I'm baa-aack!

Har tillbringat den senaste veckan på lite terapeutisk semester hos min kusin i södra Sverige och i Danmark, om någon undrar över den långdragna tystnaden på denna blogg. Nu är jag hur som helst tillbaka, går igenom posten och packar upp, sådant som man gör när man har varit borta och kommit hem igen. Borta jättebra - och hemma också rätt okej, kan jag sammanfatta det som.

Om ni ursäktar så ska jag gå och slänga lite stalldoftande ridkläder i tvätten. Bara en sådan sak.

Mitt nya, organiserade liv. Igen.

Har haft en litin fixardag idag. På jobbet hade jag en massa pappersjobb som väntade, och jag bockade av grejer på att-göra-listan i en sådan fart att jag glömde bort att det blev lunch, och när jag till sist lorvade ut i kafferummet hade de andra redan ätit.

Ikväll har jag igen kommit till the point of no return med alla dessa papper som ska gås igenom, alla räkningar och att-ordna-grejer. Kokade en stor mugg rätt starkt kaffe och satte mig att beta av högen. Det tog en stund, men till sist var pappren sorterade, allt var betalt och ordningen var återställd. Känns som om man har rett ut hela livet än en gång. Och igen kom jag att tänka på att det nog är oerhört tråkigt att vara vuxen. Hellre hade man väl suttit i badrock efter fredagsbastun och tittat på Disneydags än att knappa in referensnummer. Allt har sin tid. Disneyklubben sin och trafikförsäkringen sin.

Bland annat elräkningen fick jag tummen ur och betalade. Så att nu ingen kommer och vrider av elen för mig, det vore väl förargligt.

Och så har jag städat. Och tvättat kläder. Och tränat. Och varit till butiken. Och allt det där, ni vet. Som jag lorvar på med om fredagarna. Börjar känna mig lite slö i kropp och själ och tänkte nu börja dra mig tillbaka för den här dagen. Adjöss!

Sommarregn

Är det bara jag, eller kom våren liksom fort i år? Det ska ju vara snöinferno hela april, så att man blir förtvivlad och tänker att det aldrig kommer att ta slut. Och här går man den 18:e april på rensopade gator och tycker att det är helt mänsklig vår. Kanske jag har mognat och inte är så otålig mera? Ha, då tror jag snarare att det är fråga om global uppvärmning. Inte mig emot.

Cyklade hem från gymmet i ett jämnt strilande, alldeles ljummet regn och tänkte på detta. Riktigt sommarregn, faktiskt. Lite grönare och man hade kunnat ta det för en junikväll. Knappt skymmande omgivning, doft av jord, grus och våt asfalt. Uuuh, så bra detta ska bli!

Inget att se här

Alla sorter idag. Hade en extra jobbrelaterad grej ikväll också, så det var ganska sent innan jag var klar för dagen. Sedan har jag hunnit med en liten länk och som bäst håller jag på kockar ihop någon slags gryta som ska bli matlådor för resten av veckan. Extra noga med sådant fix nuförtiden, eftersom Cittari har flyttat. Annars brukar jag de dagar jag inte orkat fixa matlåda hastigt gå till deras kött- och fiskdisk och köpa någon sallad. Det funkar ju inte nu längre. Lite besviken över detta faktum, faktiskt. Cittaris sallader var bra.

Fatta att det är vår! Igårkväll sprang jag på en stig som jag besöker ganska ofta. Kom då på att föregående länk på den stigen skedde på snöunderlag - igår på barr och grus! Mäktigt med denna förändring. Närvidlag börjar det vara okej med bikini? Det kan väl inte vara så länge kvar nu. Provade flipflopsen redan för flera veckor sedan.

Nu ska jag gå och se hur det ligger till med grytan. Ska stå likt en arg skolmattant och sleva upp den i olika lådor med en amper snärt med handleden. Sedan kanske det får bli en rimlig tid på sänggåendet i det här huset, får se lite.

Mys

Har redan länge talat om att vi borde gå till Kilta någon helg. Krogen som öppnade i gamla The Rocks lokaler. Igår gjorde vi det, och jag var helnöjd med stället. Mysigt med dunkel belysning och tända ljus, inrett så att det liknade ett gammalt bibliotek, lagom volym på musiken och allmänt trevligt. Och servering till bordet, vilket kändes extremt fancy. Bara säga till vad man önskade dricka, och efter en stund kom en servitör i vitskjorta med drinkarna på en bricka.

Och Caipiroskan var perfekt. Det använder jag ofta som måttstock, nämligen. Det skiljer bra krogar från dåliga, det avgör om jag gillar en viss bartender eller inte - hurudan Caipiroskan är. Mycket väl godkänt fick den här. Caipiroska är förresten min favoritdrink, ifall någon undrar. Kan faktiskt inte tänka mig något enda tillfälle då en sådan skulle kännas fel. Den smakar gott, ser trevlig ut, är fräsch, lagom stor och på alla sätt toppen. Sedan hann vi med en sväng på Calle också, med lite häng och till och med en stunds dansande innan vi gav upp för kvällen.

Igen en gemütlich helg att lägga i arkivet. Kaffesällskap, träning, vin- och spel, myskrog, besök hos mamma och pappa, nattklubb, städning, solskenspromenad, klädtvätt, soffhäng - allting återgett i slumpmässig ordning. That's the way I like it.

Lördag är den heliga dagen

Det där med att fredagen är någon slags lugn nervarvning inför helgen stämmer inte alls på mig. Jag har nämligen en hysterisk tvångstanke som säger att jag vill ha gjort allt tråkigt innan veckoslutet, för när jag vaknar på lördag morgon vill jag enbart göra sådant jag vill och som lustar. Vilket betyder att fredag alltid är fullbokad.

Igår likadant. Jobb först såklart, liksom alla vardagar. Mathandling, eftersom kylskåpet gapade tomt och jag inte orkar lägga en ledig lördag på att stå och väga tomater och bära hem ägglådor från butiken. Städning, för att jag medvetet skippade det förra veckan och nu hade ett dammigt och skitigt hem som jag inte har någon lust att sjava runt i en ledig helg. Träning, för att jag vill avsluta veckan med en löprunda, rensa huvudet, pina kroppen och för att följande moment ska kännas ännu mera magnifikt. Följande moment är bastubadande, för att jag har haft bastun full av loppissorterade kläder på tork i veckotal fram tills nu, och hade sett framemot detta hela veckan. Matlagning, eftersom jag efter jobb, träning och bastu började känna ett visst näringsbehov. Och till sist, kaffebesök av en vän, eftersom vi hade kommit överens om det redan tidigare.

Det satt som i ett hela dagen. Men jag hann precis slänga tallriken i diskmaskinen och föna håret innan det plingade på dörren och vi avslutade dagen med lite häng kring köksbordet och i soffan, lite snickesnack och flabb.

Efter att N hade åkt hem skulle jag bara surfa lite, men somnade typ bums på soffan. Vaknade en stund senare - och då var det kört. Efter det har jag bara slumrat och sovit i korta snuttar tills jag gav upp och gick upp klockan nio. Och nu kom jag på att jag drömde en helt SJUKT rolig dröm, att jag tänkte på att jag borde skriva upp den, men såklart inte gjorde det. Och nu minns jag såklart inte vad den handlade om. Tipiskt.

Bland annat ägg

Det lär ha varit värsta rusningen till nya Cittari som öppnades i Heinolankaari idag. Bilköer, poliser som dirigerade trafiken etcetera. Har lite svårt att fatta den grejen. Att det finns folk som verkligen orkar genomföra en sådan grej. Själv är jag visserligen lite nyfiken på den där megabutiken, men inte såpass att jag frivilligt skulle trängas med en miljard andra människor och köa i timtal. Jag väntar någon vecka innan jag drar dit.

På tal om försäljningstrick så föll jag för ett sådant igår. Kunde inte låta bli att köpa smarriga, bruna ägg när de såldes i såhär stiliga, genomskinliga plastlådor. Lite spaceat. Undrar hur länge ägg har sålts i de där vanliga ägglådorna av paff. De känns väldigt inkörda. Hur som helst är bruna ägg liksom så snygga. Både de i paff- och de i plastask.

Jo! Och idag har jag IGEN testat en ny grej på gymmet. Cyklade iväg på ett CXWORX-pass ikväll. Jag vet inte, är inte helt såld. Tyckte faktiskt att det var för lätt. Men å andra sidan var det ju första passet, då måste man koncentrera sig mest på att lära sig hur man ska göra tekniskt rätt och hinner kanske inte ta ut sig maximalt. Hm. Trevlig variation var det dock. Ha! Där hade ni två ord ni inte trodde jag skulle uttala i kombination. Trevlig och variation. Inte likt mig.

Till skillnad från förra veckan som kändes ovanligt lång, fast den i själva verket var avkortad på grund av påsken, har den här veckan gått fortare än någonsin. Kan knappt tro att det är fredag imorgon. Skulle baserat på känslan tippa på högst onsdag. Hjälps inte, fredag är det väl då.

Hjärnan seglar iväg igen

Kom idag på att jag ju nog är en lyckans jävla ost. Detta efter att jag för några veckor sedan fick jämföra lite med hur det kan vara och hur många andra har det. Och jo, jag har visserligen ansträngt mig och haft målsättningar och sådär, men jag har också haft bra förutsättningar. Alla har inte det. Alla har verkligen inte samma möjligheter att göra vad de vill.

Här skulle jag kunna säga att man framöver inte skulle få klaga över världsliga saker när man har det så bra. Fast så kom jag på att man inte riktigt kan tänka så heller. Anne Hietanen har sagt att alla människor har ett handikapp, ibland syns det bara inte. Det betyder att den som ser ut att ha allt man kan önska sig i själva verket kan befinna sig på avgrundens rand och typ ha det jättesvårt. Därför kan man inte så där rakt av bestämma vem det är synd om och vem det inte är synd om.

Just nu är jag inte direkt på någon avgrundsrand, så det var inte mig själv jag tänkte på, om ni undrar. Förutom när klockan ringer 06.50, då är jag redo att snitta upp handlederna. NÅNEJ.

Jag vet inte exakt vart jag ville komma med detta. Annat än att känna mig tacksam och tillfreds över allt som är schyrre i mitt liv. För det känns verkligen som om det mesta är det. "Det mesta". Räcker ganska långt om ni frågar mig!

Punkt slut för dagens Moder Teresa-tal.

Halt

Jaha, då har väl veckan rullat igång på allvar då. Redan onsdag imorgon. Själv har jag mest varit hungrig och trött och ur gängorna ikväll. Pluggade in Hannah & Amandas podcast i öronen och drog ut och sprang en stund för att råda bot på denna olustkänsla. Och visst tog det skruv. En betydligt mera harmonisk Maja var det som sprang uppför trappan och låste upp en löprunda senare. En sådan vacker himmel det var ikväll, dessutom. Blekblå, liksom lite sammetsaktig med några klara stjärnor utspridda här och där.

Det är sinnsykt halt på min gård. Egentligen borde man börja varje morgon med att snöra på sig skridskorna och åka till bilen med några eleganta skär, kanske avsluta med en piruett. Hittills har jag inte gjort det, utan jag tar liksom sats från ytterdörren - utan skridskor - och glider typ i ett enda drag tills bilen stoppar mig. Det är inte så smidigt som det låter, men jag räknar med att inom ett par veckor är den där isen borta.

Ha! Nu blir det takatalvi ska ni få se, bara för det där uttalandet. Men ny snö smälter ju bort den gamla, det har vår städerska på jobbet sagt, och hon vet nästan allting. Kan nästan allting också. Häromdagen öppnade hon min kollegas fastkilade dragkedja i kappan genom att gnugga lite med ett prydnadsstearinljus ur kafferummet. "Så gjorde vi förr i världen" sa hon bara odramatiskt och startade golvtvättningsmaskinen.

Många ögon

Igår styrde vi upp lite vin- och spelkväll i Halkokari, vilket småningom ledde till 69 Eyes' keikka på Calle med mina damer. Trevligt, trevligt. Stod längst framme vid scenkanten som de äkta FANS vi är (nånej, men det gick faktiskt väldigt lätt att klämma sig in från kanten) och fick därmed beskåda piercings, tatueringar, kajal och mycket hårprodukter på nära håll. Helt okej keikka var det. Och Äiti stod bakom bardisken. Det är alltså en lite äldre dam som har arbetat som bartender där i många år, och som bär just smeknamnet Äiti. Hon är pop.

På tal om det så KAN JAG INTE låta bli att jämföra kroglivet i Kokkola med detsamma i Jakobstad, eftersom vi var där så sent som för en vecka sedan. Alltså. Förlåt för mina branta åsikter, men det där Stadshotellet dit söderut är ju nog under all jävla kritik. Inte för det, jag hade sanslöst roligt där sist. Men hela systemet - eller just bristen på det - är ju förfärligt.

Hör här: vi köade in, och när vi äntligen kom fram till kassan och skulle betala in oss skakade flickan som satt där bara på huvudet. För man KUNDE ENBART BETALA MED KONTANTER. Jakobstads största tillhåll på helgerna tar inte kort. Och detta är 2013. I Kokkola och säkerligen på typ alla andra ställen får man till och med betala narikkan med kort. I Jakobstad ska man fippla med pengar som om man spelade något jävla Monopol för att ens få komma in på stället. Och detta var bara en detalj, jag irriterade mig på flera saker till förra helgen, men det känns lite onödigt att rada upp dem här. Kort sagt känns det som att komma in på något slags tivoli där alla har förlorat kontrollen och där alla i personalen jobbar sitt första skift i livet.

Men det vägdes ju som sagt upp lite av att vi hade så sjukt kul!

Inatt har jag i vanlig ordning knappt fått en blund i ögonen. Nå, ingen idé att oja sig över sånt. Jag drog och tränade framåt eftermiddagen, tog sedan en rask promenad i det gråa och råa vädret till Halkokari för att hämta bilen, och styrde i samma veva via Öja med hopp om att få lite kaffe. Och det fick jag. 

Det börjar väl vara den helgen, det. Summering: nya sneakers, utekväll med flickorna, träning och kaffehäng i Öja. Helt godkänt! 

Sneaky

Nu är det vår! För jag har köpt nya sneakers. Lilla lyckokänslan, den där att traska fram med sneakers på fötterna på torra gator och solglasögon på näsan.

Nya favoritdojorna. Så små och nätta och mjuka att det känns som att gå barfota. Och tysta som små möss är de. Jag smyger fram som en ninja. Mmm, sneakers.

Punkt slut

Så var det slut på det roliga. Just som parterna har börjat elda upp sig så att det blir någon debatt sätter Kokkola-lehti punkt för HUNDBAJSDISKUSSIONEN. Snöpligt, jag gillade att läsa de där fånigheterna.

Farbröder

Goddagens. Vilket trevligt hälsningsord, förresten. Lite som "morjens", det gillar jag också. Det jag inte gillar och som folk överlag ska ge fan i att göra är att ställa frågan vad man vet idag. Typiskt gubbar att plira på en och säga just det. "Nå, vad vet Maja idag då?". Särskilt till barn ställer man den frågan, men jag får den än i denna dag. Är det månne österbottniskt? Har aldrig hört någon i södra Finland säga så i alla fall.

Och jag hatade det redan som barn. Det är en fråga man ställer bara för att jävlas, som gör barnet osäkert. För man kan ju inte ens svara på den! Vadå vet? Det man eventuellt kan få fram är ett generat "Ingenting...", och vad är det för vits med en sådan fråga?

Annat jag inte tyckte om som barn var att bli hissad i luften av halvbekanta män. Alltså nog bekanta till familjen, men som jag inte kände särskilt väl. Varför de prompt skulle kasta en fyraåring ovanför huvudet vet jag inte, jag minns bara att jag tyckte att det var obehagligt. Överlag stora och lite läskiga farbröder som skulle "busa" eller "skoja" med en tyckte jag inte om. Farbröder fattar tyvärr inte att fyraåringar inte har samma humor som dem, och att låtsasskrämmas är ganska otäckt när man är liten.

Om du är en farbror och läser detta: ställ inte dumma frågor man inte kan svara ordentligt på, hissa inte i luften, och "busa" inte så väldigt. Och i mitt fall - var inte så lång. Jag var paniskt rädd för min mycket gänglige kusin som liten, fast han var världens snällaste. Har ingen annan förklaring än just längden. Är ju uppväxt bland män av ganska blygsam längd. Med skägg. Vilket alltså betydde att jag var hemskt rädd för män utan skägg, tvärtemot vad småflickor kanske brukar vara. En gång rakade min pappa av sig sitt skägg och jag vägrade sitta i hans famn innan det hade vuxit ut. Ha!

Jag skulle egentligen inte alls skriva det här blogginlägget om farbröder, men se nu hur det gick. Det krävdes ett "goddagens" så var jag förlorad. Det jag egentligen skulle skriva var att jag klämde ett finger genom att smälla ihop två 10-kilos viktskivor igårkväll. Hiskligt vad ömt det är. Ändå skiftar fingerleden bara ytterst svagt i blått, knappt så att det syns med blotta ögat. Opraktiskt när man söker sympatier.

Bara gator

Senaste nytt: någon har köpt min röda skinnjacka. Eller borde jag skriva "skinnjacka". Den passar nämligen utmärkt också om man är vegan, om vi uttrycker det så. Inte lika bra om man är latexallergiker. Hur som helst, den vajade icke mera på sin hängare idag när jag var inne på kirppisen och spanade. Bra så.

Öppet hus på gymmet idag. Jag hade räknat med hysteriträngsel och var därför på plats i god tid, men i själva verket fanns det till och med några tomma platser på pumppin. Och titta på detta:

 

Hur, HUR mäktigt är det inte att återigen få cykla på torra och snöfria gator till och från gymmet? Det går fort som blixten att ta sig fram, man behöver inte balansera på iskammar och inte slira i kurvorna och inte gräva sig fram i snö. Bara gliiida fram. Dessutom är det så vackert med dessa vårkvällar. Och vackrare ska det bli. Cykla hem när björkarna just har spruckit ut och det doftar jord och gräs och fåglarna kvittrar, det finns ju knappt något finare.

Siedätyshoito

Inledde någon typ av farkkuterapiperiod idag igen. Kändes mest märkligt. Dels för att det var sprillans nya bralls, och säkert dels för att min kropp icke nuddat vid några jeans på en evighet nu igen. Uäh. Problemet uppstår främst när man ska teraputta på golvet. Avsevärt mycket krångligare att utföra diverse krumbukter och liknande iklädd detta plagg.

Nå, jag är ju ändå talterapeut, inte yogainstruktör eller akrobat, så kanske det är en vanesak. Tills dess får jag väl gå omkring med ett förbryllat ansiktsuttryck och dra i linningen och känna mig lite förnärmad över att något klämmer mig över häcken hela tiden. Får väl spara spagaten tills jag kommit hem och iklätt mig följsammare kläder.

April, baby!

En sådan bra helg detta blev! Igen! Först var det påskfirande med familjen, sedan fest med polarna (eller DUDES, som vi fånigt nog kallade varandra för hela tiden), och igårkväll fick jag besök, och vi satt i soffan i timtal och drack kaffe och avhandlade allt mellan himmel och jord. Gemytligt.

Nå, gårdagen gick liksom på tomgång. Idag hoppade jag därför i bilen och åkte ut i skären. Solade på terrassen, vandrade på isen, drack kaffe. Tankade frisk luft och d-vitamin, kort sagt. Ah. Och nu är det april!

Alltså helt okej om ni frågar mig. Vad mer behöver man hinna med på en helg? Jag har gjort allt jag velat, känns det som. Helnöjd. Tack för mig.