Oväder 2.0

Inatt var första gången jag var lite rädd för det här vädret. Hade precis slumrat till - jag låg länge, länge vaken igårkväll - när jag vaknade av att det smällde i fönstret. Det stod som vanligt på glänt, eftersom jag älskar att sova för öppet fönster, och nu höll universums naturkrafter på att slita loss det från sina gångjärn. Fort som attan upp och pressa igen fönstret.

Världens oväder hade brutit ut där ute. Det stormade så att stora träd böjde sig som grässtrån, liksom helt oorganiserat -fram och tillbaka, nästan vågrätt åt ena hållet och direkt åt andra. Såg ut som en film som man snabbspolade. Jag har aldrig sett en liknande storm! Samtidigt levde ett våldsamt åskväder om, så att hela världen lystes upp av ljungande blixtar.

Det var liksom ALLT på samma gång. Storm, mörker, åska - och ett fullständigt skyfall som inte bullrade utan dånade på taket. Som om himlen öppnat sig. Det öste ner.

Åskvädret var inte så farligt, sådana har jag sett förr. Det värsta var nog blåsten. Eftersom jag sover på andra våningen i ett gammalt trähus kändes det av rejält. När blåsten tog i knakade det till och väggarna liksom gungade till. Det knäppte och knakade i taket, sjåsade och ven, och plåttaket gick i vågor. Tanken på att tak faktiskt KAN lossna i extremt väder slog mig. Med de här extrema väderförhållandena vi haft i år skulle en tromb inte vara någon överraskning.

Imorse vaknade jag till blå himmel, högsommarvärme och fåglar som oberört kvittrade. Som om ovädret aldrig ägt rum. Lite grämer jag mig att jag inte filmade ovädret inatt. Gud vet om man någonsin ser ett likadant igen under sin livstid.

Höjden av gullighet

Imorse när jag yrvaket satt och bläddrade i tidningen och läppjade hett te knackade det bestämt på dörren. Eller egentligen klappade, för man använde sig av portklappen, den som inte kommer till användning här på landet eftersom seden påbjuder att man stövlar in direkt.

Döm om min förvåning när jag öppnar dörren och möts av två mikromänniskor, två pyttesmå pojkar, en ståendes på farstubron och en sittandes på den lilla bänken invid dörren, med dinglande fötter i pyttesmå skor. "Hei. Milloin Teta tulee takaisin?" pep den ena, han vars fötter inte nådde marken. Teta, det är min mamma, och hon är som av en händelse barnträdgårdslärare här i byn. Och hon är alltså på semester just nu. Jag förklarade att hon är ute i skären. "Joo, mutta milloin hän tulee?" frågade gutten. Jag sa att hon nog inte kommer på många veckor ännu, men att hon nog kommer tillbaka till dagis sen när hon har varit färdigt på villan.

Pojkarna var nöjda med svaret och sa hej-hej. Därefter plockade de upp varsin pytteliten cykel från marken (kan cyklar vara så små?!) och cyklade iväg. Jag var så förvånad så jag stod en lång stund på trappan och stirrade. Jag är på något vis så ovan med barn att jag glömmer hurpass pyttesmå de är i verkligheten. Alltså dessa var i bebisstorlek enligt mig, och ändå pinnade de iväg på riktiga tvåhjuliga cyklar med sina pyttiga små brunbrända ben med skrubbsår på knäna.

Men hur gulligt var inte detta på en skala?!

Sen löpning

Gissa vad jag gjorde kring midnatt inatt? Hade åkt ut till skären en sväng på kvällen för att dricka en kaffekopp med pappa som fyllde år, och kom hem där kring halv tolv. Det var en sådan vacker sommarkväll, mörkt och ljummet och fuktigt i luften. Jag bytte för skojs skull kläder, pluggade in mp3-spelaren i öronen och stack ut och sprang en runda.

Ingen direkt långlänk förstås. Sådant göres med fördel dagtid, tycker jag i alla fall. Men en dryg halvtimmes lugn jogg över broarna på Strandvägen. Det var mörkt, gatubelysningen var tänd, och det brusade från havet. Det coolaste av allt var att det var åskväder både i stan och mot Kronobyhållet, men inte i Öja. Då och då lystes himlen upp av blixtar på avstånd, den svarta skyn liksom blinkade till några gånger, och det syntes speciellt bra över vattnet mot Yxpila. Mäktigt.


Kom hem kring halv ett på natten och pustade en stund på farstubron, och lyssnade till ett tilltagande buller ovan molnen. Efter dusch och att jag hoppat i säng brakade ett riktigt häftigt åskväder ut. Det var blixt, dunder, blixt, dunder i en fart hur länge som helst. Jag älskar åskväder, tycker det är så vackert. Somnade sedan till tonerna av regn som öste ner på plåttaket.

Ett inlägg av det viktigare slaget

Är det någonting jag inte orkar satsa på är det smycken. Kul att ha, javisst - men jag kommer mig aldrig för att köpa. Förutom de där vanliga silverörhängena med lite tingel-tangel från H&M till särskilda tillfällen. Ni vet, för 4,95€. Örhängen som man utan värre gråt kan slarva bort.

Har klarat mig fint med mina fejksilverknoppar i öronen ända sedan jag köpte dem i Stockholm i våras, typ på BikBok eller H&M eller var det nu var. Har inte ens lyckats tappa dem. Men en dag när jag stod i hissen på jobbet noterade jag att örhängen för under 5€ inte håller saltvatten så bra, och jag har simmat rätt frekvent nu i sommar. Jag hade lätt gröna örsnibbar. Inte så fräscht.

Så idag passade jag på att köpa riktiga knoppar. Små silversaker. Det var dagens shopping det. Nu fortsätter vi simma - utan att få gröna öron för det.

Humor

Låg på en filt på gräsmattan och solade, slappade och sov. Vaknade av att det regnade på mig. En effektiv väckning, så att säga :D

"Hela dan får hon arbeta, hon får jobba, hon får streta..."

Gott folk, gissa vad jag gör denna söndag? A) Solar på stranden B) Ligger i krapula efter gårdagens megapippalot, eller C) Slappar i soffan eftersom det är mulet och regnigt.




Nej jag gör ingen av dessa saker. Däremot är det med ganska gott humör jag gör mig i ordning för ännu en arbetsdag. Gårdagens kvällsskift var riktigt trevligt, och jag har på känn att det blir samma sak ikväll. Fina jobbarkompisar gör det till ett nöje att åka och jobba på en söndag. Trevligt söndag på er som är lediga!

So I got my boobs done

Då och då har jag hört introt till en låt som börjar "So I got my boobs done..." och har lite fundersamt tänkt att nog har hon lite manlig röst den där tjejen. Kanske det var för det som hon var och gjorde en bröstoperation? Tills det plötsligt gick upp ett ljus för mig - det var en han, och han sjöng "So I got my BOOTS ON". Aha, men då var det ju en helt annan sak.

Höra texter fel och fullständigt missuppfatta budskapet är rätt kul. Och visst är det kul när polletten trillar ner och man fattar hur det egentligen ska vara. Det finns webbsidor dit folk skickar in sina "misheard lyrics", och de är ganska kul att kolla igenom. Själv trodde jag under många år att det var tryckfel i tidningen när det stod till exempel "IK Myrans Anders Andersson belade andraplatsen". Jag trodde att man menade delade andraplatsen. Innan jag kom på att betoningen skulle vara på andra stavelsen, beLAde. Att belägga.

Jag minns också det exakta tillfället då jag förstod innebörden av tillade, som i "Förresten har jag ingen cykel, tillade Måns". Jag tänkte mig att tillade var ungefär samma som trallade eller nynnade. Att tilla! Jag stod i duschen på övrevåningen, kanske åtta år gammal och filosoferade när jag plötsligt kom på att man menade att Måns LADE TILL någonting. Tillägga - han tillade. Aha.

Sedan är det kul att säga ord fel med flit också, sådär som jag alltid uttalar ordet "skeptisk" med sje-ljud. Alltid irriterar det ju någon, man riktigt ser att folk skulle vilja rätta till en eftersom de tror att jag inte vet hur det ska uttalas. Och det roligaste är att det smittar. Många i min omgivning har börjat säga sjepptisk sådär i dagligt tal. En god vän uttalade "matjessill" som "matchees-sill", och hädanefter kan jag inte säga det på något annat sätt. Det låter så lustigt och gulligt.

En mummu som handlar i bybutiken i Öja frågar alltid efter "Petååri". Gissa vad man ska se till att plocka fram då? Och jag kan inte kalla det för någonting annat längre. Petååri it is!:)

Simma!

...och jo, jag vet att det har blivit skralt med bloggande den senaste tiden, och orsakerna är desamma. Jobb för det mesta, vi har dessutom sjukskrivningar på jobbet och telefonen har ringt på flera lediga dagar för att man behöver mera folk. Jag har också hoppat in och jobbat trots att arbetslistan säger att jag borde ha ledigt.

De dagar jag har ledigt i ordets rätta bemärkelse har jag inte haft lust att sitta vid datorn. Dessutom har jag inte haft mycket att skriva om. Igår drog jag ut på en kvällsrunda på rullskridskor, och vilken känsla! Kvällssol, vinden i ryggen och riktigt bra fart. Tror att jag flinade brett utan att jag märkte det, vilket kan ha sett lite komiskt ut. Då och då grinade jag nog mer än jag flinade.

Varit ute och paddlat några gånger. Lackat tånaglarna på farstubron. Druckit kaffe på Bryggan med semesterfirare på hembesök i Öja. Gått barfota.

Och simmat! Igår var första dagen på länge som jag inte simmade en enda gång på hela dagen. Gör er förresten redo, för nu kommer en till jag-förstår-inte-folk-som av Maja, nämligen: Jag förståååår inte folk som inte simmar på sommaren! Hur klarar man sig utan att simma?

Och nu menar jag inte folk som av praktiska skäl inte har möjlighet att simma, utan folk som till exempel har sommarstuga i skären, som bor nära en strand eller en sjö, och ännu i juli efter flera veckors värmebölja säger att "Nej, jag har inte simmat ännu i år...". Folk som ligger en hel dag och pustar i +33 grader och inte simmar. Hur går det att låta bli? Jag simmar minst en gång om dagen de flesta dagar. En dag för någon vecka sedan simmade jag fyra gånger innan jag for iväg på jobb halv två. Jag älskar att ligga i blöt, skulle inte kunna tänka mig en sommar utan salta bad. Efter jobbet simmar jag också, om det har undgått någon;)

Eller! Folk som åker på utlandssemester och kommer hem och säger att "Ååååh, vad skönt det var, vi har simmat varje dag. I poolen". I poolen. Tvåhundra meter till stranden med vit sand och blått vatten, och man simmar i kiss, bajs, solkrämsrester i en pissljummen pool. Ett billigare alternativ till två veckor på Teneriffa för er: simhallen! Samma kakelbotten, samma temperatur och samma klorlukt. Nu sträcker sig mina chartererfarenheter till en vecka på Mallorca för ett par år sedan, men ingen av oss doppade ens en lilltå i hotellpoolen. Däremot tittade vi medlidsamt på de stackarna som låg där och guppade när vi gick förbi dem på väg till stranden.

Telefoni

Detta med trådtelefon börjar kännas (eller började för flera år sedan kännas) ganska oldschool. Hur som helst finns en sådan kvar i köket i heimgååln, och den ringer väldigt sällan. Det är nästan uteslutande min äldsta moster från Sverige som ringer för att tala med mamma, och det sker ju inte var och varannan dag. Någon gång ringer en av mina äldre fastrar också. Man kan vara nästan säker på att det är någon äldre person som ringer de gånger det sker.

Idag hoppade jag till lite när det plötsligt ringde. Ovanligt nog var det en kompis till min lillebror på tråden, han hade antagligen viktigt ärende och lillebrors telefon hade slocknat. "Är Joel hemma?" frågades det, och jag blixsnabbt "Han står i duschen... om du nu ville veta det". Varför jag måste delge att min bror stod naken och schamponerade sig vet jag inte. Svaret blev att han nog klarade sig utan den informationen, men att jag skulle be honom ringa upp när han var klar med sitt lögande.

Det där med vad man säger och inte säger i telefon är ett helt kapitel för sig. En gång hörde jag om - obs, hörde om, jag var inte själv där så om det stämmer eller inte låter jag vara osagt - att man ringde en arbetsplats för att få tag på en viss person, varpå personen i växeln svarade att"Tyvärr är hon inte på plats, hon är hos gynekologen just nu".

Jag har med andra ord tagit emot ett ringbud idag, . Retro så det förslår. Känner nästan att jag borde ha haft pennkjol, kavaj och femtiotalsglasögonen och vågor i håret, och med pipig filmröst sagt: "O, direktören är så väldigt upptagen i eftermiddag. Ni får lov att lämna ett meddelande, ingenjör Månsson!".

Jag vet inte jag, men...

...personligen tycker jag att detta är ett helt okej sätt att tillbringa en ledig måndag. Starta dagen med frulle, och strax efter att man vikt ihop ÖT dra ner till stranden med goda vänner. Förmiddagssolen var klar och varm, och vi varvade solandet med att simma i ett salt och rent vatten. Naturligtvis doppade vi oss sådär som man gör i hurtiga ungdomsfilmer, alltså genom att dramatiskt rusa ut i vattnet allihopa och dyka sådär stiligt. Ligga och soltorka i sanden, vicka på tårna och blunda mot solen.

Modiga B och N traskade iväg till hoppställningen på andra sidan viken för att "hopp från femmon". I Öja är det ett definitivt coolhetstecken om man våghalsigt kastar sig från hoppställningen. Vill man vara Cool 2.0 står man uppe på räcket och får då en halv meter extra höjd.

Flickorna skulle iväg på olika ärenden efter någon timmes solande, så jag lämnade ensam kvar på stranden. Somnade i solen och sov en bra stund, och så skönt det var! Simmade någon gång till, soltorkade, njöt och åkte sedan hem med salt i håret och sand mellan tårna. Och båda dessa faktorer är någonting positivt! Efter en dag på playan ska det vara så. Sjögräs i örat och en spigg i bikinibyxan är också sådant som tolkas positivt efter en beachdag. Fast det inträffade inte idag.

Ikväll samlades vi igen vid Bryggan som avslutning på en varm och härlig sommardag. Kvällsmat bestående av antingen kaffe eller hamburgare eller glass. Lite sand har jag nog kvar i hårbottnen, men det gör ingenting. Framåt oktober eller så är det mesta nog urtvättat.

Suger åt mig som en svamp

Jag vet att det kan tyckas egocentriskt och självgott att räkna upp komplimanger man får. Men med tanke på att man i mitt jobb får höra en hel del elakheter av dementa åldringar så blir man alldeles väldigt glad när någon bemödar sig att säga någonting snällt.

Som idag. En mummu stannade plötsligt upp i det vi gjorde och kommenterade glatt att jag har så solbrända fötter, "Ihanat!". Det var roligt att höra. Jag jobbade för en gång skull barfota i sandalerna, eftersom det var jättevarmt på jobbet. Som alla vet kan man aldrig bli för smal eller för brun ;)


Lite senare fick jag en komplimang som jag kommer att leva länge på. Någon sa att "Oj, vilka vackra tänder du har! Alldeles perfekta!". Jag tycker nämligen att fina tänder är någonting av det bästa man kan ha. Vita, raka och friska tänder ska man vara glad över. Både utseendemässigt och rent bruksmässigt.

Sådant idag.

Måj

Har sovit länge och släntrat till postlådan efter ÖT medan tevattnet kokade upp. Hejade på grannen med min finaste morgonröst samtidigt som jag plirade med små ögon. Gäsp. Man blir nästan tröttare av att sova länge, ju!

Kom på en sak. Om man är lite seg eller nere, så - flina! Jag har hört det förut, men det stämmer faktiskt. Klistra på ett leende bara, så känns allt mycket bättre. Positiva tankar skapas i ett huvud som ser glatt ut. Man blir automatiskt gladare. Litegrann i alla fall.

Igår låg jag på öjastranden och lapade sol tillsammans med L och B. Vi hade ledig dag samtidigt allihop, och vad passar då bättre än sol, sand och salta bad? Simskolan var i full gång, och vi låg och tjuvlyssnade på vad barnen pratade om där de satt och åt sitt mellanmål.

En flicka (klagande): "Lisaaaa... Jag vet inte om jag kan komma på avslutningen imorgon... Vi håller på renoverar taket hemma, och min mamma måste vara där. Så (överdramatiskt) VEM SKJUTSAR MIG DÅ?!!". Vi kvävde varsitt flabb i sanden där vi låg. Sedan diskuterade de lite olika maträtter de gillade/inte gillade, och så lite väder och vind överlag.

Två äldre damer hade sökt sig till stranden också. De hade med sig varsin rejäl solstol som de monterade upp nere vid vattnet. Korg med kaffetermos och riktiga porlinsmuggar hade de också, och några blaskor att läsa. Sedan låg de där i sina stolar, läste, pratade och bolmade ganska mycket tobak. Såg ganska skönt ut egentligen. Fast komiskt.

Det är mulet idag, men varmt ändå. Himlen är jämngrå, och gräset är vått, så det har nog kommit någon skur. Vad passar då bättre än att hoppa i duschen, iklä sig någonting mera anständigt som omväxling - som omväxling till bikini och flipflops - och gå till jobbet. Ja, jag vet då inte.

Bird is the word

Mitt hat mot bevingade fjäderfän har nått nya höjder. Myggor, flugor och insekter bryr jag mig inte nämnvärt om, men fåglar.

Som tur har äntligen svalboet vid villabastun förstörts. Om det är katten Sven eller kråkorna som ligger bakom vet jag inte, men jag är i vilket fall som helst tacksam. Ty svalor är bland det värsta jag vet. Hemma på Heimdjäälon har de inte stört mig. De har sina bon högt, högt uppe vid taket på Gambelstugon, och pilar in och ut dagarna i ända med långa, lyckliga tjut. Som om de tar sats uppe vid taknocken och slänger sig ut i luften med ett "Wieee!".

På kvällarna åker de runt, runt, runt tillsammans i rasande fart med förtjusta utrop i en vid cirkel runt gården. Så att M vid ett tillfälle fundersamt kommenterade att det här säkert är deras Kokkipoika. För icke-kokkolabor kan jag berätta att "rundi" här i stan börjar och slutar vid grillen Kokkopoika vid busstationen...

Men vid villan har svalorna byggt bo ovanför bastudörren. Det är förjävligt. Vore det min sommarstuga hade jag bankat ner boet redan i maj. Men nu är det ju inte det, och svalboet ska vara där av någon anledning. Redan om man rör sig på den sidan av udden får svalorna fnatt, störtdyker, illtjuter och flaxar en i ansiktet. Jag hatar det. Ett morgondopp är ingen avslappnande ritual, utan ett enda duckande för de där fula små jävlarna. Som tur åkte boet ner häromveckan, och jag hoppas av hela mitt hjärta att kråkorna eller katten eller vad det nu var såg till att döda varje unge. Det betyder bara färre svaljävlar nästa år, vilket gör mig lycklig.

Förutom svalorna har vi sjöfåglarna. Som låter stämningsfullt och fint, och på alla sätt är ett trevligt inslag i skärgården. Om de bara kunde tagga ner lite! När jag är ute med kajaken kan jag inte paddla nästan någonstans utan att bli attackerad av måsar och tärnor. De störtdyker och härjar så jag blir alldeles nervös. Och jag paddlar aldrig ens i närheten av deras häckningsplatser. Kommer man inom en halvkilometer nära en udde så startar härjandet. De kommer i flock, de attackerar och skränar. Näbbar och klor sveper förbi ansiktet och man duckar och har sig. Försöker byta kurs, med påföljden att man kommer för nära en annan udde. Jag blir så förbannad! Varför är de så hysteriska? Jag skiter väl i era jävla ägg!

Och idag när jag tog en fridfull tupplur på en filt på gräsmattan i eftermiddagssolen. Det var kanske +20, vinden kändes sval och jag vickade på tårna i gräset. Vitklöverblommorna nickade intill mig, jag låg och funderade om det månne finns smultron där vi brukade plocka som små... Då pilar en fågel förbi och jag känner hur någonting vått landar på ryggen. Den sket på mig! Den SKET på mig. Hur understår den sig! Jag blev riktigt förnärmad. Satans, satans fåglar...

Eskimån

Igår hade jag vapis! Skönt efter den tuffa bastudagen i tisdags. Sov länge och åt sedan frulle - som vanligt - bläddrandes i ÖT. På eftermiddagen åkte jag ut i skären för att först och främst hoppa i plurret, och sedan äta lunch med parenteserna och ett par gäster som kommit på besök. Sommarmat är som ni märker kova sana för mig denna sommar, så jag klämde i med nypotatis, pickalakan och sill.

Under tiden vi åt drog ett åskväder förbi. Hann precis säga att det nog inte var riktigt över oss, när det utan förvarning blixtrade till och brakade exakt samtidigt. En riktig megasmäll som fick berggrunden att hoppa under oss samtidigt som himlen lystes upp. Smällen ekade ut över havet, och så strilade regnet ner en stund. Mäktigt. Jag gillar åskväder, det är snabba ryck, dramatiskt och över på ett litet kick. Och så är det så vackert.

Strax efter åskvädret strålade solen igen. Jag hoppade i kajaken och tog en runda. Det var trixigt paddlingsväder, byiga vindstötar som inte syntes särskilt mycket på vattnet förutom ettriga små vågor, men som förrädiskt tog i aktern hela tiden och svängde kajaken på tvären. Fick sitta och paddla emot och parera hela tiden för att hålla någon slags kurs.

Tillbaka i egna viken försökte jag mig för skojs skull på en eskimåsväng. Som det heter när man slår runt med kajaken och utan att krypa ur den tippar upp sig i sittande läge igen. Jag har kunnat det förr, efter att ha tränat i simhallen, men det är flera år sedan. En ganska trixig grej, där man ska föra paddeln och hela kroppen i en viss rörelse. När man sitter upprätt är det hur logiskt som helst, men med huvudet neråt förskjuts perspektivet totalt, och man drar åt fel håll hur man än försöker. Att klara av det när man är förberedd och har tänkt ut rörelsen är en sak, men hur man sedan ska ha sinnesnärvaro att göra det när man slår runt av misstag - det är en helt annan femma.

Det lyckades inte den här gången, fast det hade jag inte väntat mig heller. Eller tja, upp-och-ner kom jag ju, men inte tillbaka. Det var bara att koppla loss sig, dyka ut ur sittbrunnen och simma iland puttandes kanoten framför mig. Fast det var en gemytlig simtur, för vattnet var nästan löjligt ljummet.

Har jag sagt att jag eeelskar sommaren?:)

Bild: http://www.paddlingsfabriken.fi/paddling/images/tjanst1.jpg

Full rulle

Idag prickade jag in en saunavuoro på sommarens varmaste dag! Det gick hur bra som helst, vi var klara i god tid och dagen förlöpte utan några värre svårigheter. Om det inte var varmt? Eh, nå har jultomten skägg? Svetten fullkomligen rann genom porerna, och det såg antagligen ut som om jag var den som badade, och åldringarna tittade på. Men trodde ni att detta skulle få mig på fall? Nehej, inte ens en bastudag får mig att på något vis känna någon leda över den här värmeböljan. För min personliga del skulle den få fortsätta för evigt och åter evigt!

När sista badaren var lögad enligt konstens alla regler, båda bastuna var nogsamt skurade och jag hade hoppat ur gummistövlarna var skiftet slut. Bara att stämpla ut och gå ut i 33-gradig värme och hoppa i en närapå kokande bil. Förutseende nog hade jag packat med mig bikini och handduk, och kunde åka raka spåret till Gäddviken på väg hem. Jag klev ur bilen, marscherade till stranden, bytte nästan om i farten och sprang rakt ut i havet. Gissa om jag hade längtat?:)

Jag låg på rygg i vattnet och kände hur hela kroppen långsamt kyldes ner till normal temperatur igen. Rekommenderar verkligen detta att avsluta en arbetsdag med ett kallt dopp. Det renar både kropp och själ, och när man kommer upp ur vattnet är man en ny människa. Brydde mig inte om att torka mig, utan slängde mig på handduken i sanden för att soltorka.

Efter att ha vilat en liten stund (tror jag nästan slumrade till) och fyllt på lite vätskedepåer tog jag en liten löprunda. I lugnt tempo, eftersom det fortfarande var kring +30. Riktigt gemytligt, jag sprang längs en skogsväg som var nästan skuggig på sina ställen. Sista tvåhundra metrarna var dock brännande asfalt där solen låg på rejält. Man kunde nog ha stekt ägg mitt på vägen ifall man velat.

Ikväll känner jag nog att benen är rätt trötta. Efter bastubad, travande på jobbet, en varm dag och den där löprundan som avslutning känns det som om jag har gjort mitt idag. Invändningar?

Ergonomi

Sitter på farstubron med laptopen, njuuuter av kvällskaffe och ljumma vindar. I en så oergonomisk ställning att det känns som om ryggen kommer att gå av NU så alla nackkotorna rasar ihop som slutet på ett parti plockepinn.

Men det är tammefan sommar och jag njuter av den ändå. Och jag bloggar från farstubron. Detta ska jag minnas i februari.

Mera Tankar

Hela ön myllrar av små stugor, sjöbodar, bastur och andra små grå byggnader som har hukat sig för stormar i många, många år.

Sommarfötter på sommarklippor. Jag brände mig lite ovanpå fötterna, märkte jag sedan. Solen är stark där ute i skären:)

Det här är väl den mest typiska Tankarvyn som finns. Tankar fyr är ofta återkommande på diverse Kokkolaprylar som säljs åt turister.

En tanke...

...flera Tankar. Som ön utanför Kokkola heter. Ön med den kännspaka, rödvita fyren, med den lilla kyrkan och de vackra klipporna. Dit kryssningsbåten m/s Jenny åker varje dag, fullpackad med såväl turister som ortsbor.

Som liten hörde det till att man tog en tur till Tankar varje sommar, ofta på Tankarstämman, en happening som utspelar sig varje år. Då samlas massor med skäribor ute på ön, äter fisksoppa och... tja, träffas. Kanske sjunger man också? Tittar på båtar, badar och umgås.

I lördags hoppade jag, B och L på m/s Jenny för en tur ut till ön. Det tar ungefär 1½ timme från hamnen i Kokkola till Tankar. Det är egentligen lite stadsbostämpel att åka kryssningsbåt, men vi tog det lite som en utflykt. Dessutom var det riktigt skönt att ligga på rygg uppe på övre däck och njuta av måsskrän och gungande vågor.



Så här vackert är det på Tankar.


Och vi åt fisksoppa! Mmm...

I solen

Efter en härligt varm dag med många, många, många timmar i solen är det möjligt att ens hud antar en fin, gyllenbrun färg. Eventuellt med lite dragning mot knallrött.

Abbisar

Sommarfiilisen fortsätter. Idag var det stekt abborrfilé med sallad och gräddfilssås. Abborrarna naturligtvis fiskade av pappa och avnjutna på terrassen. Mumma.


Framåt kvällen en sväng med kajaken. Någon gång i sommar ska jag företa mig en riktigt sen kvällstur. Då när sjön ligger sidenblank och dimman leker över det mörka vattnet, och det enda som hörs är ett stilla dån från Yxpila hamn. Fast jag borde skaffa tejp att tejpa händerna med. Trots handskar blir det blåsor på insidan av tummarna.

Barbapapa

En varm kväll när jag var ute och åkte rullskridskor såg jag på långt håll ett vidunder som kom farande emot mig. Jag kunde inte för mitt liv se vad det var, annat än att det var stort, runt och ljusrött. Strax före yxpilakorsningen, där man åker under en bro möttes jag och vidundret.

Det var inte så konstigt när jag såg det på nära håll - det var bara en mycket stor, lång och synnerligen tjock, äldre farbror som var ute och gjorde samma sak som jag. Den största typ jag sett på ett par rullskridskor i hela mitt liv. Iklädd endast ett par små shorts, och i övrigt mycket rosa. Högst uppe på den stora, skära kroppen satt ett alldeles kalt, skärt huvud utan ett enda hårstrå. Hela den enorma, rosa gubben blänkte av svett.
Nu säger jag inte detta för att vara elak på något sätt. Jag missunnade honom på intet sätt att vara ute och åka, nästan helt naken. Men typen jag mötte var så lustigt lik Barbapapa. På rullskridskor. Fast han såg ut att ha det ganska trevligt:)

Bild: http://prosharks.com/mempic/13198.jpg

"Va JETTESCHÖÖNT mitt sommarlov ska bli"

För övrigt tycker jag att detta är ganska okej. Sitta på farstubron och avnjuta sitt morgonkaffe samtidigt som man läser de bästa bloggarna.


Och någon efterlyste bilder på mitt nyklippta hår. Varsågod!;) Notera för övrigt mina ytterst kortklippta naglar. Så kallade sommarjobbsnaglar. Annars brukar jag ha rätt mycket längre, men av naturliga skäl vill man kanske inte ha sådana på min typ av jobb. Gud vet vad som samlas under dem under en arbetsdag...

Oh, sommar - låtom oss aldrig skiljas åt!

Ledig dag igår, och jag vaknade till grå skyar ute på villan i skären, dit jag hade åkt kvällen innan för att göra åtminstone tre trevliga saker.

1) Träffa släktingar i form av kusin L från Danmark, och hennes mamma, min tant G ute på villan. Sitta på terrassen, dricka kaffe och diskutera trevliga och ledsamma saker.

2) Ta ut kajaken på premiärtur för i sommar. Jag tror att jag paddlade sammanlagt, eh... två gånger senaste sommar, men då hade jag den på en "gäststrand". Nu är den uppdragen bredvid bastun i skären och ska användas mera frekvent. Jag var förvånad över hur lätt det gick att paddla, det kändes inte det minsta vingligt! Dessutom var det inte så tungt som jag mindes. Tog bara en liten sväng till Nyhamn, det var ungefär vad jag räknade med att jag skulle orka. Efter tjugo minuter tänkte jag att detta med paddling är ju inte det minsta tungt. Sedan fick jag mjölksyra i axlarna och fick lägga ner paddeln med jämna mellanrum för att orka tillbaka. Men det var en mycket vacker kväll att paddla på.

När jag tog iland (och bara blötte ner byxbenen pyttelite när jag klev ur) var det dags för det bästa. Röken bolmade kring uteköket och det vankades därmed:

3) Rökt abborre! Fiskar som alldeles nyss sprattlade, och därmed med gott samvete kan kallas för färska. Med fetaostsallad, nypotatis och dill. Kommer inte ens ihåg när jag skulle ha ätit det senast. Kanske... sex-sju år sedan? Gott var det i alla fall. Mjuka, mjälla, vita fiskbitar som smälter i munnen. Smaken av sommar!

Vackra uttryck

De mest utstuderat vackra ordval och uttryckssätt kommer från gamla människor. Ibland kommer ganska alternativa ordval också på ett mera negativt sätt, men det vet ni ju redan. Men då och då kommer de där poetiska.

"Oi. Olipa kaunis voileipä!". Sagt om en helt vanlig frukostsmörgås som jag la lite fina, orange paprikaskivor och gurka på i en pigg formation. Kul att en så enkel sak kan ge positiva omdömen.

På väg ut i solen på gården: "Aili, är det här din hatt?". "Nej. Den är inte min.". "Är du alldeles säker? Jag har sett att du har haft den på dig ute ibland...". "Nej, den är inte min. Jag skulle vara lycklig om jag hade en sådan hatt i min ägo".

Klippt & skuren

Svettigt morgonskift igår, och sedan raka spåret hem för att ta en kall dusch. De senaste dagarna har jag åkt raka spåret från jobbet och hoppat i sjön, men igår hade jag inte tid. Alltså fick det näst bästa alternativet duga. Sedan bytte jag bilen mot cykeln och trampade iväg till frisören för att råda bot på det som finns uppe på mitt huvud, och som har vuxit sig lite väl långt. Här på landet får man trampa med vajande åkrar och ängar på båda sidor av vägen när man far till frisören. Ganska okej.


Ypperlig service hos Hanna, som frisören i Öja heter. Rekommenderas förresten varmt! Trevlig flicka, duktig frisör och riktigt billiga priser. Vi snackar about halva priset av det man betalar inne i stan, och kanske en tredjedel av det man betalar i större städer. För ett riktigt bra jobb. Jag menar, se på mig - hur snygg är inte JAG till exempel?!;)

Gäddviken

Sommarvärme idag! Jag har tillbringat förmiddagen på Gäddviksstranden i Öja. Solade på en filt, grävde lite i sanden med en ettåring och tog till sist en simtur med ettåringens mamma. Ettåringen gillade skarpt att gräva i sanden, men ogillade att tappa äppelbitar i den. Det ledde nämligen till att någon tog äppelbiten ifrån honom och kastade den i busken. Illtjut. Ny äppelbit. Tappa i sanden. Illtjut. Ny äppelbit. Tappa... ja, ni fattar:)

Intill Gäddviksstranden ligger så lämpligt Café Bryggan, och strandlivet toppades med en kaffekopp. Skönt att sitta där med vattnet glittrande i solen och hår som torkades av värmen. Hade gärna spenderat resten av dagen på standen och Bryggan, men icke. Nu har jag precis kommit hem, duschat av mig och dragit på mig mera anständiga kläder. Iväg på jobb!

Gräset

En fördel med att man inte är särskilt hysterisk gällande gräsklippning - sådär som det verkar vara i vissa hushåll, så att man blir fysiskt sjuk om gräset är längre än tre millimeter - är väl att gräset blir ganska mysigt och gulligt när det är lite längre. Jag har flera morgnar gått till postlådan i mjukt gräs täckt med vitklöverblom och småsmå blå förgätmigej-liknande blomster.

Sedan är det skönt att borra ner tårna i långt gräs också. Om ni undrar över mina tjusiga, knallrosa naglar så blev jag inspirerad av en tjej på jobbet, som jobbar barfota i sandalerna och alltid har knalligt lackade tånaglar. Själv jobbar jag med strumpor, eftersom jag helst vill undvika att få bajs mellan tårna. Någonting som är fullt möjligt på min arbetsplats. Alltså syns inte lacket. Men på fritiden lyser mina naglar!

Saunapelle

Det har varit varmt idag! Ja, utomhus också, men ännu varmare har jag haft det på jobbet, eftersom jag har gjort en saunavuoro. I sällskap av en mycket duktig och trevlig kompanjon, eftersom man alltid gör bastuskift två och två.

Vi var klara i god tid, detta trots att vi gjorde jobbet utförligt utan att stressa onödigt mycket. Allt ligger i planeringen, och jag tycker - peppar, peppar - att saunavuorona hittills har gått bra, trots att det är mycket jobb och många som ska badas. Som bastuskiftesarbetare är man alltså badare hela dagen, utan att arbeta med annat uppe på avdelningen. Det är så klart varmt och svettigt, och alltså fysiskt tungt men utöver det brukar det funka fint. Planera ordentligt tillsammans med kompanjonen, jobba tidseffektivt och dricka mycket vatten. Då funkar det. Att det är varmt ute är en helt irrelevant sak - det är lika varmt att vara badare i december.

Bild: http://www.mustknowhow.com/wp-content/uploads/2010/03/image_services_healthbeauty_sauna_1.jpg

Good morning vapis!

Ingenting säger ledig dag som detta. Måriskaffi till takterna av det senaste inom lokalpressen. Till skillnad från vintertid är det på sommaren dessutom ganska gemütlich att traska till postlådan för att hämta tidningen. Eftersom vi bor längs Öja Highway får förbipasserande bilar även njuta av mitt sömndrucka anlete och en intressant morgonfrilla.

Sedan jag hämtade tidningen har det hunnit vara soligt. regna, åska och sluta regna. Nu klarnar det upp igen. Just så som sommarväder ska vara!

------------------------
Tillägg 16.25

Okejokej. Kanske lite väl mycket regn för att det ska klassas som perfekt sommarväder. Kanske inte hade velat dra till stranden en dag som denna, till exempel. Men det finns trevliga grejer att göra på regniga dagar också. Som till exempel att åka in till stan en sväng och gå runt och känna på kläder. Till och med köpa ett par plagg. Vapis som vapis - oberoende av om man pressar i solen eller ligger och halvsover på soffan hela dagen. Båda går.