onsdag 11 mars 2009

På skidor

Som att föräta sig på karameller. När man fått tillräckligt är det knappt att man vill ens se en godisbit på en lång stund. Ett sådant förhållande har jag till skidåkning. Ett love/hate-förhållande, skulle man kunna kalla det. Varje vinter tänker jag att det skulle vara skönt att staka ut i nypistade, hårda spår med bra fäste och pigga armar att staka med. När jag väl har möjligheten - kommer jag oftast fram till att jag inte vill.

Det är inte som att det inte skulle finnas förutsättningar. Utrustning finns för både olika stilar och fören, och pappa assisterar med vallningen om jag behöver hjälp. Pappa skulle dessutom gärna komma med som träningskaveri, så inte ens bristen på en sådan kan jag skylla på. Jag har bara helt enkelt fått för mycket av det goda. Så mycket att jag fortfarande står mig.

Många år har jag skidat. I gymnasiet tillbringades nästan varje kväll på Köukar, vår skidstadion i Kokkola där vi tränade i ljuset av lampor. När jag tänker på det nu framstår det som en ändlös sysselsättning. Varv på varv i längs elljusspåret, upp och ner för den branta konstbacken med mörk skog på båda sidor av spåret. Blåsigt, för det var det nästan alltid på Köukar. Drivsnö. Halkiga, isiga kurvor i nedförsbackarna. Vetoja, tre på varje varv. Den första startade nere på slätten och for uppför den brantaste vallen, den andra startade bakom vallen och drog ända upp på konstbacken, och den sista uppför konstbacken på tillbakavägen. Varm saft vid varvningen och ut på nästa runda.

Jag har inte skidat en meter på Köukar på sex år. Inte sedan jag slutade tävla. Har en stark känsla av att det kommer att dröja ett bra tag innan jag gör det också. Jag har sett för mycket av det spåret. När jag inte kan det utantill längre kanske jag ska återvända. Eller låta det vila i frid.

Igår och idag har jag trots allt skidat! På egen hand i egen takt på Heimsjön. Idag i färska, nydragna spår, med en liten solglimt på näsan, och det var faktiskt helt okej. Även om min rygg inte riktigt samarbetar i skidspåret, utan blir stel och öm ganska snabbt. Så ingen comeback på skidor blir det. Ännu;)

3 kommentarer:

  1. jag har lagt skidorna på hyllan för gott. inte för att jag varit nån storskidare nånsin, men enough is enough!

    SvaraRadera
  2. Säg inte "för gott" ännu!;)

    SvaraRadera
  3. jag har sagt det så länge nu, så det är för sent att ångra sig ;)

    SvaraRadera