Sent igårkväll snörde jag på mig skorna och sprang en liten kvällslänk längs skärivägen. Det gick hejdlöst tungt, delvis för att jag var sådär smygfrusen eftersom jag strax innan hade hoppat iland från båtturen till Tankar. Spelar ingen roll hur varmt det är, på sjön blir man liksom genomblåst med salt luft genom märg och ben, och känner sig därmed lite huttrig strax efter. Nå, en löpsväng fick blodet att cirkulera och hjärtat att banka, just det där som jag behöver för att känna mig - följande ska sjungas med Da Buzz-melodi - aaaa-live.
Tassade tillbaka, den sista biten på mjuka stigar, och sedan avslutade jag med ett ensamt dopp i en spegellugn vik. Dimman dansande på ytan och småfiskar som pilade undan när jag doppade foten i vattnet. Vattnet känns både kallt och varmt när man doppar sig. Kallt för att det är det, men samtidigt är kroppen varm och svettig och lite domnad, så det är svårt att exakt avgöra temperaturen. Jag skulle mest beskriva känslan som lite magisk.
Fiilisen när man sedan står där på bryggändan, nysprungen och nyss uppkommen ur vattnet, med de salta dropparna rinnande på kroppen, invirad i en handduk och spanar ut över viken där gäddorna med jämna mellanrum slår ringar på ytan. Tja, den är väl okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar