onsdag 31 juli 2013

Nu är det klippt

Har slagits mot en vildvuxen gräsmatta idag. Eller egentligen var det riktigt trevligt. Sarah Down Finers sommarprat i öronen, sol på näsan och bara shortsben, sådant klagar jag sällan på. 

Tekniken motarbetade mig inte heller. Inga irriterande stopp, inga stenklipp, inget soppatorsk. Bare å klipp'. 

Efter väl förrättat värv drog jag till playan. Här är nästan folktomt, folk har väl börjat jobba antar jag. Själv har jag brett ut min filt och njuter av sol och en ljum bris över ryggen. Summer in the city. 

lördag 27 juli 2013

Härliga dagar

Efter frullen åkte jag med ut och varpade utanför Tankar. Man varpar alltså genom att lägga näten på ett särskilt sätt ute vid en holme i havet och sedan skrämma fisken i näten så att man kan vittja genast. 

Tog iland på en klippig ö och traskade barfota runt på de varma klipporna, stänkte i vattenbrynet och kastade i stenar för att skrämma ut siken i näten. Hejdlöst fint därute med strålande sol och vatten omkring. Förutom att jag skar upp handen när jag kastade en vass sten, och efter det lämnade ett spår av droppande blod efter mig på stenhällen. 

Flera timmar var vi ute och kluckade. Fick bara en sik, men det var ju främst upplevelsen vi var ute efter. 

Igår kom min bror ut till skären med sin båt. Och med sig hade han en ryggsäck som visade sig innehålla nybakt bröd. Han överraskar ibland, den där brodern. 

Nu ska jag fortsätta att njuta av skärilivet. So long!

onsdag 24 juli 2013

Den årliga sammankomsten

I måndags träffade jag äntligen min stockholmskompis! Han brukar komma en sväng till fäderneslandet under semestern, och då måste vi träffas och analysera vad som hänt under året. Det blev kaffe, lite trask på stan och sedan åkte vi till min gamla sommarjobbplats Strandis och delade på en bit rökt fisk under djupa diskussioner. Det var suveränt. Både den goda firren och mest av allt det fina sällskapet. 

Igårkväll grillade vi lite hemma hos mig med en kompis, det vankades konjaksmarinerade grisytterfilébiffar från Öja-Market och grillad halloumi. Gott så. Jag som var precis hemkommen från gymmet hade en kropp som SKREK efter kött. 

Idag visade sig den vackra solen så fint att jag kände hur skären bara drooog ut mig ur stan. Vem är jag att säga nej? Har njutit på terrassen, sprungit en kvällslänk på kringliga skärivägar och avslutat med ett sedvanligt nakendopp i viken. Och nu sitter jag här och väntar på att tiden ska bli mogen för att lägga ut näten. På bästa sätt!

tisdag 23 juli 2013

Det var den trippen

Ja, hur summerar man på bästa vis den gångna helgen? Det blev som så ex tempore alltihopa, plötsligt fick vi bara för oss att "vi far", och så tryckte alla lite grejer i väskan och så på fredagseftermiddagen efter att de som jobbade hade slutat för dagen stod plötsligt en husbil och brummade vid min husknut.

Synen där inne fick mig att flabba högt på en gång. Ni vet en riktigt retrohusbil, helt täckt av träpanel inuti, med skylten "made in West Germany" på, fylld med folk och väskor och ett gaskylskåp fullt med mat och öl. Och föraren som satt och bläddrade i en vägkarta från tidigt 90-tal och överröstade motorbrummet med "Jaha, vart tycker ni vi ska fara?". Allt detta fick mig att vika mig dubbel av skratt i dörröppningen.

För vi hade inte bestämt vart vi skulle. Vi skulle övernatta i husbilen den första natten, det visste vi, och tog sikte på torneåtrakten. Och så brummade vi iväg, precis som i Sunes Sommar. Det är något med när man umgås såhär tätt inpå varandra tillräckligt många timmar, och har lite liknande humor. Alltså allt spårar liksom ur, och man diskuterar de mest märkliga saker. Och det finns inte så mycket annat att göra i en husbil än prata skit. Förutom att läsa, för vi hittade en bunt bamsetidningar som vi låg och bläddrade i på soffor och sängar. Och boken Pelle Svanslös i Köpenhamn, den gick också laget runt. Den här husbilen hade alltså varit i aktivt bruk då föraren var liten, vilket förklarade lektyren som hittades i den.

I Torneå tog vi in på en campingplats. Strax innan hittade vi en liten butik där vi skrapade ihop vad vi hittade i kötthyllan. Det blev några nötfiléer, lite korv, bacon, grönsaker och jordgubbar. En grill hade vi med oss, men den var ganska klen, så det var något blodiga biffar vi satt och åt sedan. Tyvärr var det buskallt i Torneå. Därför höll vi oss rätt mycket inne i husbilen, där vi spelade spel, drack vin och sådär. Gick ner till en sjöstrand och satt en stund i en grillkåta gjorde vi också.

Följande morgon började folk småningom vakna och kika fram ur olika skrymslen av husbilen. Ganska komiskt att se alla spretiga morgonfrillor som hängde ut över alla sängkanter. Jag och B delade en högsäng, två sov uppe på framloftet och en i sängen mitt i bilen. Jag uttryckte genast en önskan om att någon skulle stoppa in ZZ Top-kassetten vi hittade i kassettbandspelaren i förarhytten, men fick veta att den var trasig. Typiskt, och jag som hade en högtalare precis i fotändan. 

Nåja, ZZ Top eller inte - nu var det dags för morgonkaffe som kokades på gasspisen. Gott smakade det. Och så packade vi ihop oss och tog sikte på svenska sidan. I det här skedet hostade bilen en bra stund innan den långsamt började brumma igång, och vi satt och höll tummarna under hela processen. Ett samstämmigt jubel bröt ut när det slutligen lyckades.
 
Vi arbetade oss ner längs de svenska vägarna, och så var vi framme i Luleå. Lite googlande, och så hade vi hittat ett bra hotell mitt i centrum som vi tog in på. Travade i lite butiker, tog en kaffe på en uteservering och allmänt myste runt. Luleå var trevligt, jag älskar ju norra Sverige.

På lördagskvällen bäddade vi flickor ner oss i hotellsängen med lite god dricka. Det är nästan så bra man kan ha det. Sitta inbäddad med ett glas rött och prata om sjänslor och lyssna på nostalgisk musik från Youtube. Vi röstade hela tiden ner pojkarna och tvingade dem att spela till exempel Savage Garden och andra nostalgiska snyftlåtar. "Might need you to hold me toniii-iight", ni vet.

Sedan drog vi ut på Harrys där vi åt lite, drack lite mera vin, lyssnade på superb livemusik där folk sjöng med så att det slog lock för öronen. Tänk er Pampas Nationaldag, den roisigaste studentfesten ever, tänk er den sista dagen, då när man har varit på silliz och återvänder till Ollis och köar in klockan två på eftermiddagen. När man kommer in - den fiilisen. Då folk sjunger med i alla låtar som spelas och det är en oerhörd gemenskap på hela stället, sådant som bara inträffar en gång i året. Så var det på Harrys en helt vanlig lördagskväll. Och bara bra låtar spelade de. Jo, också Guns 'N' Roses.

Okejokej, det var såklart jag som var mest på G med att vi skulle fortsätta, eftersom jag aldrig blir klar när det gäller sådana här utekvällar. Särskilt på ett nytt ställe. Jag skulle kunna dra runt och bara titta, lyssna och analysera tills nio på förmiddagen så länge det finns rörelse. Sova hinner jag göra hemma. Så det var på mitt initiativ vi köade in till en partybåt nere vid vattnet. Det var packat med folk, fiilismusik, goda drinkar. Vi flickor stannade lite längre än pojkarna, och sedan hade vi kanske 200 meter att gå hem till hotellet. Perfa.

Och följande morgon var det då hotellfrulle och så packade vi iväg oss hemåt. På hemvägen bäddade vi ut dubbelsängen mitt i husbilen, och så låg vi flickor där och myste. Somnade ibland, läste nya böcker som vi köpt, pratade dumheter och skrattade stundvis nästan ihjäl oss. Vid det här laget hade samtalsämnena spårat ur så fullständigt att ingen normal människa hade orkat lyssna. Det är så det ska vara.

Och jo, det är SANT att alla campare hälsar på varandra. Det är så komiskt och töntigt att det inte är sant. Vi tog såklart seden dit vi kom och vinkade ivrigt åt alla mötande. Men ingen hade en så stilig retrobil som vi! Ja, jävlar.

måndag 22 juli 2013

Hemma

Så är man hemkommen då. Från en synnerligen intensiv men väldigt skratt-tät helg i Luleå. Fem dudes och dudettes i en antik husbil i många hundra kilometrar på både finska och svenska sidan. Motorljudet är ganska dominerande i en sådan där sak, så vi har kommunicerat halvskrikande. Och det var en del av charmen. Ganska lämpligt förresten att en del av det vi flickor satt och diskuterade inte hördes fram till cockpit. När man ville föraren eller andre styrman något, fick man luta sig fram mellan framsätena och hojta.

Bilen startade varje gång! Några gånger hostade den ganska länge, och vi satt och höll tummarna allihopa, tills den till sist vrålade igång. Jubel i kabinen, och så puttrade vi långsamt iväg igen. I en nedförsbacke med medvind kom vi upp strax över 100 km/h. Då hurrade vi uppskattande. I rodellerna åkte en skärbräda alltid ut och fick skuffas tillbaka, och skithuset var ur funktion. Och B fick baxas upp i överslafen när vi skulle lägga oss, för det fanns ingen stege. Men husvagnen var mycket mysig!

I Sverige skriver de mitt namn rätt! Och uttalar det rätt när de läser det. Jag älskar hur svenskar uttalar Maja. Det är mjukt och runt och snällt, med ett tydligt J. Inte MAIIA som vi säger här i landet. Och svenskar använder gärna förnamn när de tilltalar en. Receptionisten bara: "Ja, DÄR har vi Maja" och kruxade för mitt namn på dataskärmen vid utcheckningen. Och jag tänkte bara "Ja, HÄR har vi henne. MAJJA". Mys!

Husvagnssemester. Detta kan vara den märkligaste och mest impulsiva grejen vi någonsin har kommit på. Fattar inte ens varför, eftersom vi alla hatar camping mest av allt. Man kan säga att vi gjorde det just därför. Ritti på fitteri, som vi säger i Kokkola.

söndag 21 juli 2013

Just nu:

Har bäddat ut dubbelsängen och ligger och pratar, flabbar och läser medan vi susar hemåt. Lite slutna efter gårdagens strapatser, men har pausat och köpt Ramlösa, så vi klarar oss. 
Husbilsmys med flickorna. Pojkarna sköter cockpiten. 

fredag 19 juli 2013

Spontant

Vi fick plötsligt en spontan idé. Som involverar den retrogaste husbilen norr om Seinäjoki. 


Tummen upp från cockpit! Så klart vinkar vi åt alla mötande husbilar. Enligt seden. 

torsdag 18 juli 2013

Tjugo Frågor

Som syntes i föregående inlägg så satt vi och drack rödvin och myste och spelade Tjugo Frågor inpå småtimmarna i skären igårkväll. Ganska så fiilis med mörkret som sänkte sig utanför fönstret, havet som var stilla och små blinkande ljus från farleder och fartyg långt borta. Och så vann jag dessutom.

Har tillbringat natten i skären, klev imorse direkt ur sängen via ett ganska kylslaget morgondopp i viken och sedan snabbt i kläderna för att sedan hoppa i båten och vittja nät. Först sedan morgonkaffe och vick på tårna medan jag bläddrade i en gammal tidning.

Framåt eftermiddagen återvände jag hem till stan, och här har jag fixat och donat hela kvällen. Sånt idag.


Skärisol

Har tillbringat eftermiddagen och kvällen i solen i skären. När kvällen kom och havet lugnade tog jag en sväng med kajaken. 
"Ååå va roligt!" som Papi Raul skulle ha sagt. Lite ostadigt till en början dock, för detta var årets första tur. Lite längre ut gick det lååånga dyningar som hissade i magen. Hui. 

Sen tog jag i land, tog ett svalt kvällsdopp i viken. Inte så illa. Svalt och svalt förresten. Det var mest den fuktiga kvällsluften som var sval, vattnet var i kontrast till den nästan ljummet. 

Och nu säger jag gonatt skären och lägger mig för att sova. Trutar och tärnor har tystnat. Havet ligger blankt. Peace out. 

tisdag 16 juli 2013

Fågelnyheter

Det som är bra med de här mulna dagarna är att man har ro att göra någonting annat än att solabadasolabadasolabada. Jag får ju angst om solen lyser och jag måste vara inomhus eller påklädd eller sådär.

Igår traskade jag till exempel på stan med min mor och uträttade ärenden. Köpte blommor till krukorna i trädgården eftersom allt jag odlar tydligen har bestämt sig för att tvärdö i sommar. Gick i butiker, köpte hårgrejer och andra småsaker som jag var i behov av.

Då och då stack jag mig in i en klädbutik, och i varje sådan fastnade grejer i handen. Två klänningar, till exempel. Återvände till bilen med famnen full av klädkassar från diverse ställen. Inte exakt säker på när dessa klänningar ska komma till användning, men nu har jag dem i alla fall.

Så går vi över till Fågelnytt. Vi har snälla svalor på villan i sommar. Som bekant så har ju jag och svalor ett ganska svalt (höhö) förhållande. Jag har sedan barnsben hatat de där flygande marodörerna som störtdyker på en och flaxar och skriker om man rör sig för nära deras bo. Och då har de själva valt att bygga sitt bo bland folk. 

I år har vi hursomhelst inte haft några svalproblem. Fast de har sitt bo strax ovanför bastudörren sitter de så snällt och plirar ner på en när man går in och ut. När man simmar brukar en av dem flyga ner och sätta sig på stolpen på bryggändan, lägga huvudet på sned och kvittra sällskapligt. Inget attackerande, inget bråk. 

Därför blev jag uppriktigt ledsen när jag såg att en av ungarna hade trillat ur boet och låg död på bastutrappan. Nåja. That's life.

En dag när jag satt och läste på villaterrassen dunsade en liten flugsnapparunge ner i solstolen bredvid, fladdrade och snubblade, men lyckades inte lyfta. Jag satt och pratade med den i säkert en halvtimme innan den slutligen samlade krafter och vingligt flaxade iväg. 

En annan dag när jag hoppade i båten hittade jag en sädesärleunge som på något vis hade landat i båten men inte kunde flyga därifrån. Den bara pep och flaxade mellan sätena. Vi (och med "vi" menar jag pappa, eftersom jag är rädd för fåglar och inte vill röra dem) fångade upp den i en hink och släppte ut den i gräset.

söndag 14 juli 2013

Puhutaan tunteista

Efter treårskalaset igår fortsatte firandet med mera vuxna förtecken hemma hos mig. Vi körde vinprovning, vi brukar göra det. Alltså vi provar om vinet för kvällen är gott. Oftast är det det.

Trevlig kväll. Satt i timtal hemma i mitt kök, lyssnade på musik och pratade om schänslor. Både det ena och det andra avhandlades, och vi kunde komma fram till vissa gemensamma grejer. Vinkväll med flickorna är nästan det roligaste som finns, om man tänker efter.

Och vilken lycka att bo så centralt att man i den ljusa, varma sommarkvällen kan traska med bara ben i sandalerna till närmaste krog samtidigt som man fortsätter att ha roligt precis hela vägen (bland annat genom att nynna på den mycket trallvänliga "Tå ja sir de vill ja pipp").

När vi tyckte att vi hade dansat (till och med jag), umgåtts, minglat och haft roligt tillräckligt traskade vi hem i ett stilla regn. Fortfarande alldeles varmt i luften. O, huru jag älskar dessa vackra sommarnätter! Det verkar annars vara en tradition detta att det regnar när man går hem i natten. Men det gör detsamma. 


lördag 13 juli 2013

Tystnad

'säkta radiotystnaden här, men jag har befunnit mig utanför civilisationen och möjlighet att till exempel ladda telefonen på några dagar. I skären, alltså. Det har varit magnifika dagar. Har börjat varje morgon med ett dopp i viken och morgonkaffe på terrassen. Sedan har pappa och jag vittjat näten, och så har dagen bestått av en massa läsande, solande och badande.

Igår låg jag flera timmar på magen på bryggan och läste Löpgravsvägen. Ensam i skären för de andra var ute på ärenden. Man blir ganska harmonisk av sådant. När man känner för det klättrar man ner i vattnet en stund, och så lägger man sig på bryggan igen för att torka.

En av kvällarna hade jag gänget på besök för bastu- och grillkväll. Inte så illa, det.

Imorse var jag uppe med tuppen och tog plats i frisörsstolen. Fick läsa senaste nytt om kändisar och kungligheter medan håret blev lite omskött. Kaffe fick jag också.

Och på eftermiddagen var jag på treårskalas hemma hos lilla V med familj. Vilket trevligt lördagsprogram! Och än är inte dagen slut.

onsdag 10 juli 2013

Pang

Lär mig nya saker hela tiden. Idag har jag t.ex lärt mig skjuta med hagelbössa! Var med storpojkarna på skjutbanan och tog ner lite lerduvor. Och visst var det roligt sedan det första bendarret hade lagt sig lite. Träffade till och med! 

måndag 8 juli 2013

Gäsp

Kanske kroppen som anpassar sig till semesterläge? Det är förklaringen jag hittar till dagens enorma trötthet. Helst hade jag sovit hela dagen, kändes det som. Vaknade sent om sider och kände en stor lust att gräva ner mig under täcket igen. Släpade mig ut i solen och tupplurade på en filt i gräset istället. Sedan gick tröttheten inte riktigt över på hela dagen. Men bra så, nu ska jag lyssna på kroppen, låta den vila ut och riktigt koppla ifrån den här första tiden. Inga måsten, annat än njuta och relaxa och ha det bra. Tids nog återvänder energin.

Mamma kom på besök framåt eftermiddagen för att hjälpa mig tvätta fönstren. Jag har nämligen aldrig tvättat fönster förr. Jag brukar nämligen flytta när de blir skitiga. True story. Eller så bor jag uppe på sjätte våningen och har fönster som inte går att öppna. Eller så är jag helt enkelt inte så brydd i just det där med att fönstren måste vara putsade. En kombination av dessa har lett till att jag aldrig tvättat fönster, kan man säga.

Nå, nu var det dags att ta tag i saken. Delvis på grund av det mycket synliga fågelbajset på köksfönstret. Man såg typ inte om solen sken så länge det satt kvar. Det var en ganska enformig syssla, men den blev gjord. Medan mor satt och drack kaffe, youtubade, facebookade och läste Aftonbladet och pep till om jag missade någon fläck.

Fönstren i mitt hem är nu tvättade enligt samtliga konstens regler och jag är nöjd över resultatet. Gud nåde den som kommer hit och petar med sina flottiga fingrar på mina fönster, ity jag har lagt min själ i deras putsande. Och om en fågel kommer och upprepar sin idioti på någon av rutorna hämtar jag hagelbössan.


Aj som fään

I lördags när jag låg på skäriterrassen och solade lyckades jag med ännu någonting nytt. Ni vet ettergaddar? Som heter någonting i stil med trädgårdsrödmyra, men bär smeknamnet eitergadd på dialekt. De pyttesmå, röda myrorna vars bett svider inåthelvete. Enligt Wikipedia kan en ettergadd döda en mus med sitt gift. På människor orsakar det främst intensiv sveda och ännu intensivare svordomar.

Nå, det jag lyckades med var att bli biten i ögat. Inuti själva ögat. Kände hur någonting sprang över ansiktet och in i ögonvrån vid näsan, skulle sopa bort det och kände i samma sekund stinget i ögat. Uj, så det sved. Såg ingenting på flera minuter. Fick i alla fall bortpetat odjuret innan det hann sticka flera gånger.

Förresten var det kanske dumt av mig att senare på kvällen på Bryggan inför gänget högt och tydligt fråga: "Gissa var jag blev biten av en ettergadd idag!", för en sådan uppmaning bara stimulerar folk till en massa mer eller mindre snuskiga gissningar. Fick avbryta gissandet omgående och försäkra alla om att det var ÖGAT jag talade om, det var i ÖGAT jag blev biten. Himla snuskpellar.

söndag 7 juli 2013

Den perfekta helgen

Jag är nöjd ända ut i fingerspetsarna efter en sådan här helg. Först Toto och därpåföljande festande i fredags, och sedan dess har jag hängt i skären. Åkte ut igår med väskan fylld av badkläder, shorts, flipflops, böcker och solbrillor. Anlände till strålande sol som har hållit i sig under hela vistelsen. Lite sjönk den väl under horisonten där strax innan gryningen, men annars.

Har vittjat nät med pappa, åkt båt, solat, simmat, bastat, tagit en avstickare till Bryggan på kvällskaffe, simmat igen, gått barfota, läst, ätit grillat älgkött och stekta abborrfiléer, druckit kaffe på terrassen - allt man kan önska sig. Jag har enbart njutit hela helgen.

Imorse vaknade jag uppe på loftet där jag hade tillbringat natten. Klättrade raka spåret ner, klev ut på bryggan och tog mig ett morgondopp. Sällan smakar morgonkaffet så bra som när man sitter med vattendroppar som små pärlor på axlarna och handuken virad omkring sig och spanar rakt ut mot havet.

När kaffet var sänkt var det bara att dra på sig shortsen och hoppa i båten för att vittja näten. Skärilivet i ett nötskal. Och jag fick rensa fisken! Tyckte själv att jag klarade det ganska bra för att vara första gången. Jo, jag har faktiskt aldrig rensat abborrar förr. Herregud så pinsamt - och så ska man vara öjaflicka. 

När man har semester såhär så kan man helt plötsligt ba: "Ska vi fara till Tankar?". Och så gör man det. Och det var såklart fint där ute på ön. Folk och rörelse. Och det ständigt närvarande bruset från havet omkring.

Tankar kyrka är den finaste kyrkan jag vet. Det hör till att man ska ta en sväng till den varje gång man tar iland på ön. Man känner verkligen historiens vingslag när man går på de blankslitna golvplankorna och ser alla inristade bomärken i bänkarna.

Efter att ha vistats ute i två dagar endast med avbrott för lite sömn nattetid återvände jag nyss hem till stan. Med hettande, svidande kinder och ett hår som känns en nyans ljusare än då jag åkte härifrån. Precis som det ska vara. Som jag har njutit den här helgen! 

Jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag älskar sommaren. Det är verkligen det allra, allra, allra bästa jag vet. Sol och bad och värme och hav och båt och rökt fisk och bastu och grillande och villa och klippor och måsskrän och allting som hör den här årstiden till. Jag vet inte vad jag ska göra med allt detta tyck-om. Antar att det bara är att hugga i och utnyttja allt så mycket man hinner.

lördag 6 juli 2013

Hold the line

Sådär! Nu har jag tagit semester. Efter en hektisk gårdag då jag hade en massa att ordna med kunde jag till sist vidarekoppla, koppla på automatsvar och sådär annars stänga butiken för en månad. Hem och direkt ut på en varm löpsväng innan jag började göra mig i ordning för kvällen drabbning och inledning av semesterfirande: Totokonserten i Jakobstad.

Inledde så smått med lite sittning i en lägenhet som låg typ trehundra meter från keikkan, och bara det är ju en rätt praktisk sak. Ganska gemytligt att ladda upp för ROCKKONSERT med vin en stund innan. Sedan var det bara att traska in på området och känna sig som hemma.

Och nog är det ju fiilis med ROCKKONSERT. Även om man hade haft en fördel av att vara lite längre. Vid dylika tillställningar är jag alltid tvungen att stå på tå för att ha någon chans att se något. Det blir ganska länge att stå och balansera, kan jag meddela. Vaknade i natt av att vaderna krampade, ha!

Höjdpunkterna på keikkan var såklart de låtar man kände igen. Rosanna var fiilis, och Hold the line. Och naturligtvis Africa, det är ju givet. Själv gillade jag särskilt I'll be over you. Och vi var överens om att det var en proffsig keikka. Bra sång, bra musik. Och jag var såklart mest imponerad av gitarrsolona, men det är väl ganska väntat.

Sedan gick vi i racerfart till Stadshotellet där vi shottade upp stämningen lite. Inte så värst mycket folk, faktiskt. Jag hade väntat mig totalkaos. Nå, inte mig emot. Jag var till och med ner i Melody en sväng för att titta på dagisavdelningen. Kan inte säga att jag har saknat den så värst. 

Men nu - semester!

onsdag 3 juli 2013

Roskis

Tur att man har peppade folk omkring sig. Till exempel bästa L som föreslog intervallträning i Roskaruka ikväll. Sagt och gjort, vi sprang till backen från varsitt håll, möttes, drog backträning tillsammans, joggade hemåt och skiljdes åt med en triumferande high-five innan vi vek av längs varsin väg. Perfekt.

Tungt utav helskotta är det. Framlåren krampar så man vill skrika, men andan räcker inte till. Och det är grymt peppande att höra ett flås i nacken och veta att man har någon som jagar på en bakifrån. När man har dragit den sista intervallen är man så slut att man undrar hur i hela fridens dagar man ska kunna ta sig hem. Bårtaxi? Så börjar man jogga med myrsteg med sina stumma lår, och rätt vad det är börjar benen sakta kännas som någonting annat än en klump med mjölksyra.

Ännu en drabbning i Roskaruka avklarad.

Bajs i flera former

Tydligen blev jag så uppbrassad av bryggandiskussionerna att jag omöjligt kan se någonting intressant i att gå och lägga mig ikväll. Är som en dopad travhäst till lynnet och skulle helst göra RoLiGa SakEr LuLz. Men har en känsla av att ingen annan vill det. Tråkiga ni är.

Funderar lite i denna nattens sena timma över varför jag är så svag i mina triceps. Det stör mig något, nämligen. Och nu när jag skrev det fick jag en känsla av att jag har bloggat om det förr. Men de är fortfarande lika svaga. Eller så är det något förfärligt teknikfel jag har. Borde kanske kolla med något proffs.

Annat jag funderar över är varför min sallad inte växer ett skit i sommar. Har ingen som helst nytta av de där klena fjuttbladen som står och hukar i jorden. Ifjol, under den uslaste av alla somrar rent vädermässigt växte sig salladen hög och frodig som en djungel. I år när vädret är normalare har det inte hänt ett skvatt. Borde hämta hästdynga av mor och far. Hästbajs lär vara det bästa bajset om man vill driva upp grödor.

Sedan funderar jag över HUR PASS STOR fågeln som sket på mitt köksfönster någon gång inatt egentligen var. Mängden är nämligen helt ridiculous. Ungefär i storleken av en stekpanna. Vi snackar decilitervis med fågeldiarré, över halva fönsterrutan. Och hur lyckas man sikta in en så stor mängd skit på en lodrätt fönsterruta under ett tak. Det måste ju vara på jävelskap.

tisdag 2 juli 2013

Tricky Tuesday

Har sprattlat igång veckan med besked. Igår var det bland annat jobb och Bodyattack på schemat. Som brukligt på måndagar. Cyklade hem med darriga ben efter träningen och kände mig nöjd över vad jag hade åstadkommit. Vräkte träningskläderna i tvättmaskinen, hoppade i duschen och låg sedan och flämtade på soffan en stund. Som vanligt.

Ikväll efter att de nödvändiga sysslorna var avklarade samlades vi med flickorna för en analysfika på Bryggan. För att bland annat gå igenom helgens strapatser. Viktigt att man utvärderar saker och ting så att man kan utvecklas, menar jag. För en utomstående framstod nog vår lilla stund främst som ett inferno av skratt, vissa nyckelord och menande blickar, men det är ju lite hemligt det där när flickor samlas och pratar om Viktiga Saker samt Hemligheter.

Kom just på att lunchlådelagret är slut. Måste freestyla fram någonting som duger åt fröken tills imorgon. Som tur är finns det ägg och tonfisk i min majestätiska kyl, och det är ju gott nog åt en konung.