festa mera och skida mindre.

 47. Något som du vill uppleva i livet som du inte hunnit göra än?
Många saker. Jag skulle vilja lära mig att tycka om att resa, och göra det mera. Sedan har jag en hemlig dröm som är så himla klyschig att man knappt ens kan säga det. Lär vara det som finns på de flesta människors önskelista över sådant man vill göra en gång i livet. Liksom världens mest önskade upplevelse. Men jag skulle verkligen, verkligen vilja simma med delfiner någon gång. Förlåt för sliskig önskan, men det är sant.

 48. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Skicka in en blankett till facket. Köpa arbetsskor. Läsa en bok som jag lånat från jobbet.

 49. Beskriv din favoritscen från en film/serie alt. länka med youtube.
Jamen jag ser ju knappt på filmer. Men jag gillar scenen i Kopps där Benny blir skitnödig. ”Kan inte du sjunga någonting?”. Muahaha.

 50. Berätta tre saker om dig själv som ingen vet? (sjunger i duschen, äter baklänges middag etc)
Som INGEN vet? Öh. Nå jag är ganska neurotisk med att ställa mig i ordning inför följande dag, jag lägger liksom fram allt. Inklusive ställer en mugg med en tepåse i på diskbänken, så att jag inte ska glömma att dricka te (?). Sedan en sak till då... tja, jag tycker själv att jag har en sjukt sned näsa. Är så van att se den i spegeln att jag hajar till när jag ser mig själv på foto, just för att näsan är liksom sned åt fel håll. Säkert bara jag som märker det. Eller så vågar ingen säga något. Och så... det är inte lätt, detta. Ännu en sak? Jag kan sjunga ”Lilla snigel” utan att öppna munnen, det som är så pop på Youtube. Fast jag vet inte, är det ens svårt?

torsdag 13 september 2012

Nöjd

Drog via gymmet ikväll, ett bra pass var det. Axlarna var alldeles mördade när jag var klar och traskade ut i den kyliga höstkvällen. Och en så fin sådan! De smala, mysiga gatorna i Neristan låg öde, det lyste ur fönstren, och där trampade jag fram med lite kalla händer som greppade styrstången. Skönt trött i kroppen men alert i huvudet.

Jag brukar vanligtvis inte tycka om konstig pling-plongmusik utan struktur - delvis därför jag hatar jazz - men nu råkade något musikprogram gå på x3m, och någon slags alternativ biisi dunkade lungt i mitt öra. Den passade så bra, jag kände mig som om jag medverkade i förtexterna till en film. Musiken, mörket, det rytmiska trampandet på cykeln. Allt smälte ihop.

Nog har man det bra. Bor i just den stad jag vill bo i, har just det jobbet jag vill ha, är på väg hemcyklande från just det jag tycker är roligt till mitt eget fina lilla hem. Där en varm dusch väntar så snart jag har parkerat cykeln.

Det ska jag tänka på en stund nu. God natt.

onsdag 12 september 2012

Måjn

Hade egentligen tänkt slappa på soffan ikväll, kände att det var det den här kroppen behövde. Men knoppen ville annorlunda, och jag knöt skorna och drog ut och sprang en stump i alla fall. Det var alldeles ljummet i luften, trevligt septemberväder. Riktigt bra springföre. Sämre beslut har man gjort.

Hade min bror här en sväng ikväll också. Lite fix och trix på gång, nämligen. Men nu är det ordnat, och jag har ännu en orsak att tacka. Borde antagligen skicka in ett tackmeddelande till Kokkola-lehti, så mycket hjälp jag har fått den senaste tiden. Har det inte varit det ena så har det varit det andra. Men nu ska det varken vara ett eller annat på en tid.

Jag har total måndagsfiilis ännu - och då menar jag inte att jag är trött eller seg eller olustig, men helt enkelt att det känns som om veckan precis har hunnit starta. Och så förväntas man inse att det är torsdag imorgon. Exakt vart tar alla dagar vägen? Tycker någon annan att det är racerfart på tiden just nu? Mer än vanligt, alltså.

tisdag 11 september 2012

Nå det, till exempel

Har inte köpt ett klädesplagg på gudvetnär. En vit klänning i somras var det senaste. Hittade för kymppi på rea en dag. Detta antishoppande har skett både medvetet och delvis för att det helt enkelt inte blivit av. Billigt blir det i alla fall. Kanske ska fortsätta på samma linje en tid till. När det verkar gå så bra, menar jag.

 Sådär för att nu berätta någonting idag.

måndag 10 september 2012

Jäkt

Hade en såpass hektisk förmiddag på jobbet att jag inte hann dricka kaffe. Det i kombination med taskig sömn de senaste dagarna - gud vad jag gnäller om det nu plötsligt - gjorde att jag landade i kafferummet först vid lunchdags med kollegorna.

Det är någonting när man inte har hunnit dricka kaffe som gör att man inte är sig själv. Och med "man" menar jag i det här fallet "jag". Jag kan knappt prata. Inte tänka klart. Åt min lunch under tystnad - hoppas inte de andra trodde att jag plötsligt hatade dem eller något - kokade snabbt en panna kaffe och stjälpte i mig nästan tre koppar på raken. Och blev människa igen. Lite mera högljudd, flamsig och stor i käften alltså. Vet inte om de andra tyckte att jag hellre skulle ha förblivit Maja Utan Koffein. Men nu blev det såhär.

Nu har jag dragit via gymmet, via butiken och på ett snabbt ärende. Duschat, fixat mat, hoppat i mjukisbrallorna och slängt mig på soffan med laptopen i famnen. Den blev på något vis intensiv den här måndagen. Jag har knappt hunnit någonting. Samtidigt har jag hunnit med en massa. Konstigt, det där.


As som as

Fortsatte sedan och sov asdåligt hela helgen, och börjar nu känna mig mer än lovligt  mör i huvudet. Att jag "sover löjligt lite" som det står i presentationen verkar inte stämma längre. Just nu känns det som om jag kräver mera sömn än någonsin i min lifv. Därmed är planen också att lägga mig astidigt ikväll. I typ Björnes Magasin-tid.

Planer och verkligheten kan ju ibland skilja sig från varandra rätt markant, men man kan väl få försöka.

God natt på er!

Nånej, inte riktigt ännu ändå.

söndag 9 september 2012

Storkok

Håller på fixar lunchlådor. Det blir någon slags freestyling nu igen. Köttfärs... paprika...champinjoner...äggstanning... lite av varje. I en långpanna. Ugnsomelett kanske? Jag vet inte, skapelsen har vaken namn eller fason ännu. Freestylekryddning också, lite olika burkar och påsar. Tror det var paprikapulver i en. Rött var det i alla fall. Kanske skulle skriva så i receptet. "Tillsätt röd kryddgrej. Typ en och en halv näve". Om jag skrev ett recept alltså, men det gör jag händelsevis inte. Jag gör som farbror Melker: "Salt efter behaaaag!". Kom just på att jag glömde broccolin jag hade planerat att höfta ner i röran, men det går säkert bra utan.

Visst låter det avslappnat och konstnärligt. Jag tycker ni alla kan dra efter andan nu och ooh:a lite över mina matlagningskunskaper. Se för er inre syn hur jag står med kockmössa och träslev och smakar av och rör ihop.

Sedan kan jag ta ner er bryskt på jorden igen. Jag kan ju egentligen inte laga mat. Man kunde ju tro att man efter...nio år med så kallat eget hushålle, för att citera Lotta på Bråkmakargatan, skulle ha utvecklats lite i sitt matlagande. Men nej. Jag är verkligen verkligens tråkigaste kock. Jag kan ingenting annat än riktigt basic saker, och dit räknar jag typ koka pasta. Om jag får följa instruktionen på påsen, vill säga.

Sås? Kan inte.
Stek? Kan inte. Vill inte heller, för stek är äckligt. Uppväxt med alltför många älgköttklunsar i lerkruka i ugn och har fått oerhörd avsmak.
Fisksoppa? Aldrig prövat.

Men sedan är jag inte så hemskt intresserad av matlagning heller. Har svårt att se någon slags passion i att röra ihop ingredienser till en symfoni som man ska besjunga och jubla över. Mat är ju bara mat. Därmed icke sagt att den inte skulle vara viktig. Jag skulle till exempel aldrig få för mig att värma en fryspizza eller äta snabbmakaroner och ketchup. Grönsaker är a och o, jag har alltid en sallad till maten. Oftast bara lite hackade salladsblad, någon tomat, gurka och vad jag råkar ha, riktigt basic-basic. Men utan sallad går jag inte. Sallad har jag alltid med mig till jobbet också. Alltid en pyts med själva maten och en lika stor mängd sallad.

Nu ringer äggklockan. Få se vad detta blev.

lördag 8 september 2012

Till sist

Har haft ett projekt på gång hela dagen med min bror. Vi har handlat, fixat, kopplat och grejat. Till största delen är det han som har gjort. Jag har mest hållit i, skickat skruvar, hållit i lister och serverat kaffe. Nu är det färdigt och jag är så nöjd så nöjd så nöjd.

När vi var klara med fixet och jag hade dammsugit upp skräp och burit bort verktyg, då hoppade jag i skorna och tog en sen kvällspromenad med Soran Ismails sommarprat i mp3-spelaren. Lite frisk luft innan läggdags. Fick nästan tårar i ögonen för att det var så fiilis. Att traska på med bra fart under dojorna, med den friska, mörka, sena höstkvällen omkring sig. I fönstren ser man påslagna tv-apparater och myslampor, och själv går man där utanför. Tänker och funderar. Tittar. Andas.

Love you, vackert vemodiga höstkokkola.

fredag 7 september 2012

Yoyoyo

Fredag. Jag var ute och sprang en länk i duggregnet. Sprang och sprang. Mera krälade. Min pappa har sagt att jag springer som en krokodil, och det var nog mera sant än någonsin ikväll. Har ramlat via duschen och ner i soffan, och börjar nu motvilligt känna en viss sömnskuld knacka på. Sicken klenhet. Fem timmars sammanlagt slaggande på två nätter räckte tydligen inte.

Jag ämnar nu röra mig så lite som möjligt under resten av kvällen. Tänker mig halvliggande slösurfande mot soffkanten, och sedan så fort orken tillåter något slags hasande mot sovrumsregionerna. Där jag har tänkt försvinna under täcket så bara nästippen sticker fram. Kanske en tå.

Insomnia

Tydligen en trend detta. Har nämligen legat och vridit mig inatt också. Men sådär en tre timmar framåt morgonnatten fick jag i alla fall. Som jag sa i föregående inlägg att jag skulle satsa på.

Men å andra sidan - det spelar ju ingen roll om hundra år. Sova är överskattat, det har jag sagt förr. Bara så oerhört tråkigt och enformigt att ligga och vänta med huvudet på kudden i timme efter timme efter timme. Nu tänkte jag gå till jobbet. Hej.

torsdag 6 september 2012

Summa

Klockan var efter fyra när jag för sista gången boxade till kudden, försökte hitta en bra ställning och för guds skull soooomna någon himla gång. Så vaknade jag strax efter sex och orkade inte ligga och pressa samman ögonen längre.

Så att. En totalsumma på knappa två timmars sömn är väl okej? Har inte ens varit särskilt trött idag. Men tänkte nu ändå försöka dra till med lite mera sömn inkommande natt. I alla fall tre timmar.

02.50

Min kropp har visst glömt hur man somnar. Ligger här som en rak spik och stirrar. Himla tråkigt, det.

onsdag 5 september 2012

Att bo i ett ägg

Hoppade i skorna och drog på en liten kvällslänk i septemberskymningen. Det var så fint! Jag var seg och trött i hela kroppen och hade tunga ben, så det gick sakta. Men det var jag också förberedd på, jag hade ställt in mig på en lugn jogg. Och lugn i själen blev jag också, där jag lufsade fram längs cykelvägar och stigar i det milda, gula skenet från gatubelysningen.

Drog en sväng genom campingområdet, sprang förbi de få husvagnarna och husbilarna som fortfarande stod kvar. Det lyste lite ur vissa fönster, det där rödaktiga skenet som kvällstid kan flämta ur en husvagn. Är det något jag inte förstår mig på så är det det där campinglivet. Att ställa upp sin husvagn sida vid sida med andra sådana, och sedan i flera veckor eller månader (!) leva campingliv i en liten, trång barack. Förvisso såg det nästan lite mysigt ut med de små vagnarna som kurade under den mörka himlen med höstvinden vinande kring knutarna. Men ändå. Husvagn. Det är bara så... osexigt.

tisdag 4 september 2012

Kom på en sak

Det är verkligen jätteroligt att vara talterapeut. Vilken tur jag har som får vara det. Eller får och får, jag har ju nog gjort en del arbete för att bli det. Men nu känns det som en privilegium. Verkligen. Är det okej för er om jag längtar lite tills imorgon när jag får gå till jobbet? Bra, då gör jag det.

Nu ska jag tänka en stund till på det samtidigt som jag dricker upp min nya, supergoda te med vanilj-honungssmak. Det låter sliskigt - både att vara oförskämt nöjd över tillvaron och vanilj-honungte - men det är det inte. Snarare lätt och fräscht.

Vad mörkt det börjar bli om kvällarna förresten. Tänker dock panta lite på ljusmysandet ännu, det är ju bara september. I oktober ska jag tända ljus och riktigt njuta av det. Saker och ting blir så mycket trevligare om man håller på dem lite.

måndag 3 september 2012

Jag är hemskt barnslig på det viset

Läser lite bra facklitteratur som jag lånat hem från jobbet. Allt skulle lyckas bättre om inte en av forskarna skulle heta Prutting. På var och varannan rad har denne Prutting tyckt si och så. Verkar vara en smart typ.

Men ändå. Prutting. Hehe. Prutting.

Sorry, men jag är trött

Egentligen gillar jag inte att läsa om folk som gnäller över trötthet. För trötta är vi väl alla lite till mans. Oftast är det en fråga om inställning, släpper man sig trött så är man trött. Går man på jobbet och tänker "Ååå, om man fick lägga sig under en filt och ta en tupplur" - visst fan börjar det locka med en sådan då. Men idag är jag verkligen trött. Riktigt slut. Kom hem från jobbet och kände mig alldeles knäsvag och darrig och... utmattad. Vad beror det på? Måndag?

Har haft en bra och samtidigt mycket intensiv måndag på jobbet. Teraputtat, varit på språng lite, och hann dessutom strax innan jag slutade flytta klart till nya kontoret. Efter jobbet for jag ännu och köpte två grönväxter att ställa i fönstren. Gardiner hade vår duktiga städerska redan fixat fram. Det var just under den där butikssvängen jag kände att knäna började darra, och orken började ta slut. Huhhu.

Nu har jag kastat mig på soffan en sväng, vilat och druckit kaffe. Kanske det börjar ta sig det här också.

söndag 2 september 2012

Ett litet tacksamhetstal

Sån tur jag har som har en bror som kan nästan allt. Han kom och plingade på dörren idag på eftermiddagen, och så fick jag ordning på Allt Det Där som jag har krånglat med hela helgen. Sedan hjälpte han mig med en bankgrej sådär i samma veva, medan han ändå var här. Sedan frågade han ännu "Jaha, vad ska jag fixa sedan?". Då hade jag tyvärr ingenting mera på lager, så jag kokade kaffe istället.

På det sättet är han himla bra, min bror. Man kan fråga, tja... nästan vad som helst. Så kan han svara. Det gäller allt från trasiga maskiner till frågor om facket till sådär allmänt var man hittar det bästa caféet i Uzbekistan. Och är det något praktiskt så fixar han det. Om han inte kan fixa det så vet man i alla fall att man måste köpa nytt. För om inte han kan fixa så kan ingen.

Imorgon inleder jag min karriär som tjänstekvinna! Måste man ha slips då? Jag tror jag tar på mig vanliga kläder ändå, säkert säger någon till om det är opassande. Ska försöka vakna tidigt, så att jag får ta morgonrutinerna i lugn och ro och riktigt känna efter hur det känns det där att göra sig i ordning för att gå iväg till sitt alldeles egna arbete, inte som vikarie utan som innehavare av tjänst. Månne det är annorlunda?

Nu ska jag i alla fall hänga upp kläder och koka en kaffekopp och njuta av söndagskvällen. Så får ni göra vad ni vill.

lördag 1 september 2012

Hur lång är Janne Grönroos egentligen?

Idag funderar jag över varför Janne Grönroos så ofta poängterar att han är lång på radion. Är han verkligen lång? Så ofta som han nämner det så tycker man att han borde vara som en basketspelare ungefär. Är det inte mera hans sambo som är... kort?

Det var mest det.