söndag 2 september 2012

Ett litet tacksamhetstal

Sån tur jag har som har en bror som kan nästan allt. Han kom och plingade på dörren idag på eftermiddagen, och så fick jag ordning på Allt Det Där som jag har krånglat med hela helgen. Sedan hjälpte han mig med en bankgrej sådär i samma veva, medan han ändå var här. Sedan frågade han ännu "Jaha, vad ska jag fixa sedan?". Då hade jag tyvärr ingenting mera på lager, så jag kokade kaffe istället.

På det sättet är han himla bra, min bror. Man kan fråga, tja... nästan vad som helst. Så kan han svara. Det gäller allt från trasiga maskiner till frågor om facket till sådär allmänt var man hittar det bästa caféet i Uzbekistan. Och är det något praktiskt så fixar han det. Om han inte kan fixa det så vet man i alla fall att man måste köpa nytt. För om inte han kan fixa så kan ingen.

Imorgon inleder jag min karriär som tjänstekvinna! Måste man ha slips då? Jag tror jag tar på mig vanliga kläder ändå, säkert säger någon till om det är opassande. Ska försöka vakna tidigt, så att jag får ta morgonrutinerna i lugn och ro och riktigt känna efter hur det känns det där att göra sig i ordning för att gå iväg till sitt alldeles egna arbete, inte som vikarie utan som innehavare av tjänst. Månne det är annorlunda?

Nu ska jag i alla fall hänga upp kläder och koka en kaffekopp och njuta av söndagskvällen. Så får ni göra vad ni vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar