söndag 3 juni 2012

Utrikes

Sorry för frånvaron, jag var ser ni utomlands igår. Orsaken ser ni nedan.

Det och snus och filmjölk.

En liten gemytlig roadtrip till Haparanda tillsammans med några till och en Volvo med start en tidig junimorgon. Måriskaffi i Brahestad på ett nästan helt folktomt Abc. Kaffet var till och med gott, kanske delvis för att det var det första jag hunnit dricka. Delvis för att det var nykokt och inte hade hunnit stå och bränna fast i botten på kannan och bilda en stingande, nötaktig smak.

När vi sedan kom längre norrut och passerade ett stort kärr, var det någon som nämnde stavträning i dylik terräng, och bästa L pep förfärat:


-Nej! Var tysta! Jag börjar tänka på Mika Myllylä och då börjar jag gråta.
-Nånå, inte behöver du väl gråta för det.
-Tyst, jag gråter väl bäst jag vill. Över Mika Myllylä.

Sedan har vi sjavat runt på Ikea och petat på bokhyllan Billy och hans kompisar. Jag hittade ungefär det jag skulle ha. Det är ju så med Ikea, att om man har varit där en gång så har man sett vad det går ut på. De där små köken som är inredda likadant, samma instruktioner, samma ordning på grejerna. Enstaka nya produkter, men nästan allt är samma som tidigare.

Och jag blev än en gång övertygad om att jag nog måste flytta till norra Sverige. Jag älskar norra Sverige, jag har gillat det sedan första gången jag var där. Har bott någon vecka i Gällivare när vi var på träningsläger, och jag gillade det redan då. Det är någonting med stället som drar, min själ trivs omedelbart där. Och det blev jag nu påmind om bara på en dagsresa till Haparanda.

Allt är sött i Haparanda, och i Norrland överlag. Husen är söta, omgivningen är söt, alla butiker är söta. Och alla människor är så söta. Stod och pratade med en anställd när jag skulle fråga en grej om en möbel, och jag smälte omedelbart samman i en liten pöl. En trygg norrlänning med långt hår i hästsvans, skäggstubb och så mörkbruna ögon att jag drunknade i dem. Väderbiten och brunbränd. Och så den där vackra, sjungande norrländska dialekten med de mättade sje-ljuden. Man får lust att säga: "Kan du säga sju? Kan du säga sjuk? Säg skön!". Ojvoi.

Sedan drog vi via Coop och stod och tittade på falukorv, filmjölk och svenska tidningar en stund. Och funderade över det där med tvåspråkigheten, eftersom kassaflickan sa priset både på svenska och på finska, trots att vi alltså var i Sverige. Hur är det, om man är ute och festar i Haparanda och står i en grillkö och skrävlar - får man stryk om man pratar svenska eller finska då? Svårt att veta, det där.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar