Hemma

Så är man hemkommen då. Från en synnerligen intensiv men väldigt skratt-tät helg i Luleå. Fem dudes och dudettes i en antik husbil i många hundra kilometrar på både finska och svenska sidan. Motorljudet är ganska dominerande i en sådan där sak, så vi har kommunicerat halvskrikande. Och det var en del av charmen. Ganska lämpligt förresten att en del av det vi flickor satt och diskuterade inte hördes fram till cockpit. När man ville föraren eller andre styrman något, fick man luta sig fram mellan framsätena och hojta.

Bilen startade varje gång! Några gånger hostade den ganska länge, och vi satt och höll tummarna allihopa, tills den till sist vrålade igång. Jubel i kabinen, och så puttrade vi långsamt iväg igen. I en nedförsbacke med medvind kom vi upp strax över 100 km/h. Då hurrade vi uppskattande. I rodellerna åkte en skärbräda alltid ut och fick skuffas tillbaka, och skithuset var ur funktion. Och B fick baxas upp i överslafen när vi skulle lägga oss, för det fanns ingen stege. Men husvagnen var mycket mysig!

I Sverige skriver de mitt namn rätt! Och uttalar det rätt när de läser det. Jag älskar hur svenskar uttalar Maja. Det är mjukt och runt och snällt, med ett tydligt J. Inte MAIIA som vi säger här i landet. Och svenskar använder gärna förnamn när de tilltalar en. Receptionisten bara: "Ja, DÄR har vi Maja" och kruxade för mitt namn på dataskärmen vid utcheckningen. Och jag tänkte bara "Ja, HÄR har vi henne. MAJJA". Mys!

Husvagnssemester. Detta kan vara den märkligaste och mest impulsiva grejen vi någonsin har kommit på. Fattar inte ens varför, eftersom vi alla hatar camping mest av allt. Man kan säga att vi gjorde det just därför. Ritti på fitteri, som vi säger i Kokkola.