lördag 20 december 2014

Stökigt värre

Det har varit fullt julstök i det Kronqvistska hemmet idag. Med betoning på stök. Igår efter jobbet svängde jag ihop en pepparkaksdeg som har vilat i kylen över natten. Vilat och blivit stenhård, ska tilläggas. Det var med uppbringandet av mina allra yttersta krafter jag lyckades pressa ut degen till ett något så när tunt laget för att kunna måtta ut lite hjärtan, gummor och gubbar. Uppbringandet av en och annan svordom också, kan jag meddela. Att "svära ihop pepparkakorna" som det som bekant kallas hos Nyströms är ett rätt talande uttryck. Hoppas grannarna inte satte kaffet i vrångstrupen där på andra sidan väggen när de hörde mina osande eder. Eller att jag totalt förstörde julstämningen för dem.

En rågad låda med kakor bidde det i alla fall. Jo, jag vet att Annas köpepepparkakor är godare, men är det jul så är det, och då ska jag baka pepparkakor. Förlåt - "svära ihop" menar jag.

Det viktigaste inträffade dock redan på förmiddagen då min gode far levererade årets julgran. Naturligtvis med orden "ja-a, det blev nog en ful gran i år" som han besvärat ursäktar sig med varje år. Och liksom varje år tycker jag att det är den perfekta granen. Titta nu så fin den är. En riktig Astrid Lindgren-gran. Nästan så man förväntar sig att Herr Luffare ska komma och knacka på och vika pyttesmå silkespapperskorgar att hänga i den. 

Jullovet inlett, julklapparna köpta, pepparkakorna bakade och julgranen på plats. Känns som att julen kan komma nu.

lördag 13 december 2014

Hello weekend!

Nu är julklapparna klappade och klara. En som kommer på posten väntar jag fortfarande på, men om jag inte vill behöver jag inte sätta min fot i en butik innan jul mera! Det har gått smärtfritt i år. 

Efter helgen återstår en vecka av jobb, sedan är det jullov som gäller. Ett par veckor sådär. Hoppas jag hinner a) slappa och b) träffa folk. 

Apropå slappa så är det just det jag ska fortsätta lördagen med nu. Hälla upp en till kopp kaffe och inta bakåtlutad position i soffan. Trevlig helg, peeps!

söndag 7 december 2014

JulklappsTIPZ

Hej på er, gubbar och kärringar! Här har vi sparkat igång hela advent och allting utan så mycket som ett ljud häifrån Majas Hus. Nå, det som har hänt är bland annat att jag har skaffat mig en vuxenaventskalender, och innan ni frågar - nej, inte med lättklädda damer/herrar fast det låter så. Det är en veikkauskalender där man varje dag får skrapa en liten lucka och förhoppningsvis dra hem storkovan framåt jul. Har höga förväntningar!

I kafferummet på jobbet har vi också en kalender. Där ska man turvis öppna luckan på lunchen varje dag, och så ska lucköppnaren benämna bilden bakom luckan på något annat språk än sitt modersmål. Jag är dessutm orättvist nog förbjuden att använda finska. Det kan man ju ta som en komplimang, alltså att jag räknas som tvåspråkig (paus för skratt). Hittills har vi hört engelska, franska, spanska och svenska under lucköppnandet. Kul idé.

Julen har kommit hem till mig också. Häromdagen for jag till Öjan för att låna mors symaskin och sy en köksgardin (paus för skratt igen). Sy och sy. Mera "svära ihop" som vi brukar säga vid Nyströms när man ska göra något knivigt, oftast gällande handarbete eller avancerad bakning. Nåja, projektet underlättades av att det alltså var en färdigköpt gardinskappa som bara skulle sys om lite. Det gick faktiskt inte helt åt helvete. Julefrid, kunde man nästan sammanfatta den lilla systunden som! 

Sedan har jag bökat och stökat och fixat fram julbelysning och stearinljus i mitt lilla hem, och packat in en och annan julklapp mellan varven. Julklappshandeln är rätt så långt under kontroll, har hittat små presanger åt de flesta i min närhet, men några återstår ännu.

Tips! Om man känner att man vill köpa någonting åt mig och för sitt LIV inte kommer på något och till exempel läser detta så kan jag ge ett par tips. Om man absolut vill, alltså. 1) Jag vill gärna gå och färga ögonfransar och ögonbryn någonstans. Det borde inte vara så dyrt. 2) Jag behöver ett skal till min nya iPhone 6, gärna ett mjukt silikonskal, bara ett sådant som skyddar baksidan på luren, vill alltså inte ha någon med en lucka för skärmen. Helst vitt eller genomskinligt. 3) Jag tycker om böcker. Pocket går bra. Något av detta vore trevligt, men är inte nödvändigt. 

Igår var jag på 3-årskalas. Det var roligt att titta på lekande småttor och så var tårtan sjukt god. Och dessutom snygg. Värdinnan var också snygg! Inga bilder från detta event, dock. SEKRETESSEN, ni vet. I min telefon har jag dock roliga foton på knubbiga händer som öppnar paket och sådär. Gullungar. Kvällen gick ut på att dricka vin, titta på slottsbalen och bada bastu. Lyckat koncept.

Idag har jag sovit till kvart före ett, köpt hyacinter på Kodin Terra och klickat hem en julklapp på nätet samtidigt som jag telefonkonfererade med bästa L. Lite seg dag, men det är helt lagligt på en söndag. Så att på det viset.

söndag 23 november 2014

In med det nya

Nej, min iPhone bara krånglade. Igår och idag har den varit helt hopplös, skärmen blir randig eller röd eller blå, sedan slocknar den, och sedan loopar den beteendet - bli blå, slockna, tändas, bli blå, slockna, tändas - i timtal. Genom att stänga av den och låta den vara avstängd kan man ibland få den att funka igen. En stund.

Jag är kvinna med ett kort tålamod, som vi vet. Jag orkar inte så särskilt länge titta på någonting som KRÅTAR, så jag stövlade in i Expert Haarala med långa steg framåt eftermiddagen idag. Närmsta söndagsöppna elektronikbutik, alltså.

Och stövlade ut tillbaka med en ny iPhone i fickan. Det är fan roligt att handla julklappar. Särskilt när man handlar dem åt sig själv. Tack och varsågod bara.

fredag 21 november 2014

Chandelier

God fredag på er! Här har man avslutat arbetsveckan med flaggan i topp och ganska så när fått världen klar lagom till helgen. Under veckans lopp har jag flera gången fått den där pirrande känslan mitt under en pågående terapisession, den där känslan som säger "herregud vad detta är ROLIGT, tänk att jag får jobba med det här!". Det är en trevlig känsla.

Sedan har jag också varit väldigt, väldigt trött mellan varven. Kaamoströttheten har tagit mig totalt i år, jag har ett enormt sömnbehov och kunde ligga och snarka nästan dygnet runt. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att motverka det hela. 

Och så bara måste jag berätta om videon nedan. Jag vet inte VAD det är, men den fascinerar mig. Det är någonting sällsamt och märkligt med den som får mig att vilja se den om och om igen. Den sköra, späda flickan med den bleka peruken på något sätt påverkar mig på något plan. Den galna koreografin, det öde huset, hennes stirriga blick. Jag vet inte. Ni kan ju titta själva.



I övrigt får jag väl önska er en trevlig helg, det tänker jag ha. So long!

söndag 16 november 2014

I Amarillos karaokebar

Håhåjaja, det blev en liten utesväng igår. Massor med folk på Calle, antagligen på grund av att det är pikkujoulutider och folk är ute med jobbet och festar. I Amarillos karaokebar var det fullskitet med folk. Lustig anekdot, förresten: förra lördagen satt vi i nyss nämna karaokebar och smuttade på en liten kall Caipiroska när en kvinna i, säg 35-40-årsåldern klev fram till vårt bord, böjde sig ner vid min plats och helt tydligt hade ärende åt mig. Oh no, hann jag tänka. Nu kommer det något otrevligt.

Icke. "Hördu" sa kvinnan på finska. "Jag måste bara säga att nog är du en nätt flicka!". Jag blev lite förvånad men tackade såklart glatt för komplimangen. "Alltså vanligtvis när jag ser nätta flickor såhär på krogen så blir jag alltid arg. De liksom irriterar mig. Men inte när jag såg dig!" fortsatte kvinnan och såg riktigt glad ut. Sedan pussade hon mig på kinden och önskade en trevlig kväll. Det tyckte jag var roligt. Glad blev jag dessutom.

Ojoj. Flickorna som jag var ute med trivs ofta väldigt bra på dansgolvet, och det gör ju som bekant inte jag. En britt var med i gänget igår, så nu måste jag ju anstränga mig lite, så en stund var jag faktiskt med och shake:ade innan jag fick leidon. En trevlig kväll var det hur som helst. Jag tröttnade lite tidigare än flickorna, så jag stack iväg lite före dem. Om man inte vill gå hem ensam i mörkret har jag ett tips: man kan springa hem i mörkret. Går mycket snabbare! Perfekt för mig som är så otålig.

lördag 15 november 2014

Uppdaterad och uppkopplad

Har en fungerande lur igen. Stegade iväg till butiken och fick tillbaka en servad och uppdaterad telefon. Till det ringa priset av 0€. Vad var det jag sa om kundbetjäningen nu igen? Jag ska bli evig kund i den butiken bara för den saken.

Eftersom jag nu tjänat in pengar på den där affären kände jag mig tvungen att bidra lite till tillväxten i samhället, så jag klev runt i Chydenia och köpte ett par julklappar. Fingrade också på ett par toppar i H&M, men kände mig så slemmig och svettig och slö att jag inte orkade börja prova någonting.

Hemkommen hivade jag ut mattorna och dammsög och moppade golvet i mitt lilla hem. Och just nu njuter jag av belöningen man alltid har gjort sig förtjänt av efter ett dylikt projekt - ett maffigt glas rödvin av märket Carlo Rossi. Mumma! När jag tänker efter är ju detta med städning ett riktigt nöje. *klunk* Verkligen ett nöje.

fredag 14 november 2014

Om kundbetjäning

Igår dog min iPhone. Igen. I somras slocknade den ju under tre dagar och återuppstod sedan oförklarligt. Nu orkade jag inte gnissla tänder i tre dygn, utan rusade in med den till närmsta telefonbutik och la den på service. Och maken till bra betjäning har jag inte fått på år och dag. Eller jo, det har jag, för jag tycker överlag att man får bra betjäning vartän man går. Faktiskt. Jag fattar inte varför folk klagar på sådant, jag tycker att alla är så hjälpsamma och duktiga och trevliga i alla kundbetjäningssituationer. Kan det vara en fråga om inställning? Jag är i alla fall vänlig och trevlig i sådana situationer - och får vänligt bemötande tillbaka. Go figure.

Nå. Killen i butiken var så vänlig och hjälpsam att jag nästan blev rörd. Han lånade dessutom ut en sprillans ny iPhone som lånetelefon under tiden min är på service, och så lovade han att jag får tillbaka min egen om två dagar (två dagar!), "för då är jag på jobb nästa gång". Fast jag har inte orkat ladda ner en enda app till lånetelefonen så jag använder den lite som en stenåldersmobil, alltså att ringa och skicka textmeddelanden med. Inga nummer har jag i den heller, så det är knappt att jag ens kan göra det. Om någon har försökt nå mig via Whatsup eller kommenterat något på Instagram så är jag helt out. Ni får ringa mig om ni vill något. Och börja samtalet med att säga vem ni är.

Är precis hemkommen från firmans pikkujoulut. Med mat i magen och två skumpaglas i knoppen känns det ganska gemytligt att krypa ner under en filt i soffan och ta helg. God afton på er.


fredag 7 november 2014

Snöpyron

Och vintern har kommit till staden. Häromkvällen var jag så sinnessjukt uttråkad att jag höll på att brista i sömmarna. När så bästa L sådär antagligen av artighetsskäl antydde att hon nog kunde oka kaffe om jag ville ha så nappade jag på idén fortare än man hinner säga "sällskapssjuk" och hoppade i bilen. Var på något sätt så upp i varv över att få komma ut ur mitt hem en stund att jag först efter några kilometer på vägen mot Öjan märkte att det var riktigt pissdåligt väder. Jag menar RIKTIGT skit. Folk kröp i 50 km/h och bilen slirade runt som en vante medan blötsnö yrde mot framrutan så man knappt såg ens några meter framför sig.

Sån tur att jag belönades med gott kaffe när jag hade krigat mig fram till slutdestinationen. Puh!

Idag har jag ätit detta. Nej, det är inte snor och inte heller senap. Det är någon slags grönsakspurésoppa jag köpte för att min inspis inte räckte till någonting annat idag där kring lunchtid. Utlåtandet blir "mjeh". Helt ätbart med inte särskilt mycket mer. 

Fredag kväll. Jag har jobbat, gymmat och sitter nu som bäst i soffan och huttrar. Det är kallt här i huset av någon anledning. Äh. Får väl hämta en filt till.

fredag 31 oktober 2014

Tyky-päivä

Tjena mittbena! Har tillbringat dagen i Kalajoki med att bland annat spela frisbeegolf. En programpunkt under tyky-dagen jag nämnde häromdagen. 

Drajvär och puttär. Vet inte om det var så avgörande för resultatet att jag skiftade mellan dessa olika modeller beroende på kastlängd med mera. Mest gick det åt helvete ändå. 

Sån tur då att det var sjukt vackert väder och en ren fröjd att trava omkring på sanddynerna i kalajokiterrängen. Mmm, friskluftsförgiftning. 

När jag kom hem svidade jag snabbt om och satte punkt för arbetsveckan med ett spinningpass. I onsdags var jag förresten på ett sådant där Grit-pass jag pratade om här tidigare. Bara en spydde denna gång, vet inte om det är en bra eller dålig sak. Instruktören Timo delar i alla fall ut extrapoäng åt den som kräks under passet. Det ni. 

torsdag 30 oktober 2014

Lättroad

Så länge jag var borta på en skolning igår hade en av it-pojkarna varit och installerat en ny, jättestor skärm och ett sprillans nytt tangentbord på mitt kontor. Det är lustigt hur lättroad jag är ibland, för jag fick liksom en extra kick i form av arbetsmotivation bara på grund av en sådan sak. Fick undan en del pappersarbete bara för den sakens skull, att det kändes roligt och spännande med ny apparatur.Särskilt tangentbordet var jag lycklig över, för det var på något sätt lättbearbetat. Skön fiilis i tangenterna, smidigt att skriva på. Om någon vecka kanske jag ska investera i färggranna gem eller varför inte ett nytt, fräscht limstift. Om jag är så enkel att tillfredsställa, menar jag.

Fast egentligen är det väl de små detaljerna som gör det. Till exempel är det roligare att städa om man har möblerat om på ett trevligt sätt, och så smakar kaffet gott ur en ny, fin mugg. För att inte tala om träningsmotivation, att köpa nya skor eller träningsbrallor. Eller vad fan, inte ens det. Just nu är jag till och med peppad för att jag har köpt ett nytt hänglås till skåpet på gymmet.

Nu blir jag nästan rörd över hur lite jag är nöjd med. Lite som när jag som liten fick sådana där färgglada små godisägg av påskharen och enligt mors utsago lyckligt lekte med dessa i en evighet. Utan att alltså fatta att det var godis och att man hade kunnat äta dem.

Imorgon ska jag till Kalajoki och spela frisbeegolf, bara en sådan sak! Vi har alltså tyky-päivä med jobbet, därav det lite mera ovanliga fredagsprogrammet. Enligt programbladet börjar vi med kaffe och "kimppakivaa". Jag undrar.

I övrigt var det en viktig grej jag skulle blogga om, men nu har jag glömt bort vad det var. Tanken slog mig idag vid lunchtid och jag var på vippen att skriva en minnesanteckning i telefonen, men för att citera Lisa i Bullerbyn: "Äsch, det är ju bara sju saker, det kommer jag ihåg". Och sedan köpte de ju ingen falukorv. Eller Farlig Korv, som jag trodde att det hette som liten.

Nu måste jag avsluta detta innan det barkar iväg alldeles.


torsdag 23 oktober 2014

Herkkis

Vad är riktigt juttun med detta med hösttrötthet? Jag har tydligen drabbats av något liknande, för särskilt den här senaste veckan har jag ett sådant oerhört sömnbehov att det är ett SKÄMT. Kunde lätt sova dygnet runt, känns det som. Den uppmärksamme bloggläsaren vet dessutom att jag inte är någon morgonpigg person ens i vanliga fall, så man kan ju gissa hur fiilisen är där sjutiden på vardagsmorgnarna. Just det.

Imorse och i går morse var det buskallt när jag ställde mig iväg till jobbet. Jag som typ sådär allmänt hatar kläder och att vara påbyltad stegade iväg i sommarkavajen och ballerinor - visserligen denna gång med små nylonstrumpor i, men ändå - över den frostnupna gräsmattan. Kollegorna förfasade sig och undrade om jag inte frös. Nja, frös och frös. Lite onödigt svalt kanske, men jag fryser fortfarande hellre än har tjockt med kläder på mig. Ibland undrar jag om jag inte har det som heter "aistiyliherkkyys" på finska. Hatar ju kläder som sitter tight (som jeans, de klämmer på min mage!) och så hatar jag pyjamasar och nattlinnen (de korvar sig!) och så hatar jag lager på lager och allmänt att ha för mycket kläder på mig. Yllesockor hatar jag också att ha på mig. Vad vet jag?

onsdag 15 oktober 2014

Akta're vad vi har jagat i helgen

I lördags när alarmet pep klockan 05.45 undrade jag vad jag riktigt hade gått och lovat. Med tanke på hur mycket jag gillar sovmorgnar, alltså. Men det var dags igen för min årliga utfärd med pappa på älgpass i öjaskogarna, och då är det bara att sluta gråta med huvudet i dynan och hoppa i kläderna. Var lite sen i starten så jag hann inte dricka något kaffe och ingenting, bara packa på mig ordentligt med kläder och hoppa i bilen.
I exakt den här stunden kände jag en sällsam lycka sprida sig i min småhuttriga kropp. Rykande hett kaffe som porlar ur termosen ner i koppen, en fuktig oktoberskog och brandgula löv runtomkring. Och i snäckan i örat rapporter om att det var älg på gång. Måste förresten utifrån sett se ganska märkligt ut när två personer med lågmäld röst sitter och pratar i skogen och med jämna mellanrum tystnar mitt i en mening och stirrar rakt ut i luften. Detta alltså när någon meddelade något i radion.

Och visst hade vi ett bra pass! Det dröjde inte länge innan rapporter om att ett djur var på väg rakt mot oss och skulle korsa vägen vi satt vid. Närmare info meddelade att det tyvärr denna gång var fel sort, så vi fick bara vänta på älgen och släppa igenom den.

Det kännspaka brakandet hördes snart mellan träden, klamp, klamp, klamp. Lugnt och sakta klev älgen upp på vägen, ställde sig precis som en måltavla med sidan mot oss och klippte med öronen. Jag fotade. Sedan dunsade den ner i diket och fortsatte på andra sidan vägen.

Ett par minuter senare kommer Honken med nosen i vädret, duktigt följande spåren. Bara att fånga och berömma. Fel sorts djur med duktigt spårat ändå.

Ett par timmar senare kommer en större och kraftigare tjur glidande. Tar sikte rakt mot oss, men när han ser oss skyggar han undan och tar en liten lov längre bort. Också den älgen var "fel", alltså inte en sådan vi jagade, så den fick vi också släppa vidare. Också här kommer en duktig hund i orange halsband ett par minuter senare, bara att fånga in, klappa och släppa in i bilen. 

Vi hade ett pass till lite senare också, och där fälldes en kalv, och sedan var det en bra stund vid slakthuset med att putsa ur och klä av älgarna skinnen. Sedan var det en ganska frusen och mör flicka som åkte hem till stan, hällde upp ett vinglas, kröp upp på bastulaven och nästan somnade. Som väntat efter en dag i skogen.

Orsaken till att jag nu sitter och bloggar är som så många gånger förr att jag väntar på att golven ska torka. Har efter mycket uppskjutande äntligen fått röven ur vagnen och städat mitt lilla skitiga hem. Nu borde jag bara slänga de vissnade blommorna på verandan åt fanders och köpa ett par ljungtuvor. Och på fredag ska vi klippa häcken, min bror och jag. Med det är då det.

måndag 22 september 2014

Arkiv X

Ibland fastnar jag i min egen blogg. Igår var det typ hösten 2010 jag började sitta och bläddra i och satt och ooh:ade och aah:de åt det ena med det andra. "Var det DÄR jag var?" och "Var det SÅ jag tänkte?". Funny shit, det där med att ha ett arkiv att gå tillbaka i.

Har just återgått till arbetsveckan efter en synnerligen lugn helg. I fredags var jag så trött när jag kom från arbetet att jag gick raka spåret in i sovrummet, rev undan täcket och föll huvudstupa med ansiktet i kudden. Somnade på studs. För att sedan vakna och dra till gymmet en sväng innan veckoslutet fick ta vid på allvar. Rätt bra använd tid.

I lördags bland annat slappade jag. Det och städade och badade bastu. Eller ja, det jag uppskattar mest är ju att invirad i en handduk dricka rödvin på verandan, men nog var jag inne på laven också emellanåt. (Efter bastun somnade jag på soffan och vaknade 02.30, men det ska vi inte prata så högt om här).

Och just nu sitter jag och väntar på min bror som ska komma hit "på kaffe". Det betyder alltså att någonting har gått sönder. Eh.

lördag 20 september 2014

Redo för sommaren!

Det gäller att vara ute i god tid, menar jag. Därför tog jag nyss och klickade hem en ny termosmugg att ha med till Punakalliot om sisådär 8-9 månader. Har förgäves letat termosmuggar i butikerna halva sommaren och hösten, men inte hittat någon som tillfredsställer mina behov. Jag ska ha en mugg i trevlig färg, stor storlek, utan handtag. Nu hittade jag av en händelse på nätet en blåblommig en av märket Sagaform som snart är på väg hem till mig.

Har som jag nämnde här tidigare i höst haft ganska högt tempo på att slita ut termosar på senaste tiden. Det började egentligen med termosen jag köpte till pappa i farsdagspresang förra året. Den med så kallad "kaverimuki", alltså en mindre mugg inuti muggen som korken består av. Tänkte lite småsjälviskt på älgjakten, nämligen, och att jag var den som skulle få vara "kaveri" och bruka lillmuggen. Nå, knappt hann den termosen vara i användning innan jag lyckades vrida loss hela innanmätet och termosen var entinen.

Pappa köpte en ny termos. Den i sin tur lånade jag när vi var till Ohtakari med flickorna i somras. Och där på stranden vred jag sönder även den termosen, metallhöljet lossnade och så var det med den saken.Måste vara för att jag är så oerhört stark.

Och en vacker dag på Punakalliot tryckte jag på knappen till min rosa termosmugg för att den skulle gå från stängd till öppen - och så hördes ett litet skrammel inifrån inandömet. Och så hade hela funktionen som stänger termosen och hindrar kaffet från att rinna ut lossnat, och termosen läckte. Nog för att jag använde den ändå, och lyckades spilla kaffe till exempel på bilgolvet och i väskan under sensommaren. Oh, well.

Jag är en riktig jävel på att ha sönder termosar, som ni kanske märker. Borde kanske ha klickat hem en fyra-fem stycken medan jag ändå höll på. Nåja.

måndag 15 september 2014

Hänt i helgen och så vidare

Ny vecka, nya akrobatiska tricks! Har haft en sympatisk dag på jobbet och har förutom det vanliga klientarbetet fått undan lite pappersjobb som står på kö. Förhoppningsvis får jag gjort mera av den varan resten av veckan också, för det finns att ta av.

Häromdagen klev jag in på en bensinstation och var tvungen att köpa en Iltalehti, vilket kanske sker en gång på tre år. Men när man på förstasidan bongar en bild och en rubrik om Slash så är man så illa tvungen. Oberoende om den är i frimärksstorlek och man egentligen vet allt i artikeln redan. Slash är Slash.

I lördags var jag på en inflyttningsfest i Öjan. Massor med bybor och annat löst folk. Eller ja, det var väl nog mest bybor. Jag och B satt bland annat i värdens säng och spelade Tre kort tills jag hade förlorat tillräckligt många gånger för att få leidon. Då sa vi "screw you" åt Öja och beställde taxi till stan och for till Calle istället. (Taxin hade vissa svårigheter att hitta fram, så vi fick springa genom en gigantisk sandhög och smutsa ner skorna och därefter ännu ta emot ett förvirrat samtal från taxichaffisen som frågade var vi egentligen var. Men det löste sig). 

Sedan Calle, som sagt. Där jag bland annat fick ett glas vin som smakade så rävpiss att det garanterat var något fel på skiten, men eftersom jag är en konflikträdd liten lort så gick jag inte ens och klagade. Och strax innan valomerkki måste jag ha sett på något vis ynklig ut, för en av bartendrarna klappade mig försiktigt på armen och frågade om "allt är okej med mig". Detta för att jag stod och funderade på någonting i kanske tjugo sekunder och därmed inte hade flinet upp till öronen just i den stunden. Jag gillar Kaarle, där känner man sig omhuldad och omskött. Som när Heikki i dörren kallar alla för "ystävä" och önskar god natt när man går ut. En gång klämde jag förresten fingret i en dörr i karaokebaren och en av vakterna i narikkan plåstrade om mig så noga så jag blev alldeles rörd.

Det om det. Nu far jag och tränar, hejdå.

söndag 7 september 2014

Skit och Grit

Om man skulle betygsätta dagarna enligt fiilis i - säg - gräsklippare så får gårdagen en överstruken sådan. Riktig urbota skitdag. Det enda jag lyckades med var väl att framåt kvällen bada bastu både länge och väl och med jämna mellanrum smutta på en vinglas på farstutrappan invirad i handduken. Det var väl det.

Idag ger jag fiilisen tre gräsklippare så här långt, och det är ju en klar förbättring. När jag låg på rygg på soffan och läste de sista kapitlen i "En man som heter Ove" med en handbollsmatch surrande på tv:n i bakgrunden kunde jag dra upp betyget till en 3:a plus, för det var ganska gemytligt.

Häromdagen fick jag bevittna en lite kul scen i trafiken. Kändes lite sydeuropeiskt, faktiskt. Två personer i varsin bil startade sida vid sida när det slog över till grönt ljus, och sedan grupperade den ena lite åt helvete, den andra tvärnitade och så var det igång! Den ena personen VEVADE NER RUTAN OCH HÖTTE MED KNYTNÄVEN (så läckert dramatiskt!), och den andra mentalt bara ARE YOU TALKING TO ME, ARE YOU TALKING TO ME och kurvade in vid trottoarkanten med gesten "kom hit så får jag tala med dig", varpå den första bara "det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag ska", och så parkerade de båda två med blixtrande blinkers bakom varandra strax utanför Bio Rex, slet upp förardörrarna och klev ut. Jag var så besviken över att jag måste åka vidare. Hade så velat bevittna detta! Hoppas att de stod och fäktade med armarna och på italienska förolämpade varandras mödrar, det hade passat så bra.

Kul, sånt där.

Har börjat med en ny träningsform. Nämligen Grit Strenght. Igen en sådan där ordkombination som säger absolut nada, men det är alltså HIIT-baserad träning. Och HIIT står för High Intensity Interval Training, eller något i den stilen. Kort sagt SUPEReffektiv intervallträning som görs i exakt maxkapacitet. Skivstång, viktplattor, upphopp, armhävningar - allting tills man absolut inte orkar röra sig mera. Första gången visade instruktören var i salen det fanns spyhinkar, det säger väl något. Och till konceptet hör att instruktören inte själv gör rörelserna som brukligt under gemensamma pass, utan han springer runt i salen och pinar deltagarna och tvingar en att öka tempot hela tiden. I onsdags lade han sig på golvet bredvid mig och skrek på mig när jag höll på med klapparmhävningar (armhävningar där man slår ihop händerna mellan repetitionerna). Jag gillar det!

lördag 6 september 2014

Septembervecka

Lördag i staden. Den här veckan har som vanligt gått fort, det är så man knappt ser annat än måndagar och fredagar, resten flyter liksom ihop. 

Häromdagen var jag till Öjan en sväng i alla fall. Plötsligt sträckte sig pappa efter ett papper och bara: "Nu ska ja riit Fred Flinta".  Sedan började han och mamma rita ikapp och sedan urartade det till en slags rita-och-gissa-tävling som vi inte behöver gå närmare in på här. Håhå. 

Nästa vecka innebär bland annat Uleåborg och sådana grejer. Men först helg!

torsdag 28 augusti 2014

Böh! Nu blev ni allt rädda...

NU FÖRSTÅR JAG ATT NI TROR ATT JAG HAR GÅTT OCH DÖTT ETCETERA. Men det har har jag ju inte. En lång bloggpaus har det blivit hur som helst. Faktiskt den överlägset längsta i denna bloggs historia. Har övervägt att blogga redan en tid nu, men det blir liksom någon slags tröskel när man har pausat så länge, liksom att nu borde jag har något JÄVLIGT viktigt att komma med. Och det har jag egentligen inte. Men here we go.

Känner kanske inte att jag vill gå genom den gångna sommaren i detalj nu mera, men sammantaget kan man ju säga att vi hade i alla fall tur med vädret. Helt fantastiska sommarveckor har det varit, sol och sol och mera sol. Gillar att vädret är så stabilt att man med flickorna kan bestämma att "Hey, vi drar till Ohtakari nästa vecka" och helt kunna lita på att det kommer att vara strandväder.

Här hade det redan hunnit bli augusti, när jag och min kaveri P styrde upp en vinkväll mitt i veckan. Det var så varmt att vi satt i min trädgård till in på natten och dryftade viktigheter över varsitt glas. Läckert med folk som är sådär skönt anspråkslösa. Som P. "Kan vi grilla korv och dricka vin?", och jag bara "Nog kan vi grilla kött också, jag kan...", och P avbryter: "Pscht, korv duger". Så vi grillade korv (med hjälp av cirka en liter tändvätska och kol från ifjol), tände ljus och så var det med den saken. Jojo, vi cyklade in till Calles terrass också fram på småtimmarna, såklart. Men det om det.

Ser ni stigen? Den leder fram till mitt nyfunna smultronställe - Punakalliot! Där har jag tillbringat största delen av semestern. Nästan varje dag en sväng till Punis, där har jag läst, lyssnat på podcasts, smuttat kaffe (haft sönder inte en utan två termosar, så det har ju blivit ett visst svinn) och simmat så att bikinin i slutet av sommaren var helt sliten. Ett gott tecken.

En kväll lurade jag med mig flickorna till Punakalliot också på kvällssim. Det var himla mysigt, vet ni.

Och nu har jag redan hunnit jobba någon vecka. En sak som är trevlig är att jag under den sista semesterveckan började känna en längtan till jobbet. Det hade liksom varit så perfekt, jag hade hunnit sola och simma och fira semester så till den milda grad att jag kände att jag hade fyllt behovet och kunde återgå till vardagen. Faktiskt skönt med rutiner igen. Igår bunkrade jag upp med nya blockljus från Anttila, så nu är det väl småningom höst då? Okej då.

söndag 27 juli 2014

Semestern fortskrider

Jag har det så bra att jag inte ens har tid att blogga. Dagarna går ut på att njuta, sola, simma, läsa, simma och simma. Och sola!

I onsdags for vi med flickorna till Ohtakari för en stranddag. Och det var en perfekt sådan. Inte en endaste molntuss på hela dagen! Dock måste jag ge stranden ett stort minus på grund av att det inte fanns EN ENDA toalett, inte ETT ENDA omklädningsrum och inte EN ENDA roskis. På hela stora stranden med massvis av folk. Det fanns bara sand. Varför då, då? I övrigt inget att klaga på. 

Häromdagen ringde pappa och frågade om jag hänger med på kaffe till Saha, ett café i Yxpila. Tyvärr var det någon teaterpjäs på g där, så vi kunde inte ta iland, utan fick nöja oss med kaffe på Pasaati strax i närheten. Sedan lite båtluff på det, och sedan var jag nöjd med dagen. 

Har totally hittat ett nytt smultronställe här i Kokkola, förresten. Har skippat sundmunstranden och istället börjat åka ut till Punakalliot på dagarna. Solvarma, släta klippor och härligt salt vatten. Här kan jag vara i timmar och åter timmar. Jag läser, njuter, tittar på havet, simmar, lyssnar på podcasts och masar mig motvilligt hem mot kvällen. Helst skulle jag väl sova här också. 

Var ute på lite vin igår och ligger just nu på mage på nyss nämna röda klippa och vilar lite. Hunnit ta ett dopp redan, men känner nu att det är läge för nästa. Så det så. Vill ni mig något vet ni var jag är. Punakalliot. Just sayin'.

onsdag 16 juli 2014

Pekka Poutas stand-in

Semestervädret behandlar mig väl. Det är varmt och vackert och skönt hela tiden. Igår drack jag till exempel morgonkaffe på stranden ur min rosa termosmugg bland folk som solade, simmade och pratade. Senare tornade det upp sig kolsvarta moln över hela himlen, och jag skyndade mig att packa ihop. Mot kvällen brakade åskvädret lös, och det är också en av grejerna jag gillar med sommaren. Tryckande hetta som övergår i mäktiga smällar och ljungande blixtar - och så det förlösande störtregnet efteråt.

Just nu regnar det också, ett varmt, strilande sommarregn som jag satt ute på trappan och beskådade med en stor mugg kaffe i handen. När det är riktigt hett är det fint att det kommer en regnskur då och då. Inte kallt och blåsigt och dagar av ändlöst regnande, utan varmt och vackert och korta, vackra sommarregn. Ni vet. Och nu ser jag hur himlen spricker upp, så snart är det nog fint igen.

Nåja, det var VÄDERLEKSRAPPORTEN. Nu vidare till nästa ämne: drömmar. Jag har nämligen drömt en massa konstigheter nu igen. Långa, invecklade drömmar med en tydlig handling och märkliga detaljer. För ett par nätter sedan var jag praktikant på Pedrina's, en texmexrestaurang i Kokkola. Min första uppgift var att vara servitris och servera en provportion åt någon, och maträtten var redan lagad och klar. Eldprovet var bara att få någon att välja just den rätten. Jag tänkte att jag skulle vara lite american style och presentera mig som de gör i filmer, alltså hälsa välkommen och säga vad jag heter ("Welcome to Hooters, my name is Maja...") och sådär ("I'm gonna be your server tonight"). Det sket sig från början, för jag presenterade mig som Maja, talterapeut... och så började jag fundera på vad jag gjorde på Pedrina's överhuvudtaget. Det var en lång och invecklad dröm, och jag kommer inte exakt ihåg allt som hände, men jag tror att jag lyckades prångla ut maten hursomhelst.

Inatt har jag ätit en sjujävla massa karelska piroger, ingen aning om varför. Kommer inte ihåg när jag skulle ha köpt sådana i verkligheten sist, måste vara många år sedan. Och så försökte jag fånga två små kattungar också.

Tidigare i veckan drömde jag att jag var och hälsade på en gammal lågstadiekompis i hennes lägenhet. En stor lägenhet var det, och hon berättade att hon hade bott där i fjorton år, och måste alltså ha flyttat in som sextonåring. Lägenheten hade bland annat en mycket lustig, retroinredd toalett. Men det märkliga var att det med jämna mellanrum öppnades någon dörr någonstans i bostaden, och utrusande kom alltid någon naken, äldre man med förvirrad och lite skrämd uppsyn, och herremannen tog alltid till flykten. Under tiden vi var i lägenheten kom i alla fall tre-fyra män utan kläder utstörtande ur något rum och skyndade sig iväg. Mycket märkligt.

tisdag 8 juli 2014

Ssssemester

Och med semestern kom värmen! Åkte ut till skären igårkväll, inkvarterade mig i "Blåa rummet" (de andra sovplatserna heter Loftet, Bastukammaren och Blindtarmen, ska berätta mer om dem en annan gång. Lillebror bodde i Blindtarmen den här gången) och somnade till måsskrän. 

Detta var utsikten när jag tassade ut till utedasset den sista gången för kvällen. 

Och detta vaknade jag till. Strålande sol, varma klippor, salt doft. Det var morgondopp direkt ur sängen och morgonkaffe på terrassen, och sedan har jag varit ute hela dagen. Bara varit. Läst, tupplurat, simmat, solat. 

Ikväll tog vi en kaffe på Bryggan med flickorna, och där var det smockfullt med folk eftersom det var så fint väder. 

Känns redan som om jag har haft ledigt hur länge som helst, och så har semestern bara precis börjat. Mmm, sommar som bäst!

söndag 6 juli 2014

Just typiskt

Igår dog min iPhone knall och fall, och jag är nu inne på mitt andra dygn i radioskugga. Eftersom jag mestadels är på språng (typ i skären, på stranden, ni vet) så sitter jag inte heller och dejourerar vid datorn och Facebook. Imorgon drar jag till butiken och skickar luren på reparation, men fan vet hur länge det dröjer... Får man liksom en lånetelefon med sig sålänge? Kan ju inte ta någon gammal lur i bruk heller, eftersom iPhonens dumma simkort bara passar till äppeltelefoner.

Om ingen stand-intelefon utlånas vet jag inte riktigt hur jag ska lösa detta. Någon som känner att de har en överlopps gammal iPhone att låna ut? HJS, ni vet. Alltså helvetes jävla skit...

onsdag 2 juli 2014

Bristande tajming

Tanken var god i alla fall. En av kollegorna ska sluta, så vi hade planerat in en julionsdag för en liten avskedsmiddag. Tänkte oss Vohvelikahvila under lummiga träd, kvällssol och doft av gräs. Sedan traska ner till Iltatori och strosa runt och avsluta med en kaffe där på torgcafét.

Och så prickar vi in den regnigaste dagen i mannaminne. Det har strilat precis hela dagen. Hukande under paraplyn drog vi till Vohvelikahvila ändå, men fick nöja oss med att sitta inne. Lite snopet. (Jag fick hur som helst den urgoda salladen med rökt lax som jag blev så begeistrad i sist, så på den fronten var det superbt). Iltatori kändes som ett dödfött projekt i regnet, blåsten och kylan, så vi blåste av spelet efter maten. Synd.

Vohvelikahvila och Bryggan har jag alltså besökt. Då har jag bara Saha i Yxpila och så caféet på Tankar kvar i sommar. Alla dessa har jag nämligen planerat in.

lördag 28 juni 2014

Vakandet fortsätter

Vad är juttun med detta vakande? Först var jag övertygad om att jag faktiskt inte sovit en blund inatt, för jag har bara legat och stirrat ut i mörkret med klarvakna ögon timme efter timme. Natten har känts oerhört lång. Niotiden klev jag upp, främst av uttråkan. Men så kom jag på att jag drömde en snutt inatt, så i något skede måste jag väl ha nickat till.

Nu följer det tråkigaste som finns, nämligen dröminfo, var god och hoppa över detta stycke om det inte intresserar. Drömde alltså att jag var på Mustakari in Memories och ville ha vin, det som jag i huvudsak dricker i festsyfte - vin och Caipiroska, nästan aldrig någonting annat. Snaps ibland, men sällan. Nå, hursomhelst fanns det - ylläri - inget vin i öltältet. Först. Men sedan fanns det ändå ett polskt rödvin (?!) till försäljning. Köpte raskt ett glas och det smakade förjävla vidrigt. Varmt och kryddigt. Kanske jag tuggade på min egen arm i sömnen eller något. Då blev jag besviken.

Nåja, lördag då. Var faktiskt in på jobbet en sväng idag på förmiddagen och ordnade lite med en grej. Fy på mig, man ska inte jobba på fritiden. Men nu gjorde jag det ändå. Lite trix innan semestern bara, och det var bara en kort stund, jag lovar.

fredag 27 juni 2014

Ett veckoslut igen

En del i kollegiet lämnade arbetsplatsen med höjd näve och utropet "LOMAAA!" idag på eftermiddagen. Själv ska jag jobba lite till innan semestern, så jag nöjde mig med att försynt önska trevligt veckoslut innan jag traskade iväg.

Pumppin var ganska gles idag, kanske beroende på att folk ha semester, vet inte så noga. Eller så har de påbörjat mustakarifirandet så tidigt på eftermiddagen att träningen skippades. Det är nämligen Mustakari in Memories den här helgen, en årlig happening nere vid vattnet. Eller Mustakari no Memories, som det kallas i folkmun. Vill ni veta något konstigt? Jag har aldrig varit på detta evenemang, så kokkolabo som jag är. Men sedan har jag inte heller varit på Kokkolan Venetsialaiset. Eller Kokkola Rock. Kanske det är för nära?

Klippte lite gräs ikväll, och bestämde mig för att inte städa. Det sistnämnda var ett sällsynt bra beslut, betydligt roligare än att till exempel faktiskt städa. Nåja. Nu är det helg, folk! Ha så trevligt! 

onsdag 25 juni 2014

"Man är ju gammal röris, va"

Håhå. Detta måste vara trötta veckan. Jag är så inåthelvete slut att jag inte ens orkar sova på nätterna. Total övertrötthet, ligger bara och vrider på mig och biter ihop tänderna så jag blir helt öm i käkarna. Igår på eftermiddagen började jag må fysiskt illa bara för att jag var så trött. Som tur är fick jag tag i lite sömn efter jobbet idag och tog en välbehövlig tupplur på soffan. Sedan iväg till gymmet med ögonen i kors.

Såhär såg det ut igår. Min bror, amatörrörisen tappar upp hett vatten och så att säga spolar kröken. Och mitt liv känns plötsligt mycket enklare när man har ett fungerande avlopp i köket.

Livet känns också rikt när man tassar ut i trädgården och plockar sallad åt sig ur sitt lilla salladsland. Nu blir det inga svettiga salladskrukor från butiken på ett tag. Egen sallad, mmm!

Slut som artist, god natt!

Helvete heller att jag fick fatt i någon sömn förra natten. Låg och manglade fram och tillbaka, slumrade, vaknade och var klarvaken - och jättetrött - i timtal, slumrade, vakade igen. Sedan var det morgon och bara att sätta hälarna i parketten. Jahapp. Någon strötimme kanske det blev sammanlagt?

Intensiv dag, och framåt eftermiddagen började jag känna mig schleten. Ett vända på gymnet på det, en butikssväng, besök av bror och fixandet av ett stockat rör i diskhon och till sist lämna trasor och hinkar i ett enda inferno och störta till Bryggan på kvällskaffe med flickorna. Där tog energin på allvar slut, stapplade hemåt som ett lik. Uäh. 

Men det känns i alla fall att man har gjort något idag! Inatt hoppas jag på mera sömn och så nya tag imorgon! God natt!

måndag 23 juni 2014

Ride it like you stole it

Så är jobbet igångsparkat igen efter midsommarhelgen och tre dagars ledighet. Det blev midsommar i stan i år igen, och det var ett trevligt drag. Buskallt som det nu var så var det inte ens särskilt lockande att dra ut i skären. En och annan Caipiroska i gott sällskap på någon trevlig krog kändes minst lika bra.

Lite ditt som datt på jobbet idag, och dagen gick i ett huj. Inatt har jag förresten knappt sovit en blund, ingen aning om varför. Vred nästan ryggraden ur led med mitt evinnerliga bökande och sökande efter en bra sovställning. Och inte hjälpte det, jag blev bara frustrerad och inte det minsta trött. Nå, det var inga problem att stiga upp i alla fall, var ju vaken hursomhelst.

Efter arbetsdagen kände jag för att få lämna aivot narikkaan och svettas ut lite allmän angst, så jag trampade iväg till gymmet på ett spinningpass. Och ser man på, när musiken började dunka i öronen och man fick börja dra lite intervaller på pedalerna under instruktörens peppande rop kände jag också hur det där trycket i huvudet började lätta. Så skönt att inte behöva tänka för en stund, bara lyssna och lyda och trampa. I ett spurtparti skrek instruktören att vi skulle "trampa som om den var stulen", och det var ju en ganska målande beskrivning. Tror jag, alltså. Har såvitt jag kommer ihåg aldrig snott en cykel i verkliga livet.

Måndag kväll, säger ni. Tror jag ska vicka på tårna en stund, sedan söka mig i säng i mänsklig tid.

torsdag 19 juni 2014

Kurrekurreduttön

Sitter igen som en skeppsbruten på en öde ö i soffan med datorn i famnen och väntar på att golven ska torka omkring mig. "Igen" var förresten listigt använt i den där meningen, för det får det att låta som om detta med städning vore ett ofta återkommande inslag. Det är det inte. Men jag fick lite leidon på dammkorvarna som virvlade i hörnen och skred till verket ikväll. Dammsugning, mattdamning, muggstädning och golvtorkande. I samma veva lakansbyte och en maskin disk på högsta temperaturen. Ska det vara så ska det vara.

När de här golven har torkat och mattorna (mattan) är utrullad igen ska jag ta midsommarhelg. Kanske bada lite bastu? Så är det långhelg och ledigt. Med lite tur slipper vi till och med minusgrader, höhö. Midsommarafton är ett oskrivet blad. Blir att freestyla, det gillar jag.

tisdag 17 juni 2014

Kela på det

Hej hörni, mitt i midsommarveckan. Den snöiga, för övrigt. Själv har jag då inte sett någon snö, men en bekant i Kronoby hade haft alldeles vitt i rabatten imorse, och kollegan som bor i Uleåborg på helgerna visade med jämna mellanrum upp rapporter därifrån, med virvlande flingor och allt.

Nåja, det var kanske lite kyligt om de bara tårna i sandalerna när jag klev iväg över gräsmattan imorse. Men  är det sommar så är det. Och har man nya sandaler så har man. Punkt. 

 Det här är förövrigt ett jävla bra citat. Man ska göra JUST det man är rädd för. Ju obekvämare grej desto bättre. Alla små kliv utanför ens bekvämlighetszon är stora kliv framåt i livet som gör att man upptäcker så sjukt mycket bra grejer. Ska bli bättre på det. Förutom att hoppa bungy jump, för det ser jag ingen som helst point i. Jag behöver inte upptäcka att jag kan hoppa från en bro med en gumisnåd (citat Dartanjang) kring fötterna. Men ni fattar. Just det där citatet ska jag tatuera i svanken sen. NÅNEJ.

lördag 14 juni 2014

Mun nimi on Maja


Det här stället dammar igen

Sju inlägg i april, åtta i maj. Blir det ens så många i juni? Hinner nästan glömma bort att hela bloggen finns, så länge går det mellan inläggen. Synd, det.

Nå, för att nu blåsa liv i den här bloggen (fattar ni, bilden ovan symboliserar "blåsa liv i") så gör jag ett försök nu. Har tillbringat någon lustig timme på stan i solen men kylan. Inget riktigt beachväder, då kan man lika bra nöta gatorna och bankkortet. Hittade en kjol och ett par sandaler. Mina ordinarie pjucks håller nämligen på att säga upp kontraktet. Remmarna är på vippen att gå av, flera stenar har trillat av och sulan kommer snart att vara i två bitar. Synd, för det är mina favoritskor. 

På jobbet rullar det på. En dag var vi med kollegorna till Uleåborg. Den vanliga rumban med väckning klockan fem och roadtrip genom ett vaknande landskap. Den här gången jag som körde, kollegan satt bredvid och nickade till då och då. 

Förra helgen tillbringade jag till stor del på playan. Blundande mot solen, läsande, lyssnande på podcasts. Solen skymdes bara en kort stund av en ung man i klänning och blommig hatt som kom och frågade om fröken hade solskyddet under kontroll, eller om han kunde assistera med lite insmörjning. All detta medan ett gäng öldrickande kompisar stod tio meter bort och skrattade och fotograferade. Om det inte var fråga om en svensexa så hade typen ett märkligt sätt att närma sig kvinns på allmän plats, kan man tycka... 

onsdag 4 juni 2014

Kehittäminen

Har haft en lite annorlunda arbetsdag idag, riktigt trevlig omväxling. Nämligen kehittämispäivä med hela kuntoutuksen porukka. Ni hör hur svinska man pratar när man inte är van att använda vissa ord annat än på finska. Man har tykypäivä och man är lomautettu och man tar emot en lähete och man är på loma. Ni vet. Nå, hur som helst var vi nu hela styrkan i rehabiliteringsteamet samlade. Fysio-, ergo- och talterapeuter och allt annat folk runtomkring, avdelningsskötare och sekreterare och så vidare. Började med samling på Mediacafé med morgonkaffe och snack med kollegorna. Riktigt trevligt att cykla dit direkt på morgonen i kortärmat och bara tår och njuta av den ljumma luften.

Sedan skulle vi samlas i våra särskilda mindre team som vi är indelade i och diskutera en rad ärenden, och vår förman föreslog att vi gärna fick söka oss iväg till någon trevlig plats där vi kunde prata i lugn och ro. Jag och min grupp cyklade till Västra parken och satte oss och gjorde vår uppgift. Det var ett perfekt val att sitta där, det var lagom varmt, lugnt och vackert med blommande träd runtomkring.

När vi var klara var det lunchtid och vi cyklade till Vohvelikahvila - och här måste jag verkligen skicka ut en rekommendation till ALLA som någon gång rör sig i Kokkola. Gå dit! Där finns - självklart - alla möjliga våfflor med söta och salta fyllningar och en lång rad olika sallader, kaffe, te och en massa annat gott. Det är världens vackraste lilla trädgårdscafe i under lummiga lövträd på en skyddad innergård. Och världens godaste laxsallad, jag blev helt begeistrad! Vohvelikahvila är samtidigt en konstutställning, så det finns massor med fint att se på och köpa om man vill det. Marsch dit, allihopa!

I korsningen Gustav Adolfsgatan-Anders Chydeniusgatan finns ett trafikljus jag stört mig länge på. Den röda gubben står nämligen inte, utan han går. Någon har tydligen haft bråttom (eller varit full) när hen har monterat stolpen.

Igårkväll fick jag ett ryck och fixade en lång stund i trädgården. Klippte gräs, tvättade utemöbler, köpte blommor och grävde i rabatterna. Idag kunde jag bara njuta, satte mig vid en solig vägg i solstolen och blundade en stund. Mmm, juni.

tisdag 3 juni 2014

Ask.fm

Bekantande mig lite på skoj med det sociala mediet ask.fm häromdagen. Det som är så populärt bland fjortisar för tillfället. Kort seniorinfo för icke insatta: ask.fm är alltså stället där man registrerar sig och så får folk fråga en anonyma frågor om vad som helst. Klickade mig bland annat in på lite tonårsflickors konton , till exempel småflickor från min gamla hemby, och scrollade igenom långa listor med frågor som random folk hade ställt. Gissa om jag fick dålig fiilis. För gissa hurdana frågor den här småflickorna blev pepprade med.

Ask.fm är helt enkelt en mobbningssajt där skolkompisar kan ställa elaka frågor och sprida hemska rykten och ingen får någonsin reda på vem som ligger bakom. Och sådant här registrerar sig omogna fjortisar med bekräftelsebehov på. För nog får man ju någon slags bekräftelse av vissa, typ "ööh, du har bästa pattarna i nian". Kanske man blir glad över en sådan kommentar i den ålder, eftersom man inte riktigt har den psykiska mognaden att fatta bättre. Sedan en massa kommentarer och närgångna frågor om hur lösaktig kontoinnehavaren är och så vidare. Och elaka hintar om att "du vet väl att alla pratar skit om dig".

Kan ju inte vara hälsosamt för ens självkänsla att få sådana kommentarer - både elaka mobbningfraser och sexistiska och objektifierade "komplimanger" - i strida strömmar i den där åldern. Inte i någon ålder, för den delen, men absolut inte när hjärnan håller på växer och utvecklas och man håller på skapar sin jagbild. Amatörpsykolog M. Kronqvist har talat. Fy fan för ask.fm.

måndag 2 juni 2014

Hei, kaverit!

Håhå. Den gångna helgen innehöll saker som inte hör till vanligheterna. Nämligen en 30-årsfest med nio (?) kvinns i ett vackert hus på en vacker strand i Vexala. Glasbruket, närmare bestämt. Där anlände vi med bilar från olika håll, installerade oss två och två i dubbelrummet som vore det lägerskola all over again. Lyxlägerskola!

Välkomstskål i rosa skumpa!

God mat och vin och blommor och ljus och roliga storys kring långbordet. Festföremålet själv, min fantastiska vän S satt som bordsäldste, pekade med hela handen och envisades med att tilltala oss med "Hei, kaverit!" när hon hade ärende. Vi hade ganska bra sting i historierna redan innan huvudrätten var avklarad, tycker jag. "Fifty-sixty" hette en historia bland annat, men den ska vi inte gå in på här.

Efter man och vin och kaffe och vin och lite sådär ni vet tog vi en liten strandpromenad. Det var en väldigt fin kväll och solen tittade fram.

Det här var liksom the shit! Satt i bubbelpoolen i timtal och myste och pratade mera. Lyssnade på musik och skrattade. Tror klockan var halv ett på natten när vi började kravla oss upp, och då hade vi alltså börjat bada efter maten. Gissa hur händer och fötter såg ut vid det laget. Jag säger bara vattenlik.

Jag säger inte att det var så, men det är möjligt att vi ännu satte oss i bastun efter detta och pratade cirka en evighet. Sedan dusch och fix och påklädning, och vid det laget satt vissa ännu kvar i bastun, så då kunde man lika bra gå in och sätta sig på laven igen. Visserligen påklädd, men det är inte så noga. Bastun hade ändå slocknat för länge sen och man diskuterar så bra på en bastulave.

Vi trivdes till långt in på natten, lyssnade på musik och spelade något slags spel som verkade gå ut på att man skulle peka på främst sig själv (?). Och kröp till kojs framåt morgonnatten.

För att vakna till dukat bord följande morgon. Kaffe smakar så bra med sjöutsikt!

Lite sliten men lycklig återvände jag hem till stan framåt söndagseftermiddagen. Våta badkläder i väskan och lätt sömnbrist, men med massor av roliga minnen igen. Tack fina S för en hemskt rolig helg!

fredag 30 maj 2014

Röven blir van

Eller - om jag var den där Emma som bloggar på Att vara någons fru och börjar alla bloggrubriker med "att" - så kunde man kalla detta inlägg Att vänja en röv. Bara en tanke.

Jag har nämligen varit på spinning idag. Korjaan, jag har varit på RPM, vilket är en särskild form av spinning, typ intervallcykling. Nu är ju inte spinning min juttu, det har jag förklarat förr. Jag är ju lite sålunda lagd att jag bara kan godkänna Bodypump, alltså skivstångspass som gruppträning. Men såhär på gamla dagar har jag faktiskt börjat vidga mina vyer och bredda min repertoar. Den här veckan har jag varit på Bodypump och Bodycombat (ni vet, låtsasboxning) OCH spinning. Dessutom lite löpsvängar i sandhagaskogarna, men det hör inte hit. Alltså tre former av gruppträning istället för pumppi, pumppi och pumppi.

Jag kom nämligen fram till att den bästa träningen ju är den som blir av. Låt så vara att det blir lite i varierad form och inte alltid hundraprocentigt motsvarar min image. (Den dag jag börjar prata om Zumba vill jag dock att någon omedelbart slår mig på käften. Kan inte tolerera vad fan som helst ändå).

Det jag skulle komma till med spinningen är att min röv nu efter några pass börjar vänja sig vid de där cykelsadlarna som ungefär har den här bredden | och till material och mjukhet kan likställas vid betong. Aj saakeli så man får ont i häcken. Kan knappt sitta på en vanlig stol på resten av veckan för att sittknölarna känns så ömma. Men nu har arslet arbetat upp någon slags tolerans, vad det verkar. Bra det.

måndag 26 maj 2014

Solsvedan

SOM jag har njutit av sommarvärmen! I fredags hade jag som vanligt en lite kortare arbetsdag och travade raka spåret ut från kontoret och tog plats här hemma på gården för att njuta av solen. Lördagen likadant, jag hade knappt ro att veva igång kaffekokaren innan jag stegade ut på gräsmattan. Lyssnade på podcasts, läste Leif G.W. Persson och stärvade nästan av kärlek till värmen. Tog en sväng via närbutiken och köpte en ask jordgubbar, dessutom. Jordgubbar, filt i gräset, närmare trettio plusgrader, en god bok varvat med en podcast i öronen - vad mera kan man önska? Skulle vara en simtur då, men det hinner jag med ännu i sommar.

Som en följd av mitt njutande ute i solen i helgen har jag nu en totalt eldröd och svidande rygg. Hela baksidan, förresten. Ända ner på vaderna är det rött och ömt. Jag har lite svårt att hålla mig när det gäller sol, ser ni. Vill ju aldrig sluta lapa när det är vackert väder. Och tiden går så fort, jag tycker att jag bara ligger och läser en stund på mage på filten och så har det gått fyra timmar. Måste ställa alarm på telefonen eller något nästa gång.

Idag har det då vänt och blivit regnigt och ruggigt, kanske en fem plusgrader. Jag har haft en trevlig arbetsdag och sedan avverkat ett svettigt pumppipass på gymmet. Därefter en sväng till butiken och så har jag fixat en sats moussaka, det var en tid sedan nu igen. Och bra blev den! Ska packa ner i lunchlådor nu bara.

Måndag. Ganska okej att vara igång med veckan igen, hörni.

torsdag 22 maj 2014

Moll the Doll

En sådan härlig dag! Har njutit ute i solen efter jobbet, bara låtit strålarna värma magen, känt hur livet återvänder i kroppen efter alla långa, råkalla, gråa månader. Det är ju detta jag lever för. Att möta en ny sommar, att blunda mot solen, följa med hur det blir varmare och varmare för var dag som går. Wunderbar.

Salladen sådde jag i förrgår. Den och lite gräslök och dill. Och nu, jävlar i min lilla låda (pun intended, jag odlar alltså i en trälåda) vad det ska skördas färska grejer i sommar. Idag när jag stod i bikini med flipflops på fötterna och vattnade mitt lilla grönsaksland med min fina, grå zinkvattenkanna kände jag i stora drag att "Kan det bli bättre?". Sommaren precis i färd med att börja, jag står i min egen lilla trädgårstäppa och solen värmer ryggen och vatten skvätter på de bara tårna. Har svårt att föreställa mig. 
 
Kuffen  framför förresten en pjäs som låter träffande. Speciellt med tanke på att jag under gymnasietiden kallades för Molla eller Mollis av en begränsad grupp personer (typ en person, om vi ska vara exakta). Som ett litet tipz. Ingen aning om vad den handlar om, med det lät bara lustigt.

måndag 19 maj 2014

Sol, dynga, åska, Brygga och allt sånt där

Hej från ett nyregnat Kokkola! Här har solen gassat hela dagen, och jag hann till och med inviga bikinisäsongen en stund efter jobbet. Låg och blundade mot solen och kände en intensiv lyckokänsla, så som jag alltid gör när sol möter hud, det bästa jag vet. Sedan gick solen i moln, och så kom pappa med hästbajs, precis som avtalat.

Apropå det kom jag på en så kul ordvits i helgen att jag var riktigt bedrövad över att jag inte hade något tillfälle att briljera med den. Det var när jag fick feeling i lördags och kom på att jag ville så mina salladsfrön, och ringde till Öjan och frågade om pappa möjligtvis hade hämtat hästgödseln som han planerat. Och mamma meddelade att det blir först nästa vecka. Och jag tänkte för mig själv att "Jaha. Ei tullut pappaa eikä paskaa". Ni vet det finska ordspråket. Höhö. HÖ! Så fick jag det sagt.

På lördagen gick jag också en sväng på stan i solen. Det var gemytligt förutom att jag återigen förundrade mig över årets sommarmode. Jag känner att jag inte riktigt tillhör målgruppen, för nu ska man tydligen ha napapaita igen. Srsly. Och vi snackar alltså korta toppar som slutar kanske femton centimeter ovanför naveln. Jag vet inte med er, men jag skulle ha svårt att ta mig själv på allvar i ett sådant plagg. Stan är fullskiten med dessa minikläder. Och jag känner att jag inte vet vad jag ska ta mig till i sommar. Inga klänningar och bra kjolar hittar jag heller. Kan någon upplysa mig om det är okej att bära shorts, eller är det åldergräns på 16 år på sådant? Som högsta ålder alltså. Fan vet.

Såg en brud i SÅ SNYGGA slitna jeans, riktigt sådär bleka med hål på knäna, sandaler och tanktop på stan idag, och det är JUST SÅ jag också skulle vilja gå klädd. Men det bara går inte med jeans på den här kroppen. På andra ser det ledigt och bekvämt ut, på mig är det klaustrofobikänsla och illamående. Okej, nu släpper vi detta. Får väl dammsuga diverse billighetskedjor på alla sköna strandklänningar jag hittar. Snygga sandaler och solbrillor till det. Silverkedja kring ankeln. OKEJ, nu släpper jag det. Kanske en maxiklänning? Okejokej!

På lördagseftermiddagen chattade vi fram och tillbaka med flickorna, och plötsligt blev det allvar av en från början lite skämtsam kommentar om att "vi tar egen kaffetermos med och far till Bryggan", eftersom den öppnar först nästa helg. En stund senare bromsade jag in hos N, som hoppade i bilen med kaffetermos och mammas hembakta bullar. Jordgubbarna hade jag köpt i stan. Och så låg vi på rygg på en riktigt varm Brygga och solade lite, drack lite kaffe och pratade ditten och datten en stund. Det var mysigt! 

Nu är det måndagskväll, och just efter att vi hade vänt ner hästdyngan i jorden började det regna och åska och blixtra. Jag har sovit på soffan till det mysiga bullrandet, gillar ju åskväder storligen. Tänkte just skriva att det har slutat nu, men i samma stund blixtrade det till utanför fönstret igen. Så jag sitter och njuter en stund till. Trevlig början på veckan, peeps!

söndag 11 maj 2014

Lilla biet Maja

Den här bilden fungerar som bakgrundsbild på min telefon. Demonstrerade den för mor i bilen idag och frågade om hon kände igen figuren, varpå hon utbrast: "Åh, lilla majet Bia!".

I Åbo hade vår professor S ibland ett lustigt smeknamn på mig. Hennes dotter som precis lärt sig läsa meddelade en gång att det stod att det skulle sändas "Biét Majá" [bieet majaa] på tv. Därför fick jag också heta så ibland. Kul.

Mors Dag 2014

Mors Dag firas som bäst vid Nyströms. Jag tycker mig dock se fler och fler drag hos mina föräldrar som jag känner igen från fammo och faffa när de levde. Som till exempel det där med att vara ute i så hiskligt god tid när man ska någonstans. Halv två skulle vi iväg på morsdagslunch, och en timme tidigare tog jag en snabbis via Abc (krissituation, slut på HÅRSPRAY), och när jag stod i kassakön 45 minuter innan avtalad tid började telefonen ringa. VI ÄR HÄR NU. 

Nåja, ingen panik. Mor fick sin blomsterkvast (handtecknet sedan tidigare känt på bloggen) och vi drog och åt. 

Sedan har vi suttit i soffan och tittat på Stormskärs Maja och sådär annars tagit det lugnt och druckit kaffe. Peace out!

tisdag 6 maj 2014

Kaffe och slagsmål

Har tillbringat förmiddagen på sjukhuset på en föreläsning. Var lite orolig att det skulle vara intensivsnack och inga pauser, så jag klev upp i tid här hemma för att hinna koka och hinka i mig två muggar kaffe och således vara på den säkra sidan vad gäller koffeinhalten i blodet. Föreläsningen inleddes dock med kaffe, och efter bara 45 minuters snack var det redan en bensträckarpaus, och föreläsaren uppmanade alla att ta mera kaffe, för man hade visst råkat beställa alldeles för mycket och hade nu fyllda termosar i överflöd. Och då lyder man ju. Klockan nio hade jag därmed dragit i mig fyra muggar svart java. Bra där.

Ikväll cyklade jag iväg på ett pass Bodycombat. Nej, jag använder fortfarande inga lindor kring händerna, icke heller boxarskor. Och jag kan inte riktigt känna allvaret i att instruktören med glödande blick skrikande uppmanar oss att "med ena handen hålla fast motståndarens huvud och med den andra nita honom", eller "föreställa mig hur jag placerar en spark i revbenen på motståndaren". Överlag så har jag svårt att fantisera ihop saker på det viset, jag vill ju bara hoppa och springa och skuggboxas och sparka, ingenting annat. Och dessutom är jag totalt emot att slåss sådär i verkliga livet. Jag imponeras mycket mera av den som kan vara "the bigger man" och inte låta sig provoceras när sådana situationer kommer emot. Kom och möt mig i grillkön någon gång efter krogen, jag är världens snällaste, jag lovar.

Måste förresten snarast få tag på hästbajs.

fredag 2 maj 2014

Däck och kiss och så vidare

Ojämn vecka, detta. Det är jobb och ledigt och jobb och ledigt igen. Just nu är det det sistnämnda som gäller, ledigt alltså. Har jobbat idag, men hann knappt komma igång innan det blev dags att sluta igen. Märkligt med dessa enstaka arbetsdagar mellan ledigheter, man vet knappt hur man ska förhålla sig till dem. Det är liksom måndags- och fredagsfiilis samtidigt.

Någonting vettigt har jag i alla fall fått gjort sedan sist, och det var att byta däck. Som tur är har jag en halare som pryds av mitt namn i tydliga bokstäver. Så att alla kan se vem det är som står på huk och vevar domkraft, alltså. Nu lyckades jag dessutom fästa tre av fyra navkapslar själv, det är annars den där lilla detaljen på slutet som jag inte lyckas med, utan får be om hjälp av storebror eller far. Förnedrande, men nog fan är de tillverkade på ett idiotiskt sätt när man måste trycka fast dem med våld. Man tycker att det borde finnas användarvänligare system. Nimimerkki "Bröt sönder den där yttersta kransen på navkapseln på två stycken".

Vappen gled förbi nästan obemärkt. Kanske den inte riktigt är min högtid? Under åbotiden hatade jag ju Vappen mest av allt, och ännu mera efter att en gång försökt mig på det där spektaklet på Vårdberget som jag upplevde som ett sällsynt meningslöst. I Kokkola firar man inte Valborg så värst. I butiken gjorde man dock reklam för cidern Kiss - with real juice. Ganska äckligt.

Och på tal om det. I morse vaknade jag och kände att jag hade tappat vänster örhänge under natten. Örhänget hade nämligen lossnat och åkt in i håret, visade det sig. Ur vilket det lossnade och med ett PLOPP dök i toalettstolen. Som visserligen var tom just då, men ändå. Funderade en stund på om man ska spola ner ett silverörhänge, eller om man känner sig tillräckligt snål samt äcklig för att dyka efter det. Jag gjorde det senare.

Fredag då, folket! Trevlig helg!

fredag 25 april 2014

Det jag avskyr mest

Loma eller inte, jag tänkte använda tiden till att göra nyttigheter också. Alltså efter att jag hade tagit en lååång sovmorgon, ätit långsam frulle i soffan under filten och sedan tagit en kopp kaffe med mig ut i trädgården och suttit på en filt och lyssnat på podcaster samtidigt som jag drack upp sagda dryck.

Den uppmärksamme läsaren känner igen filten. Den figurerar ofta på bloggen under sommarmånaderna.  Ett klart vårtecken när den börjar bredas ut i trädgården och på stranden och lite varstans. Oj så skönt det var med sol. Satt och blundade mot strålarna så länge tålamodet räckte, och det är en stund när det gäller att lapa sol. Hettade och blossade trevligt i ansiktet när jag kom in. Skönt!

Sedan bröt helvetet lös. Alltså nej, inte så. Men det lilla helvetet som består i att gå igenom tråkiga papper och betala räkningar och allmänt reda upp alla lösa trådar som har en tendens att hänga i det här hushållet. Satt vid köksbordet mellan olika dyngtråkiga pappershögar med de osynliga rubrikerna "måste betalas", "måste kollas", "måste skickas in", "måste ringas och redas ut". Äääh, vad tråkigt. Efter att ha suttit och ångestsvettats en stund fick jag åtminstone utrett den största delen. Kvar blev ett par lappar som jag ska ringa om nästa vecka. (HaHAAAHAAA, alltså någon gång i höst, om vi ska vara realistiska. Tidigast).

Nåja, någonting fick jag gjort i alla fall. Och nu är det fredag kväll. Trevlig helg, allihopa!

torsdag 24 april 2014

Två veckor

Två veckors paus från bloggandet, och jag fattar att ni håller på att gå upp i limningen av nyfikenhet över vad som kan ha hänt. Tja, inte mycket. Har bara inte haft lust att skriva. Sorry ifall någon trodde att jag skulle komma med rafflande nyheter. Typ att jag har tagit mitt pick och pack och hoppat på ett flyg och hädanefter kommer att driva bloggen Majas Hus Australia Edition. Eller något.

Påsken kom och for. Jag hann precis vara på stan en sväng när min vän E med barn var och påskhäxade hos mig. På farstubron väntade ett påskbrev och ett påskris med fjädrar när jag kom hem. Synd att jag inte var hemma när de kom, för jag hade bunkrat upp med lite påskägg just för de där häxorna. Nästa gång!

Det bjöds på påsklunch i skären. Första gången i vår jag var där, och det blåste en ruggigt hård vind där ute bland klippor och skär. Vita handskar på vågkammarna, som man säger. Årets första rökta abborrar inmundigades, och nog är det vet ni gott med nyrökt fisk!

Sedan fick jag det ärofyllda uppdraget att koka kaffe. Och som ni fattar är det inte bara att veva igång Moccamastern där ute i skären. Kaffekokande på villan innefattar nämligen sådant som tändstickor, ihopknycklade tidningar, draglucka och spjäll. Lite sotiga fingrar och sådär. Men det lyckades bra och snart knastrade vedspisen igång och kaffet blev klart. 

Det blev lite krogliv och sådär när jag återvände till stan, och efter att påskhelgen var avklarad skarvade jag i med min vinterledighet, och den håller jag på med än. Ska vara ledig veckan ut, ladda batterierna och allmänt ta det lugnt. 

Ledig, ja. Ifjol drog jag ju till Skåne den sista veckan i april, i år tänkte jag bara relaxa och ta det lugnt. Små programpunkter då och då. I tisdags bjöd jag helt kallt in mig själv till min goda vän S som är hemma med barn för tillfället. Det blev några timmar i gott sällskap, vi läste till exempel traktorböcker och byggde/rev klosstorn och drack kaffe. Tack för att jag fick komma!

Igår gick jag först en sväng på stan och shoppade lite kläder (någon slags röd klänning - NÄR ska jag använda den egentligen, fattar inte vad jag håller på med), sedan en tur till föräldrahemmet och sedan mot kvällen en långfika hemma hos bästa L. Analyserade viktiga saker och drack kaffe och allmänt tog det lugnt.

Få se vad man hittar på idag. Tänkte gå ut och blunda mot solen en stund först i alla fall. Odla fräknar och så. Hej!

onsdag 9 april 2014

Vad är jujun?

Den här JÄVLA låten spelas på radio hela JÄVLA tiden för tillfället. Förutom att den har ett irriterande beat med en irriterande, knarrig röst så fattar jag inte ett JÄVLA skit av texten. Har spetsat och spetsat öronen, och nejförbannat jag förstår vad den handlar om. Det var någonting om att tvätta ryggen i bastun, ungefär så mycket snappade jag upp när jag riktigt ansträngde mig.

Var tvungen att googla fram den. Och nu hatar jag den ännu mera. För det är en så simpel och dum och fånig text att jag blir galen. Varför gör man sådan här skit? För att använda ett uttryck jag och bästa L brukar svänga oss med: "Det här är ingen riktig musik. Det är bara någon jävla banjo".

tisdag 8 april 2014

Elvistely i karaokebaren

I lördags var vi ute på middag med flickorna. Det var sjukt mysigt, vi kom fram till att vi borde göra detta oftare. Det var rödvin och biff och dessert och till sist drog hela gänget till med kaffe och konjak på maten. Konstaterade att det är kul detta med att vara vuxen. Frågan är om inte just den stunden, när vi efter maten och vinet fick sitta och snurra konjaken i kupan och prata om Viktiga Saker med flickorna. Just när man liksom har kommit in i den innerliga stämningen som uppstår i sådana situationer.

Skål, flickor! Snart igen!

Sedan traskade vi i klapprande klackar till Kilta, och fick ett bra bord. Som jag tidigare nämnt är det servering till borden på Kilta, och det gör saken så sjukt mycket mysigare. Och de får garanterat mera sålt på det stället. När serveringspersonalen i vita skjortor med jämna mellanrum kommer och frågar om det får lov att vara något mera, ja... då får det ofta vara det.

Och så vidare till Amarillos karaokebar och en stunds häng. "En stund" kan i vissa fall betyda till och med valomerkki halv fyra, ifall någon undrar. I vissa fall, sa jag. Men en trevlig kväll hade vi!

Måndagen var något utmanande. Efter helgens strapatser var det lite segt att vakna klockan 05 och stappla ut på gatan med ögonen i kors och vänta på kollegan som hade lovat plocka upp mig. Vi skulle iväg på en jobbgrej till Uleåborg i denna sjukt tidiga timma. Anledningen att vi tog bil var att VR tydligen har dragit in klockan sex-tåget till Uleåborg. Det tåg vi hade kvar var det som avgick 04.15. Med jämna mellanrum ser jag att folk likear VR på Facebook, och jag ställer mig alltjämt förbluffad inför detta faktum. Det finns väl för fan ingen som gillar VR?! Säg en enda sak som skulle vara värt att likea. Fy fan. Som tur hade vi en välrullande Toyota till vårt förfogande.

Det var en lång dag i Uleåborg, och klockan 18.30 stapplade jag med bortdomnad röv ut på min hemgata igen. Då hade vi hunnit diskutera bland annat briljansen i uttrycket "elvistellä", som jag tycker är ett av de bästa finska orden som finns. Det och mycket annat. Det blev rätt många timmar i bil den dagen.

Och nu är det visst tisdag, hörni.

fredag 4 april 2014

The week on the stick

Sätt veckan på stickan och för den till granngårdsflickan. HÖHÖ. Och det är just det jag har. Veckan på stickan, alltså. Och trots att det just nu skulle locka mest av allt att gräva ner mig på soffan under en fluffig filt och ta en lång tupplur - kanske till morgonen - så valde jag det smartare alternativet. Starkt kaffe i min största mugg. Sedan fredagsgym.

Synd bara att det här kaffet verkligen smakar skit. Har varit öppnat i rumstemperatur för länge och tagit smak av allt i sin omgivning. Mest damm, känns det som. Fy fan. Idag dricker jag verkligen inte kaffet för smaken. Bara för att hållas vaken.

onsdag 2 april 2014

Älskar mina ben!

Alltså mycket kan man ju hålla på och gnälla på vad gäller den egna kroppen, men fan vad jag gillar mina ben idag. Och detta har en bra mycket djupare innebörd än formen på låren eller något liknande, bara för att förtydliga. Var nämligen ute och sprang ikväll. En vacker länk längs sundstranden, en sväng ut till Sundmun och till och med en runda på sandstranden.

En jävligt tung länk var det. Seg i benen, blodsmak i munnen, motvind och allmänt trögt. På väg hem kändes det som om jag stod på stället, så tungt gick det. Hade rent ut sagt ganska leidon med springande, för det var en sådan där länk när det bara inte är roligt. Så, när jag hade kanske ett par kilometer hem och segade mig fram längs en cykelled möttes jag plötsligt av en brud i cirka min ålder. I rullstol. Med sådana där späda lår med knäna tätt ihop, ett par ben som alldeles tydligt inte används till att gå med.

Så dumt man tänker ibland. Och så otacksam man är över allt bra man har. Så idag tackar jag flickan i rullstolen, hon som plötsligt fick mig att så väldigt intensivt börja uppskatta att jag har två perfekta ben som jag kan springa, stå och gå med. Alldeles perfekta ben, när jag tänker efter.

Punkkipiikki

På programmet idag: fästingvaccinering. Drog till hela klanen och möttes utanför apoteket efter jobbet idag. Ja, utom lillebror då, han bor ju i Åbo. 

Fick ett stick i armen och ett plåster. Inget klistermärke dock, fast jag inte grät det minsta. Får väl ta ett åt mig själv på jobbet imorgon, fyllde just på med Mimmi Mus häromdagen. 

Sedan tog vi en kaffe på café. Inte illa stt bli bjuden på både vaccin och kaffe på samma eftermiddag. Båda satt bra. Tack för det! 

lördag 29 mars 2014

Hashtag Pampas

Bläddrar på hashtaggen #pampas2014 på Instagram och inser att det är TIO ÅR sedan min första Pampas Nationaldag. Herregud så tiden går. Roligt hade vi när det begav sig i alla fall. Kunde på rak arm räkna upp tio sinnessjukt roliga citat och händelser från just denna happening, men jag tror jag låter bli. Är det tolv år man bör vänta innan saker och ting kan räknas vara preskriberade?

Nuförtiden används pampaströjan (denna var före min tid, jag var med första gången 2014) främst när man tömmer bajsbehållaren på dasset i skären. Och halaren, den har jag när jag byter däck. Tiderna förändras. 

fredag 28 mars 2014

Ismo. En otydlig fan.

Den här texten finns i ett skithusbås på baren Kilta i Kokkola. 

Ismo kommunicerar tydligen otydligt, beklagar sig en kvinna. Det är ju beklagligt i sig, men samtidigt är ju inte hennes kommunikation så fungerande heller. Tycker att de kunde hitta ett bättre sätt att prata på, Ismo och damen. 

Nu är det fredag. Jag måste säga att det känns rätt bra när man hinner jobba, shoppa kläder, träna, och kliva ut från gymmet - och solen fortfarande skiner. Som jag och bästa L konstaterade under dagens sms-konversation: se on pärjantai ja kohta kese!