Oh, sommar - låtom oss aldrig skiljas åt!

Ledig dag igår, och jag vaknade till grå skyar ute på villan i skären, dit jag hade åkt kvällen innan för att göra åtminstone tre trevliga saker.

1) Träffa släktingar i form av kusin L från Danmark, och hennes mamma, min tant G ute på villan. Sitta på terrassen, dricka kaffe och diskutera trevliga och ledsamma saker.

2) Ta ut kajaken på premiärtur för i sommar. Jag tror att jag paddlade sammanlagt, eh... två gånger senaste sommar, men då hade jag den på en "gäststrand". Nu är den uppdragen bredvid bastun i skären och ska användas mera frekvent. Jag var förvånad över hur lätt det gick att paddla, det kändes inte det minsta vingligt! Dessutom var det inte så tungt som jag mindes. Tog bara en liten sväng till Nyhamn, det var ungefär vad jag räknade med att jag skulle orka. Efter tjugo minuter tänkte jag att detta med paddling är ju inte det minsta tungt. Sedan fick jag mjölksyra i axlarna och fick lägga ner paddeln med jämna mellanrum för att orka tillbaka. Men det var en mycket vacker kväll att paddla på.

När jag tog iland (och bara blötte ner byxbenen pyttelite när jag klev ur) var det dags för det bästa. Röken bolmade kring uteköket och det vankades därmed:

3) Rökt abborre! Fiskar som alldeles nyss sprattlade, och därmed med gott samvete kan kallas för färska. Med fetaostsallad, nypotatis och dill. Kommer inte ens ihåg när jag skulle ha ätit det senast. Kanske... sex-sju år sedan? Gott var det i alla fall. Mjuka, mjälla, vita fiskbitar som smälter i munnen. Smaken av sommar!