onsdag 25 juli 2012

Dojor

Slängde just några par skor i tvättmaskinen, det kan sluta hur som helst. Antingen får jag köpa nya skor, ny tvättmaskin, eller också har jag helt enkelt rena skor om en stund. För säkerhets skull googlade jag först, och läste att man "alltid ska ta bort snörena ur skorna innan tvätt". Sedan gjorde jag inte det. Så brukar jag göra, ser ni. Fråga råd ooooooch göra tvärtemot.

tisdag 24 juli 2012

Njuta


Oj, en sådan skön dag! Jag har tillbringat den på stranden, med mest den här utsikten. Det har varit så varmt och soligt och skönt, och en lätt bris fläktade så skönt på playan. Där har jag läst lite i min bok, lyssnat på några bra podcasts och Filip och Fredriks gamla sommarprat som jag inte hade hört förr.

Druckit kaffe ur lilla rosa termosmuggen, tittat på folk och bara n-j-u-t-i-t, ity att vara i solen är det bästaste bästa jag vet. Om det nu mot förmodan skulle ha undgått någon. En riktig njutardag på semestern. Har laddat solljus så mycket jag bara hunnit i timme efter timme efter timme.

Framåt kvällen trevligt kaffesällskap, snicksnack och fnissande i köket. Och sist av allt en sen kvällslänk längs Sundet. Där höll änderna på att slå sig till ro för natten, de kurade ihop sig i gräset på sundstranden och plirade bara blygt på en när man tassade förbi. Det var lätt jogg med betoning på njutning som gällde. För att liksom fortsätta dagens tema.

I butiken, del II

Det finns många slags olika människor. Häromdagen i den lilla butiken på hörnet fick jag bevittna hur en typ gick omkring och skrek och morrade i lokalen. Ylade till i kassan, skrek "VÄÄRÄ PAKKAUS!" och dängde ett paket pannmalet kaffe i disken så att det skallrade. Klampade sedan bredbent iväg i en gång, och vräkte med båda händerna ner varor från hyllorna så att det bara smattrade, hela tiden högljutt morrande.

Man blir lite ställd i en sådan situation. Hur ska man riktigt reagera? Vi kunder gav varandra mest lite menande blickar, och en tant pep att någon borde ringa vakten. Ingen gjorde ändå det, och mannen fortsatte gurgla borta vid kaffehyllan. Ibland dunsade han något mjölpaket i golvet eller kastade ett och annat makaronpaket över axeln.

Jag ställde mig för att betala, och typen kom linkande, ställde sig en mikromilli ifrån mitt öra och flåsade ljudligt in i det. Igen den där bisarra situationen som uppkommer här i landet, där ingen vågar reagera. Jag bara betalade, tackade kassörskan, plockade ihop mina varor. Med en varm, morrande andedräkt i vänster hörselgång.

Sedan... ja sedan gick jag hem. 

måndag 23 juli 2012

I butiken

Någonting jag blir oerhört irriterad på är följande fenomen: Brudar som envisas med att prata med babyröst. Ofta i kundbetjäningssituationer stöter jag på detta, någon flicka - come on, kvinna för fan, för alla som jobbar är överlag myndiga - som tittar under lugg och piper fram det hon ska ha sagt. Flinar sådär fejkblygt och använder sin gulligaste babyröst för att säga "Moiiiiii" (flickigt flin) "Neljätoista euroa, tihiii" (titta under lugg) "Kiiiiittiiiii".

Det är inte gulligt. En femåring pratar som en femåring - en tjugoettåring gör inte det. En tjugoettåring kan använda normalt tonläge och ge fan i att fjanta sig. Det ser bara fånigt ut. Eller vad vet jag, kanske karar tycker att det är sött med kassaflickor som piper? Fast i så fall tycker jag att de typerna är lite patetiska.

Hoppas jag inte har gjort mig skyldig till det själv. Har ju ändå tillbringat en del somrar i en och annan kassa. Kanske jag också har fjantat och pipit och försökt låta - I don't know - gullig. Hoppas inte det. Men antagligen, jag brukar ju syssla med dumheter. Som tur är så har jag ändrat image nu. Numera är jag amper ser ut som om jag vill bitas. Nånej. Eller kanske?

fredag 20 juli 2012

Fakirsnigel

En annan bra sak med min boendesituation: Komma på att kaffet är slut fem före tio en kväll, och bara peta på sig flipflopsen och cykla till närmaste Siwa. Gör man inte hur som helst om man bor ens en liten bit utanför stan. Liking it.

Dessutom är det fint ute den här tiden på dygnet. Fuktigt och friskt i luften, en och annan kokkolabo är ute och strosar, solen sjunker bakom träden, fåglarna kvittrar. Man bara vickar på de bara tårna där man glider fram på min cykel.

Cykel förresten. I en bok jag läste som yngre, någon av de där Wahlströmböckerna med gröna eller röda ryggar, hade någon ett intressant ord för cykel. Nämligen fakirsnigel. Jag har i ungefär tjugo års tid funderat över hur man ska tolka det. Varför kallar man en cykel för fakirsnigel? Är det liksom däcken med ekrarna man menar, eller? Stålkamel är ju helt logiskt, men fakirsnigel. I don't get it.

torsdag 19 juli 2012

Skärilänk

Sent igårkväll snörde jag på mig skorna och sprang en liten kvällslänk längs skärivägen. Det gick hejdlöst tungt, delvis för att jag var sådär smygfrusen eftersom jag strax innan hade hoppat iland från båtturen till Tankar. Spelar ingen roll hur varmt det är, på sjön blir man liksom genomblåst med salt luft genom märg och ben, och känner sig därmed lite huttrig strax efter. Nå, en löpsväng fick blodet att cirkulera och hjärtat att banka, just det där som jag behöver för att känna mig - följande ska sjungas med Da Buzz-melodi - aaaa-live.

Tassade tillbaka, den sista biten på mjuka stigar, och sedan avslutade jag med ett ensamt dopp i en spegellugn vik. Dimman dansande på ytan och småfiskar som pilade undan när jag doppade foten i vattnet. Vattnet känns både kallt och varmt när man doppar sig. Kallt för att det är det, men samtidigt är kroppen varm och svettig och lite domnad, så det är svårt att exakt avgöra temperaturen. Jag skulle mest beskriva känslan som lite magisk.

Fiilisen när man sedan står där på bryggändan, nysprungen och nyss uppkommen ur vattnet, med de salta dropparna rinnande på kroppen, invirad i en handduk och spanar ut över viken där gäddorna med jämna mellanrum slår ringar på ytan. Tja, den är väl okej?


Kaffe på en ö

Har hängt mycket i skären nu de senaste dagarna. Har simmat otaliga gånger, bastat, solat, läst och slappat. Lyssnat på måsskrän, rott ut nät med pappa och allmänt levt det ljuva livet. Ätit rökt fisk och kokat kaffe på gasspisen, ibland med mera och ibland med mindre framgång. Lyssnat på många podcasts i solstolen och där jag legat på mage på terrassen.

Igår slöt sig även min bror till skaran. Dök upp med båt lagom tills abborrarna var färdigrökta och tog iland med van hand. Och det var så sällsynt bra rökta abborrar att vi satt knäpptysta och åt med solen gassande i ryggen. Lite prassel bara när man slängde undan ett urätet skinn och sträckte sig efter en ny, gyllenbrun firre ur lådan. Bra fiskelycka hade farsgubben dessutom haft, det fanns obegränsat med abborrar att äta.

När vi hade ätit klart och satt kvar på terrassen, började det kännas som läge för kaffe på maten. "Ska vi fara till Tankar?" frågade sjömannabrodern. Såklart vill man det! Syster och bror hoppade i båten och vände fören mot havet. Om kaffet smakar gott i skären så är det ingenting mot smaken det har ur marinblå muggar ute på Tankar.



Drack ur kaffet, gick en sväng på solvarma klippor, klättrade upp i ett utsiktstorn och var till och med inne i kyrkan en sväng. Hela tiden med det där mäktiga bruset som ständigt är närvarande är man har hav på alla sidor.

Naturligtvis hade jag inte kameran med mig, så detta är foton från två år tillbaka, då vi sist var till Tankar med bästa L och B, det var en lite gråare dag. Men då var det med m/s Jenny, vilket inte alls är samma sak som att fräsa i en egen motorbåt över dunsande vågor och saltvatten som duschar en i ansiktet när man får till ett riktigt roligt hopp. Farten, blåsten i ansiktet, parerandet på den gungande böljan blå - det är riktig frihetskänsla!

måndag 16 juli 2012

Imponerad

Jag har en bror som verkligen kan fixa allt - allt, säger jag. Han är som Mac Gyver, ge honom en pryl som inte fungerar, och han får den att fungera. Det blir liksom en utmaning, man ser hur han skiner upp, hur det börjar knastra och arbeta bakom pannbenet, och så börjar de där händerna plocka och flytta om och ordna.

Ikväll byggde han mitt trasiga handskfack i bilen, det som inte har gått att öppna på ett och ett halvt år. Genom att pilla och öppna och lägga ihop de trasiga bitarna mot varandra. Vrida på låset, mumla, vrida igen. Liksom visualisera i huvudet hur det ska funka, och hitta på alternativ för hur man kan få samma funktion att spela på ett annat sätt.

"Jag behöver ett... vänta nu, någonting att dra i. Har du ett snöre, en tråd, eller vänta...". Pannan läggs i djupa veck. Handen pekar på någonting som sticker fram ur min väska på sätet "Kan jag ta det där?". Måste i det skedet avstyra manövern med orden "Nej, det är mitt bh-band, det kan vi inte ta. Går det med ett hårband?".

Och så bygger min bror raskt låset på handskfacket med en svart hårsnodd från Hennes & Mauritz. Bara sådär.

söndag 15 juli 2012

Kalax

Lördagen har tillbringats delvis på 2-årskalas, där jag satt en god stund i kaffebordshörnet och myste med en baby i famnen. Jag brukar ser ni ta tillfälle som dessa i akt och tjata mig till att få hålla lite småttingar i famnen. Sedan vill jag helst inte ge tillbaka dem heller, utan envisas med "Nej, det är lugnt, jag orkar nog. Nej, gå efter mera kaffe du bara, jag sköter så länge. Nej, han sitter så bra här" tills jag inte täcks mera, utan måste ge tillbaka knytet till ägarna. Nå, en stund funkar det ju! Och den stunden brukar vara trevlig. Den här babyn var oerhört nöjd och lättroad, satt mest och smaskade på en sked och dreglade lite stillsamt. Själv fick jag sedan bråttom iväg från kalaset för att hinna och titta på en keikka med min trummande lillebror.

Så ikväll har vi suttit och avnjutit en kall öl på Bryggan tillsammans med damerna. Någon tönt hade placerat ut parasoll vid borden, men det som fanns vid vårt bord såg jag genast till att kasta åt sidan. Sol ska det vara, helst hela tiden och rakt i ansiktet. I love it. Låt mig aldrig bli en sådan där som pustar "Oj, så skönt med skugga" eller en sådan som "inte vill sitta med solen i ögonen", utan väljer en stol som står i något mörkt hörn. Sådant har jag ingen förståelse för. Den som någonsin hör mig klaga över sol eller hetta kommer att få en fint pris, det kan jag lova här och nu. Lär inte ske. 

lördag 14 juli 2012

Random

Ni vet det där fenomenet när man skrattar åt en gammal juttu bara för att man kommer att tänka på den. Min pappa har en sådan story, om en grej som utspelade sig för flera år sedan. Varje gång när han ska återberätta händelsen skrattar han så hysteriskt att han inte kan prata. Det är hilarious.

Jag ville bara säga att jag tycker att den här lastbilen är rolig.

Hehehe.

fredag 13 juli 2012

Fredagsprogram

Den här fredagen hoppade jag i bilen och åkte till Vasa. Detta för att hälsa på min goda vän E med familj. Det visade sig dessutom vara ett väldigt smart drag, eftersom jag lämnade ett regnigt Kokkola bakom mig och anlände till ett Vasa som vilade i strålande sol.

Det blev lite husesyn, lite snack och lite kaffe på en gassande solig terrass. Satt i timtal och bara njöt i strålarnas värme. Ah!

På hemvägen styrde jag via skären, där jag tiggde åt mig lite kvällsmat och kokade en panna pinsamt svagt kaffe åt mig. Jo, jag fick skarva i med snabbkaffe i koppen för att det ens skulle gå att dricka. Är inte så haka på detta med att koka på gasspis, tydligen. Sedan tog jag ett kallt nakendopp i en tyst, spegellugn vik innan jag åkte hem.

Det var det, det. 

Bastu

Efter en sväng på gymmet drog jag raka spåret ut till skären för att bada lite bastu och grilla någonting att äta. Ett bra drag, för finns det på riktigt någonting som slår känslan av vedeldad bastu på strandkanten, så att man får växla mellan fuktigt bastubad och kalla dopp i salt vatten? Skulle inte tro det, va. Satt sedan och njöt i kvällssolen som behagade titta fram nere på bryggan. Bryggan med lilla b den här kvällen.

Sedan lite kvällsmat på terrassen, och det var mat som passade bra i en hungrig flickas mage. Man blir rätt hungrig av skrotlyft, bastubadande och simmande. Märkte jag.

Det var den skärikvällen det. Jo, faktiskt så dammade jag och föräldrarna av ett gammalt Tjugo Frågor-spel som vi spelade mycket för några år sedan. Det är faktiskt hurja roligt. Och nu fick jag då återigen bevis på av vem jag har ärvt min tävlingsinstinkt. Pappa funderar så grundligt och allvarligt på varje fråga att man hinner sjösätta kajaken och paddla ett varv runt Nyhamn innan han svarar. Och svaren sen. Jag skrattade så jag höll på att få kramp emellanåt. Och så är det så konstigt att varje gång någon annan svarar rätt är det "Oj, en sådan lätt fråga ni fick". Och varje gång han svarar rätt är det "Ser ni, jag är ju lite som expert på just det här området". Ja, jävlar.

Åkte hem i en så vacker sommarkväll. Fuktigt och grönskande i luften, lite skymning och röda skyar. Och så var det någon slags balladkväll på Radio Extrem, och jag fick både en och två klumpar i halsen varje gång en rockballad drog igång. Ni vet, mina favoriter. Långa, ylande gitarrsolon, helst framförda av svettiga, långhåriga pojkar i slitna jeans eller läderbyxor och bar överkropp på någon livescen i slutet av 80- eller början av 90-talet. Tobak i mungipan och det där. Man blir ju så mjuk i själen av sådant.

torsdag 12 juli 2012

Onsdagsterapi

En annan gyllene stund. Att dra på kvällskaffe med en vän, sitta och mysa tills Bryggan stänger, och sedan köra ner till en strand, sitta och prata, prata, prata om allt och ingenting. Tills den eldröda solen har sjunkit ner under horisonten och den flammande solnedgången har övergått i sommarnatt. Och så prata en stund till innan man skiljs åt i doften av salt, sand och fuktigt gräs.

onsdag 11 juli 2012

I söndags

I söndags åkte jag igen ut i skären framåt eftermiddagen. Fiskarna min faija drog upp dagen innan hade nämligen förvandlats till detta. Mumma.

Framåt kvällen tog jag min lillebror med mig och åkte hem till stan. Vi tog en aftonpromenad och pratade dumheter. Bland annat via Sundmun.
Och sedan hem längs med Sundet. Nog kan det vara vackert där vid sundstranden, med de där söta båthusen som doftar så gott av rödmylla. Jag tackar varje dag min lyckliga stjärna för att jag äntligen har fått flytta till mitt älskade Kokkola, som jag så hett längtade efter under de där fyra långa åren då jag vantrivdes i Åbo. Som tur hade jag rätt - Kokkola är en fantastisk stad att bo i. Jag trivs så jag får ont i hjärtat.

Över Pususilta.
Där fick vi bland annat lära oss att Jenna var en råtta. Lite brant åsikt, kanske.

Och över sista bron hem. Här suckade min bror och sa "Okej, kan du sluta tänka i text nu, så kan vi prata lite istället"?. Och jag plockade därmed ner kameran i fickan igen.

Sedan satt vi och snarvlade till sent på natten, och jag hann faktiskt somna i soffan innan det var dags att skjutsa den lille parveln till nattåget där en halvtretiden. Det hade jag inte riktigt planerat, men jag har numera en tendens att blixtsomna i de mest oväntade situationer. Hoppas jag inte dreglade eller snarkade, i alla fall.

tisdag 10 juli 2012

I lördags

Såhär några dagar i efterhand ska jag berätta vad jag gjorde i helgen. Mest eftersom den här bloggens största och viktigaste syfte är att fungera som en slags minneslapp för mig själv, så att jag kan bläddra tillbaka och se vad jag gjorde då eller då.

I lördags var alltså min lillebror på besök från Åbo, och vi åkte allihopa raka spåret ut till skären för att njuta av sol, värme, hav och måsskrän.

Jag får alltid någon slags felkoppling i hjärnan när jag ska benämna det här djuret. "Titta, en igelkott!", blir det alltid. Och nog var det en fin igelkott, alltid. Neongul och dan.

"Hämta en rädisa ur landet!" kommenderade mor. Hehehe. Och vad liknade den då? Hehehe.

Lillebror åstadkom lite gitarrplink på terrassen. Gemytligt.

Själv hade jag det... tja... ganska okej.

Sedan skulle näten tas upp. Jag och min storebror bänkade oss med pappa i båten, och så fräste vi iväg till Steinoviitjen och vittjade. Det var dagens andra fångst i samma nät, fem firrar blev det. Feta jävlar.

 Såhär tar man upp nät. Inte en enda svordom, faktiskt.

Sedan var det dags att rensa. För den mindre insatta kan jag ge ett bra tips, som jag har fått lära mig av min far. Nämligen att rensa med sax istället för med kniv. Smidigt, snyggt och prydligt. Fiskarna tvättas sedan noga med borste, för är det något jag inte tål är det slarvigt rensande och tvättande och fiskar som röks med hängande slimsor och blod. Snyggt ska det vara, sa jag.

Fiskarna saltades sedan och sparades till dagen därpå. Men mera om det sen.

Upptaget

Har visst aldrig tid att blogga numera, här i mitt UppTagNa LiV LuLz. Fast jag nyss har haft en sådan fabulös helg med häng i solen i skären, rökta abborrar och besök av min favoritlillebror och en sen kvällspromenad, funderingar och lite grillande i sommarkvällen med densamme. Har dessutom haft med mig kameran hela tiden, så det finns till och med bildbevis. Men när jag aldrig hinner sitta mer än en minut i taget vid datorn blir det svårt. Jag ska visa er bilderna sedan, jag lovar.

Idag har jag igen haft en fantastisk dag i sällskap av en mycket, mycket saknad vän. Härligt att ha fina och viktiga människor i sitt liv!

måndag 9 juli 2012

Kråkbryderier, del II

Traskade iväg till butiken en sväng imorse. Den där bästa sortens butiksbesök, när man lite yrvaken går och kisar mot ljuset och ska köpa kaffe eller något annat akut direkt ur sängen. Jag tycker att det är mysigt att hasa iväg till en morgontom närbutik i något gatuhörn och vakna till. Fåglar som kvittrar, fuktigt på marken etcetera.

Nå, på väg tillbaka bongade jag tre kråkor som satt och jävlades med varandra på granntaket. De kraxade jättehögt, och plötsligt började den ena prata konstiga, hesa ord i stil med MJÄÄ, MJUÄÄ, BUÄÄ med jättehög whiskeyröst. Som någon slags galen gubbe. Jag vet inte.

När jag spanade upp på taket satt de där allihopa. Plötsligt böjde sig den ena fram, gapade med in jättestora näbb rakt i ansiktet på kråkan bredvid, så att nästan hela den andra kråkans huvud hamnade inuti den. Och gav till en långt och hest krax, typ KRUÄÄÄÄÄH. Och den andra bara satt där, med huvudet inne i den andres näbb och såg förnärmad ut.

Vilka jävliga kråkor.

lördag 7 juli 2012

Commando

En av de tusen miljarder bra sakerna som finns att räkna upp om min favoritårstid SOMMAR är bland annat följande: köra bil barfota. Jag är bland de första att sparka av mig strumporna på våren, typ när snön smälter, och sedan går jag barfota i ballerinor och flipflops och sandaletter. Helst barfota utan någonting alls, men det funkar inte riktigt alltid.

Och när jag sätter mig i en bil sparkar jag genast av mig skodonen och så att säga go commando, fast i fotväg. Så skönt att cruisa runt och gasa och bromsa med bara fötter, en äkta och naturlig feelis. Lite som trummisar som gärna trummar barfota för den rätta känslan. Jag gasar alltid med stortån, och liksom griper om gaspedalen med resten av tårna. Som en liten hand som håller om ett handtag. Mysigt.

Någonting som börjar på S

Och det fantastiska och väldigt speciella som inträffade var att jag idag har fått mitt livs allra första semester. En riktig, fullständig, fullång, betald sådan. Och nog så förtjänad, det kan jag till och med räcka upp handen och säga själv utan att skämmas. Den här semestern har föregåtts av många år av studier, sommarjobb, studier, sommarjobb, och senaste sommar av bara helt vanligt jobb.

Har tillbringat kvällen på villan, där vi tillsammans med en efterlängtad lillebror som äntligen förstod att komma till Österbotten en sväng har simmat, ätit kvällsmat på terrassen, njutit i solen och druckit kaffe (jag) samt rott ut nät med pappa (han). En sväng via Bryggan där jag sedan länge hade bestämt träff för en vi-har-fått-semester-öl tillsammans med B. Hon hade nämligen också den goda smaken att pricka in semesterstarten just idag.

Semester alltså. Känns lite ovant faktiskt.

torsdag 5 juli 2012

Kvällsdopp

Sommartider är bloggtorketider. Kanske mest för att man inte har någon lust att sitta och knacka på datorn när det hela tiden liksom HäNdEr LuLz. Idag har jag jobbat, slappat i solen, åkt rullskridsko i riktig dallrande värme, käkat lite kvällsmat och sedan packat min väska för ett kvällsdopp vid Sundmun. Där har jag suttit och blundat mot kvällssolen och känt vattendropparna på huden torka och samtidigt grävt ner fötterna i sanden. Tittat på folk, andats in doften av sand, gräs, vatten och då och då en behaglig touch av cigarrettrök. Varvat ner. Andats och tänkt.

Och imorgon, gott folk, imorgon kommer det att ske något alldeles fantastiskt.

onsdag 4 juli 2012

Morr'n, morr'n

Det är tydligen någonting med onsdagar. Jag har nämligen igen vaknat innan alarmet, hunnit duscha utan att nästan drunkna och halka och slå mig fördärvad för att det sker i raketfart, och sitter nu och dricker kaffe i godan ro. Och det är ju onekligen trevligt. Förutom att kaffet var slut och jag fick ta en kopp Irish Cream-kaffe jag har fått i present. Som i och för sig är gott och omväxlande - det är alltså vanligt kaffe med tillsatt arom - men inte känns riktigt som morgonkaffe. Fast *sörpel*... kanske det går bra ändå.

Igår var det en sådan där dag när jag åkte hem från jobbet, bytte om till bikini, slog kaffe i min termosmugg och åkte raka spåret ut till stranden. Där var det ganska folktomt, men det gjorde ingenting - mera plats åt mig. Ah!

Nu ska jag jobba lite. Hej!

söndag 1 juli 2012

Tjänst! Nu firar vi!

Minns ni jordgubbstårtan som inmundigades här? Nej, antagligen inte, men det var i alla fall för ganska precis tre år sedan. Då gick jag från att vara en vanlig studerande utan något uppnått mål till att vara i alla fall fil. kand. Sedan följde fil.mag., som firades senaste julafton, då mamma och pappa fick en inbunden gradu i julklapp, och vi satt och läste betyget i soffan med glögglasen i handen.

Igår hade jag igen orsak att fira. Orsaken stavas fast tjänst. En ny tjänst öppnades på min nuvarande arbetsplats, och eftersom jag trivs så bra och verkligen vill vara kvar sökte jag den. Efter ansökningsskrivande, intervju och nervös väntan fick jag - YES - positivt besked! Och nu ska jag alltså gå från att vara moderskapsvikarie till att vara fast anställd. Ha en egen tjänst.

 Det blev för att fira detta roliga och välkomna besked jordgubbstårta med kaffe hemma hos mig. Glömde dock att fota tårtan, men jag lovar att den existerade. Jag fick egenplockade liljekonvaljer och egenodlade rädisor, direkt uppdragna ur landet i skären som present av parenteserna. Gotta love them liljekonvaljer! Finns nog inget som doftar så gott som en bukett sådana på köksbordet. Bästa L och J dök upp en sväng också, och jag fick koka flera nya pannor kaffe innan vi var klara.

Roligt, roligt!