torsdag 28 juni 2012

Rulla

Jaja, man kan ju skrika och pipa i all evighet om att det är kallt och blablabla, men OJ vilken sommarfiilis jag hade just! Drog ut på sommarens premiärtur på rullskridskor, och tog bland annat en lov via Sundmunplayan på den släta, svarta asfalten som slingrar sig längs stranden. Kvällssolen lyste så starkt och det glittrade så vackert i vågorna. Längs cykelvägarna flanerade semesterfirare i solbrillor, en del hand i hand. Och jag susade fram som BLIXTEN (nånej) mellan dem. Stornjöt! Kvällstur på rullskridskor är det bästa.

Imorgon är det fredag igen, efter ännu en blixtsnabb och - om jag får säga det själv - effektiv och bra arbetsvecka. Jag har fått massor gjort, och jobbet har flutit på bra. En bra vecka innebär både att klienterna och man själv har fått ut någonting och lärt sig något. Då och då kommer de där aha-upplevelserna. Roligt är också när man känner igen sig... hur ska jag förklara... när man liksom känner igen en specifik problematik och har en metod man vet har gett resultat tidigare. Att man liksom har den där skräddarsydda grejen att plocka fram. Det roliga är att det händer oftare ju längre man arbetar. Annars så är det nog också roligt när det dyker upp någonting nytt som man får sätta sig in i.

Har lyckats smälla två glödlampor under loppet av typ en vecka. Varför sker alltid sådant liksom i grupper om flera? Just när jag hade skruvat i nya brännare stannade köksklockan, och jag fick balansera på en stol för att byta batteri. Liksom som om alla grejer liksom slocknar samtidigt. Nu måste jag bara minnas att fylla på glödlampeförrådet nästa gång jag går till butiken. Det ska alltid finnas ett sådant, nämligen. Färdiga i lådan bara att skruva i, istället för att man ska leva i mörker flera dagar för att man såklart aldrig kommer ihåg att köpa en ensam glödlampa när man handlar.

Kuriosa: den sista våren jag bodde i Vasa var jag vid ett tillfälle så fattig  (läs: pank som en kyrkråtta) att jag duschade i mörker många dagar, eftersom lampan i toaletten gick sönder och jag inte hade råd att köpa en ny. Jag hittade också i samma veva två tomma halvlitersflaskor under diskbänken, pantade dem och fick 40 cent, för vilka jag köpte ett makaronpaket och hade mat för ett par dagar. Hårda tider.

onsdag 27 juni 2012

Majas budord

Om I har en dålig dag, hitta då icke på att spendera en kväll med att shoppa kläder. Ity det skola skita sig. I skolen då återvända från stadsrundan med om möjligt ännu sämre fiilis. Så lyder Majas ord.

Provade sjuhundra plagg. Kammade noll. Och är dessutom bitter och uppgiven som tusan.

Ojoj

Jag vet inte om det var på grund av vinglaset i min hand i midsommarbastun (jodå, här dricks det inte kalja hur som helst på bastulaven - fint ska det vara!), men jag yttrade plötsligt någonting som kunde tolkas som en önskan att åka på en resa.

Jag. Moi. Som är den inbitnaste av alla hemmakatter. Som helst inte sätter min fot utanför Kokkola, för att jag eeelskar att bo här. Som får lite kräk i munnen redan av att tänka på att åka någonstans. För att jag verkligen Inte Gillar.

Idag läste jag an blogg där skribenten just nu befinner sig på Sicilien, och fann mig själv tänkande: "Hm, det ser ju trevligt ut". Snart hittar ni väl mig på Gran Canaria, traskade i Crocs med en scarf kring håret och en uppblåsbar krokodilmadrass under armen. Nyanmäld till en rundtur med buss och med väskan full med "I love Gran Canaria"-kylskåpsmagneter.

Nånej. Men redan det att jag kan tänka på att åka längre än till Halkokari utan att få kräkreflexer - det mina vänner är ett stort steg.

Nyt on kese

Fast det kändes inte riktigt så när jag hukade mig under paraplyet och i kortärmat samt med värsta ståpälsen på armarna sprang via butiken på väg hem från jobbet. Väntade hela tiden på den där lämpliga vindpusten som skulle får paraplyet att KNAX bli en trattkantarell. Det hände inte, men det rev bra i paraplyet hela vägen.

Nu är jag hemma, har precis hällt upp en het kaffekopp och sitter och beundrar mina nya köksgardiner. Eller nya och nya, det låter som om jag har bytt ut ett äldre par mot ett nytt. Det stämmer inte. Innan dessa hade jag nämligen inga alls. Men det är väl inte så noga. Jag är ingen gardinsmänniska. Inte heller en tavelmänniska, mattmänniska eller krukväxtmänniska. Helst skulle jag bo i en fyrkantig, vit box med en klossformad säng att sova i. Helst utan sängkläder. Där skulle jag då leva och bo, och med jämna mellanrum utbrista "Men gud så PRAKTISKT och ENKELT med så lite prylar",

Nå, nu är jag ändå inte minimalist i den utsträckningen. Så igår när jag travade genom stan iklädd träningstights och en klädsam svettning över hela kroppen efter gymmet, såg jag att det var rea på Anttila. Sådant kan man ju utnyttja. Köksgardiner för 11 pix. De är dessutom i den oväntade färgkombinationen ljusgröna och lila, kela på det.

tisdag 26 juni 2012

Erase and rewind

Hej, ni kan kalla mig Raderar'n. Jag har nämligen inlett detta blogginlägg cirka fyra gånger och sedan raderat det, börjat om igen och raderat. Ja, ni vet. Kommer inte på någonting att skriva. Har ingenting att komma med. I can dessutom feel some leidon coming up. Måste jag vara så himla överaktiv hela tiden? Klockan är halv tio, och just funderade jag på om jag skulle ringa min bror i Öja och fråga om han lägger upp kaffe åt mig. För jag fick plötsligt lite tråkigt en minut. Sån är jag.

Kan jag inte bara ta datorn med mig i sängen och ta en tidig kväll, kanske titta på lite webb-tv, jag skulle till och med hinna med en hel film ännu ikväll. Varför kan jag inte det? Måste jag verkligen se till att det finns någon hurja programpunkt ännu efter tio en tisdagskväll? Jag blir så trött på mig själv. Så trött. På mig själv.

I övrigt kommer jag inte på någonting att blogga om nuförtiden. Ni kan ju föreslå någonting så ska vi se om jag kokar ihop någonting om det. Eller inte, det beror på om ni har förslag jag tycker om.




måndag 25 juni 2012

Satt fast

Inatt drömde jag att jag rutschade genom en lång och väldigt brant snötunnel, tänk ett rör som går snett neråt genom ett fjäll. Någonstans mitt inne i tunneln blev det plötsligt väldigt trångt och jag fastnade. Jättehårt. Sedan satt jag där, fastkilad i en lång, lång snötunnel. Rätt mörkt och eländigt var det också. När som helst skulle någon annan komma farande samma väg och fastna tillsammans med mig, och så var det någon slags pistmaskin på väg också. Som naturligtvis inte skulle se en ensam, fastkilad människa i den mörka tunneln.

Länge satt jag fast där. Uppåt såg man bara hundratals meter med snötunnel, och neråt fanns minst lika mycket. Och så sitter man fast utan att kunna ta sig varken upp eller ner, med vetskapen om att snart blir man mos.

På många sätt en väldigt oangenäm dröm.

söndag 24 juni 2012

Chillax

Ooh, så relaxing det är med midsommarhelg. En ynka extra ledig dag och det känns som semester. Idag har jag förutom att ha njutit med kaffekoppen i handen ute i det fria bland annat möblerat om i vardagsrummet. Är inte säker, men det kan ha blivit sämre än det var innan jag började. Jag vill bara ha soffa och stolar och soffbord i en lämplig formation, men det vill inte riktigt lyckas.

Orsak? Jag saknar nämligen Ögat. Ögat som bara tittar på ett rum och sedan säger hur man raskt placerar möblerna i rätt ordning och åstadkommer ett harmoniskt mönster. Jag kan inte det. Inte kan jag heller plocka ihop snygga saker och inreda med tyger och gardiner och kuddar och växter så att det ser snyggt och icke-plottrigt ut. Jag löser detta genom att ha minimalt med grejer istället. Ha-aa-tar ju plotter och prylar.

Alltså den här rossliga halsen vill inte riktigt ge med sig, den har gjort sig påmind i en vecka nu. Ont gör det inte längre, men jag är slemmig som en gammal gubbe. Tänkte ändå försöka testa den lite ikväll, aningen med en liten lugn löpsväng med betoning på jogg eller så lite promenad. Vill ju njuta lite av grönskan som exploderar där ute också.

lördag 23 juni 2012

Njutning 2.0

Jo, ser ni! Idag, midsommardagen till ära åkte jag ut till skären och spenderade dagen där. Detta eftersom jag redan på morgonen fick inbjudan där jag flyktigt hann läsa någonting om "[...] skären [...] röka fisk [...]". Noggrannare än så behövde jag inte läsa för att omedelbart packa mina saker i en liten väska och styra iväg så snabbt som min vän Audix klarade.

Och vet ni en sådan fa-bu-lös dag jag har haft. Till den dagen behövdes a) sol b) bikini c) madrass på terrassen d) saltvatten på några meters avstånd. Jag har njutit i solen hela dagen. Bara bytt ställning lite, omväxlande bläddrat lite i en bok och klickat fram en bra podcast på mp3-spelaren. Druckit lite kaffe. Kan ni fatta, en hel dag av det jag tycker allraallra mest om. Sommar och sol.

När man hade legat en stund och kände för en paus var det bara att traska iväg några steg och bada. Sedan upp tillbaka och fortsätta med dagens enda uppgift: njuta.
Man blir så bortskämd där i skären. För det första bara genom att vara där. Men för det andra exempelvis genom att ens pappa sitter och binder en så bra bastukvast som man sedan får ta i handen och gå ner till bastun med. Bada i en björkdoftande vedbastu med måsarna skränande utanför fönstret. Bada naken alldeles ifred i en havsvik i klart saltvatten. Soltorka på bastutrappan.

Ingen hejd på njutningarna, för rätt vad det är så bolmar det ut den enrisfyllda rökugnen och snart får man sätta tänderna i en perfekt rökt laxbit.

 Flipflopväder är det bästa vädret! Ni ser att planen jag hade här för någon vecka sedan nu har infriats. Länken på höger vrist har onekligen en flipflop under sig. Ajaj så bra det är.

I nyss nämna skodon traskade jag iväg till komposten på den lilla stigen som leder dit. Stod och trampade omkring där i gräset och tömde komposthinken i behållaren. Strödde omsorgsfullt på strö och traskade tillbaka. Strax därefter gick pappa till komposten och hoppade högt när en huggorm slingrade fram där ur gräset. Jag missade den bara med en hårsmån. Eller kanske den missade mig. Mina tår i alla fall, som spretade så lägligt ur sandalerna. Hu.

Nu har jag återvänt till stan med blossande kinder och ett sådant där lugn i själen man kan ha när man har haft det riktigt bra en hel dag.

Midsummer

Nåja, så är det min tur att leverera svar på frågan "Nå, vad gjorde du på midsommar?". Det blev midsommar i stan i år, och bra gick det. Lite grill, vin och myggor i trädgårdsmöblemanget som sig bör. Lite bastu och i brist på sjö att hoppa i, i alla fall lite svalkande spring på gräsmattan. Kaffe med färska jordgubbar och glass på småtimmarna.

Känslosamma diskussioner om att det inte görs någon bra musik mera, allt är bara massproducerad skit utan fiilis. Och i det sammanhanget blev det lite överanvändning av ordet banjo, som nu kom att bli ett av mina favoritord. Banjo är ett förjävla kul ord, jag har skrattat åt det upprepade gånger idag. Just skrattade jag bara för att jag skrev det. HAHA. Och det var ljust ända tills natten började bli morgon.

Midsommar i all ära, men nu skulle jag vilja visa er vad jag har gjort idag. Men - I can't seem to find my kameraladdare. Sunkigt.

onsdag 20 juni 2012

En sak till

En sak jag blir så genuint glad och tacksam och imponerad över är de där människorna som så tydligt har valt rätt yrke. Som verkligen är så himla duktiga och begåvade och skickliga, och som gör ett så bra arbete. Rätt man på rätt plats, heter det väl. När man möter dem och tänker att "herregud, du är ju verkligen född till det här", och så har man lust att typ köpa en blombukett eller skriva ett kort eller skicka in Dagens Ros till någon tidning, bara för att man är så djupt imponerad av deras yrkesskicklighet. Wow.

Jomen, jamen

Jomen jag var faktiskt hurja pigg imorse. Sådär suspekt pigg, vaknade två minuter innan larmet och låg och vickade på tårna under täcket. Duschade, kokade kaffe, vickade lite mera på tårna. Så var jag först på plats på jobbet och fick en trevlig mjukstart. Hm.

Jag vet inte, men det här med bloggen börjar kännas som en lite suspekt idé nuförtiden. Jag har blivit nästan hysteriskt privat, vill varken säga bu eller bä för att jag inte vill bli tolkad åt vare sig det ena eller andra hållet. Inte har jag riktigt lust att genomgående berätta vad jag har gjort heller, för jag får känslan av att "det ska väl alla andra skita i". Och vad gäller planer så känner jag mig så enormt fånig om jag skriver "hejhej bloggen, nu ska jag gå och göra dittan och dattan", eftersom jag kanske helt plötsligt ändrar mig och då känner något slags behov av att rätta mig i efterhand. Att jag ju inte alls skulle på kaffe med den där kompisen ikväll, för hon hade visst ändrat sig och nu är jag en ensam och övergiven jävel som tror att jag har kompisar. Som om. Det. Skulle. Spela. Någon. Roll.

Det blir knappt några foton heller, för jag vet inte riktigt vad jag ska fota. Ibland överväger jag att slänga upp en snabb webcambild för att bara bryta av texten med något, men så ångrar jag mig. Dels för att det känns så himla ego att publicera svåra poseringsbilder, gärna i svartvitt så att man ser ut att ha matt persikohy och intressanta skuggor. Dels för att jag är så enormt självkritisk att jag hatar att vika ut mig, om det så ens gäller en bild där man ser halva min arm. Jag tycker verkligen att jag aldrig blir bra på bild. Måste vara för att jag tycker att jag är så oerhört snigg i verkligheten. Bah. Eller något måste det ju vara.

Varför har då en sådan som jag en blogg, kan man fråga sig. Tja, säg det.

Ikväll har jag i alla fall käkat en laxstump och skruvat ihop så kallat vuxenlego. Nej, tänk inte på något snuskigt nu, det gällde bara de där byggsatserna man får leka med så fort man köper möbler och prylar. Det lyckades bra, det blev bara fem (5) delar över. Men såg rätt färdigt ut i alla fall. Och alla vet ju att ytan är viktigast. Bah.

Nå, för att nu publicera någonting så ska jag presentera denna bild för er:

 Den är tagen i soffan med webcamen förra sommaren. Jag måste ibland öppna den där mappen och se på bilden en stund, för jag har sällan sett ett foto där jag är så totalt olik mig själv. Frågan är om det ens är jag. Tycker att det liknar en mörkhårig romflicka eller något.

Fo real

ÅJ, ÅJ, ÅJ, VAKNA JETETIDIGT Å E JETEPIGG BA!

Och jag är inte ens ironisk.

tisdag 19 juni 2012

Stor

Fick storhetsvansinne på väg hem från jobbet, så jag svängde via Prisma och köpte en förjävla stor ugnsform. Om den hade ett hjul under kunde man klassa den som skottkärra. I den håller jag som bäst på framställer dubbel sats lasagne. Det ska bli matlådor som räcker till ungefär slutet av november.

Sådär i övrigt har jag bara 50 % leidon idag, vilket delvis beror på att halsen är lite bättre. Min röst lät dock som Janis Joplin fast manligare ännu under förmiddagen. En riktigt exemplarisk talterapeut alltså. Nu låter den främst lite målbrottslik. Bröl.


måndag 18 juni 2012

Nu

...fick jag leidon.

Raket

Jaha. Börjar väl vara sovdags för små flickor småningom. Synd bara att jag inte är det minsta trött. Trots att jag knappt sov överhuvudtaget förra natten. På grund av halsjäveln (tjat, tjat).

Satt och pratade dumheter med bästa L över en kvällskaffe som avslutning på dagen. Hade gärna gjort det på exempelvis en strand eller en uteservering vid vattnet, men eftersom vi kom på oss så sent så fick det bli en traditionell Abc-kaffe i all enkelhet.

I kassakön såg jag den mest berusade typ jag sett på länge. Han orkade knappt hålla ögonen öppna när han sluddrade fram vilken tobak han skulle ha, och sedan gick han i sloooooow motion iväg över parkeingen. Jag spanade lite oroligt ifall han hade tänkt sätta sig i en bil eller på någon hoj, men det gjorde han inte. Däremot ställde han sig och pussades omsorgsfullt med en flicka på en skoter. Prickade väl munnen i alla fall ditåt. Jag tror hur som helst inte att han var på väg någonstans annat än till fots, eller möjligtvis på skjuts. Hoppas inte på skotern, för hur han nu skulle hållas kvar där har jag ingen aning om. Hårda bud att vara helt raketpackad klockan elva en söndagskväll.

Nej, om man skulle ta och låtsas knyta sig en liten stund då. Adjö.

söndag 17 juni 2012

So far

Eftersom den här helveteshalsen hindrar mig från att göra alla trevliga söndagsaktiviteter jag gillar - springa jetelångt och jetehårt, lyfta jetetungt eller sådär annars vara fysiskt jetesktiv, okejokej lätt överdrift, men jag gillar i alla fall att få träna i lugn och ro på söndagar - så åkte jag ut till skären istället. Somnade en stund på en säng, åt lite köttfärsbiff, drack kaffe på terrassen och klöv lite ved. Det där sista la jag på flit till sådär nonchalant, precis som om jag i vardagslag brukar syssla med sådant. Det brukar jag ikki. Dessutom var det säkert en skoj syn, där jag stod i kjol och ballerinor och svingade yxan hejvilt omkring mig. Klabbi.

Här hemma har jag ikväll skruvat upp lite gardinsstänger. Eller sanningen att säga stod jag mest på marken och lydde min fars instruktioner om "propp!", "skruv!", "borrmaskin!", och langade upp sagda tingestar i ett raskt tempo.

Ps. Jävla hals.

Förresten

Som tilläggsinfo kan jag meddela att jag igår började känna mig småkrasslig, och när jag kom hem från grillandet igår var det med en äckligt ond hals. Jag har knappt fått en blund i natt på grund av den där värkande, svidande halsen! Hur jag än försökte dricka/inte dricka/svälja/inte svälja/andas genom näsa/mun/hosta så ändrade det inte på någonting.

Först knottbett (de har svullnat upp till någon slags böldsjukdom nu, magen ser helt för jävlig ut - bucklig och svullen, sexy) och nu ont i halsen. Ingen hejd, jag säger INGEN HEJD på töntigheterna i det här hushållet.

Nu ska jag dra till apoteket och köpa någon slags snuskigt starka bedövningspiller för den här halsen och rycka upp mig.

Grill

Hör på detta - jag var i Jakobstad igår igen! Det betyder två lördagskvällar i rad. Detta kan ju ikki vara hälsosamt. Snart börjar jag gå runt i Lacostesneakers och heja på svenska friidrottare och använda ord som "vori" och "sido". Och nej, jag var inte på Snoppkalaset.

Jag var på grillafton hos ett födeledagsbarn på en terrass. Det var najs. Grillmästaren framställde bland annat revbensspjäll med någon het mömmö på (glasering kanske, what do I know about them ribs) och sådär allmänt fixade så att våra medhavda biffar och thingeys blev grilade rätt. Och jag som vanligtvis inte gillar primitiv grottmänniskemat, ni vet rövarstek, revbensspjäll och andra saker som är invecklade att både tillaga och äta, tyckte faktiskt att de där pinnarna var riktigt goda!

Gott med mat och dricka.

 Plötsligt började det ösregna. Lite skit för dem som stod och hoppade till Timbuktu i Gamla Hamn. Avsevärt mycket mindre skit för oss, som bara lutade oss tillbaka på terrassen. Inga problem. Förutom att man fick skrika för att göra sig hörd. Men vadå, det gör ju JAG I ALLA FALL LULZ.

Och så googlade vi fram hotta bilder på Putin.

------
Edit
Alltså jag vet inte om vare sig grillmästaren eller födelsedagsbarnet hade någon lust att vara med på Internetz, därför har jag censurerat dem lite. Om det är någon som hittar sig själv här och inte nöjer sig med att få en svart box på sig och vill bli borttagen helt så får man gapa till. 

fredag 15 juni 2012

Fredag

Gårdagens löpsväng var helvetisk tung, och pumppipasset idag var ännu värre. Fick plötsligt en total trötthetsdipp med nästan otäck matthetskänsla där i ett skede. Måste kasta mig på sängen en stund när jag kom hem, innan jag orkade ta itu med dusch, mat och fix. Vadan denna totala energibrist? Vet icke. Men slut är jag.

Skickade sjuttotre stressmeddelanden åt bästa L lite senare och tjatade mig till en kaffekopp på Bryggan i alla fall. Där har vi nu suttit i kvällssolen, smuttat kaffe och fnittrat en stund. Gav upp när jag började frysa om tårna.

Nu är planen att ta en ganska tidig kväll - för jag orkar inte annat - sova gott och vakna utvilad imorgon. Känner att jag behöver det. Urvriden trasa som man nu är.


torsdag 14 juni 2012

Kaatamalla

Stack ut och sprang en sväng i aftonsolen. Som ungefär halvvägs byttes ut mot riktigt redigt ösregn. Eller nej förresten. Det byttes inte ut - det kombinerades. Det vräkte under kanske tio minuter ner ett kraftigt regn, samtidigt som solen lyste lika starkt som förr. Man fick springa och grina mot såväl regn som sol. Fast jag gillar ju egentligen att springa i regn.

Eller njä, ikväll gillade jag nog ingenting särskilt mycket, för det gick så inåthelvete tungt. Hade en så underlig, stel, slut känsla i höfterna. Wtf, liksom. Höfterna? Stumma lår är en sak, likaså tunga vader. Men höfterna brukar liksom bara vara med, de ska väl inte kännas något speciellt. Nå, tungt gick det. Sakta. Lidande. Riktigt jobbigt, och det lättade inte alls sådär som det kan göra ibland när man får upp rytmen. Idag var det tungt från start till mål. Huhhu.

Men det positiva, som jag ikki kan frångå ens fast det råkade vara en helvetesrunda! Känslan när man springer på en skogsstig och med handen får plöja undan blommande häggkvistar som hänger ivägen. Den känslan är ganska najs. Oj så fint det är med sommar. Ojojoj.


Intressant

Vaknade till den här låten imorse, och min dag fick omedelbart en bra start. Jag menar - en dag som börjar med ett Slashriff måste ju vara en bra dag!


Lite för lite Guns N' Roses och lite för mycket Eminem för min smak, men ni fattar. Intressant!

Detta kan jag inte acceptera

Jag var ute och pynjade en stund, och stod plötsligt mitt i en hurja knottsvärm. Eftersom jag avskyr folk som gnäller om mygg och andra insekter och på allvar låter sig störas av de där töntdjuren, så gjorde jag klart det jag skulle inne i mitt surrande svarta moln. Jag menar, jojo, det skulle säkert vara trevligare att inte stå i en en intektssvärm än att göra det, men enligt mig är det hundra gånger mera irriterande med folk som låter sig begränas av sådana trivialiteter.

Typ "Hur hade ni de på semestern på ert drömlantställe där det var + 30 och strålande sol i fyra veckor, och ni inte behövde göra annat än vända er mellan mag- och ryggläge i era solstolar och dricka någonting kallt där vid strandkanten?" "Jotack, det var annars perfekt - men myggorna! Det var så hemskt med myggorna. Oj så de var många. De där myggorna!". Suuuuuck. Vem orkar ens bry sig om sådant? Låt nu myggorna vara och koncentrera er på annat. Typ den här fabulösa årstiden, exempelvis.

Så. När jag kom in konstaterade jag a) att det rann blod från ena axeln. Tittade ner på mig själv, och såg att b) toppen var alldeles prickig av blod frampå. När jag lyfte lite på densamma konstaterade jag att jag var c) helt sönderbiten på hela magen. Det rann blod rakt ner i långa streck. Och d) - efter en blick i spegeln - på halsen, axlarna. Benen dessutom.

Jag ser ut som ett såll. Full med blodiga hål över hela kroppen.

Detta är ju oerhört töntigt. Jag får inga bett av någonting, det har jag bestämt. Myggbett har aldrig synts på mig, bromsar kan lämna en blodprick som man bara torkar bort. Fästingbett har bara blivit en svart prick där huvudet sitter kvar under huden, för det lyckas jag aldrig få bort. Inte ens när jag en gång hade en geting i skon, och den hann bita mig flera gånger innan jag fattade att det var just en geting och inte en vass barkbit som stack mig, fick jag några bett eller utslag eller någon som helst reaktion.

Och så blir man helt söndertuggad av knott. Gud så fjantigt. Måste genast skärpa mig.

onsdag 13 juni 2012

Sagan om tisdagen

Voi dessa junikvällar! Hade inte ens hunnit jobba klart för idag när telefonen pep till och bästa L tyckte att jag skulle komma och umgås lite. Alltså hur bra har man det ställt egentligen? När man har fina typer i sin närhet som fattar detta med att man måste ta tillvara, och som ser till att det finns härliga saker att göra en helt vanlig tisdagskväll i juni när solen lyser och björkarna grönskar.

Styrde iväg till Andra Sjön, där en av oss har en villa. Två i gänget åkte iväg i förtid, och två av oss kom så snabbt vi hann. När vi klev ur bilen bolmade det rök ur bastuskorstenen och grillen började just bli varm. De som kommit före hade radat ut utemöblemanget på gräsmattan och satt bakåtlutade i varsin solstol.

Om man frågar mig så är det trevligare att grilla sin kvällsmat vid en strand än att stå och röra ihop den hemma vid spisen. Men det är ju förstås bara min åsikt.

Vänta på att maten ska bli klar.

Låg och solade lite på terrassen och tänkte "Fan vad man kan ha det bra", när jag hörde ett konstigt morrande läte. Det morrade och pep och gnydde så enträget alldeles bakom mitt huvud, och när vi till sist började undersöka var ljudet kom ifrån hittade vi den här lilla typen.

Han hette Urho. Satt som en liten fundersam farbror bredvid terrassen hela kvällen. Morrade till ibland, krafsade lite i gräset, och ibland låg han och sov med svansen så näpet över nosen.


"Nu skulle man ha en kaffekopp" mumlade jag sedan. Det visade sig sedan direkt att det fanns både bryggare och kaffe i stugan, och så var det bara att tacka bästa L som ställde sig för att koka en tår åt oss. Kaffe i solstolen. Jag upprepade "Ja-a, nog har vi det bra" ungefär sjutusen gånger under hela den här processen.

Grillande, bastubad i en glödhet bastu, simmande i Andra Sjön, lite bollkickande på gräsmattan. Sedan packade vi ihop, städade undan och åkte hem. Och jag var en så avslappnad och nöjd flicka , när jag hängde upp handduk och bikini efter hemkomsten.

måndag 11 juni 2012

Klick och plask

Klick lät det bara imorse, så knäppte veckan igång. Måndag, och därmed sedvanligt måndagsprogram på jobbet. Åt laxsoppa till lunch. Teraputtade på hela dagen med olika metoder, laidasta laitaan. Det är intressant det där när det byter totalt, det man håller på med. En av de många trevliga sakerna med mitt JÅBB.   
 
Det var någonting skoj med luftkonditioneringen på gymmet ikväll, vilket gjorde att det bildades en tropisk hetta i hela utrymmet. Hann inte spendera någon längre stund på passet innan det såg ut som om jag hade duschat med kläderna på. Skrinnade runt i en pöl ungefär. Intressant. Men det var riktigt bra fiilis genom hela passet, jag var såklart JeTesTaRk LuLz. Nånej, men jag bände på ganska duktigt där, men svettdropparna i en svallvåg omkring mig. Plask, bara.

Trevlik vekkoslyyt

Det blev en kväll i - wait for it, waiiiiit foooor iiiiiit - Jakobstad igår. Hur man kommer på att åka mot ett sådant håll en lördagskväll är mera än jag kan förklara, det bara råkade bli så den här gången. Och jag måste riktigt ta bladet från munnen och berätta att det gick riktigt bra. Jag fick inga nervsammanbrott eller värre svårigheter. Annat än att jag hade mördaront i magen hela dagen, och fortfarande kände mig helt yr i huvudet av all värkmedicin när vi anlände. Uschuschusch.

Men själva jakobstadsresan i sig gick utan problem. Utom att jag och bästa L som de stenhårda kokkolakvinnor vi är lyckades slå sönder båda våra vinglas så att skärvorna yrde inom loppet av typ en halv minut. Och det var faktiskt helt av misstag. De bara gick sönder av att man ställde dem på bordet. Jo, och sedan hjälpte det ju onekligen upp situationen att inledningsriffet till Sweet child o' mine rev av samtidigt som vi satte foten på den lilla krogen vi besökte. Man blir ju tårögd för mindre.


Idag sedan! Har jag haft en synnerligen trevlig söndag. Hör här. Jag sov länge, packade väskan och körde ut till skären med regnet strilande mot vindrutan på bilen. Fick kaffe. Lite mera kaffe. Drog på mig löparkläderna och joggade ut längs skärivägen i ett stilla duggregn. Som efter kanske en kvart upphörde, och istället kom solen fram och gassade på så att jag fick slänga av mig tröjan och hämta dem med bilen på hemvägen sen. Fuktigt, regnblött och strålande sol.

Återvände till villan, alldeles dyngblöt i det fuktiga och varma vädret. Kunde där konstatera att bastun var färdigeldad. Bastubad, simmande, soltorkande på bastutrappan. Traska upp till villan och mötas av färdiglagad mat som, kan man lugnt säga, smakade bra i en flickmage. Sedan en sväng via Bryggan på hemvägen, där solen lyste vackert över en spegellugn vik. Kvällskaffe med eliten, och sedan var det bara att åka hem till stan.

Prrrrrfekt.

lördag 9 juni 2012

Fyra

Fyra stora kaffemuggar senare börjar det reda upp sig. Har mellan kopp två och tre varit en vända ner på stan och gjort någonting åt det faktum att jag söp bort min favoritkavaj senaste sommar. NÅNEJ. Men kavajen har jag förlagt hursomhelst. Fick se till att köpa en ny. Få se om vi blir kompisar, den och jag.

Sedan provade jag sjuhundra andra plagg också, och stod i kö trettiofem timmar och hittade ingenting. Dessutom minuspoäng för en sur försäljare som nästan himlade med ögonen och började sitt svar med "Kuule... *suck*", när jag frågade världens mest logiska sak. Lite som "Menååh, måste du som kund störa mig nu när jag håller på jobbar. Med kundbetjäning". Pscht!

En fredagskväll i juni


Såhär kan det exempelvis se ut en fredagskväll i juni. Kvällssol ända tills vi åkte hem, och då var klockan strax före tolv. Magnifikt detta med sommarkvällar. Det är så ljust att man undrar hur man överlever de där mörka vinterkvällarna. Sedan som en hälsning till alla som piper om att det inte går att sova när det är så ljust så har jag bara en sak att säga: töntar. Om ni inte har märkt det så stänger man ögonen när man sover. Då blir det mörkt. Att pipa över att det är för ljust är som att pipa över att det är för varmt. I det här landet blir det aldrig för ljust eller för varmt. Piste.

De som gnäller över solljus ("det lyser i ögonen, uhuu"), ljusa nätter, värme, myggor eller fästingar rasar automatiskt i mina ögon. Hur kan man gnälla över något sådant? Det är den finska sommaren, ni vet den där vi väntar på hela året och som är så smärtsamt kort. Deal with it. Personligen njuter jag av alla tecken som hör sommaren till.

Jag verkar förresten aldrig vakna idag. Klockan är över tolv, och jag sitter bara och gnuggar i ögonen och gäspar. Vad är nu juttun med det? Borde ta en kalldusch och skärpa mig å det snaraste.  

Abend

Hej, och hälsningar från en rätt trött, tam och lite småfrusen flicka, som alldeles precis nyss kom hem från en sväng till Andra Sjön i Nykarleby. Där har det vankats bastubad, simmande, njutande av kvällssol och som kvällsmat grillade vi korv i glödens sken.

Tror förresten vi är ganska tama allihopa för tillfället. Det var i alla fall nästan knäpptyst i bilen hela vägen hem. Det tog visst ut sin rätt.

Nu ska jag krypa under täcket och försöka få upp någon slags värme i mina kalla tår och fingrar. Imorgon är det sovmorgon. Gissa om jag ska sova gott när jag sluter ögonen för kvällen.

onsdag 6 juni 2012

Hmpf

Alltså maskiner och apparater verkar ha någonting personligt emot mig nu. Det är datorkablar som dör och det är det ena med det andra. Och nu när jag skulle hänga tvätten möttes jag av en maskin med insidan av locket lite suspekt täckt av lödder, och en dyngvåt tvätt. Jag pillade lite på knapparna och tror att jag fick igång någon slags skild centrifug. Det började i alla fall brumma och ha sig. Få se nu då.

I övrigt vill jag bara tillägga att det är ganska tråkigt att vara vuxen och ha vuxna saker att göra. Skulle finnas så mycket trevligare pynj att ha för sig.

Nu bröt jag en nagel också. Dessa motgångar.


tisdag 5 juni 2012

Snörvel, fräs

*drar upp snåri*

Har en kabel.




måndag 4 juni 2012

Uääh!

Min dator knalldog här i eftermiddag.

Jag får återkomma när jag har skrikgråtit färdigt.

[Orsaken verkar vara en trasig elkabel, och jag nödsurfar nu några minuter med min brors sladd som tillfällig konstgjord andning. Nee-e!]

söndag 3 juni 2012

Länk. Med två olika betydelser.

Idag har jag åkt och hämtat en specialbeställd silverlänk i samma serie som mitt halsband, tillverkat av samma silversmed. Den här länken ska sitta kring min vrist i sommar, är det tänkt. Cirka en halv decimeter neråt ska det sitta en flipflop. Sådana är planerna.

Sedan har jag städat som ett litet jehu. Torkade noga av köksstolarna och prydde dem sedan ivrigt med sittdynan Bertil från Haparandaresan. Passade perfa.

Och så måste jag ännu hehkutt, som det heter på ren svenska, över att jag lite seg efter städningen drog ut på en liten springsväng. Eller lugn söndagsjogg kanske man kan kalla det. Det är så hurja vackert i juni! När jag luffade fram på en mjuk skogsväg började det plötsligt regna, och kan ni tänka er doftruset jag befann mig i?

Allt omkring mig grönskade, häggen stod i blom, och under fötterna var det spån och bark och mossa. Det doftade så total försommar att jag trodde näsan, eller hela luktcentra för den delen, skulle smälla av. Blev nästan besviken över att jag kom hem sedan, och löprundan var slut.

Utrikes

Sorry för frånvaron, jag var ser ni utomlands igår. Orsaken ser ni nedan.

Det och snus och filmjölk.

En liten gemytlig roadtrip till Haparanda tillsammans med några till och en Volvo med start en tidig junimorgon. Måriskaffi i Brahestad på ett nästan helt folktomt Abc. Kaffet var till och med gott, kanske delvis för att det var det första jag hunnit dricka. Delvis för att det var nykokt och inte hade hunnit stå och bränna fast i botten på kannan och bilda en stingande, nötaktig smak.

När vi sedan kom längre norrut och passerade ett stort kärr, var det någon som nämnde stavträning i dylik terräng, och bästa L pep förfärat:


-Nej! Var tysta! Jag börjar tänka på Mika Myllylä och då börjar jag gråta.
-Nånå, inte behöver du väl gråta för det.
-Tyst, jag gråter väl bäst jag vill. Över Mika Myllylä.

Sedan har vi sjavat runt på Ikea och petat på bokhyllan Billy och hans kompisar. Jag hittade ungefär det jag skulle ha. Det är ju så med Ikea, att om man har varit där en gång så har man sett vad det går ut på. De där små köken som är inredda likadant, samma instruktioner, samma ordning på grejerna. Enstaka nya produkter, men nästan allt är samma som tidigare.

Och jag blev än en gång övertygad om att jag nog måste flytta till norra Sverige. Jag älskar norra Sverige, jag har gillat det sedan första gången jag var där. Har bott någon vecka i Gällivare när vi var på träningsläger, och jag gillade det redan då. Det är någonting med stället som drar, min själ trivs omedelbart där. Och det blev jag nu påmind om bara på en dagsresa till Haparanda.

Allt är sött i Haparanda, och i Norrland överlag. Husen är söta, omgivningen är söt, alla butiker är söta. Och alla människor är så söta. Stod och pratade med en anställd när jag skulle fråga en grej om en möbel, och jag smälte omedelbart samman i en liten pöl. En trygg norrlänning med långt hår i hästsvans, skäggstubb och så mörkbruna ögon att jag drunknade i dem. Väderbiten och brunbränd. Och så den där vackra, sjungande norrländska dialekten med de mättade sje-ljuden. Man får lust att säga: "Kan du säga sju? Kan du säga sjuk? Säg skön!". Ojvoi.

Sedan drog vi via Coop och stod och tittade på falukorv, filmjölk och svenska tidningar en stund. Och funderade över det där med tvåspråkigheten, eftersom kassaflickan sa priset både på svenska och på finska, trots att vi alltså var i Sverige. Hur är det, om man är ute och festar i Haparanda och står i en grillkö och skrävlar - får man stryk om man pratar svenska eller finska då? Svårt att veta, det där.