Lättroad

Så länge jag var borta på en skolning igår hade en av it-pojkarna varit och installerat en ny, jättestor skärm och ett sprillans nytt tangentbord på mitt kontor. Det är lustigt hur lättroad jag är ibland, för jag fick liksom en extra kick i form av arbetsmotivation bara på grund av en sådan sak. Fick undan en del pappersarbete bara för den sakens skull, att det kändes roligt och spännande med ny apparatur.Särskilt tangentbordet var jag lycklig över, för det var på något sätt lättbearbetat. Skön fiilis i tangenterna, smidigt att skriva på. Om någon vecka kanske jag ska investera i färggranna gem eller varför inte ett nytt, fräscht limstift. Om jag är så enkel att tillfredsställa, menar jag.

Fast egentligen är det väl de små detaljerna som gör det. Till exempel är det roligare att städa om man har möblerat om på ett trevligt sätt, och så smakar kaffet gott ur en ny, fin mugg. För att inte tala om träningsmotivation, att köpa nya skor eller träningsbrallor. Eller vad fan, inte ens det. Just nu är jag till och med peppad för att jag har köpt ett nytt hänglås till skåpet på gymmet.

Nu blir jag nästan rörd över hur lite jag är nöjd med. Lite som när jag som liten fick sådana där färgglada små godisägg av påskharen och enligt mors utsago lyckligt lekte med dessa i en evighet. Utan att alltså fatta att det var godis och att man hade kunnat äta dem.

Imorgon ska jag till Kalajoki och spela frisbeegolf, bara en sådan sak! Vi har alltså tyky-päivä med jobbet, därav det lite mera ovanliga fredagsprogrammet. Enligt programbladet börjar vi med kaffe och "kimppakivaa". Jag undrar.

I övrigt var det en viktig grej jag skulle blogga om, men nu har jag glömt bort vad det var. Tanken slog mig idag vid lunchtid och jag var på vippen att skriva en minnesanteckning i telefonen, men för att citera Lisa i Bullerbyn: "Äsch, det är ju bara sju saker, det kommer jag ihåg". Och sedan köpte de ju ingen falukorv. Eller Farlig Korv, som jag trodde att det hette som liten.

Nu måste jag avsluta detta innan det barkar iväg alldeles.