tisdag 31 mars 2009

Rassel

Jaha, ja. Så åkte en till skoluppgift raka spåret genom cyberrymden och rasslade till i någons inbox. Man får gjort en del bara man kokar tillräckligt starkt kaffe och tar sig i kragen. Dessutom har jag ju laddat solenergi idag. Sådant kan leda till streck på att göra-listan!

Imorgon blir det som sagt handledning (kand-ledning, kanske man borde kalla det) i skolan, och så har jag tänkt åstadkomma mera överstrukna rader på listan.

Vita Rocken

Jag kommer att ångra att jag öppnade munnen - senaste gång blev det typ två meter snö och värsta takatalvi i mannaminne dagen efter - men idag är det riktig vår i Åbo! Det har regnat någonting våldsamt inatt, det dundrade på taken och smattrade på fönstren och var riktigt råskvädri.

Imorse när jag stod och inväntade klassflickorna J och J för att vi skulle på demo till sjukhuset, var det på en helt snöfri gata i ett Åbo där fåglar kvittrade och pickade på gårdsplanen intill och solen värmde i ansiktet redan halv nio på morgonen. Underbart!

Vi gick ronden på neurologiska avdelningen på sjukhuset tillsammans med ett team bestående av läkare, sjukvårdare, socialarbetare och fysioterapeuter. Det tog länge, teamet funderade och mumlade länge vid varje säng, och många termer gick helt ovanför huvudet på mig. Dessutom är det tungt att stå stilla i timtal och bara röra sig från säng till säng. Min rygg höll faktiskt bättre än den brukar, jag blev bara öm och stel, men inte sådär "jag-måste-sätta-mig-ner-innan-den-går-av" som jag kan bli ibland när jag går på stan. Kändes dessutom ganska proffsigt att vara iklädd Vita Rocken:)

Mitt handlande denna vecka har inte blivit till någonting. Jag brukar försöka strukturera mig och handla så jag står mig så länge som möjligt, även om det känns hemskt när man måste betala för stora mängder mat på en gång. Att bara smyga till butiken efter en gurka och några potatisar känns mindre smärtsamt. Jag vet inte ens om det blir billigare att handla mera på en gång..? Jag har hört argument både för och emot.

Den här veckan har jag hur som helst varit tvungen att dutthandla nästan varje dag! En dag har kaffet varit helt slut. Följande dag har mjölken varit slut. Så har jag nästa dag inte haft någonting till följande dags morgonmål. Nå, man ska inte klaga så länge man har någonting att äta, det finns de som har det värre.

måndag 30 mars 2009

Efter kreativ paus kommer effektivt arbete

Ny vecka, nya förpliktelser. Jag bestämde igårkväll att jag skulle cykla till skolan med svintung väska klockan 09 sharp för att ta itu med skolarbeten som fått vänta under helgen. Jag har inte gjort någonting vettigt åt vare sig kanden, terapiutlåtandet eller terapiredogörelsen - eller någonting skolrelaterat överhuvudtaget - under hela helgen. Kan man kalla det en kreativ paus? I alla fall var jag laddad att hugga i när jag gick och lade mig.

Som parentes kan jag nämna att jag numera har börjat sova på nätterna. Det är otroligt skönt att börja sitta och klippa med ögonen framåt kvällen, kura i soffan med filten i halvmörkret, och till sist stänga av tv:n och krypa till sängs. Och somna nästan genast. Inte bara enstaka kvällar då jag är dödsslut efter fem vaknätter och massor att göra. Utan faktiskt en massa kvällar på rad de senaste två veckorna. Jag kom knappt ihåg hur det kändes ens.

Imorse vaknade jag och var inte fullt så laddad:) Tanken på att ta plats i biblioteket med skolarbeten kändes bara halvlockande, och jag blev över en timme sen tack vare en massa snoozande och dagdrömmande i duschen. Klockan var närmare bestämt 10.15 när jag började knappa på datorn uppe i logopedin, eftersom biblioteksdatorerna var fullsatta. Dessutom hann jag knappt börja innan jag fick trevligt avbrott i form av en klasskompis som kom och kokade kaffe. Då måste man ju ta en sällskapskopp!

Efter den inledande kaffepausen fick jag fart på maskineriet. Satt och bläddrade i ICD-10, vilket är WHO:s internationella klassifikation av alla sjukdomar, och fick lite mera ändringar fixade på kanden. Satt och plitade och bearbetade texten, skrev om, lade till, tog bort och ordnade om stycken och referenser tills klockan var tjugo över ett. Då var det bara att klicka iväg kanden och skicka in den än en gång, och gå ner och luncha. Effektivt, må jag säga.

Man ska smida medan järnet är varmt, och hjärnan är i on-läge. På eftermiddagen satte jag mig ner och printade ut några artiklar till teoridelen av terapiredogörelsen, och så tog jag det sista kragtaget och skrev rapporter på två talterapidemonstrationer vi har varit på. Tur att jag tog den kreativa pausen i helgen - jag har fått undan en massa idag!

söndag 29 mars 2009

Ingen cirkus


Enligt instruktionsboken till min cykel är det viktigt att komma ihåg att det inte är fråga om något cirkusredskap. Man undanbedes strängt att använda cykeln till - egen översättning - "akrobatiska trick". Detta är humor på hög nivå:D

Rosett

Vem är det som har bestämt att alla underkläder måste förses med en liten fånig påsydd rosett, helt utan funktion? Den är pytteliten, lite skrynklig och helt onödig. Ändå finns den på nästan alla underkläder man köper. Varför? Varför?


För att konkretisera (ah, dessa peffanuttryck som sitter inpräntade i hjärnbarken) fenomenet kan jag till exempel presentera ett urval ur min egen samling. Detta är ett svart exempel. Mellan ens syrror finns den kännspaka lilla blanka rosetten fastsydd. I mitt tycke fick den gärna slopas.



Vit bh. Vit rosett, mitt mellan kuporna. Eh, varför?



Svart t-shirt-bh - observera den smaklösa glitterstenen i mitten av rosetten. Ursäkta, är detta en musikvideo av Sean Paul? I annat fall undanbeder jag mig bling-bling.

Även här - rosett helt utan funktion.

Vid närmare eftertanke har nog nästan alla underkläder jag äger den där lilla fåniga rosetten. Tillknycklad redan när man köper plagget, och som gjort för att lossna i någon tvätt. Det är ju bara töntigt...

lördag 28 mars 2009

Klädnypor

Idag gled jag ner på stan för att fördriva lite lördagstid. Vädret är inte direkt lämpat för en trevlig promenad på stan, med mängder av snöslask som trasar ner så det skvätter i ansiktet. Varför, varför skulle jag gå och andras om att det börjar bli vår här. Nu svider takatalvi ännu mera! Men det är mindre folk på språng, vilket passar mig utmärkt.

Nu börjar det vankas vårkläder i butikerna i alla fall. Det är gratis att prova, så jag påtade på mig två tunikor och en topp. Passade helt okej, men inget köp ändå. Det jag köpte var däremot klädnypor! Har inte behövt det tidigare, eftersom jag torkar kläder på torkställningen här inne, men jag tänkte hänga ut lite lakan någon dag när vädret tillåter. Vi har långa klädstreck på bakgården, perfekta att torka större grejer på. Om någon nu far iväg med lakanen på några timmar så - so be it.

Cykeln spelar förresten som ett urverk. Igår stod jag vid ett övergångsställe sida vid sida med en brud som hade likadan cykel, och kände ett visst systerskap. Färgen på min var dock snyggare;)

fredag 27 mars 2009

Vilse i pannkakan. Igen.

Ritade upp en ny löprunda på eniro.fi för att kolla in lite nya vägar. Det är en bra funktion det där, man kan hitta riktigt bra rundor och enkelt mäta sträckor, om man skulle känna för det. Men inte hjälper det mig att kolla på en karta, blunda och memorera och sedan dra iväg. Jag har verkligen inte utrustad med något vidare lokalsinne, det har konstaterats många gånger tidigare.

Jag länkade iväg i lite kall snålblåst, men annars helt okej väder. Snudd på kvällssol, och bar backe på sina ställen. Jag sprang iväg längs en väg jag nött tidigare, hittade vägen jag hade tittat ut, sprang en bit längs den och hittade rätt genom flera vägskäl, och kom ut till en väg som skulle leda tillbaka hem. Det var bara det att jag tog till vänster istället för till höger, och när vägen tog slut insåg jag att jag nog borde ha valt höger ändå. Men då hade jag sprungit ganska långt redan. Och det började skymma. Inte hade jag något annat val än att vända 180 grader och ta samma väg tillbaka till korsningen. Nu var jag dessutom osäker på om detta ens var den rätta korsningen från första början...

Men det ordnade sig. När jag hade tagit rätt rutt - till höger - kom jag småningom på rätt spår igen. Jag började känna igen omgivningen och kunde andas ut och springa hemåt. Och inte blev det mera än ungefärs 20 minuters omväg, konstaterade jag. Inte så farligt.

Sådana som jag borde bara springa i löplina...

Oväsen

Hör mina öron äntligen rätt? Kan det ha lugnat ner sig i huset nu? Än vågar jag inte tro att det är slut, men man kan ju hoppas att stormen har dragit vidare. För satan vilket liv det har varit här hos mig idag. Redan 5-tiden började det höras tunga bastoner från grannens lägenhet, kryddat med lite smällar och dunsar och höga röster då och då. Det har eskalerat under kvällen till världens hippona, och emellanåt har schacket varit ute i trapphuset och hojtat.

Inte för att jag är sådär väldigt känslig, det hör till att det ska höras lite ljud, jag delar ju trots allt huset med många andra. Det är dessutom helt okej att festa på fredagar och lördagar, helt klart. Men att dunka i väggar, hamra på dörrar och hojta bara för hojtandets skull i trapphuset är så jävla onödigt, och dessutom satt en flicka och en pojke och diskuterade halvskrikande i trappan en lång stund. Och ett par typer stod på gården och skrek som stuckna svin hur länge som helst.

Ja-a, dagens ungdom!;)

-----------------------
Tillägg 8 minuter senare

Jag misstog mig, festen var inte slut. De bytte bara skiva. Försöker urskilja bandet, men det lyckas inte. Basen har han inget fel på, grannen. I alla fall förstår han att vrida den i botten...

Aj, mage

Inte den trevligaste morgonen. Vaknade halv sju (en timme för tidigt!) av att jag frös som en liten gris och var allmänt dassig. Fick dra en extrafilt över täcket och försöka somna om. Vilket först inte ville lyckas eftersom jag hade så förbannat ont i magen. Nu, en kaffekopp och två Burana senare börjar jag känna mig som en människa igen.

Ska till skolan på språkhandledning, som sagt. Dessutom har jag en del material att printa, både till kanden och till lite andra skolarbeten. Det börjar minst sagt smaka trä med kandskrivande nu. Jag menar, hur länge kan man såga på med samma text egentligen?

Det lär vara buskallt i Österbotten. Jag har hört temperaturer mellan -14 och -18, är det verkligen så det ska vara i slutet av mars? Global uppvärmning - bah! Bäst att ta bilen så ofta man kan och gasa lite extra i trafikljusen så det blir någon sprätt på den här växthuseffekten. Jag fryser!;)

Igår bytte jag lampa i köket. Har en vanlig lampa och en långsmal sak som finns under köksskåpen på krångliaste möjliga ställe ifall den skulle behöva bytas. Och den small till och slocknade redan för någon månad sedan. Igår tänkte jag byta brännare, men det var lättare sagt än gjort. För att komma åt den måste man skruva loss ett fäste som håller ett glashölje (jo, glas och ganska tungt sådant, för det är en gammaldags lampa) på plats.

Grejen var den att det inte gick att lossa skruvarna där det var tänkt, dels på grund av att man inte riktigt kommer åt med mejseln, dels för att den har fastnat med åren. Alltså fick jag försöka göra proceduren från fel håll, så att säga. Jag fick skruva loss fästet som själva brännaren var fäst i, eller den-där-grejen-som-man-skruvar-fast-brännaren-i (korrekta termer, jag vet), och dessutom skruva loss en platta för att kunna vika ut fanskapet, skruva loss brännaren och byta till ny. Sedan skruva tillbaka alltihopa och samtidigt hålla i glashöljet för att det inte skulle krascha i diskbänken. Allt detta i en mycket icke-ergonomisk ställning, krökt som en mask mellan diskbänk och köksskåp.

Men jag var ganska nöjd när jag var klar. Jag använde både a) logiskt tänkande och b) slutledningsförmåga, mina två absolut svagaste sidor, och dessutom hade jag inte sönder någonting. Där ser man:)

torsdag 26 mars 2009

Skotta snö

Japp, halv åtta imorse igen. Man skulle nästan kunna tro att jag jobbar som montör på Rani, en sådan inbyggd klocka har jag. Det hör till att vakna halv åtta då, och vara tolv minuter sen till jobbet:)

Jag cyklade (ja, ni vet - nyyy cykel, grööön och så vidare) till skolan i morgonsolen som värmde så att det blev onödigt svettigt i vinterkappan. Satt en god stund vid datorn och duunade. Filade vidare på kanden, gjorde ändringar här och där. Imorgon ska den skickas in igen. Skrev någon sida till på terapiredogörelsen, och kan börja anse den vara färdig bara jag får in en liten teoridel med tillhörande referenser.

Har även skottat snö idag. Jo. Hittade en snöskyffla lutad mot soprummet, och den bar jag iväg till bakgården och skottade undan tonvis med snö som finns just där alla cyklarna står. Tydligen har någon fåntratt inbillat sig att vinter = ingen behöver sin cykel = det behöver inte skottas någon snö på bakgården. I så fall får man sköta sådant själv. Och det var inte lite snö att arbeta sig igenom, det ska sägas. Det var nästan lavinfara i något skede. Men hellre det än att bära cykeln genom knädjup snö varje gång jag behöver den, vilket betyder flera gånger om dagen.

onsdag 25 mars 2009

Listig som en räv

Nu är det dags för Listan igen. Listan brukar dyka upp då och då, i alla fall till jul och vår. Listan på viktiga skolarbeten som måste göras och som sätts upp på kylskåpsdörren. Sedan är det bara att ta sig an uppgifterna en efter en. Varje avklarad punkt strykes över med röd penna. Vårterminens Lista sattes precis upp på nyss nämnda plats. Nu ska här dras streck, är det tänkt.

Idag har jag suttit i skolan och skrivit en uppgift, tagit matpaus, skrivit klart och mailat in den. Se där, jag drabbas av plötslig iver ibland. Dessutom har jag mailat en del andra ärenden också, plus ett nöjesmail till en god vän. Det sistnämnda var roligast:)

Nu ska jag fortsätta kolla runt på eniro.fi.

Här sitter jag och ski...

...ner gör solen utanför fönstret. Det är en riktigt solig dag idag. Och kall. Några minusgrader på termometern betyder kallbrandsvarning i den här delen av landet. Man får instant facelift om man har ett brett leende på läpparna när man cyklar till skolan, eftersom minen praktiskt nog fryser fast i den positionen.

Jag har börjat vakna tidigt på morgnarna och det om något klassas som tantaktigt. Intet ont mot tanter (snälla sådana), fast jag nu förfasar mig över mina begynnande tant-talanger i mina inlägg. Som att njuta av gott kaffe på Ikea, att handla kuddöverdrag till soffan och att plikttroget diska och torka fatet i mikron för att det ska hållas fräscht. Dessutom har jag kokat ur kaffekokaren med ättika och igår strök jag en klänning innan jag gick till skolan. Mitt strykjärn brukar annars hitta ur skåpet max två gånger i året. Tanter är bra, men jag hade kanske inte tänkt mig att bli tant riktigt ännu. Gränsen går väl där vid 28...

Jag har den senaste tiden vaknat halv åtta sharp - obehagligt pigg. Att vakna en tid som digitalt börjar med 07 kan inte anses vara normalt. Därför stiger jag alltså inte upp då heller, utan ligger kvar och åbäkar mig en stund. Men själva vaknandet är helt fel. Rätt vad det är står jag väl och trängs utanför banken innan öppningsdags också...

tisdag 24 mars 2009

Jag är ingen stassfrass

När jag var liten har jag för mig att jag var en ganska kavat liten flicka. Cyklade på egen hand till skolan, som jag tidigare har nämnt. Men bara till Mickfolk, där fick jag lämna cykeln i diket mittemot hästhagen och gå sista biten. Mamma hade sagt att det kunde komma bilar där, och jag lydde. Cykeln parkerades i diket och jag promenixade den sista snutten, kanske en halvkilometer.

Jag undrar om det skulle gå mera idag? Nu ska jag påpeka att jag alltså inte är sådär vansinnigt lastgammal ännu, så när jag gick på ettan var året alltså 1991, vilket egentligen är ganska nyligen. Men ändå. Jag har för mig att tider och attityder har förändrats. Går barn till skolan på egen hand mera? I alla fall har jag uppfattningen att föräldrar faktiskt skjutsar barnen överallt.

(Och detta uttalande ska komma från Maja, som i Öjan brukar titta bedjande på föräldrarna de gånger jag extraknäcker på något lov. Med darrande underläpp frågar jag "Kan nan kast me..?". Vilket alltså på svenska betyder att jag ber om skjuts. Och jag har ganska exakt 1 kilometer rak väg till duunet. Cykelväg. Men det beror främst på att jag cyklar och flänger överallt när jag är i Åbo, och vill slippa sådant när jag är i Öjan.)

Tillbaka då. Jag kommer ihåg att jag dagen innan jag började på ettan cyklade tillsammans med mamma till skolan. Hon visade var jag lämnar cykeln (inte tal om att någon skulle stjäla cykeln - min cykel hade inte ens något lås), och på vilken sida av vägen jag skulle gå. Och att jag skulle titta åt båda hållen innan jag korsade vägen. Sedan fick jag klara mig själv. Och aldrig var det någonting mera med det. När jag tittar på sjuåringar nuförtiden tycker jag att de är pyttesmå barn! Sådana man måste hålla i handen i butiken! Föräldrar skjutsar nio-tioåringar överallt numera, men på "min tid" var det annat.

Sedan finns det ju förstås flera sidor av allt. Kanske världen har blivit osäkrare numera. Inne i stan är det naturligt att föräldrar pjasar mera med sina barn. Man kan inte låta en sjuåring gå ensam genom stan till skolan klockan åtta, det säger sig själv. Rusningstrafiken är inte att leka med, jag får själv se efter hur jag styr iväg med cykeln då bilarna ilar härs och tvärs. Och det är synd, för barnen måste vänta ganska många år innan de får chansen att göra någonting på egen hand. Och nu låter jag överdrivet pedagogisk och präktig, men det är ju så man lär sig.

När jag var liten gick jag någon gång till butiken för att handla åt fammo och faffa. Nu minns jag inte exakt hur liten jag var, men någon gång i början av lågstadiet var det. Kunde jag ha varit 8-9, kanske. I alla fall fanns det ingen cykelväg, så det var att försiktigt gå längs vägrenen på landsvägen den dryga kilometern det var en väg. Jag kommer ihåg att Maj-Lis på boden hjälpte mig att hitta "sopprötter" som stod på listan, och att jag frågade om jag fick köpa tobak åt faffa fast jag var så liten. Det fick jag, och det hade nog knappast gått mera idag. Betala med pengar ut fammos portmonnä (skulle du våga skicka hela din plånbok med en lorvande unge till butiken?) och traska tillbaka till fammos med varorna. Tänk så lärorikt för ett barn! Ja, inte det där med att köpa tobak kanske, men resten:)

Vad får en stadsunge idag? Sitta i vagnen tills man är i skriftskolan (man åker gratis buss om man har barnvagn i Åbo... jag har sett pinsamt stora ungar som sitter i vagn) och titta på när mamma hivar billiga makaroner i kundvagnen på Cittari. Hastigt stressa hem igen och in i lägenheten. Inte kan man sucka "uuuuut på gården så jag får koka ifred", eftersom man i så fall måste packa ner barnet i vagnen och ta bussen (det är gratis!) till lekplatsen.

Jag skulle då inte vilja vara en unge i stan. Men så är i och för sig jag uppvuxen på landet också, och har en annan bakgrund. Kanske de som själva är uppväxta i en stad inte reflekterar över saken. Sedan betyder det naturligtvis inte att det är sämre folk som torterar sina barn genom att låta dem växa upp i betongdjungeln. En del bor i stan, andra inte. Men visst hade vi det bra, vi som fick leka i Öjan som små. Men vi fick bara gå till Vidars stein, där gick gränsen för hur nära vägen vi fick gå:)

Tudeliduu, det börjar igen

Idag började jag Statistik 2, som om det inte skulle räcka att jag med nöd och näppe klarade 1:an i höstas. Jag kan inte för mitt liv förstå poängen med dessa kurser. Ingen förstår ett skit, utan alla lär sig rent mekaniskt hur man ska göra för att få fram rätt siffror i rätt kolumner, men ingen förstår egentligen vad man har fått fram. Och jag som inte besitter någon som helst teknisk/matematisk förmåga kan inte ens förstå systemet på mekanisk nivå. Jag kan i bästa fall läsa instruktioner om de står i stilen "klicka Data---Import data---From file" och klicka på motsvarande knappar. Förutsatt att det står ordagrant i vilken ordning man ska klicka på vad, och exakt vad som ska stå på varje knapp. Att "översätta" systemet i andra uppgifter kan jag inte.

Takatalvi har slagit tillbaka å det våldsammaste i Åbo. När jag åkte upp till Österbotten för några veckor sedan stajlade jag med att "vi har vår i Åbo redan", vilket vi enligt Österbottniska mått helt klart hade. Det var bar backe, grus sopades av trottoarerna och solen värmde på eftermiddagarna när man kom från skolan. Igår snöade det, fortsatte hela natten, och när jag drog till skolan imorse var det massvis med snö överallt.

Eftersom jag nu äntligen har en cykel - den nya, den gröna - tänkte jag inte ens tanken att trava till fots. Jag pulsade med snön bokstavligen till knäna över bakgården och måkade fram cykeln med bara händerna. Korgen var smockfull med snö, så den fick jag också skyffla ur innan jag formligen bar cykeln ur snödrivorna och ut på gatan. Sedan gick det helt okej att cykla till skolan och sitta på föreläsning i kursen Tvåspråkighet. Men hörni - vad är ett språk? När är man tvåspråkig? Hur mycket måste man kunna i ett språk för att klassas som tvåspråkig? Hur lite får man kunna av ett annat språk för att klassas som enspråkig. Sådana grejer funtsade vi på. Jag ritade nästan upp bläcket i min kulspetspenna när jag klottrade krusiduller och blomsterrankor på mina handouts.

Sedan har jag påtat lite med kanden och skickat iväg vad man kan kalla några väl valda godbitar till Språkcentret. Om några dagar ska jag dit på språkhandledning, vilket man har möjlighet att att få när man skriver en kand. Inte vet jag nu om det har någon större nytta, och egentligen hade jag inte ens tänkt gå eftersom jag är så envis och inbillar mig att jag klarar mig själv. Men jag tänkte att det inte kan skada (och fick lite paniikki för att alla andra på klassen verkar ha gjort det), så jag ska nu gå i alla fall. Det går ut på att kloka damer och herrar läser tio sidor av min text och ger feedback om mitt språk. Få se då.

måndag 23 mars 2009

Mitt första!

-Vad gjorde tandläkaren? frågade mamma.
-Han drog ut en tand, sa Lotta.

-Men han har ju inte dragit ut någon tand! sa mamma.
-Jo-o, sa Lotta. På Jonas!

Jag cyklade i ilfart på min nya gröna cykel (jag kommer att tillägga "på min nya gröna cykel" i minst ett halvår framåt, bara så ni vet) till tandläkaren efter avslutat tentskrivande. Och tandläkaren petade runt i munnen och mumlade "ykkönen... ehjä... ja kakkonen... kolmonen ehjä" bakom munskyddet. Då och då hackade hon ner en pigg i någon tand och mumlade vidare. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker bara att det är så skönt att ligga i tandläkarstolen och bli undersökt!

Nu ska jag säga någonting pinsamt. Jag har försummat att gå till tandläkaren alltför länge nu, det har gått en lång tid sedan sist. Inte för att jag skulle ha något emot det, det har bara inte blivit av. Usch. Man ska vara duktig med att gå till tandläkaren, annars kan man få pianotänder. Varannan svart och varannan vit. Sådant kan få fatala följder, men det ska vi inte gå in på nu.

Och idag hittade tandläkaren ett litet hål i min tand! Vid 25 års ålder en skavank på min annars fulländade kropp;) Två små till och med, men det ena var så yttepyttelitet att det inte nödvändigtvis behöver lagas, för det är knappt ens ett hål. Till hösten kanske, tyckte damen i luckan. Ville jag ha bedövning?

Jo, för fan, konstaterade jag. Bedövning ska vi ta, nu när vi en gång får komma ut i svängen. Jag ska ta fulla menyn! Bara för den skull att jag aldrig har fått testa på någonting. Aldrig blivit opererad, sydd eller ens limmad. Får man narkos, förresten?

Tenteri, tentera

Har precis tentat Psychology of Language, och fick speciallov av professorn att komma och börja tidigare så att jag skulle hinna bli klar. Men det gick bra, och jag brukar ju aldrig skriva särskilt länge. Fick i alla fall sitta aaalldeles ensam i den stora salen. Längst bak, bara jag och min kaffekopp. Och professorn långt där framme vid sitt bord.

Premiärtur på Gröna Faran till skolan imorse. Snöflingorna ven i ögonen så jag knappt såg någonting, men det var en viss känsla att ha växlar. Och en kedja som inte rasslade ur led i varje gathörn. Snart ska jag och min stålkamel dra vidare till Studenthälsan där vi som sagt ska få löständer. Eller vad det nu blir.

Kniv och tång

- Doktorn kommer att skära i dig med en stor kniv och dra ut det onda med en stor tång, sa Storasyster.
- Kniv och tång, kniv och tång, tänkte Blåbärsbolle.

Jag ska till tandläkaren idag! Undrar hurudant utbud av glansbilder de har nuförtiden.

Har suttit och skummat lite i materialet till dagens tent, och ska snart cykla iväg till skolan för att skriva. Det har snöat lite inatt, märkte jag. Det gillar vi inte. Nå, det är fem plusgrader, så den vita ytan kommer nog inte att stanna länge.

I övrigt borde jag besöka butiken för att inhandla muggpapper. Helst innan jag blir pissträng.

söndag 22 mars 2009

Skjoortton toom

Tent imorgon. Alltså började jag dagens lässession med att plocka fram dammsugaren. Det är då tur att man har tenter då och då - när skulle man annars städa?:)

Nu har jag kommit några kapitel framåt i alla fall. Vilken tur att jag drabbades av läsiver på tåget tidigare i veckan, och läste undan ganska duktigt. Och att det kom ishockey på tv i helgen, så jag kunde sura en stund med mitt läsande.

I fredags höll jag på att döij ååp fletchin direkt från morgonen. Var ute på morgonlänk innan frukost, och var så där småsömnig som jag nu brukar vara när jag pysslar med sådant. Det brukar dock ge med sig efter några minuter, så att man kommer igång med springandet. Men det gjorde det inte nu. Jag var så slut så jag trodde min sista stund var kommen, och så bara uppförsbackar sista biten. Och motvind så jackan bara fladdrade i ryggen när det ilade rakt igenom mig. Mångamånga trappor upp till lägenheten till sist, och jag såg stjärnor och allt möjligt när jag dråsade in genom dörren. Låg och pustade på knä medan världen snurrade och snurrade, och om jag inte hade sprungit på tom mage hade jag nog kräkts. Fyfan, vad tungt det var.

Jag var helt färdig hela dagen sedan. Trots att jag fick morgonmål serverat direkt när jag kom ur duschen, men hett kaffe och allt. Skjoortton toom, som pappa skulle ha sagt. När vi var på Biltema lutade jag mig mot en hylla när vi tittade på plåtsaxar, och när turen kom till brännare till billyktor fick jag sätta mig på en liten bänk. När inte ens löparkläder och sporttoppar fick mig att piggna till inne på BudgetSport, då är det fara å färde.

Idag var jag fit for fight igen. Har varit nere på gymmet en vända och lyft med Stora Pojkarna. Jag tycker att man borde tillverka vikter som är stora och lätta. Kanske av styrox? Det känns så fånigt att rada på vikter som ser ut som Filippinos, ni vet de där små kexen med hål i mitten. Eller lakritsringar.

Vårnytt

I lördags åkte vi ut till Det Stora Blågula Möbelvaruhuset och gick en runda. Nu börjar man dock ha sett allt, och utbudet ändrar ju inte precis drastiskt från gång till gång. Samma soffor på samma ställen, här kommer 50-centsmuggarna, här finns badrumsmattorna i färgerna svart, vit, röd och gul. Här finns golvlampan Not för 6,95. Stekpannan Steka för 2,50. Dynvaren Slumra, två för 1,95.





Det är ändå ganska fiilis att ströva runt på Ikea. En liten stund i alla fall. Jag plockade på mig lite dekorationsstenar, för nu fick jag äntligen nedfraktat mitt fina fat med tillhörande ljus jag fick i födelsedagspresent redan ifjol. Någon bloggläsare känner sig säkert träffad:)





Fyndade billiga soffkuddar för 2€ för säkert två år sedan, och det enda som var fel på dem var färgen. Skrikande grällblåa var de nämligen. Tanken var att jag skulle förse dem med överdrag i någon normal färg, men det har alltid glömts bort. Nu hittade jag dock kuddfodral i neutrala färger.

På äkta tant- och farbrorvis stannade vi även till på kaffe i Ikeacaféet. Man får ta påtår och tretår och fyrtiofemtår gratis, ifall man nu skulle vilja det. Så svenskt! Jag var extra tantig genom att smacka högt och stånka "Vilket gott kaffe de har här!". Det är som alla vet tantigt att utvärdera kaffesmak.






På nedre våningen fick jag en fin present av mitt sällskap. En rejäl stekpanna och en ordentlig kniv. Jag har nu klarat mig bra med min 2,50 eurospanna och min gröna brödkniv under alla år, men tydligen var de inte toppklass:) Det är konstigt hur man vänjer sig med sina egna grejer, eller tycker att man klarar sig fint med det man har. Någon annan kan spärra upp ögonen och undrar "Huuur klarar du dig?!". Till exempel ägde jag bara en kastrull, den jag fick i studentpresent, under tre år i Vasa. Men jestas, hur många gånger behöver en ensam flicka många kastruller? Nu har jag tre. Men enligt helgsällskapet var den ena knappt värd att kallas kastrull. Bucklig botten, eller vad det nu var...






Jag har heller aldrig reflekterat över att jag hängde upp min väggklocka på en skruv som råkade finnas på ena väggen. Det fanns en skruv, jag skulle ha upp klockan. Att skruven var för kort och tjock, och inte direkt passade är en bisak. Klockan hålls bra där. Tills någon är uppe och petar på den så att den nästan trillar i backen, och tycker att "Såhär kan det ju inte vara!". Men jessus - den är inte menad att hänga i!:)






Nu har jag i alla fall min nya cykel här! Ett rejält lås, modell traktorkätting har även inhandlats, och håller hojen fastlåst i ett staket. Det ska väl duga. Min gamla trotjänare har nu åkt iväg till Österbotten, och kommer nog att gå i pension där. Kanske bli sommarcykel eller reservhoj. Eller säljas på eBay, vem vet. Hur som helst känns det litelite vemodigt. Den har alltid varit där jag har varit, sedan jag var åtta år gammal. Min fina cykel.






lördag 21 mars 2009

Tidsfördriv

01. Stänger du av mobilen när du sover? Nånej. Tänk om någon ringer med Jätteviktigt Ärende till exempel klockan nollfyra!
02. Vem såg dig senast naken? Jag själv antagligen, såvida grannen mittemot inte har röntgensyn..?
03. Hur såg du ut på högstadiet? Ganska skranglig och töntig, högst antagligen. Samt dålig klädstil. Numera är jag bara töntig och har dålig klädstil.
04. Hur kommer du se ut om tjugo år? Inte botoxad i alla fall.
05. Hur var du på dagis? Väldigt gråtig och klängig och ville bara hem.
06. Hur är du att ha som arbetskamrat? Säg det. Med rätt arbetskompisar trivs jag bra! Dessutom gillar jag om folk kan slappna av lite emellanåt, dra en roisig historia och ta ut staken ur röven every once in a while.
07. Har du celluliter? Om jag sa nä - skulle du tro mig då?
08. Biter du på naglarna? Neps.
09. Har du något handikapp? "Vadå? Jag har väl inget handikapp?" - Pappa Rudolf i Sunes Sommar.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Bara om de börjar hänga uppåt, så att de kittlar i ögonen. Det skulle kännas onormalt.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Eller något...
12. Svär du? Massor.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Hade besök av en senast idag. Jag var ytterst trevlig där jag kikade på henne genom hålet i dörren och lät bli att öppna.
14. Hur homo är du på en skala 1 - 10? Röd! Nej, vänta... blå!
15. Tror du på utomjordningar? Utomjordningar är en definitionsfråga. Det kan nog finnas något slags liv på någon annan planet. Typ någon mask eller primitiv insekt, eller något.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Pestopasta:)
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Köttsoppa! Maletkött eller helkött är båda två lika med döden, och allra värst är stora, grå, slemmiga älgköttsslamsor i vattnig potatissörja.
18. Har du blivit arresterad? Nerå.
19. Ljuger du? Njä. Inte gör jag väl det.
20. Har du kysst en polis? Nä, det har jag inte.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nää, jag ringde en gång åt en snäll securitaskille när jag hade låst in min jacka i biblioteket.
22. Har du någonting att dölja? Njaa, njää. Jag vet inte det, jag.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar till cykellås (3 olika), till skola, hem och lite varstans.
24. Är du / har du varit gift? Ne.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Jo, det skulle jag nog. Hellre det än att han kommer på att han ska fara med en kompis på fiskeresa till Kemiö utan att ta mobiltelefonen med sig, och återvända först flera dagar senare. Har hänt en kompis...
26. Kan du laga cyklar? Hah! Jag kan pumpa i däck, såga av kärvande cykellås och använda lukko-spray, om man kallar det att "laga cyklar". Annars inte.
27. Kan du fixa med bilar? Inte det minsta. Med nöd och näppe tanka.
28. Brukar du köra om? Då och då.
29. Kan du baka bröd? Har inte riktigt försökt. Lite semlor typ i högstadiet, annars inte.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Frysfack stänger man av och ser till att hållas i närheten av de närmaste timmarna så att man kan kasta isflak i diskbaljan och torka ur efterhand. Frysboxen i Öjan har jag nog frostat ur någon gång också. Har för mig att heta vattenämbar var inblandade.
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Salkkarit - jag vill vara Seppo!;)

onsdag 18 mars 2009

På engelska denna gång

What are you wearing now? Oj nej, att den frågan skulle komma när jag är så sunkig. Svarta mjukisbyxor, grå huppari och vitsolkiga sockor. Pummi.

Who was the last person you hugged? Ex-sambo Caroline för någon timme sedan:)

If you were a tree, what tree that would be? Gärna en björk. Inte sångerskan, dock.

What's for dinner? Det är väl morgondagens dinner som är aktuell då... Få se!

What was the last thing you bought? Mjölk!

What are you listening to right now? Kaffekokaren som knäpper till då och då.

Favorite vacation spot? Österbotten drar när det lider mot sommar:)

What you reading right now? Har precis läst ut Petter Målare, annars är det mest skolgrejer.

What four words would you use to describe yourself? Olycklig, pessimistisk, fånigt principfast och lite förvirrad.

What is your current guilty pleasure? Har haft en liten "kreativ paus" i färdigställandet av kanden en tid nu. Men det är ju så skönt att slappa, och detta tar jag igen.

What will be the first spring thing you do? Njuta av cykelföre på nya cykeln:)

Where are you planning to travel next? Nästa Österbottensresa är det enda som är spikat.

What was the last thing you watched? Um, tja. Salkkarit, kanske?

Laddar

En smärre missberäkning efter mitt Österbottensbesök var att glömma telefonladdaren i gamla flickrummet i Öjan. Den här gången gick det inte som sist, alltså så att Sven käkade upp sladden (vilket han också gjorde med en helt ny sladd till min brors mp3-spelare...). Men likförbannat var jag i pissi när jag anlände till lägenhetet med en telefon som tjöt "ladda mig!" och inte hade någonting att ladda med. Pärkkel.

Tänk om någon har något überviktigt ärende, och min telefon är död? Hur ska jag ens vakna på morgonen, när jag inte har något alarm? Man känner sig relativt skeppsbruten med en slocknad telefon. Skickade ett gruppmail till min klass och frågade ifall någon kunde ta med en laddare till skolan följande dag, så att jag inte helt tappar kontakten med omvärlden innan laddaren dyker upp på posten (tack, mamma).


Satte pulsmätaren på väckning, så jag i alla fall skulle komma i tid till skolan, och sedan var det bara att gå och lägga sig och hoppas att jag klarat av att ställa den rätt. När jag kom till skolan följande dag möttes jag av en hel drös flickor som hade telefonladdare med sig. Nästan alla på klassen hade omtänksamt nog tagit med sig laddare, och de som inte hade gjort det hade antingen glömt, eller inte tagit med sin, eftersom alla andra antagligen skulle göra det. Gulligt:)


Idag möttes jag - förutom av ÖT - av ett kuvert på hallmattan när jag kom från skolan. Mamma hade handlat snabbt och satt min laddare på lådan i rekordfart. Tack!

tisdag 17 mars 2009

Välipala

Finskor äter mycket. I alla fall äter de ofta. Åtminstone tror de hårt på detta med välipala. Dett är en helt egen observation jag har gjort, och det finns alltså inga direkta kliniska bevis för att det jag säger skulle stämma. Man kan alltså inte tala om någon direkt statistisk signifikans, som vi akademiker kallar det (observera ironin). Men ändå.

Till exempel har vi någon gång haft med oss finskona på föreläsningar i skolan, om det är någon kurs som de finska logopederna från Turun Yliopisto deltar i. De kommer alltid inramlande med olika slags välipalor, precis som om det skulle vara akut hungersnöd på en föreläsning. Antingen står de och sörplar drickyoghurt innan lektionen börjar, eller så snaskar de mellanmålskex efteråt. En del har till och med sig kaffetermos i ryggsäcken.

Höjden var när vi hade morgonföreläsning som börjar 08.15. Klockan var inte ens 08.45, när flickan bredvid mig halar upp en Danone barnyoghurt och börjar sleva i sig i rask takt. På about 20 minuter höll hon alltså tydligen på att svälta ihjäl, och måste korka dagens första välipala. Sedan är det väl välipala med jämna mellanrum, innan det blir iltapala och sängdags... Jag fattar inte vad det är med finskor och ätande, och jag har aldrig sett något motsvarande bland mina klasskompisar.

På tåget är det likadant. Hade knappt satt mig ner efter tågbytet i Tammerfors igår när en brud i all hast kom och satte sig på andra sidan gången. Började febrilt gräva i sin väska och prasslade med olika påsar innan hon fick upp en yoghurt och vände i sig den med nervösa skedtag.

Välipala är helt klart överskattat.

Lång dag igår

Igår var det en sådan där lång resedag igen. Hoppade på tåget i ett snöyreslaskigt Kokkola och åkte ner mot Åbo. En tågresa som som vanligt kändes evighetslång. Dessutom var det expresståg som gällde från Tammerfors, även om jag nu inte kan förstå vad som är så expressartat med det tåget. Det är ett stenåldersfordon med sunkiga säten som färdas med en ryckande, dunkande takt. De sunkga sätena är förvisso väl nersuttna och bekväma att sova i, sålänge man inte tänker på vad de solkiga fläckarna på dem kan tänkas bestå av.



Halsduken, modell elefant som mamma stickade åt mig i julklapp fyller många viktiga funktioner. Under tågresor är den till exempel en filt som värmer gott.




Passade på att göra lite skolarbete, när jag nu ändå hade tid. Kaffe fick jag köpa av den snälla tanten i restaurangvagnen.




När jag slutligen klev av tåget på perrongen i Åbo, var det i ett sådant väder man nu kunde vänta sig. Alltså regn. Traskade raskt iväg hemåt med kläder som blev blötare för varje kvarter. Byta till torr jacka och ta ryggsäcken på ryggen för att försöka hinna till Cittari innan de stängde. Tio före nio var jag framme, och hann precis handla innan man slog igen för dagen, och jag kunde cykla hem. Puh, detta var intensivt.




Nå, nu har vi kommit in i rullorna igen. Lite mat finns i kylskåpet, tvättmaskinen snurrar, jag har haft skola idag, bokat in mig på lite handledning, och varit ute på en bra löprunda ikväll.

lördag 14 mars 2009

Kapet, del 2

Jag har gjort goda investeringar under denna österbottensvistelse. Skorna, som nämndes i tidigare inlägg, sedan var och klippte mig till förmånligt pris hos en trevlig flicka i byn, och igår nåddes kulmen på mitt fyndande när jag äntligen kom hem med en cykel!

Enligt min fars råd styrde jag och Mika iväg till Kelvi igår, eftersom det enligt utsago skulle finnas en oslagbar cykelbutik där. En välutrustad sådan, enligt min far - som visserligen aldrig hade varit där - ett cyklarnas paradis. För den icke insatte kan jag berätta att Kelvi är en cykelort. De flesta cyklister i trakten kommer därifrån, och man borde alltså veta ett och annat om cyklar om man har en butik där.

Men inte var den butiken någonting att hurra för. Några cyklar uppe i butiken, och sedan ett stort lager på nedre våningen. Så fullpackat med cyklar - många av dem fortfarande inpackade i paff - att man inte såg var en cykel slutade och nästa började. Ingen av dem med monterade pedaler så att man hade kunnat provcykla ifall man hade velat.

Försäljaren var en butter typ som mest satt på en pall i förrådet och muttrade osakligheter. Inte verkade han vilja sälja några cyklar, och han brydde sig reven om vi skulle köpa någon eller inte. Försökte ändå förklara att jag sökte en citycykel med åtminstone sju växlar. Likförbannat bjöd han ut samma treväxlade skräp minst fyra gånger, fast det var just antalet växlar som var fel. Sedan skruvade han ihop en tantcykel för mig att pröva, fast jag inte var det minsta intresserad av den.

Dessutom påstod sig fanskapet ändå veta vilken cykel jag skulle ta, eftersom "alla tar ändå den här". Och det var just tantcykeln jag av artighet prövade, eftersom han nu prackade på mig den. Jag cyklade en sväng och återvände. "Den var bra, va?" sa han, varpå jag skakade på huvudet. Inte bra. "Jaha, vad var det för fel på den då?", hånflinade han, och prövade sedan cykeln själv. "Jo, den är bra" konstaterade han. Aha, men då tycker jag att herrn själv ska cykla runt på en tantcykel med klumpig krusidullram! Jag är inte intresserad.

Dessutom var sadeln för högt upp, hävdade han. När den egentligen var för lågt ner, vilket jag påpekade. "Nej. Den var för högt." bestämde han och sänkte den ytterligare. "Kvinnfolk har alltid sadeln för högt, jag fattar inte varför..." fnyste han. När gubben dessutom avslutade med att säga att det inte spelar någon roll vilken cykel jag provar eller inte provar, eftersom "kvinnfolk ändå alltid väljer cykel enligt färg", tyckte jag att mitt besök i den affären var över. Slutligen försökte han pracka på Mika en urgammal skräpmotorcykel, varpå Mika svarade att han i så fall hellre färdas med sparkstötting. Varken försäljaren eller vi tackade för oss när vi traskade ut. Hej då, bara.

När vi var tillbaka i Kokkola tog vi en vända på den cykelaffär där jag fick min senaste cykel som åttaåring. Den snälle farbrorn där framstod som en riktig nallebjörn i jämförelse med horrorförsäljaren i Kelvi. När jag dessutom hittade min fina cykel, olivgrön med fina blommor på ramen, till 100€ nedsatt pris, och farbrorn lovade att montera fast en korg åt mig på direkten, var saken klar. Jag har en cykel!:)

torsdag 12 mars 2009

Kapet

När kvällen sänkte sig över Breidbackssiido, sänkte sig även en uttråkan över mig. Vad ska man göra? Ranta på kaffe i tid och otid till folk i närheten kan man ju inte göra hur mycket som helst, och utöver det finns inte så mycket att hitta på. Eftersom jag hade glömt ett par viktiga saker i Öjan, och dessutom alltjämt var på jakt efter vinterskor, kan man lika bra ta en vända till Kokkola.

I lördags provade jag ett par varma och mäktiga Salomon vinterskor medan jag var i stan, men eftersom det var fem minuter före stängningsdags och personalen alltså sprang runt och i princip packade ihop stället, kunde jag inte förmå mig att göra någon affär. Jag kunde inte koncentrera mig, och lämnade därmed skorna på sin hylla. Idag återvände jag till brottsplatsen, bara för att upptäcka att hyllan var tom. Varför slog jag inte till i lördags? Dumma flicka.

Men flickan var inte så dum heller, eller så hade hon bara tur. För nu råkade det sig så, att mina skor hade fått ta plats i en reakorg alldeles intill! Priset på 99€ hade ersatts av en röd lapp, och var numera 45€. Mer än halva priset hade kapats! Sicket fynd! Att min snälla mamma hade lovat att sponsorera vinterdojor åt sin dotter under förutsättning att jag köpte varma sådana, gjorde inte saken sämre. Nu slapp hon ju billigare undan;)

Äntligen har jag vinterskor. Övervägde att sova med dem på mig, så där som småbarn gör när de har fått någon ny sak, men de fick trots allt stanna på golvet.

onsdag 11 mars 2009

På skidor

Som att föräta sig på karameller. När man fått tillräckligt är det knappt att man vill ens se en godisbit på en lång stund. Ett sådant förhållande har jag till skidåkning. Ett love/hate-förhållande, skulle man kunna kalla det. Varje vinter tänker jag att det skulle vara skönt att staka ut i nypistade, hårda spår med bra fäste och pigga armar att staka med. När jag väl har möjligheten - kommer jag oftast fram till att jag inte vill.

Det är inte som att det inte skulle finnas förutsättningar. Utrustning finns för både olika stilar och fören, och pappa assisterar med vallningen om jag behöver hjälp. Pappa skulle dessutom gärna komma med som träningskaveri, så inte ens bristen på en sådan kan jag skylla på. Jag har bara helt enkelt fått för mycket av det goda. Så mycket att jag fortfarande står mig.

Många år har jag skidat. I gymnasiet tillbringades nästan varje kväll på Köukar, vår skidstadion i Kokkola där vi tränade i ljuset av lampor. När jag tänker på det nu framstår det som en ändlös sysselsättning. Varv på varv i längs elljusspåret, upp och ner för den branta konstbacken med mörk skog på båda sidor av spåret. Blåsigt, för det var det nästan alltid på Köukar. Drivsnö. Halkiga, isiga kurvor i nedförsbackarna. Vetoja, tre på varje varv. Den första startade nere på slätten och for uppför den brantaste vallen, den andra startade bakom vallen och drog ända upp på konstbacken, och den sista uppför konstbacken på tillbakavägen. Varm saft vid varvningen och ut på nästa runda.

Jag har inte skidat en meter på Köukar på sex år. Inte sedan jag slutade tävla. Har en stark känsla av att det kommer att dröja ett bra tag innan jag gör det också. Jag har sett för mycket av det spåret. När jag inte kan det utantill längre kanske jag ska återvända. Eller låta det vila i frid.

Igår och idag har jag trots allt skidat! På egen hand i egen takt på Heimsjön. Idag i färska, nydragna spår, med en liten solglimt på näsan, och det var faktiskt helt okej. Även om min rygg inte riktigt samarbetar i skidspåret, utan blir stel och öm ganska snabbt. Så ingen comeback på skidor blir det. Ännu;)

tisdag 10 mars 2009

Veckan och helgen

Ja, just ja. Det var ju bloggen också.

Förgående vecka har gått ut på jobb, hangin' i Öjan med mamma, pappa och bror V, och några gemytliga små löprundor i byijin. Lite lätt irritation på Sven som ska sno en kring fötterna när man försöker göra någonting i köket. Han vaktar även troget utanför dörren när man duschar, och gillar alltjämt att vistas i väskor med kläder. När jag har försökt packa väskan sker det enligt mönstret: strumpor, hårfön - plocka ut Sven - bh, bytesjeans - plocka ut Sven - sminkväska, varm tröja - plocka ut Sven.

På lördag efter jobbet fick jag träffa lillebror som var på loma från armén. Att pojkar blir till män i Dragsvik vet jag inte om jag tror helt på, men i alla fall orkade han lyfta upp storasyster i luften med lätthet:) Den dagen lyckades dessutom hela familjen Kronqvist samlas för att äta på en och samma gång, vilket på sin höjd brukar inträffa på julafton.

Söndag bjöd på ganska mulet och tråkigt väder, men precis som förra helgen styrde vi kosan över Heimsjöisen och ut till en grillkåta där vi gjorde upp eld. Denna gång stekte vi plättar på plats, istället för att ha med oss färdiggjorda. En gammal gjutjärnspanna fick ett förlängt handtag med hjälp av ett avbrutet kvastskaft och två slangklämmare, och smeten hälldes i en flaska. Grädde och sylt i medhavda burkar, och succen var total. Egenhändigt kokat nokipannukahvit över öppen eld var kronan på verket.

Helgen i övrigt har innehållit kaffebesök, sightseeing i Lafåssbyiji, björnprogram på tv, hundvalpar och även lite skrotlyft.

onsdag 4 mars 2009

Ped

Igår när jag skulle cykla till jobbet, fick jag i sista minuten skippa den planen. Orsaken var ungefär två ton snö som blockerade dörren till lidret där den enda fungerande cykeln prompt måste vara. Alltså gick jag. Jag hatar att gå. Det är nyttomotion på hög nivå, och det är det värsta jag vet. Träning är träning och utföres med pulsklocka, syfte och mål. Att bara lalla omkring och gå för att man har något ärende någonstans är übertråkigt. Då tar man bil. Eller cyklar, vilket jag nu alltså inte kunde göra på grund av den nyss nämnda snön.


Igårkväll var det därmed dags för Projekt Gräva, så att jag skulle ha en cykel tills följande dag. Hämtade fram stora skoveln ur flishuset och måkade fram liderdörren så snön bara sprutade omkring. Och se där. Fram kom cykeln. Som ni ser är det perfekt pedföre i Öja...

(För att förtydliga är alltså cykelvägen plogad)

tisdag 3 mars 2009

I Öjan

Fammo och faffa talade alltid om Öjan. Det är ålderdomligt språk, så där som äldre människor brukar tala. På riktigt gamla vykort som jag har sett, står det också Öjan, istället för Öja, som det heter nu. För riktigt länge sedan har jag för mig att det hette Öjarne (=öarna), men det kan också vara att jag har hittat på det själv. Jag brukar kalla det Öjan ibland, bara för att det låter så mysigt.

I Öjan kan man till exempel om man råkar befinna sig i bybutiken och tittar ut mot vägen se sin mamma komma traskande med en hel drös småttingar i reflexväst. Min mamma är alltså dagistant, och är ibland ute och rastar barn. Lustigt. Jag klev ut på farstubron och vinkade. Hela ledet bromsade och vinkade tillbaka. "Där är Maja!".

I Öjan kan man också bli inbjuden till pidrokväll med pensionärsföreningen, med motiveringen att "vi behöver flera flickor med!".

I Öjan kan man få höra "jasså, he va Maja som va jer!" av en gullig gubbe som antagligen borde veta vem det är. Men inte vet.

I Öjan kan man också vara ute och springa i mörker längs en snöig väg och njuta av att det är i princip helt vindstilla.

måndag 2 mars 2009

Grejer man kan göra. Till exempel.

Helgen som var bjöd på både kallt och fint väder. Lite väl kallt till en början, tyckte Maja när hon klev upp på söndag morgon till en temperatur på -24. Det blev Vasaloppet på tv medan solen värmde och kämpade mot kylan på utsidan. När åkarna kommit i mål var det ungefär -6 utanför fönstret. Då kan man göra trevliga grejer.


Till exempel kan man iklä sig varma kläder och packa väska medelst ved, kaffepanna och egenhändigt stekta plättar för en tur på Heimsjön.


Traska ut till den lilla holmen och sitta i solen och dricka varm kakao och koka kaffe över öppen eld.


På kvällen i mörkret när vi körde bil mot Köyst hände det som mamma brukar varna en om. Det där om att man ska ha varma kläder på sig ifall man skulle bli på vägen. Vi blev på vägen. Jag i leggings och klänning. Soppatorsk! Första gången i mitt liv jag har varit med om någonting sådant. Lite komiskt var det dock att soppan tog slut typ hundra meter från bensinstationen. Och att det fanns - som sig bör - en kanister i bakluckan. Alltså: traska med kanistern till stationen och med bränsle tillbaka till bilen. Vilket äventyr.

Dagen idag har tillbringats på jobbet, och när arbetsdagen var slut drog jag ut på en liten kvällslänk i byijin. Det mystiska var att det gick nästan onödigt lätt. Den sista kilometern hem sprang jag nästan allt som kom ur kaarn, men det kändes ingenstans! Måste vara något med den österbottniska luften.

Ätit mammas mat. Jag och Sven har hjälpts åt att laga lasagne att packa i lunchlådan under veckan. Jag tog precis ut formen ur ugnen efter att ha haft den där i ungefär 1½ gånger tiden den borde ha tillagats. Minnet är med andra ord lika intakt som alltid...


Ja, Sven är alltså katten.