Under tiden vi åt drog ett åskväder förbi. Hann precis säga att det nog inte var riktigt över oss, när det utan förvarning blixtrade till och brakade exakt samtidigt. En riktig megasmäll som fick berggrunden att hoppa under oss samtidigt som himlen lystes upp. Smällen ekade ut över havet, och så strilade regnet ner en stund. Mäktigt. Jag gillar åskväder, det är snabba ryck, dramatiskt och över på ett litet kick. Och så är det så vackert.
Strax efter åskvädret strålade solen igen. Jag hoppade i kajaken och tog en runda. Det var trixigt paddlingsväder, byiga vindstötar som inte syntes särskilt mycket på vattnet förutom ettriga små vågor, men som förrädiskt tog i aktern hela tiden och svängde kajaken på tvären. Fick sitta och paddla emot och parera hela tiden för att hålla någon slags kurs.
Tillbaka i egna viken försökte jag mig för skojs skull på en eskimåsväng. Som det heter när man slår runt med kajaken och utan att krypa ur den tippar upp sig i sittande läge igen. Jag har kunnat det förr, efter att ha tränat i simhallen, men det är flera år sedan. En ganska trixig grej, där man ska föra paddeln och hela kroppen i en viss rörelse. När man sitter upprätt är det hur logiskt som helst, men med huvudet neråt förskjuts perspektivet totalt, och man drar åt fel håll hur man än försöker. Att klara av det när man är förberedd och har tänkt ut rörelsen är en sak, men hur man sedan ska ha sinnesnärvaro att göra det när man slår runt av misstag - det är en helt annan femma.Det lyckades inte den här gången, fast det hade jag inte väntat mig heller. Eller tja, upp-och-ner kom jag ju, men inte tillbaka. Det var bara att koppla loss sig, dyka ut ur sittbrunnen och simma iland puttandes kanoten framför mig. Fast det var en gemytlig simtur, för vattnet var nästan löjligt ljummet.
Har jag sagt att jag eeelskar sommaren?:)
Bild: http://www.paddlingsfabriken.fi/paddling/images/tjanst1.jpg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar