fredag 31 augusti 2012

AaaAAaarGGhH!

Jag blir så arg på teknik som krånglar. Så inåthelvete djävulsrabiat. Här försöker man vara en självständig och duktig kvinna som Kan Själv och så bara jävlas alla saker med mig hela tiden.

Kan allting vänligen sluta MOTARBETA MIG HELA TIDEN. Tack på förhand.

Mvh
frustrerad_intill_galenskapens_rand_84

Kaputt

Handlingskraftigheten fortsätter! Har haft en så himla duktig dag på jobbet idag, fick gjort en massa sådant där som lätt samlas på hög. Och så flyttade jag lite också. För på måndag är jag inte längre vikarie, utan då har jag en egen tjänst! Och då befinner jag mig i ett nytt rum. Mitt eget! Kändes riktigt inspirerande att plocka ihop i det gamla kontoret och flytta sakerna till det nya. Nystart på något vis. På måndag!

Efter att ha knegat klart drog jag hem, bytte om, vidare till gymmet, och sedan susade jag per cykel hem. Tog en sådan maratondusch att jag höll på att lösas upp och förångas och bli till en fuktfläck i taket innan jag var klar. Snubblade ut ur badrummet, helt yr i huvudet. Och här ligger jag nu på soffan, så mör att jag knappt orkar lyfta ett finger. Det är nästan tungt att blinka och andas, på den nivån. Gurgel. 

torsdag 30 augusti 2012

Är du som jag?

Så att vissa saker bara lämnar, lämnar och lämnar. Just sådana där "Just ja, jag måste ringa om den där grejen", och då är det någon busenkelt, typ att... ja, vad ska jag ens dra till med? Typ ringa till en instans och meddela att man har bytt arbetsplats, eller beställa hem ett papper eller gå in på banken och hämta ut en lapp.

Det bara fucking blir inte av. Jag blir galen på mig själv. Galen! Redan att betala en jävla telefonräkning kräver massor av kragtag, och förvänta er inte att det någonsin sker i förtid i alla fall. Helst ska jag samla räkningar på hög och gå och våndas över att en indrivningsman ska komma och... jag vet inte, ta min mikrovågsugn. Vad de nu gör när man har skjutit upp sina samhälleliga plikter tillräckligt länge.

Såhär gör jag nämligen. Jag placerar alla papper och räkningar och måste-ta-tag-i-saker i en pärm på bänken i köket, mitt i blickfånget. Så att jag grinar till varje gång jag går förbi och mår lite illa. "Jag måste verkligen kolla igenom de där pappren nu, innan det är för sent". Tänker jag varje jävla dag. Och får lite mer ont i magen för varje gång. Men så tar jag ändå inte itu med dem. För efter jobbet orkar jag inte sitta och vända papper och ringa samtal. Senare på kvällen orkar jag absolut inte. Och på helgerna har jag inte riktigt... lust heller.

Så kommer en dag som idag. När jag får ett samtal på jobbet om en helt annan sak, men ändå ett samtal som innebär att jag får i uppgift att fixa en praktisk grej, kanske fylla i en blankett och skicka på internpost. Så får jag liksom en knuff framåt vad gäller det här fixandet, och kommer mig för att fylla i en blankett när jag kommer hem också. Så ringer jag ett samtal av bara farten. Så plockar jag fram pärmen, sorterar ur pappren, betalar räkningar, ordnar upp. Jag behöver bara en början, sedan rullar det på.

Jag sitter med ivriga blossande kinder och kommer mig äntligen för att ordna upp i kaoset. Blir nästan lite hög på det hela. Så systematiskt och handlingskraftigt! Man blir så nöjd och tillfredsställd och känner sig Ordningssam och Duktig. Städar ur pärmen, stansar ihop papper, lägger dem på sina rätta platser, betalar bort alla räkningar med detsamma. Nu står pärmen där på köksbänken. Tom, i väntan på att det igen ska börja droppa ner papper att fixa i den. Så börjar jag om från början. Går förbi den med stigande panik, allteftersom pappren fylls på.

Men just nu är det ordning i riket. Ah.

Undrar förresten vad det skulle kosta att anställa en sekreterare. Eller assistent. Som skulle få sköta ALLT. Skulle nog kunna tänka mig att betala rätt bra. Bara för att slippa denna olidliga vånda.

onsdag 29 augusti 2012

Snabbt

"Nej, det är först på torsdag" sa jag i telefon idag under ett jobbsamtal. "Torsdag är imorgon" svarade personen i andra ändan av tråden. Visst ja. Det är ju helt sjukt vad veckorna går fort! Jag tyckte precis det var måndag morgon imorse, och så är det i själva verket torsdag imorgon. Majgaad.

Börjar vara riktig höstfiilis ute nu. Dra mig baklänges, men jag gillar det faktiskt. Lite rugg och fräscha höstdofter. Ingenting går ju såklart upp emot sommar och indianhetta och stranden och saltvatten och mera hetta, men när det nu inte blev någon sommar i år så kan man liksom ge upp nu och sluta vänta. Bara vara i hösten istället. Men barfota i sandalerna är jag fortfarande. Kommer nog att vara en tid ännu. Så man får vicka på tårna lite, menar jag.

Fick en ny jobbtelefon idag också. Ingen mer vikarielur för mig, en alldeles egen har jag.




tisdag 28 augusti 2012

Ivägen

Höll på att dö irritationsdöden på gymmet idag. En brud som helt tydligt var en förstagångstränare. Inget fel i det, men när hon ställde sig så nära bakom mig att hon verkligen var ivägen hela passet. Vid ett tillfälle ställde hon sig på min matta med fötterna. Vem ställer sig på någon annans matta och står ivägen så att man måste vänta tills hon flyttar på sig?!

Perkele. Ge mig mitt utrymme.

måndag 27 augusti 2012

Det ska vara skottpeng på sådant

Förra veckan en kväll var jag ute och sprang en sen länk. På hemvägen tog jag en lov via min gamla lågstadieskola, och det var så fridfullt och tyst där i grannskapet. Tills jag plötsligt hörde en kvinna gallskrika på en sidogata "EIIIII! MENE POIS! UÄÄÄH! MENE POIS!!!" så att det fullkomligen ekade. "Herregud, nu blir någon överfallen" tänkte jag. "Herregud, vad gör jag nu?".

Då såg jag att det inte var något överfall, i alla fall inte ett sådant som jag redan hann måla upp i min fantasi. Det var däremot en hundattack av två Rottweilers, som sedan lämnade kvinnan, tog till flykten, sprang snett över gatan och försvann. Tydligen vet man inte vems hundarna är, och jag såg att det stod om saken på tidningen efteråt. 


Är mycket glad över att kvinnan verkar ha gjort det till polissak, för det ska det också vara. Hade jag befunnit mig 50 meter längre fram hade det varit jag. Nog är det nu fan om man måste börja ha hagelbössan med sig när man är ute och springer.

söndag 26 augusti 2012

Det här duger inte

Har mest skrotat på här hemma idag, som sig bör på söndagar. Ni vet, sovmorgon, kaffe i soffan med laptopen i famnen, småpåtas med en massa. Framåt eftermiddagen drog jag till gymmet en sväng för ett pass sedvanligt Bodypump, precis som jag brukar. Ett riktigt bra pass var det idag, jag gillade det fast det var en mixat sådant, alltså ihopblandade gamla program istället för det nuvarande. Kände mig pigg och stark och orkade bra. Paradoxalt på något vis, för de dagar man känner sig extra taggad är också de dagar då man blir mest dödsmosad, eftersom man då kan ta ut sig maximalt. Alltså jättepigg och helt slut samtidigt.

När jag kom hem var jag därmed så slut att jag bara haltade in och dråsade omkull på sängen, ofräscht nog. Men sängen råkade stå under när jag slängde mig omkull i utmattning. Måste bara vila en stund för att orka duscha och på något sätt fortsätta med mitt liv.

Då kom Det Stora Vemodet över mig. Händer ofta just i sådana situationer. När man är utmattad med darrande kropp och lågt blodsocker. Låg och ynkade ovanpå sängtäcket och tyckte så o-er-hört synd om mig själv. För att jag var så slut, och för att jag bara inte oooorkade. Nu skulle jag behöva kraft till att klä av mig, duscha, klä på mig igen, laga mat, äta, föna håret, slänga kläder i tvättmaskinen för att ha något att ha på mig på jobbet imorgon. Och så är jag så slut att jag inte ens orkar lyfta huvudet från underlaget jag ligger på. Stackars, stackars mig.

Nåja, bara att ta sig i kragen. Slängde återstoden av laxen i en ugnsform i ugnen, hoppade i duschen, och strax efter att jag klätt på mig igen slängde jag i en tvätt i maskinen. Så var maten klar, bara att hiva upp på fatet och sluta sjåpa sig. Det framstår bara som så väldigt tungt alltsammans, när man ligger där och Tycker Synd Om Stackars Maja Som Är Så Trött.

Nu ska jag avsluta kvällen med en kaffedejt. Istället för att sitta här och pipa.

Avslut

Det blev rekord i fridfull Veneziad i år. Igen, kanske. Eftersom jag inte har någon villa så har jag inte riktigt heller någon villasäsong att avsluta. Och jo, Kokkolan Venetsialaiset är en stor happening, men det där med att stå på torget och vråla till Jukka Poika är inte riktigt min grej. Och som bekant så hatar jag ju lite alla de här helgerna då man måste göra någonting. Nyår, Wappen, midsommar, Veneziaden. Det blir nästan en fix idé att just då inte göra någonting, bara för att bevisa att ni bestämmer inte över mig, era jävlar. 

Drog i alla fall en sväng till skären framåt kvällen för att ta ett aftondopp i en spegellugn vik, äta lite grillad älg och tända facklor längs klipporna. Det var alldeles lagom med program för mig. Traskade hem i en så beckmörk skog att man inte ens såg handen framför sig sedan. Lånade med mig en liten, liten lampa för att jag ens skulle kunna orientera mig i rätt riktning. Och hem hittade jag ju.

Över broarna mellan Öja och stan var det som vanligt bilköer och kryptrafik som gällde. Alla puttrade sakta fram och tittade på de tusentals facklorna som pryder stränder och bryggor den här kvällen, också cykelvägen var belamrad med fotgängare.

Sedan fick man ligga och lyssna på bomber och raketer tills man somnade. 


lördag 25 augusti 2012

Två

På gymmet brukar folk ofta sträva till att ta ungefär samma platser i salen. Det är den långa, blonda till höger, och hon med kortare page och glasögon i mitten. Framför henne brukar hon den där med mörkt och lockigt hår stå.

Jag väljer en plats ganska långt till höger jag också. Till vänster om mig är nästan alltid samma brud. Brunhårig, med olikfärgade träningsbrallor och hästsvans. Hon är nästan, nästan alltid där, oberoende av vilka dagar jag går.

Igår var det likadant. Hon ställde sig till vänster om mig - och så plötsligt ställde sig en precis likadan brud till vänster om henne! I färgade träningsbrallor och hästsvans. Det fanns två! Det var alltså ett tvillingpar som jag har tränat bredvid hela tiden. En i gången. Och aldrig fattat det.

Det är häftigt med tvillingar. Måste vara någonting alldeles speciellt med att ha ett tvillingsyskon. Särskilt ett enäggssådant, så att man är precis likadana. Man finns ju liksom i två exemplar, och såklart ändå inte alls. Det är klart att man är sin egen person, men ändå.

En av mina studiekompisar har en tvillingsyrra, enäggs- om jag minns rätt. I alla fall oerhört lika varandra. Till utseende, kroppsspråk, röst - allt. En gång sa hon att de inte brukar köpa julklappar åt varandra, för att det kändes meningslöst - att det ju nästan skulle vara som att köpa åt sig själv. Det var en rolig kommentar. Kanske det är så? Samtidigt har ju tvillingar ingenting att jämföra med, för de har ju alltid varit två.

När jag såg på det där tvillingparet igår började jag fundera på hur det skulle vara att ha en tvillingsyrra. Nu har jag ju ingen syster alls, någonting som jag ibland har saknat. Speciellt som liten, när min bästis hade en syster som var tio år äldre - kan ni begripa IDOLEN hon var. Men också som vuxen skulle det vara roligt att ha en syster.

Samtidigt. Vilken herrans tur att jag inte har en syster, för jumalauta vad jag skulle vara tvungen att hävda mig. Jag skulle ha sådana oerhörda mindrevärdeskomplex att jag skulle gå under. Fatta, allt hon skulle företa sig skulle ju jag vara tvungen att göra BÄTTRE. Så som jag gör med alla i min närhet - tävlar. I allt.

Å andra sidan, kanske jag skulle vara en helt annan person om jag hade vuxit upp med en syster, istället för att som nu vara systern mellan två bröder. Kanske jag hade varit en enklare, logiskare, mera trygg varelse. Eller också osäkrare, mera hotad och mesigare.

Det är sån skit man aldrig får veta.

Istället

Hade egentligen planerat in lite shopping idag, lördagen till ära. Ni vet, köpa lite höstgrejer som behövs. Bland annat behöver jag nya ballerinor, för mina ordinarie gick sönder, och ännu är det tillräckligt varmt för sådana en tid. Ny parfym, för den gamla tog slut. Har kollat ut vilken jag vill ha redan. Kläder. Men så nappar det inte alls att gå i butiker och samsas med folk idag. Skulle inte orka med provrum och bläddrande bland galgar och att kränga på och av plagg så håret sprakar.

Hoppade i dojorna och gick ut och gå istället. Lördagspromenad är den bästa promenaden. Det var så varmt att jag fick ta av mig tröjan och traska i ärmlös topp med solbrillorna på näsan. Skönt. Och det doftade sådär... skolstart, ni vet. Sådant före som när man började skolan som liten. Höstsol och mossa och svampar och äpplen. Pinnade på längs en cykelled och blev omsprungen av en massa löpare. Visst ja, det är ju Venezia-maraton idag.

Nu har jag skippat shoppingplanerna och istället slappat på soffan en stund. Det hinns nog med sedan, någon dag när det lockar mera. Och den dagen är inte idag.

fredag 24 augusti 2012

Ganska okej

Fredag. Har jobbat, gymmat, klev precis ur duschen, och i ugnen väntar just nu en bit lax på att bli klar. Sug på den kombon.

Kan en kaar ha e na beter?

Eller ja, förmodligen kan man väl det, det beror HELT på vad man jämför med. Men personligen är jag rätt nöjd.

torsdag 23 augusti 2012

Ungefär

Kära dagbok. Idag har jag mest jobbat, tupplurat, dammsugit, haft kaffebesök och som en värdig avslutning sprungit en ganska bra länk. Dessutom med Martina Haags sommarprat i lilla örat, alltid trevligt med lite sällskap.

Nu är nästan den trevligaste tiden att springa, mysiga augustikvällar då luften är syrerik och lagom varm. Efter rundan kan man med fördel bli kvar ute på gården, sitta på huk och pusta ut och tänka på viktiga saker medan man stirrar rakt ut i mörkret för sig själv.


Imorgon är det fredag, och jag har en massa saker jag ska ha gjort på jobbet. Måste med andra ord sova en sväng nu om jag ska orka vara alert som en överpeppad spigg.

Det var väl mest det.




tisdag 21 augusti 2012

FFD

Frågan för dagen: När kommer hon att publicera några foton i den här bloggen? Ingen som vet. Mitt bloggande går ser ni för tillfället ut på att jag halvliggande i någon soffa eller fåtölj petar ner ett inlägg. På laptopen såklart. Det där med att mobilblogga är ungefär sjuhundra ljusår före min tekniska utveckling. Jag har ju ungefär just lärt mig den där roliga saken med foton, vad heter det... Instagram. Att följa alltså, inte att ladda upp.

Det där med att överföra foton till den här bloggen känns som oerhörd överkurs. För att inte tala om att fota, herregud. Undrar var jag har lagt min kamera. Tror jag såg den sist efter sverigeresan.

Ps, kom på en sak. Jag har oerhört svårt att skriva sms på finska utan att det låter helt sanlöst idiotiskt. Jag menar - ska jag skriva på talspråk som jag talar (obs, utan att alltså kunna det), eller skriftspråk? Eller någon blandning? Mina sms ser ut som om en treåring skulle ha klåpat ihop dem med vänster hand. Röd av skam skickar jag på sändknappen och ser för min inre syn hur mottagaren skrattar sig fördärvad i andra änden. Sådant är livet för en sådan som jag.

Nu blir det något annat. Hej.

måndag 20 augusti 2012

Dessutom

Och nu tappade jag en tallrik på högkant på min högra stortå också.

söndag 19 augusti 2012

Saker som stör så satan, del 727

Att man inte kan lägga upp en vanlig jävla profilbild på Facebook. Folk som lägger upp någon jävla blomma eller solnedgång eller en bild där man medvetet döljer ansiktet - så fånigt så det är inte sant. Profilbilden är ju just till för det - att man ska visa vem man är.

Jag tycker såhär. Antingen är man med eller så är man det inte. Facebook är Nyfikenhetens Högborg eller Stället Där Skvallret Bor, eller vad man nu väljer att kalla det, den saken är ju liksom redan klar. Räkna med att folk kommer att snoka, bläddra i foton, fundera ut varför man är kompis med den eller den, eller analysera varför man har kommenterat si eller så eller like:at den eller den statusen.

Om man väljer att skapa sig ett fb-konto så väljer man också att vara med i detta snokande. Att då på något vis vara "anonym" med att ha en profilbild föreställande en söt ko eller en närbild på ens fötter eller ena öga, det är dålig stil. Ska man bara vara med för att ha rätt att snoka - men andra ska inte ha samma rätt gällande dig?

Kom igen för fan. Är du med eller inte? Är du med i detta monstruösa skvallertillhåll för nyfikna gamar så kan du ladda upp en helt vanlig bild på ditt ansikte. Om du inte vill det - då är Facebook tydligen ingenting för dig.

lördag 18 augusti 2012

I solen

På frågan "blir man solbränd mera i augusti?" kan jag nu ge ett svar. Svaret är "tja, nog blir man väl det". Jag har njuuutit i solen idag och tycker bestämt att magen har fått lite färg. Förutom att sola har jag simmat, borrat ner tårna i sand och allmänt haft det bra. Gudars så skönt med sommar. För nog räknas det väl som sommar när man kan tillbringa dagen i bikini?

Igårkväll var jag ute på en sådan läcker löpsväng. Det var varmt och mörkt, för jag startade ganska sent. Och det doftade så gott! En tung doft av äpplen vilade över vissa bostadsområden, på andra ställen var det olika blommor och buskar som doftade. Jag sprang och njöt och sprang. I örat Filip och Fredriks 100:e podcast, som liksom alltid var briljant. Inte bara det, i den fick jag till min stora glädje höra att de kommer att starta en ny tv-programserie på måndag. Eller en säsong till, rättare sagt. Av Breaking News. Nu ska vi bara hoppas att den går att titta på via webb-tv, annars blir jag så ledsen så jag gråter en skvätt.


onsdag 15 augusti 2012

Zumba, schmumba

Klev in på gymmet, drog mitt kort och hälsade samtidigt på killen i kassan. "Jaha, zumba?" sa han, och jag tog ett steg bakåt och drog förfärat efter andan, innan jag såg det pillemariska flinet bakom disken. "Vitsi, vitsi..." skrattade han. Nog visste han att jag skulle på pumppi, han ville bara jävlas.

Ni minns väl? Det var över ett år sedan, men jag osar tydligen av samma inställning fortfarande. I like it.

Kriäää!

Ungefär så låter det om man ristar ett kors på något skrikigt underlag. Och kors är nog just det man får rista i det här skedet, ity ikväll har jag - waaaaait fooooor iiiiiiit - plockat bär. Helt och hållet frivilligt, och med bara en begränsad mängd svordomar, vilka samtliga berodde på att jag envisades med att sticka handen i brännässlor hela tiden.

Jo, ni läste rätt. Jag har verkligen plockat bär. Enkla sådana förvisso, för det var röda vinbär från mina föräldrars gård, så det krävdes ingenting annat än en bytta och så mycket energi att man lösgjorde stora klasar med de röda bären från kvistarna. Man kunde dessutom sitta på en trädgårdsstol under tiden. Inte precis som att springa över myrar och plocka ett hjortron var tionde meter.

Icke desto mindre har jag frångått mina principer genom detta bärplockande. Jag är nämligen en stark motståndare av bärplockning. Jag ser det som så att det är en så primitiv, tråkig och olönsam sysselsättning att jag aldrig skulle lägga min tid på skiten. Jag menar, det är ju bland annat därför jag arbetar och får lön. För att kunna köpa det jag behöver. Som bär. Så dyra är inte bär att det skulle kännas ekonomiskt avgörande det där om man plockar eller köper. Och eftersom jag h-a-t-a-r att plocka bär så är det absolut inte värt det.

Men ikväll var det gemytligt att stå och påta på i bärbuskarna. Förutom att jag har bränt sönder mina näpna små händer på brännässelfanskapen. Och nu har jag några liter bär i frysen. Sådant är ju inte fel i alla fall.

tisdag 14 augusti 2012

Rättelse

Eftersom jag tydligen har ögonen på mig vad gäller det jag producerar i bloggen, måste jag väl se mig tvungen att rätta till ett par saker. Mina föräldrar kom i princip springande emot mig sist jag besökte dem och skrek att jag hade farit med osanning på Internet*.

För det första. I inlägget nedan, där min mor sa att "Janne hade haft en björn sin gård här", så syftar jag inte på Öja eller mina föräldrars gårdsplan. Janne bor väl i Kotkamaa, har jag för mig. Enligt Google är det ungefär 26 kilometer och 300 meter från Nyströmsbackan. Det jag menade med "på gården här", menar jag det man avser när man på dialekt säger "jer", alltså "häromsistens" eller "nyligen". Lite som man kan säga att "ja va ut å reis jer", vilket inte betyder att man har rest här i det här området, utan att man nyligen har rest. "Jer" betyder alltså i just detta sammanhang när det har skett, inte var.

Det jag ville påpeka var att någon hade bongat en björn i dagarna. Inte helt omöjligt. Det brukar finnas björn i skogen. Särskilt i närheten av bra bär- och svampställen, höhö.

För det andra. Jag skrev mig svettig av eufori över en sen löplänk jag gjorde häromveckan, och redogjorde för de olika luftströmmarna som är så fascinerande när man springer i backar och dalar. Min pappa påpekade bistert att det faktiskt är kallt nere i dalar och gropar, inte varmt. Okejokej, det är möjligt att det var så. Men nu var syftet inte att skriva någon slags rapport om temperaturväxlingar i naturen, utan främst att berätta att det var mäktig fiilis att springa i skogen. Minns inte så noga exakt var det var varmt och var det var kallt. Poängen var att det växlade väldigt tydligt, nästan så man tappade andan när man sprang in i ett råkallt moln.

Basattnivet.





*Detta är alltså en slags metafor, jag menar inte att de fysiskt sprang emot mig och på en särskild decibelnivå skrek. De mera småjoggade och kanske höjde rösten lite. Nånej. De bara sade detta i vanlig samtalston. Möjligtvis med lite anklagande tonfall. Nöjda?

söndag 12 augusti 2012

Augustikväll

For till skären igårkväll. Bastun var så lämpligt varm när jag kom dit att det bara var att inta plats på laven. Ett par dopp senare traskade jag upp till villan, fick kaffe och tittade faktiskt på spjutfinalen. Hittills har jag inte tittat ett dugg på OS. Förutom Sandells' lopp häromveckan, faktiskt. Jag har som bekant inte ro att hänga framför tv:n, jag tråkas ihjäl efter två och en halv minut. Men visst, spjutet gick att titta på en stund.

Tassade hem genom skogen i mörkret sedan. Mamma tog avsked med orden "Janne hade haft en björn på sin gård här. Hejdå.". Jag smög mitt tystaste, men inte en enda björn hittade jag på väg till bilen. En mus prasslade och pep i riset, men det var all djurlik aktivitet jag fick ta del av.

Idag är planen att mest slappa och ha det bra, men också att baxa ut min ugnsform i containerstorlek och fixa lunchlådor för många dagar framåt. Var till butiken och bunkrade maletkött, champinjoner, paprika och allt möjligt igår. Få se om det blir topp eller flopp.

lördag 11 augusti 2012

Morgonstund

Imorse var en av de där gångerna då jag klev direkt ur sängen i skorna och drog ut på morgonpromenad innan frullen. Orienterade mig ut i Sandhagaskogen och pinnade på längs mjuka stigar med barrdoft i näsborrarna. I öronen Magnus Betnérs podcast, som inte var alls lika bra som Filip och Fredrik. Lite sömnigt den första biten, men i takt med att benen travade på över rötter och kottar, började också huvudet småningom vakna. En trevlig start på dagen.

Efter väl förrättat värv var det skönt att se den egna stugknuten närma sig, gå in, hoppa i duschen och koka kaffe.

Sådant en lördagsmorgon i Majas Hus.

fredag 10 augusti 2012

Iiihaha

Så har man jobbat första veckan efter semestern. Har ju gått hur bra som helst, det var riktigt roligt att komma tillbaka. Jag är ju en rutinmänniska av rang, som gärna lever ett liv som är militäriskt inrutat så att jag vet var jag har mig. Lite onödigt fort har den gått, lilla veckan, till och med. Jag har knappt hunnit med i svängarna.

Ikväll var jag ute och sprang en sen länk i ett sådant skönt väder. Lite råkallt i luften, liksom fuktigt och fräscht i skogen. Ni vet när man sena kvällar springer i skogen (om ni inte vet så - too bad, ni missar något), i guppig terräng, och man får känna på de där olika luftströmmarna som finns överallt. I en liten sänka kan luften vara alldeles varm, eller längs en ås kan man plötsligt känna hur kall luft rinner emot en. Det är läckert!

I öronen hade jag såklart Filip och Fredriks podcast. Har redan en liten gnagande oro i bröstet inför den dagen då de slutar att leverera. Vad ska jag göra då? Jag tycker bara att den duon är briljant. Briljant, säger jag. Jag älskar allt de gör. Talkshower, serier, podcasts, sommarprat, ljudböcker - rubbet. De behöver bara sitta och prata en stund, egentligen bara slänga ur sig vad som helst - vilket de alltså gör i podcasterna - så är jag som klistrad.

Förresten, det som är viktigt när jag springer är mitt hår. Nämligen att det inte får röra sig. Det som irriterar mig allra mest är en hästsvans som svänger under löpning. Då man går är det en annan sak, då spelar det ingen roll. Men när jag springer blir jag galen om jag känner att håret inte hålls på plats. Jag blir galen redan när jag ser andra brudar - särskilt med långt och tjockt hår - som springer med en gungande svans som svänger från sida till sida som en pendel. Så obekvämt och störande! Det är orsaken till att jag bara drar svansen halvvägs igenom snodden när jag ska ut och springa, så att den liksom blir dubbelvikt. För att undvika att känna mig som någon slags dressyrhäst. Gnägg.

onsdag 8 augusti 2012

Losk

Idag skrämde jag livet ur en tant i skogen genom att komma springande bakom henne på en stig och plötsligt spotta ganska ljudligt i blåbärsriset intill. Tantskrället hoppade till så gångstavarna skramlade och vek skrämt åt sidan. Sorry, det var inte meningen.

Och jo, jag hör till de där kanske mindre fräscha typerna som loskar under löprundor. Inte så kvinnligt, jag vet, men det har jag heller inte påstått att jag är. Som gammal skidskytt är jag ju van vid att dreglet ska yra vid fysisk utmattning. Man skulle helst se lite rabiessmittad ut vid målgång, när man låg och flämtade med slembubblor ända ner på nummerlappen. Så var det bara.

En hyllning. Sori, det är en ordvits.

Fick plötsligt någon slags himo på hyllor och skåp. Skulle vilja köpa (eller inte nödvändigtvis köpa som i handla och betala - jag är ju så hurja snål, men det är ju allmänt känt) en massa olika och börja skruva upp och sådär. Tavlor och hyllor och grejer.

Men å andra sidan hatar jag ju plotter. Och särskilt mycket hatar jag att torka och städa och damma hyllor. Därför har jag så lite som möjligt av sådant. Och om jag har en hylla så ska hyllplanen vara så tomma det bara går. Så att det bara inte samlas damm att torka från hundra prylar. Ity det har jag inte nerver med.

Så vi gör väl så att vi fortsätter med att inte ha någonting någonstans så kommer vi enklast undan.

Rusk

Igår drog jag ut på en liten kvällspromenad för att rensa lungor och huvud lite. Och rensning deluxe blev det verkligen, med tanke på vädret som rådde. Det regnade och stormade så att träden vek sig som grässtrån. Ganska skönt att bli riktigt omruskad och genomblåst och gå och tänka lite. Podcasten jag hade i öronen fick jag ganska snabbt ge upp, för jag kunde inte höra vad som sades trots att jag hade på maxvolym. Fick slå över till radio istället. Med volymen i botten kunde man faktiskt urskilja en och annan basgång.

För att riktigt dra saken till sin spets traskade jag en sväng ut till Sundmun. Vinden pinade hårdare och hårdare ju längre ut jag kom, och jag fortsatte ända ut till den yttersta udden, där cykelvägen tar slut. Vände näsan utåt mot vattnet och njöt av skådespelet en stund. Skummande, fräsande vågor, storm och piskande regn.

Dyblöt var jag när jag kom hem. Bara att hänga upp kläderna och vänta på att skorna ska bli torra. Vilket de inte har blivit ännu, känner jag nu när jag testar.

måndag 6 augusti 2012

Back

Idag har jag avslutat min semester och återvänt till jobbet. Det känns som om jag har varit ledig oerhört länge, vilket alltså måste betyda att det har varit en semester som har gjort det den ska. Alltså en ordentlig laddningspaus så att man får koppla bort och sedan återvända och börja på med ny ork och nya tag. Idag blev det jobb, en sväng till butiken och så gymmet ikväll. Back on track.

söndag 5 augusti 2012

Skåne

Hej gubbar och kärringar. En stunds paus här i Majas Hus. Kanske lika bra det, jag är så strängt upptagen med att semestra, ser ni.

Förra veckan var jag en sväng till Sverige för att agera brudtärna på min kusins bröllop. Det var en resa med mycket vackert väder, på fredagen när vi anlände var det tropisk hetta hela dagen, och jag tillbringade dagen delvis liggande på en brygga, delvis simmande i vattnet i sjön Sommen i Småland, delvis i en solstol och däremellan på någon terrass eller gräsmatta. Ah!

Flipflopsen var med. Såklart.

Lördagen bjöd alltså på dzesbo enligt alla konstens regler. Eller kanske inte riktigt enligt traditionella regler, och tur var väl det. Sådana bröllop har man ju sett tidigare. Här befann vi oss på en gammal bongård långt ute på den skånska slätten, med vigsel och dans i en gammal ladugård, utsmyckad med draperade vita lakan mellan takbjälkarna.

Det var en stämningsfull stund, den där då brud och brudgum sa ja till varandra, och till och med stenansiktet Kronqvists underläpp darrade när hon fick börja vigseln med att säga några ord, utvalda av bruden själv enligt en favoritsångtext. Inte hjälpte det särskilt mycket heller att mötas av darrande underläppar och fuktiga ögon av brudparet heller. Men det var en fin stund, jag är så glad att jag fick vara med.

För att fortsätta på det personliga temat fortsatte bröllopsfesten med tävlingar bland gästerna, där grenarna var bland annat yxkastning, bågskytte och spikande. Spikandet gick till så att man med minsta möjliga antal slag skulle hamra in en femtumsspik i en huggkubbe, och till spikandet användes den spetsiga ändan av en murarhammare. Inte så lätt. Jag förlorade dock bara med ett slag åt pappa, han klarade sig på sju slag mot mina åtta.

Lustigt dessutom att de gamla rollerna verkar sitta i. Vid varje moment hörde jag hur min far per automatik började coacha mig i bakgrunden. "Fötterna mera isär, och så rätar du ut armen". "Armågen rakt ut". "Sikta uppåt, den är tyngre än du tror". Och så vidare. De där åren som skidskytt med pappa som tränare har satt sina tydliga spår, verkar det som. Min bror gjorde ju samma moment, men någon coaching från pappa hörde jag inte i hans fall.

The Cat var också med. Hejhej, katten.

Jonej. Det var dricka och mat och kaffe och tårta också såklart. Min djupaste respekt för den duktiga kocken som fixade så oerhört god mat. På grund av brudgummens svåra allergier hade man liksom gjort det till en grej att all mat skulle vara allergianpassad. Man tycker ju att man ska kunna äta allt på sitt eget bröllop. Därmed var allt laktosfritt, glutenfritt, nötfritt, äggfritt, skaldjursfritt... säkert någonting mera. Jo, helt vetefritt var det dessutom, tror jag. Och dessutom var allt som gick plockat från den egna gården. Typ grönsaker, bär, potatis och sånt. Bröllopstårtan var jättegod. Försök själv göra en sådan utan laktos, ägg, vete och gud vet vad.
En bister tupp.

Framåt natten då festen avslutades, blev bara tärna, bestman och värdparet kvar på gården för att städa undan och övernatta. Brudparet smet till ett hotell och gästerna drog till en pensionat där man hade bokat boende. När vi hade plockat undan allt, tyckte värdinnan att "Nähä, lite badtunna då?", och det var förmodligen det bästa man hade kunnat säga just då.

På gården stod nämligen en badtunna, som gästerna hade fått använda under kvällen, men vi hade ännu inte haft tid att testa. Så gick det till då vi avslutade den fina festen med att hämta något att dricka, vrida upp musiken i ladugården, och krypa ner i badtunnan. Detta blev då ännu ett sådant där minne man man packa ner i hjärnbarken och tänka tillbaka på. Jag, en smålänning och två skåningar i en badtunna ute på den skånska slätten. Med ett glas rosé i handen och en gnistrande stjärnhimmel ovanför våra huvuden. Vi satt och pratade i timtal, och klev inte upp innan vi alla var skrynkliga som russin.

Följande morgon vaknade jag i jungfrukammaren, där jag sovit för öppet fönster och lyssnat på duvornas kuttrande halva natten, av att en tupp gol i hönshuset. Kan det bli mera idylll? Vi som hade övernattat i huset klev sömndrucket ut och drack kaffe på gräsmattan. Pratade om bröllopet och om ditt och datt. En stund senare kom en del av festfolket tillbaka för brunch i det gröna.

 
Jag var så konstigt törstig i bilen på väg tillbaka. Kan eventuellt ha haft något samband med det där rosévinet i badtunnan, men jag är inte säker.

Det var det bröllopet det. Mycket fint, personligt och stämningsfullt. Dessutom är jag så oerhört ärad över att jag fick vara tärna åt min finaste kusin på hennes viktiga dag. Det här ska jag minnas länge.


onsdag 1 augusti 2012

Gone throwing

Sorry för frånvaron. Jag har varit i Sverige på bland annat yxkastning. Ska bara vila kastarmen lite, återkommer sedan.