Skåne

Hej gubbar och kärringar. En stunds paus här i Majas Hus. Kanske lika bra det, jag är så strängt upptagen med att semestra, ser ni.

Förra veckan var jag en sväng till Sverige för att agera brudtärna på min kusins bröllop. Det var en resa med mycket vackert väder, på fredagen när vi anlände var det tropisk hetta hela dagen, och jag tillbringade dagen delvis liggande på en brygga, delvis simmande i vattnet i sjön Sommen i Småland, delvis i en solstol och däremellan på någon terrass eller gräsmatta. Ah!

Flipflopsen var med. Såklart.

Lördagen bjöd alltså på dzesbo enligt alla konstens regler. Eller kanske inte riktigt enligt traditionella regler, och tur var väl det. Sådana bröllop har man ju sett tidigare. Här befann vi oss på en gammal bongård långt ute på den skånska slätten, med vigsel och dans i en gammal ladugård, utsmyckad med draperade vita lakan mellan takbjälkarna.

Det var en stämningsfull stund, den där då brud och brudgum sa ja till varandra, och till och med stenansiktet Kronqvists underläpp darrade när hon fick börja vigseln med att säga några ord, utvalda av bruden själv enligt en favoritsångtext. Inte hjälpte det särskilt mycket heller att mötas av darrande underläppar och fuktiga ögon av brudparet heller. Men det var en fin stund, jag är så glad att jag fick vara med.

För att fortsätta på det personliga temat fortsatte bröllopsfesten med tävlingar bland gästerna, där grenarna var bland annat yxkastning, bågskytte och spikande. Spikandet gick till så att man med minsta möjliga antal slag skulle hamra in en femtumsspik i en huggkubbe, och till spikandet användes den spetsiga ändan av en murarhammare. Inte så lätt. Jag förlorade dock bara med ett slag åt pappa, han klarade sig på sju slag mot mina åtta.

Lustigt dessutom att de gamla rollerna verkar sitta i. Vid varje moment hörde jag hur min far per automatik började coacha mig i bakgrunden. "Fötterna mera isär, och så rätar du ut armen". "Armågen rakt ut". "Sikta uppåt, den är tyngre än du tror". Och så vidare. De där åren som skidskytt med pappa som tränare har satt sina tydliga spår, verkar det som. Min bror gjorde ju samma moment, men någon coaching från pappa hörde jag inte i hans fall.

The Cat var också med. Hejhej, katten.

Jonej. Det var dricka och mat och kaffe och tårta också såklart. Min djupaste respekt för den duktiga kocken som fixade så oerhört god mat. På grund av brudgummens svåra allergier hade man liksom gjort det till en grej att all mat skulle vara allergianpassad. Man tycker ju att man ska kunna äta allt på sitt eget bröllop. Därmed var allt laktosfritt, glutenfritt, nötfritt, äggfritt, skaldjursfritt... säkert någonting mera. Jo, helt vetefritt var det dessutom, tror jag. Och dessutom var allt som gick plockat från den egna gården. Typ grönsaker, bär, potatis och sånt. Bröllopstårtan var jättegod. Försök själv göra en sådan utan laktos, ägg, vete och gud vet vad.

En bister tupp.

Framåt natten då festen avslutades, blev bara tärna, bestman och värdparet kvar på gården för att städa undan och övernatta. Brudparet smet till ett hotell och gästerna drog till en pensionat där man hade bokat boende. När vi hade plockat undan allt, tyckte värdinnan att "Nähä, lite badtunna då?", och det var förmodligen det bästa man hade kunnat säga just då.

På gården stod nämligen en badtunna, som gästerna hade fått använda under kvällen, men vi hade ännu inte haft tid att testa. Så gick det till då vi avslutade den fina festen med att hämta något att dricka, vrida upp musiken i ladugården, och krypa ner i badtunnan. Detta blev då ännu ett sådant där minne man man packa ner i hjärnbarken och tänka tillbaka på. Jag, en smålänning och två skåningar i en badtunna ute på den skånska slätten. Med ett glas rosé i handen och en gnistrande stjärnhimmel ovanför våra huvuden. Vi satt och pratade i timtal, och klev inte upp innan vi alla var skrynkliga som russin.

Följande morgon vaknade jag i jungfrukammaren, där jag sovit för öppet fönster och lyssnat på duvornas kuttrande halva natten, av att en tupp gol i hönshuset. Kan det bli mera idylll? Vi som hade övernattat i huset klev sömndrucket ut och drack kaffe på gräsmattan. Pratade om bröllopet och om ditt och datt. En stund senare kom en del av festfolket tillbaka för brunch i det gröna.

 

Jag var så konstigt törstig i bilen på väg tillbaka. Kan eventuellt ha haft något samband med det där rosévinet i badtunnan, men jag är inte säker.

Det var det bröllopet det. Mycket fint, personligt och stämningsfullt. Dessutom är jag så oerhört ärad över att jag fick vara tärna åt min finaste kusin på hennes viktiga dag. Det här ska jag minnas länge.