torsdag 9 juli 2009

På jobbet igen

Regnet öser ner. På väg hem från jobbet var jag så sömnig att jag fick vrida AC:n på iskallt och nästan studsa i sätet för att inte somna vid ratten. Men överlag har jag haft en bra dag på jobbet. Tungt arbete är det, det står jag fast vid. Speciellt när man är ovan. Men man kan i alla fall tänka sig att man har fördel genom att vara relativt ung, och trots allt i ganska okej form. Dessutom är det bra för självförtroendet att man får bära sköterskekläder i storlek XXS, och de fortfarande är ganska stora;) Apropå kläder så kan det bli lite fel när man är gammal och råddig, klädesplagg hamnar på lite fel kroppsdel och så vidare. Men man kan lite diskret byta sådant, ingen skada skedd.


Ett par patienter satt och bläddrade i en Seiska som råkade finnas på bordet i dagsalen. "Shokkikuvat, jaha, jaha... Vem ska nu dehär vara? Har an döödd?". "Nee, höödö - he er noo en flickå!". "Ja, sidu, ter ligger on...".

Apropå helt andra saker är arbetet dessutom ett utmärkt sätt att använda finska språket, någonting jag annars undviker i möjligaste mån. Speciellt det där med att prata finska när någon som är tvåspråkig lyssnar på. Det går bara inte, det är en psykisk spärr. Exempelvis har Mika aldrig hört mig tala finska, och inte många andra tvåspråkiga heller. Nu är nästan alla arbetskamrater finska, och ett par stycken är tvåspråkiga. För att alla alltid ska förstå allt, och det ska bli minst missförstånd blir det ofta så att man talar finska, även om den man talar till skulle vara tvåspråkig.

Dessutom är det lätt att tala finska med åldringar. För det första får man tala långsamt och okomplicerat, och tempot är överlag nedskruvat. Sedan är det oftast basic stuff man talar om, och ofta samma saker alla dagar. För det tredje - och detta låter dumt - så behöver man inte skämmas om man skulle dra till med något grovt fel, eftersom de a) hör dåligt b) ibland förstår dåligt c) ändå glömmer vad man har sagt. Mest av allt uppskattar de nog bara att man försöker.

Men tydligen pratar jag svenska ibland också, eftersom en patient frågade med darrande röst: "Maja, mitä tuo INT NAA tarkoittaa?". Hoppsan, kanske det är någonting jag har sagt ofta..?:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar