Trevlik vekkoslyyt

Det blev en kväll i - wait for it, waiiiiit foooor iiiiiit - Jakobstad igår. Hur man kommer på att åka mot ett sådant håll en lördagskväll är mera än jag kan förklara, det bara råkade bli så den här gången. Och jag måste riktigt ta bladet från munnen och berätta att det gick riktigt bra. Jag fick inga nervsammanbrott eller värre svårigheter. Annat än att jag hade mördaront i magen hela dagen, och fortfarande kände mig helt yr i huvudet av all värkmedicin när vi anlände. Uschuschusch.

Men själva jakobstadsresan i sig gick utan problem. Utom att jag och bästa L som de stenhårda kokkolakvinnor vi är lyckades slå sönder båda våra vinglas så att skärvorna yrde inom loppet av typ en halv minut. Och det var faktiskt helt av misstag. De bara gick sönder av att man ställde dem på bordet. Jo, och sedan hjälpte det ju onekligen upp situationen att inledningsriffet till Sweet child o' mine rev av samtidigt som vi satte foten på den lilla krogen vi besökte. Man blir ju tårögd för mindre.

Idag sedan! Har jag haft en synnerligen trevlig söndag. Hör här. Jag sov länge, packade väskan och körde ut till skären med regnet strilande mot vindrutan på bilen. Fick kaffe. Lite mera kaffe. Drog på mig löparkläderna och joggade ut längs skärivägen i ett stilla duggregn. Som efter kanske en kvart upphörde, och istället kom solen fram och gassade på så att jag fick slänga av mig tröjan och hämta dem med bilen på hemvägen sen. Fuktigt, regnblött och strålande sol.

Återvände till villan, alldeles dyngblöt i det fuktiga och varma vädret. Kunde där konstatera att bastun var färdigeldad. Bastubad, simmande, soltorkande på bastutrappan. Traska upp till villan och mötas av färdiglagad mat som, kan man lugnt säga, smakade bra i en flickmage. Sedan en sväng via Bryggan på hemvägen, där solen lyste vackert över en spegellugn vik. Kvällskaffe med eliten, och sedan var det bara att åka hem till stan.

Prrrrrfekt.