Vilse i pannkakan. Igen.

Ritade upp en ny löprunda på eniro.fi för att kolla in lite nya vägar. Det är en bra funktion det där, man kan hitta riktigt bra rundor och enkelt mäta sträckor, om man skulle känna för det. Men inte hjälper det mig att kolla på en karta, blunda och memorera och sedan dra iväg. Jag har verkligen inte utrustad med något vidare lokalsinne, det har konstaterats många gånger tidigare.

Jag länkade iväg i lite kall snålblåst, men annars helt okej väder. Snudd på kvällssol, och bar backe på sina ställen. Jag sprang iväg längs en väg jag nött tidigare, hittade vägen jag hade tittat ut, sprang en bit längs den och hittade rätt genom flera vägskäl, och kom ut till en väg som skulle leda tillbaka hem. Det var bara det att jag tog till vänster istället för till höger, och när vägen tog slut insåg jag att jag nog borde ha valt höger ändå. Men då hade jag sprungit ganska långt redan. Och det började skymma. Inte hade jag något annat val än att vända 180 grader och ta samma väg tillbaka till korsningen. Nu var jag dessutom osäker på om detta ens var den rätta korsningen från första början...

Men det ordnade sig. När jag hade tagit rätt rutt - till höger - kom jag småningom på rätt spår igen. Jag började känna igen omgivningen och kunde andas ut och springa hemåt. Och inte blev det mera än ungefärs 20 minuters omväg, konstaterade jag. Inte så farligt.

Sådana som jag borde bara springa i löplina...