Det var den trippen

Ja, hur summerar man på bästa vis den gångna helgen? Det blev som så ex tempore alltihopa, plötsligt fick vi bara för oss att "vi far", och så tryckte alla lite grejer i väskan och så på fredagseftermiddagen efter att de som jobbade hade slutat för dagen stod plötsligt en husbil och brummade vid min husknut.

Synen där inne fick mig att flabba högt på en gång. Ni vet en riktigt retrohusbil, helt täckt av träpanel inuti, med skylten "made in West Germany" på, fylld med folk och väskor och ett gaskylskåp fullt med mat och öl. Och föraren som satt och bläddrade i en vägkarta från tidigt 90-tal och överröstade motorbrummet med "Jaha, vart tycker ni vi ska fara?". Allt detta fick mig att vika mig dubbel av skratt i dörröppningen.

För vi hade inte bestämt vart vi skulle. Vi skulle övernatta i husbilen den första natten, det visste vi, och tog sikte på torneåtrakten. Och så brummade vi iväg, precis som i Sunes Sommar. Det är något med när man umgås såhär tätt inpå varandra tillräckligt många timmar, och har lite liknande humor. Alltså allt spårar liksom ur, och man diskuterar de mest märkliga saker. Och det finns inte så mycket annat att göra i en husbil än prata skit. Förutom att läsa, för vi hittade en bunt bamsetidningar som vi låg och bläddrade i på soffor och sängar. Och boken Pelle Svanslös i Köpenhamn, den gick också laget runt. Den här husbilen hade alltså varit i aktivt bruk då föraren var liten, vilket förklarade lektyren som hittades i den.

I Torneå tog vi in på en campingplats. Strax innan hittade vi en liten butik där vi skrapade ihop vad vi hittade i kötthyllan. Det blev några nötfiléer, lite korv, bacon, grönsaker och jordgubbar. En grill hade vi med oss, men den var ganska klen, så det var något blodiga biffar vi satt och åt sedan. Tyvärr var det buskallt i Torneå. Därför höll vi oss rätt mycket inne i husbilen, där vi spelade spel, drack vin och sådär. Gick ner till en sjöstrand och satt en stund i en grillkåta gjorde vi också.

Följande morgon började folk småningom vakna och kika fram ur olika skrymslen av husbilen. Ganska komiskt att se alla spretiga morgonfrillor som hängde ut över alla sängkanter. Jag och B delade en högsäng, två sov uppe på framloftet och en i sängen mitt i bilen. Jag uttryckte genast en önskan om att någon skulle stoppa in ZZ Top-kassetten vi hittade i kassettbandspelaren i förarhytten, men fick veta att den var trasig. Typiskt, och jag som hade en högtalare precis i fotändan. 

Nåja, ZZ Top eller inte - nu var det dags för morgonkaffe som kokades på gasspisen. Gott smakade det. Och så packade vi ihop oss och tog sikte på svenska sidan. I det här skedet hostade bilen en bra stund innan den långsamt började brumma igång, och vi satt och höll tummarna under hela processen. Ett samstämmigt jubel bröt ut när det slutligen lyckades.
 
Vi arbetade oss ner längs de svenska vägarna, och så var vi framme i Luleå. Lite googlande, och så hade vi hittat ett bra hotell mitt i centrum som vi tog in på. Travade i lite butiker, tog en kaffe på en uteservering och allmänt myste runt. Luleå var trevligt, jag älskar ju norra Sverige.

På lördagskvällen bäddade vi flickor ner oss i hotellsängen med lite god dricka. Det är nästan så bra man kan ha det. Sitta inbäddad med ett glas rött och prata om sjänslor och lyssna på nostalgisk musik från Youtube. Vi röstade hela tiden ner pojkarna och tvingade dem att spela till exempel Savage Garden och andra nostalgiska snyftlåtar. "Might need you to hold me toniii-iight", ni vet.

Sedan drog vi ut på Harrys där vi åt lite, drack lite mera vin, lyssnade på superb livemusik där folk sjöng med så att det slog lock för öronen. Tänk er Pampas Nationaldag, den roisigaste studentfesten ever, tänk er den sista dagen, då när man har varit på silliz och återvänder till Ollis och köar in klockan två på eftermiddagen. När man kommer in - den fiilisen. Då folk sjunger med i alla låtar som spelas och det är en oerhörd gemenskap på hela stället, sådant som bara inträffar en gång i året. Så var det på Harrys en helt vanlig lördagskväll. Och bara bra låtar spelade de. Jo, också Guns 'N' Roses.

Okejokej, det var såklart jag som var mest på G med att vi skulle fortsätta, eftersom jag aldrig blir klar när det gäller sådana här utekvällar. Särskilt på ett nytt ställe. Jag skulle kunna dra runt och bara titta, lyssna och analysera tills nio på förmiddagen så länge det finns rörelse. Sova hinner jag göra hemma. Så det var på mitt initiativ vi köade in till en partybåt nere vid vattnet. Det var packat med folk, fiilismusik, goda drinkar. Vi flickor stannade lite längre än pojkarna, och sedan hade vi kanske 200 meter att gå hem till hotellet. Perfa.

Och följande morgon var det då hotellfrulle och så packade vi iväg oss hemåt. På hemvägen bäddade vi ut dubbelsängen mitt i husbilen, och så låg vi flickor där och myste. Somnade ibland, läste nya böcker som vi köpt, pratade dumheter och skrattade stundvis nästan ihjäl oss. Vid det här laget hade samtalsämnena spårat ur så fullständigt att ingen normal människa hade orkat lyssna. Det är så det ska vara.

Och jo, det är SANT att alla campare hälsar på varandra. Det är så komiskt och töntigt att det inte är sant. Vi tog såklart seden dit vi kom och vinkade ivrigt åt alla mötande. Men ingen hade en så stilig retrobil som vi! Ja, jävlar.