Skomaka... nä, skötare Snäll

Hallå i blåbärsskogen! Jag har avverkat ett morgonskift, en tupplur på soffan och en rullskidlänk denna varma julidag. Morgonskiftet gick kalas, även om det fanns att göra från tidig morgon till eftermiddag. Jag har kommit fram till att mitt största problem som "hoitaja" är att jag är - hör och häpna - för snäll. Fast man inte kanske skulle tro det (jag kan vara "äkäinen", orättvis och verkligt elak i vanliga fall, fråga Mika) så är jag väldigt mån om att vara omtyckt när jag är på jobbet. Jag vill alltid vara snäll, göra som åldringarna vill och vara dem till lags. Att de ska tycka att jag är den snälla sköterskan, att jag ska vara den som de kramar och frågar efter. Kanske något slags fånigt bekräftelsebehov.

När man arbetar med gamla och sjuka människor kan man inte alltid vara en ängel. Naturligtvis ska man inte vara elak, man ska behandla dem med respekt och jag kan ärligt säga att jag alltid gör alltid mitt bästa. Klart att jag vill väl. Men man måste ibland sätta stopp, säga emot och gå emellan. Ha förmågan att ryta till och styra upp när det spårar ur. Demens gör en del aggressiva och deprimerade, och de kan var till skada för sig själva och andra. Ibland är de elaka mot varandra eller mot vårdarna. Då måste man sätta ner foten och säga emot. Jag kan lova att om man bara håller med och pajar medhårs är det många som exempelvis skulle gå otvättade med smutsiga kläder, utan mediciner och mat. Vissa rutiner och regler måste man bara ha, även om det kan verka helt befängt för en utomstående eller för patienten själv.

Problemet är bara att jag inte vill vara krånglig. Jag vill vara snäll. Jag vill att de ska tycka om mig, jag vill göra som de vill. Vilket gör att jag blir osäker. "Eh, ja... jo. Nää, du ska helst inte äta det där just nu. Och eh... den där tröjan ska bytas. Umm. Kanske?". Det har också att göra med att jag bara är en flicka som knappt är torr bakom öronen, och så ska jag bestämma om en fullvuxen karl ska borsta tänderna eller inte. Jag menar, en vuxen människa gör väl som han vill. Jag blir lite imponerad av den unga flickan jag jobbade med idag. Nitton år och går tufft mellan stora karar och kommenderar vänligt men bestämt. Inte hatar de henne för det. Borde jag också lära mig.

Efter avslutad arbetsdag slappade jag på soffan och knäppte sedan på mig rullskidorna för första gången i sommar. Pappa hade bytt piggar på mina bästa stavar, och de funkade utmärkt. Jag hade riktigt bra fart när jag stakade iväg i värmen längs cyklebanan. Det var ju roligt att åka skidor! Fick riktigt inspiration att trycka på i uppförsbackarna:)

Jobb, villakaffe och bastubad

Det var i stort sett gårdagen det. Först jobb till klockan tre, sedan hem och ta en powernap. Sedan ut till villan för att dricka kaffe eftersom pappa fyllde år, och samtidigt käka kvällsmat i form av grillade biffar med tillbehör.

Efter grillandet badade vi bastu och hoppade i sjön ett par omgångar. Tvättade hår i tvättfat och satt sedan och torkade på farstubron.


Mika fiskade med en åttaårings entusiasm, så man fick komma och säga till att kaffet var färdigt upprepade gånger innan han kunde slita sig från metspöt. Och tammefan, vi har metat då och då (inte särskilt ofta, men ibland) i tjugo års tid på den där bryggändan och aldrig fått napp. Det enda som har hänt är att spiggarna sakta men säkert äter upp masken och lämnar en tom krok. Mika drog på en kort stund upp två små mörtar och en pytteabborre. Hmpf.

Sven fick firre till kvällsmat. Färsk fisk som sprattlade fast han kommit nästan halvvägs i ätandet. Ganska osmakligt egentligen. Men Sven tyckte mest mums.

Igår

Jag hade fullt upp igår. Med att sova. Måste ha varit helt förbannat slut, för jag vaknade halv elva, och var fortfarande trött. Steg upp, läste tidningen och drack te och lade mig sedan i bikini på en filt på gården. Somnade och vaknade två, då solen hade gått i moln. Klädde på mig, lufsade in och lade mig på soffan. Somnade. Vaknade. Halv fem.

Vid det laget insåg jag att jag inte kommer att bli piggare, utan bara tvärtom, så jag bryggde mig en panna kaffe och försökte vakna till liv. Iklädde mig bikini igen och klippte gräsmattan. Telefonförhandlade med bästa L, och stämde träff för en runda längs öjavägarna. Vi strövade bland annat över Tallbackan, ut mot Släätbjerji, genom Djupsund och lite hit som dit.


När vi kom hem skyndade vi oss att packa våra väskor och drog sedan till Gäddviken för ett kvällsdopp. Vattnet var ganska varmt, men kvällsluften är alltid lite kylig. Fick vrida på värmen i bilen för att få upp värmen på tillbakavägen. Jag har sagt det förr, men gör det igen: ah, sommar!

Dop på programmet

Igår hann jag ta en powernap (jag tror att jag hann somna en minut) efter jobbet innan det var dags för nästa programpunkt - dop i Mjosund. Emmas lilla O skulle få vatten skvätt på skulten och tillbringa dagen i klänning. Med största sannolikhet var detta det enda festtillfälle han får tillbringa i böljande klänning. Om han inte har någonting viktigt att berätta om sin läggning för sin mamma och pappa i framtiden, vill säga.

Tyvärr var vädret inte det bästa. Det regnade kaatamalla, och jag och Mika skyddade oss medelst paraply enligt bästa förmåga mellan ytterdörr, bil och ytterdörr igen. Men dopet gick fint. O skötte sig exemplariskt, och alla fick höra den lille herrns fullständiga namn för första gången.


Jag fick även utföra den skojiga sysslan Hålla Bebis i Famnen en lång stund. Sådant gillar jag, och jag skötte honom enligt bästa förmåga. Matade in ljuddämparnappen när den spottades ut, guppade lite upp och ner och pajade pyttefötter. Jag har hört att bebisar tycker om att man sjunger, så jag valde att tolka Greenday, vilket han verkade uppskatta. Åtminstone somnade han flera gånger just då. Till sist åt vi en flaska mjölk och så sa vi hejdå.

Kvinnans Ädlaste Prydnad

Igår jobbade jag morgonskift, och åkte därefter raka spåret till frissan. Mission: få någon fason på det som borde vara Kvinnans Ädlaste Prydnad, alltså håret. På mig har Kvinnans Ädlaste Prydnad sett ut som ett skunkbo på senaste tiden. Nånej, inte skunkbo, men synnerligen intetsägande. Vi snackar långa fjun som hänger rakt ner.


Jag togs väl omhand av frisör H. Bland annat fick bläddra i tidningar, läsa det senaste om såväl Paris Hilton i Se&Hör som kronprinsessan Victoria i Svensk Damtidning. Bäst av allt var ändå Kalle Anka. När H frågade hur jag ville ha luggen höjde jag bara hyssjande ett finger i luften och bad henne vänta så att jag fick läsa färdigt den serie jag höll på med. Jag måste ju se om Musse lyckades vinna en nalle åt Mimmi på tivolit...

På kvällen tog jag en bra löprunda och lyckades med nöd och näppe missa två älgar. På två olika ställen under rundan brakade det till intill stigen och någonting travade iväg, och inte fast jag spanade allt jag kunde fick jag se skymten av vad det var. Men om det inte var älgar kan jag säga att det var förbannat stora ekorrar. En igenlkott bongade jag dock. Han satt i vägrenen och smaskade på någonting och såg upptagen ut.

Idag har det varit en varm dag. 25-26 grader, men mulet. Dock har jag spenderat mesta delen av dagen i bastun på jobbet, eftersom jag var saunapelle idag. En hel arbetsdag i bastun tar på krafterna, kan jag meddela. Men idag har det gått jättebra, badarna har varit så goa och glada så det har varit en fröjd. En svettig fröjd. Dock var jag ganska seg när jag började skura bastun vid arbetsdagens slut, den sista uppgiften man har som bastumästare.

Bilen

Kolla, kolla vilken söt bil jag hittade! Fanns att prova vid Viescar idag ifall man skulle ha velat. Liten, röd och tuff. Med värsta rallybilsinredningen i rött och vitt skinn. Uj. Läckert.

Mamma, pappa, barn

Idag har jag varit i stan med mamma och pappa! Dagen började med att jag och Mor åkte in till Kokkola med den ena bilen för att hämta upp Far på kontoret och åka ut till Viescar där den andra bilen hade varit på service under förmiddagen.


Innan vi drog ut till bilbutiken blev det lunch på stan. Närmare bestämt på Kokkolinna, ett ställe jag kan rekommendera för den som vill ta en trevlig lunch någonstans i Kokkola. Vanlig husmanskost i gemytlig miljö till normalt pris. Idag fanns det till exempel soppa, pyttipanna med ägg samt kåldolmar att välja mellan. Dessutom en bastantare lunchversion med grisfilé och pommes frites om man ville det.


Kaffe på maten, som sig bör.

På restaurangen beskådade jag en rekordbortskämd unge. Liten kille, kanske i skolåldern, satt med sin mamma, sin mormor (antog jag) samt en annan kvinna. Annars satt han relativt lugnt på sin stol, men sa att han inte ville ha någon mat. Varpå kvinnorna vid bordet trutade med munnen och tyyyyckte att han väl kunde smaaaaaka lite i alla fall.

När kocken kom ut för att fylla på buffetbordet traskade den ena kvinnan dit och sa bekymrat att "ingenting här duger åt vår lille vän här...". Kocken sa halvt på skoj att han kanske borde steka ett par franskisar åt killen, det brukar duga. "Jaaa... kunde du göra det?" frågade kvinnan. "Ja, jo, det kan jag säkert. Vill han ha det då?". Kvinnan var inte säker, sa hon. De förhandlade vid bordet en stund till, lillpojken och de tre kvinnorna, men killen var uppenbarligen inte hungrig. "Han kan inte riktigt betsämma sig om han vill ha franskisar eller inte... vi meddelar senare om han vill ha!".

Ursäkta nu. Men så kan man inte uppföra sig, sådant där pjasande går mig på nerverna. Man äter det som finns på menyn, duger det inte så låter man bli. En sjuåring behöver inga specialarrangemang, och ska inte ges makt att på en restaurang orsaka extra arbete för de anställda. Själva pojken var inte till något besvär, han var antagligen bara inte hungrig, och då är det så. Det var kvinnfolket vid bordet som ställde till det. Och när nu kocken så väldigt snällt erbjöd sig att hjälpa till så ska man vara extremt tacksam och ta emot, eller artigt tacka nej. Inte "vänta lite så ska vi se om det duger åt oss". Fan anamma.


Men själva lunchen var läcker. På väg tillbaka till bilen bongade jag en liten asfaltblomma bredvid busstationen. Titta så den har tvingat sig upp mellan asfalt och betong.

(Samtliga bilder idag är tagna med mobiltelefonen, därav den dassiga kvaliteten)

IDAG däremot

Om jag igår var hur pigg som helst trots knappa 2½ timmes nattsömn och tidig start på jobbet så kom bakslaget idag. Jag är trött som en apa och steg upp nästan halv elva efter en lång natt av tung sömn och en massa konstiga drömmar. Bland annat plockade jag blommor som bara vissnade hela tiden.

Jag har drömt en massa ändlösa drömmar den senaste tiden. Saker som nöter på och aldrig verkar ta slut. En natt drömde jag till exempel att jag skulle hålla igång två spinnrockar samtidigt. Ni vet sådana där gammaldags spinnrockar man spann garn på förr i tiden. Som man måste hålla igång genom att trampa med foten. Jag hade två spinnrockar som jag trampade, än den ena, än den andra. Grejen var att ingen fick stanna, och helst skulle båda hålla jämn fart hela tiden. Jag var alldeles utmattad när jag vaknade! Hur skulle en psykolog tolka en sådan dröm?

Det regnar idag. Kanske jag ska kura i soffan under en filt. Jag är nämligen ledig!

En liten hälsning från en som...

...var på festivaalä (=Kaustinen Folk Music Festival) igår, kom i säng lite efter 03.00 och befann mig på morgonskift prick klockan 07.

...med hjälp av några muggar kaffe haft en riktigt trevlig dag på jobbet

...legat i solen på en filt, läst och druckit kaffe

...simmat och tvättat håret i Heimsjön

...ätit kvällsmat ute på gräsmattan

...tagit ytterligare en simtur i sjön strax efter halv tolv på natten, tassat tillbaka i daggvått gräs, suttit på farstubron och torkat håret och andats frisk julikvällsluft

Tillbaka till svarven

Jag har nyss haft två lediga dagar. Efter varandra. På raken. Otroligt hur lång en sådan ledighet känns när man inte är van. Samtidigt känns den kort, på sitt sätt. Vi på jobbet har pratat om att det alltid borde vara två lediga dagar efter varandra. Varje vecka. För de där måndag och onsdag- eller tisdag och fredag-ledigheterna känns så snöpliga. Har man två lediga dagar (alltså i princip som varje helg för vanligt folk) hinner man på ett helt annat sätt. Tänk fredag kväll när man har helgen framför sig. Lördagen sover man länge, myser i soffan, kanske slappar på stan eller någonting. Lördag kväll får man kanske bada bastu, gå ut på krogen, grilla eller sitta längelänge och dricka vin eller se på film. Söndagen är ännu en lång, ledig dag då man kan dra ut i skogen eller sticka ut och cykla eller ta söndagskaffe hos någon. Jag drömmer...


Men på två dagar hinner man en del. Jag har legat och läst på standen. Simmat. Handlat en topp på rea. Avnjutit Bryggankaffe med L, varit till massören, varit på glass/öl/kaffe till Strandis i Larsmo, plockat blommor längs en skogsväg, åkt rullskridsko, grillat och lite annat smått och gott.

Idag inledde jag dagen med en tur på rullskridskor runt Kokkola. En dusch och en kaffekopp senare är jag laddad att återvända till jobbet. Jobb hela helgen sedan. Adjö!

Mycket oavancerat

Har haft en synnerligen oavancerad dag hittills. Pickade och packade mitt pick pch pack - en filt, vattenflaska, boken jag håller på med och en handduk - och satte mig i bilen iklädd bikini. Körde till den lilla stranden här i Öja och parkerade mig på filten. Där har jag legat och njutit idag. Borrat ner tårna i sanden, läst Paasilinna och svalkat mig i plurret.

Värre kan man ha det.

-----------------------------------
Uppdatering några timmar senare

Lägger man dessutom till en spontankaffe på Bryggan med bästa L som jobbat natt men nu vaknat till liv, blir den soliga onsdagen ännu bättre. Ganska blåsigt, men solen låg på så man fick kisa till och med bakom solglasögonen. Det ställdes till allsång, så alla som gillar sådant uppmanas ta sig till Bryggan ikväll. Samt att där avnjuta en bit Öja-kaka Bobbi Special, alltså lingon-havrepaj med en kula gammaldags vaniljglass till. Till exempel.

Själv tänkte jag åka lite skridsko.

Skväääk

En bra men tung dag på jobbet har avklarats. Jag och H var saunavuorolaiset, och tillbringade således vår dag i bastun. Varmt och svettigt, riktigt grovgöra - men badarna var glada och nöjda. Fick en riktig kram med båda armarna kring mig av en tant när badandet var avklarat, håret handdukstorkat och rena kläder var påklädda. En väldigt liten tant var det, så armarna klämde om mig i höjd med rumpan:) Jag och H var nöjda även vi när vi klarat av bedriften och satte oss i gungan på gården och pustade med varsin kopp kaffe och en flaska vichy.

Har umgåtts med en skväkande katt ikväll. Sven, som annars bor ute på villan med min bror och roar sig med att fånga möss, springa i vassdjungeln och skutta på klippor var dömd att tillbringa några timmar här i bebyggelsen medan bror var borta.

Eftersom katten skulle återbringas till skären snart kunde jag inte släppa ut den. Och en katt som inte vill vara inne - vill verkligen inte vara inne. Han pep, jamade och trampade. Snodde kring fötterna. Tuggade på tidningen jag läste. Klämde sig mellan mig och boken jag bläddrade i. Vi tog päikkärit på sängen en stund, och så fick han lite godis. Utöver detta var det höga protester.

Hade mor varit hemma hade hon gett med sig, det vet jag. Hon skulle ha släppt ut den pipande katten och sedan oroat sig för vart han tagit vägen. Villafarandet hade inte blivit av. Katten hade stannat ute inatt. Så jag satte hårt mot hårt och höll katten inomhus. Smet iväg på en löprunda och öppnade ytterst försiktigt dörren när jag kom tillbaka. Genom den två centimeter breda springan trängde Sven ut sitt huvud med all makt. Pip!

Som tur kom bror snart tillbaka och tog med sig Sven The Skweeking Cat till säkerheten i skären. Puh. Tur att man inte har barn...

Väsynyt

Skyar tunga som bly lurar där ute. Mörkgrå, tjocka moln som känns som om de skulle vara strax ovanför trädtopparna. Dendär tryckande känslan av att det snart brakar lös. Kanske ett riktigt åskväder? Jag som ska ut och springa försöker vänta och se ifall det tänker börja eller inte. Eller så får jag bara ge mig ut och riskera att hamna mitt i ovädret. De må vara hänt i så fall.

Har haft en bra dag på jobbet, även om den tidiga väckningen efter kvällskiftet igår började kännas framåt eftermiddagen. "Onko Maja väsynyt?" frågade en mommo när jag antagligen började se sliten ut. Och jo, ganska väsynyt var jag. Dessutom krånglar ryggen igen, goddamn.

Regn på en söndag

Ingenting här, ingenting där. Nytt alltså. Annat än blommorna jag plockade sent igårkväll. Det doftade så gott i sensommarkvällen! Vaknade idag till regnet som smattrade mot rutorna och plåttaket. En helt okej söndag att ställa sig iväg på jobb alltså. Kvällsskift så det smäller om det.


Iklädde mig pappas jacka som skydd mot ovädret och traskade efter posten. Sedan var det bara att äta morgonmål och bläddra i ÖT.

Katt & råtta

Satt på farstubron i allsköns ro när jag hörde det välbekanta ljudet av små tassar i gräset. (När det är lite större tassar är det fråga om grannens hund Otto som kommer på besök då och då. Han är en gammal hundfarbror av okänd ras som lever ypperligt pensionärsliv. Har aldrig sett röken av vare sig halsband eller koppel, utan traskar omkring på gården och spanar. Världens behagligaste hund. Om han råkar se att man är ute kan han stanna upp och titta på en. Vinkar man då och säger "Otto!" traskar han lugnt en till mötes, får en klapp och återvänder sedan. Ibland kommer han med mig när jag hämtar posten. Det närmaste ett skall han ger ifrån sig är ett diskret "Buff...", varpå någon öppnar dörren och släpper in honom. Hundar ska normalt inte springa lösa på andras gårdar, men Otto är en snäll gammal fabo som inte stör någon).

Detta var ett sidospår. Tillbaka till friden på farstubron, alltså. Tassandet kom närmare, och strax därpå dök Sven som väntat upp på trappan. I munnen en fet, dallrande råtta. Jag undslapp mig ett gällt tjut och flydde in i stugan. Pappa tog en titt och fnös "En liten sork...". Och visst var det bara en sådan han hade fångat. Men ingenting jag vill ha i famnen ändå.


Nu kan man vänta sig gott och väl ett par timmars lekande med den sladdriga sorkkroppen. Billi roolit för Sven.

På jobbet igen

Regnet öser ner. På väg hem från jobbet var jag så sömnig att jag fick vrida AC:n på iskallt och nästan studsa i sätet för att inte somna vid ratten. Men överlag har jag haft en bra dag på jobbet. Tungt arbete är det, det står jag fast vid. Speciellt när man är ovan. Men man kan i alla fall tänka sig att man har fördel genom att vara relativt ung, och trots allt i ganska okej form. Dessutom är det bra för självförtroendet att man får bära sköterskekläder i storlek XXS, och de fortfarande är ganska stora;) Apropå kläder så kan det bli lite fel när man är gammal och råddig, klädesplagg hamnar på lite fel kroppsdel och så vidare. Men man kan lite diskret byta sådant, ingen skada skedd.


Ett par patienter satt och bläddrade i en Seiska som råkade finnas på bordet i dagsalen. "Shokkikuvat, jaha, jaha... Vem ska nu dehär vara? Har an döödd?". "Nee, höödö - he er noo en flickå!". "Ja, sidu, ter ligger on...".

Apropå helt andra saker är arbetet dessutom ett utmärkt sätt att använda finska språket, någonting jag annars undviker i möjligaste mån. Speciellt det där med att prata finska när någon som är tvåspråkig lyssnar på. Det går bara inte, det är en psykisk spärr. Exempelvis har Mika aldrig hört mig tala finska, och inte många andra tvåspråkiga heller. Nu är nästan alla arbetskamrater finska, och ett par stycken är tvåspråkiga. För att alla alltid ska förstå allt, och det ska bli minst missförstånd blir det ofta så att man talar finska, även om den man talar till skulle vara tvåspråkig.

Dessutom är det lätt att tala finska med åldringar. För det första får man tala långsamt och okomplicerat, och tempot är överlag nedskruvat. Sedan är det oftast basic stuff man talar om, och ofta samma saker alla dagar. För det tredje - och detta låter dumt - så behöver man inte skämmas om man skulle dra till med något grovt fel, eftersom de a) hör dåligt b) ibland förstår dåligt c) ändå glömmer vad man har sagt. Mest av allt uppskattar de nog bara att man försöker.

Men tydligen pratar jag svenska ibland också, eftersom en patient frågade med darrande röst: "Maja, mitä tuo INT NAA tarkoittaa?". Hoppsan, kanske det är någonting jag har sagt ofta..?:)

På jobbet

Jag blev så glad när en av arbetskamraterna idag frågade om jag jobbar imorgon. När jag svarade jakande sken hon upp: "Yes! Då är det T, M, jag och du imorgon - vad kul!". Kalla mig fånig, men det värmer när någon blir glad för att just en själv kommer. Att någon tycker att det är skoj när man får vara skifteskompanjoner:)

Det var ganska normipäivä på jobbet i övrigt. Det mesta gick planenligt, och var så där jämnbråttom hela tiden. När jag kom hem stack jag ut på en liten löprunda i kvällssolen. Värmen kan jag inte säga, för det var runt tretton plusgrader. Men det var skönt i alla fall. Det sägs att de monotona rörelserna vid löpning är på något vis terapeutiska, och det kan nog stämma. Man kommer in i en viss rytm och ibland tänker man så bra. Fast ikväll ville jag inte tänka, jag ville bara ut och låta benen röra sig:)

Första helgen i juli

Igår åkte vi en sväng ut till skären och bada sig bastu. Njöt av en kall öl på laven och jag hoppade spritt naken i sjön två gånger och simmade. Sedan var det att tvätta hår på gammaldags vis, i tvättfat med kallt och varmt regnvatten blandat till lämplig temperatur. Man borde alltid ha en öl inom räckhåll att smutta på när man tvättar håret. Det passar utmärkt ihop!


Mor virkade vidare på det som i våras skulle bli en sommarsjal åt mig. Kan hända att det blir en sjal till sommaren 2010. Eller 2012?


Vi åt laxrullar. Helt superbt. Innehåller bland annat gravad lax och hjortronsylt. Jättegott:)


Idag har jag varit en sväng till Tärjä. Länge sedan sist. Vi skulle posta ett brev, och glömde att göra det första gången "i byijin". Sedan skulle vi göra det i stan, som vi skulle besöka för att tanka. På Yxpilarääton tillbaka från stan kom vi på att vi varken hade tankat eller postat det viktiga brevet. Vände tillbaka och tankade, och körde återigen mot Öja. På gården när vi skulle kliva ur bilen kom vi på att brevet fortfarande var opostat.


Körde blixtsnabbt till bybutiken för att posta fanskapet innan det skulle glömmas ännu en gång. Nu ligger brevet i säkert förvar i lådan, för jag la själv dit det. Samtidigt som jag utförde akrobatiska övningar.

Manligt vs kvinnligt

Jag: "Ska vi fara till stan eller något?"
Mika: "Visst. Men (suck) hur långt projekt blir det innan vi har kommit iväg?"
Jag: "Snabb dusch bara och sen är jag klar"
Mika: "(Mummel) Jaja, jag kan betala en räkning sålänge..."

Han sätter sig vid datorn.

Hon hoppar i duschen. Snabbduschar på 30 sekunder, för håret är tvättat igårkväll. "Ska vi fara?". Inget svar, han sitter vid datorn. Hon byter till rena kläder, plockar in kaffekoppar i diskmaskinen, torkar av bordet. Sminkar lite smått, fixar håret. "Jag är färdig!". Fortfarande inget svar. Han sitter vid datorn, klickar lite fram och tillbaka. Hon plockar fram låneböckerna till biblioteket. Bäddar sängen, plockar ihop lite kläder. Tar på skorna, sätter mig i hallen.

Han kommer ut ur datarummet. "Är du klar?". Själv utan skjorta iklädd mjukisbyxor.

Manligt vs kvinnligt:)

Bilder från trädgården

Vilken lycka att gå barfota i det svala gräset kvällen efter en het dag...


...och plocka åt sig lite gröna blad ur salladslandet.

Så lite behövdes det

Har haft en lång putki på jobbet nu också, dessutom med fyra heta kvällar i rad. Känns som om jag inte har orkat med mycket annat. Idag på förmiddagen drog jag ut på en bra löprunda i värmen, och fiilisen var hundra gånger bättre när jag kom tillbaka. Trött och genomsvettig naturligtvis - men på ett skönt sätt. Kroppen genomkörd!:)

Nu ska jag hoppa i bilen. Kvällsskift. So long!