tisdag 27 december 2016

Julhälsningar från Varikko

Julafton 2016 firades enligt tradition vid Varikko med familjen. Ni vet, gran, ljus, glögg och en och annan pepparkaka. Lillebror hade i sista stund fått förhinder, så han kunde inte närvara utan firade jul i Åbo, det lilla livet. Men vi facetime:ade lagom till snapsen, så det var inget problem i sig.

Här, i soffan tillbringade jag majoriteten av julaftonskvällen. Med ett rödvinsglas på armlängs avstånd, naturligtvis. Vi spelade spel, pratade strunt, undvek att titta på styggelsen "Kan du vissla, Johanna" precis som under tidigare år. 

I år gjorde vi någonting mycket revolutionerande. Vi åt nämligen julmat EFTER Kalle Anka i år, istället för exakt klockan 14.00 som vi alltid brukar göra. Här blåser förändringens vind, hör ni! Mamma vaktar dock alltjämt noga som en stövare vid julbordet, precis som seden påbjuder. Om man vill testa om hon är på hugget så kan man avsiktligt hoppa över någon av rätterna på bordet, för att genast få ett "TOG DU INGEN SENAPSSILL?!" med höjda ögonbryn från moderskapet. Lika komiskt varje år. 

Ja-a. Det är något med julen. Det där inkörda, traditionella, upprepande mönstret varje år (utom då i år switchen med julbord/Kalle Anka-körschemat). Känns tryggt att veta vad som kommer att hända, att man vet vad som är på gång. När kvällen led mot sitt slut tog jag min vana trogen den nya julklappsboken under armen och drog mig tillbaka till flickrummet och bäddade ner mig. Bra så.

söndag 18 december 2016

Julförberedelser

Och ni gissar rätt, damer och herrar. Jag håller igen på att betala räkningar och har därmed datorn igångvevad, vilket i sin tur inbjuder till att blogga. Hade i vanlig ordning samlat en präktig hög med fönsterkuvert bakom brödrosten i köket innan jag skred till verket. Vet inte varför det är just där jag uppbevarar obetalda räkningar, men det är på något vis ett lämpligt ställe att sticka in kuverten när man får dem. Om man orkar hämta dem ur postlådan, vill säga. Redan det brukar vara ett litet projekt.

Nå. Nu är referensnumren inskrivna, alla klick gjorda och pengarna dragna från kontot. Lugnt igen en liten stund då. Passade på att köpa mig en lämplig julklapp samtidigt, nämligen genom att betala putkiremppan som gjordes här för en tid sedan. Det var väl en trevlig julklapp så säg? Ett fungerande avloppsystem är väl någonting alla önskar sig?

Häromdagen klev pappa in med årets julgran under armen. Min kaveri Niinistö undrade med ett fniss om det var samma gran som ifjol, för den var förvillande lik. Jag hade beställt en "bullerbygran, tack", och pappa visste precis vad jag menade. Ni vet, de där gammaldags, lite mindre, breda granarna som man hade förr i tiden. Just en sådan ska jag ha här i mitt hem. Hemmet som för övrigt är en gammalt frontmannahus, vad passar då bättre än en gammaldags gran? Det gäller att hålla sig till temat! Eller det behöver man ju såklart inte, var och en får göra exakt som de vill. Men jag vurmar ju lite för sådant där gammalt och mysigt. I min gran finns det därmed inga fransiga glitterremsor, inga röda tomtar, ingen skrikig stjärna i toppen, inga lila bollar och ingenting sådant. Bara en ledljusslinga och några små polkagrisstänger. Just så som jag vill ha det. Vad bra att man fär bestämma själv!

Julklapparna är köpta också. De flesta på nätet och några få i butiken. Jag gillar ju julklappar, speciellt det där med att komma på något bra, packa in fint och ge bort. Och också att få någonting som givaren har tänkt ut och skaffat och som man får öppna. Satt igår på golvet i vardagsrummet, lyssnade på p3-dokumentärpodcaster och packade in klappar med tända ljus på soffbordet. 

En vecka kvar nu då. Sedan blir det julfirande vid Nyströms. Det brukar vara en rolig historia som följer ett exakt mönster. Kanske ni får höra mera om det sedan. Beror på om jag har några räkningar att betala då. 

söndag 6 november 2016

I Åbo

Häromkvällen ringde min storebror och kom på kaffe. Ni som har följt bloggen en längre tid vet att det innebär mera än just bryggandet och drickandet av sagda dryck. Det innebär nämligen också att jag har en lista på saker som inte funkar som han reder upp.
Den här ryggen tillhör sakkunnigheten själv. Här kollar han duschavloppet som har dragit lite dåligt senaste tiden. Sedan förflyttade vi oss till vardagsrummet, där persiennens vridfunktion hade upphört att fungera. Jag plockade fram en låda i vilken jag förvarar gamla kablar, rörbitar, udda skruvar och annat skräp som har blivit över vid något tillfälle. Brodern grävde runt lite i lådan, hittade en plastbit med vilken han raskt byggde den trasiga persiennen, och så var det fixat. Man kunde såklart ha åkt och köpt den lilla reservdelen som hade gått sönder, men varför inte göra saker MacGyver-style? Jag säger det igen - det finns INGENTING den här mannen inte kan fixa.

Den här bilden är från i torsdags, då jag satt på tåget till Åbo, dit jag skulle på skolning i dagarna två. "Logopediskt perspektiv på läs- och skrivsvårigheter" stod på schemat. Det var mycket med mikronivå och makronivå samt fonologiska kontra morfologiska strategier. Jag var helt yr i huvudet när vi var klara på torsdag kväll. Kan delvis bero på att jag hade haft väckning klockan 04.15 den morgonen för att hinna med tåget. Snark.

Jo, och sedan fungerade jag som talare på en logopediträff på kvällen också. Det var ju lite oväntat, inte riktigt sådan jag brukar pyssla med, men okej.

Här sitter jag på domkyrketrappan och väntar på att få min lillebrors lägenhetsnyckel levererad. Skulle nämligen sova hos honom, men han jobbade kväll. Lite äventyrande via butiken och en taxiresa senare damp jag ner i soffan hemma hos honom. Helt totalt dödsslut, slocknade som ett ljus och vaknade bara delvis till liv när han kom hem. Sedan borstade jag tänderna och kröp till kojs på riktigt, medan lillebror drog iväg en sväng för att titta på en keikka på någon bar. "Jag var nog så trött igår - vaknade inte ens när du kom hem inatt", sa jag åt honom vid morgonkaffet följande dag. "Vadå inte vaknade? Vi pratade ju!" svarade han. Jaha. 

söndag 23 oktober 2016

Cleanin' out my closet

Fick något slags ryck igår och vräkte ut kläderna ur min synnerligen kaotiska garderob. Har redan länge stört mig på att den är överfull med grejer jag inte använt på flera år, att jag aldrig hittar något och att jag har flera plagg med prislapparna kvar, som jag inte ens minns att jag har, eftersom de är inträngda i något skrymsle längst bak.

Häromåret sålde jag en del på loppis, men det är ett tidskrävande göra, eftersom man först ska fixa loppisplats någonstans, sedan gå igenom och prissätta kläderna och sedan med jämna mellanrum åka dit och hålla ordning och sedan dessutom packa ihop de flesta kläderna och ta hem igen, eftersom de inte blivit sålda. Orka, liksom.

Googlade fram att UFF har praktiska insamlingsplatser här i stan, en av dem rätt nära mig. Där man alltså bara packar kläderna i förslutna plastpåsar, slänger in i inkastet och så är det klart. Någon hämtar upp kläderna och så fraktas de till Afrika och Indien, enligt vad jag förstod på hemsidan. Det är ju bra, en afrikansk kvinna har säkert mera nytta av en klänning jag har tröttnat på än jag.

Det blev tre sprängfyllda kassar med kläder jag petade in i inkastet, plus en kasse som åkte direkt i soporna, eftersom kläderna hade hål eller annars var ofräscha. Dagens goda gärning gjord, och så fick jag ordning i klädskåpet på köpet. Rekommenderar andra att göra samma sak, Minimani har en snygg och praktisk insamlingspunkt på parkeringen, dit bara!

Gick lite bananas i mitt sorterande, eftersom jag ju har en tendens att sväva iväg när jag en gång börjar på med någonting. Det slutade med att jag plockade fram min Dymo-apparat och började märka klädkorgarna med puttinuttiga texter. Här var jag tvungen att börja sansa mig själv. Vad skulle ske härnäst? Ordna strumporna i nyansordning..?

Gårkvällen var lugn och sansad här i det Kronqvistska hemmet. Kompisarna var bortresta respektive på kvällsjobb, så jag fick underhålla mig själv. Tände ljus, kröp under filten i soffan och låg och bläddrade på Youtube tills John Blund kom och tog mig. Ah, relaxing. 

måndag 17 oktober 2016

Öronbarnet

För ett par år sedan hade jag öroninflammation. Paus för skratt. Kommer inte ihåg ifall jag bloggade om saken då, eller om jag nöjde mig med en stillsam instagramuppdatering. Hur som helst så tycker man ju att dylika barnsjukdomar borde ha gett med sig ungefär i fyraårsåldern. Icke i mitt fall, säger jag bara! Det var i och för sig fråga om s.k. hörselgångsinflammation, inte inflammation inuti självaste örat. Dessutom helt och hållet orsakad av undertecknad själv, efter att ha petat lite förstrött i örat med en tops en tidig morgon. Klick, sa det bara, så var örat totalt stendövt. Hörde verkligen ingenting, och det var en märklig känsla. Tänkte väl att asch, det där reder sig nog av sig självt, och försökte fortsätta som om ingenting hade hänt. Tills jag märkte att jag inte riktigt kunde utföra mitt jobb utan fungerande hörsel. Och småningom började till och med balansen lida, kunde knappt gå rakt. Fick dra till jouren och få örat spolat och sedan börja med en antibiotikakur. Sedan var det inte mer med det.

Nå. Det där var alltså för ett par år sedan. Tycker ju att det hade räckt med det. Men så häromveckan började det ömma i örat. Jag tänkte först göra som jag brukar - ignorera saken och låtsas som det regnar. Men det blev värre och värre. Och värre. Till sist började själva örat svullna upp. Och hörselgången svullna igen tills det bara var ett litet hål synligt. När så en morgon också själva HUVUDET började svullna upp (såg ut som E.T, alldeles bullig runt örat och käken) så var jag tvungen att krypa till korset och dra till arbetshälsovården. Sköterskan ryckte nästan till bakom sitt skrivbord och sa att hon - citat - "aldrig sett något liknande" och bokade snabbt tid till en läkare.

Läkaren hummade och klämde på käke och öra (medan jag hoppade till och gnydde då och då, för det var sjuhelvetes ömt vid det laget), mumlade någonting om inflammationer och spottkörtlar och allt vad det var. Fick en tiodagars antibiotikakur och kortison direkt i örat. Tydligen någon inflammerad körtel som totalt hade barkat av och spridit sig i hela området kring örat. Håhåjaja. Allt ska man testa på.

Det här droppade jag i örat under de där tio dagarna, och småningom tog det skruv. Huvudet antog normal form igen utvärtes (insidan är nu som den är...), och så var det med den saken. Märkliga saker som händer och sker. I skrivande stund börjar väl örat vara sig likt, det också. Hörseln är dock alltjämt selektiv. Va?

söndag 16 oktober 2016

På jaktstigen

Igår morse ringde alarmet på 05.45. Det hör inte direkt till vanligheterna på lördagsmorgnar, kan jag meddela. Förutom ungefär en gång om året kring oktober-november någon gång. Snubblade upp ur sängen, fixade i ordning en matsäck, hoppade i mina nyinköpta gummistövlar och styrde iväg mot Öja i beckmörkret. Ni gissar rätt, det var åter en gång älgjakt på gång.

Tidigare år har älgjakten mest bestått av att sitta blick stilla i ett älgtorn och långsamt bli alldeles, alldeles genomfrusen, trots ungefär fyra lager kallingar och de varmaste ytterkläder garderoben har att komma med. Dubbla vantar, fleeceunderställ, ylletröjor och goretexjackor. Samtala viskade, lyssna på rapporter i öronsnäckan och kanske, kanske se någon älg om man har tur.

I år var vi "hundkarlar", pappa och jag. Det betyder mera att man går under hela dagen, så man behöver inte frysa på samma sätt. Figaro, pappas ett-och-ett-halvåriga jämthund är under inskolning till att bli älghund, så det var honom vi hade med oss.

Farbror Jägare och Figaro. Här hade Figaro just hittat en stövare som det blev fullt slagsmål med, man såg bara tänder som blänkte i något slags virvlande inferno av två arga hundar. Och två hundförare som försökte slita dem ifrån varandra. Det lyckades efter en stund.

Det är kanske safe to say att Figaro är "under skolning". Den lille vännen vet nämligen inte riktigt ännu vad han ska göra. Eller jagar, det gör han. Småfåglar och ekorrar och typ allt som rör sig. Älgar var det dåligt med där ute i öjaskären, vilket förstås kan sägas till Figaros försvar. Man kan ju inte jaga sådant som inte finns.

En fin dag var det i alla fall! Vi gick och gick, genom lingonris och över stenrösen och gungande, blöta mossar. Jag fick lära mig vad en ormgran var, hur en korp låter och varför vissa granar får gula skott istället för gröna. Och så pausade vi med hett kaffe och macka på en sten. Grillade korv i slakthusets grillkåta. Annars en perfekt jaktdag, men vi fick ingen älg. Det var ju ett minus i protokollet, annars blev det mest plus. 

Somnade som en stock på soffan när jag kom hem, för det hör det till att man ska efter älgjakt. Orkade med nöd och näppe släpa mig i en het dusch. Sedan var jag inte särskilt social den kvällen.

Idag har jag städat, grundligt och ordentligt. Dammsugit, moppat golv, städat muggen. Bytt sängkläder och tvättat lakan. Dammtorkat och röjt undan osammanhängande högar med prylar som alltid samlas på bänkskivor och skrivbord. Så en sväng till Öja för kvällskaffe, och så satte jag mig vid datorn och betalade en bunt räkningar. Nu är man väl förtjänt av en dusch, lite Youtube och sedan sängen. Tycker jag i alla fall. 

söndag 25 september 2016

HEJ MAMMA

Min mor ondgjorde sig senast igår över att jag inte uppdaterar bloggen längre. Vilket hon i och för sig har rätt i, det senaste inlägget publicerades visst innan semestern. Hoppsan. Jag kan försvara mig med att jag åtminstone är aningen mera aktiv på Instagram, om någon nu känner att de vill följa mig där. Heter majahenrika, för den intresserade.

Nu är det snart oktober, men för den som känner att de vill ha en snabbuppdatering gällande till exempel sommaren och sådär kan ju fortsätta läsa. Det kommer en liten genomgång nedan.

Det var en LÅNG semester. Fem veckor, för att vara exakt. På den tiden hinner man med ett och annat. En sväng till Gotland, till exempel. Flög ner med men goda vän Niinistö genast i början av semestern och tillbringade ett förlängt veckoslut bland raukar, får och trevliga människor. På bilden ovan badar jag i Blå Lagunen, en av höjdpunkterna på resan. Annat vi hann med var skumpa i visbynatten, färjan över till Fårö och lite kändisspaning (bland annat Alex Schulman i sin cabriolet, Mathias Fredriksson på rullskidor och så Tjorven på Rute stenugnsbageri). Bodde hos min trevliga kusin med familj och huserade i en mysig stuga på deras tomt.

Vädret var ju fint, bara de sista två veckorna var det lite kyligt och regnint, men överlag var jag nöjd. Läste i trädgården, solade i skären, umgicks med vänner. Min gode vän S från Sverige kom på besök en helg, och vi sjöng allsång, drack vin och pratade viktigheter.

Även efter semestern åkte jag ut i skären under helgerna. Drack kaffe på terrassen, doppade mig i det salta vattnet och åt rökt abborre och grillat älgkött. En eftermiddag satt jag och pappa på varsin pall och länsade havtornsbuskarna på bär. Ett stickigt göra. 

Återvände så till jobbet i slutet av augusti och har alltså nu hunnit jobba några veckor. Ännu ska gräsmattan klippas några gånger innan det är dags att undvika krattandet (sådant GÖR jag bara inte) och kanske småningom bli tvungen att ta på sig vantarna när man går till jobbet. 

Idag är det söndag. Har just druckit sent morgonkaffe och funderar på att dra ut och springa en sväng. Imorgon sparkar vi igång en ny vecka med jobb, träning och kanske kvällskaffebjudningar hos grannen Niinistö. Allt är i sin ordning. 

onsdag 13 juli 2016

Det närmar sig

Dagarna minskar hela tiden. Vi snackar alltså nedräkning till semestern. Tänkte stämpla ut på fredag eftermiddag och slappa lite i några veckor. Ska bli roligt! Den här veckan har varit jättefin vädermässigt, har försökt vara ute i möjligaste mån efter jobbet, men soltimmarna har oftast lagt sig där innan klockan fyra på dagarna. Men i helgen var jag ute i skären och det var så fint så jag känner att jag har hunnit tanka lite sol i alla fall.

I lördags grillade vi och smuttade vin med kompisarna, och det är mycket möjligt att aktiviteten upprepar sig kommande helg. Måste ju fira semesterstarten på något vis, känner jag. Dessutom är B på besök från Åland, och sådant måste ju också uppmärksammas.

Hittade ett par passande shorts till det ringa priset av 7€ på H&M förra helgen! Det är inte alla dagar man gör det, så nu ska vi hoppas att det blir en shortsvänlig semester. Om inte annat så vore det ju synd om de inte kom till nytta. I övrigt ska sommargarderoben bestå av kjolar, klänningar, sandaler och annat jag gillar. Och bikini, det skönaste plagget som finns.

Ställdes inför en lite spännande situation i skären i söndags. Det började med att lillebror såg en orange prick ute på havet, och medelst kikare kunde se att det var en flytväst. Då var frågan - var det någon inuti detta flytetyg? Vi kuskade raskt ut med båten, samtidigt som jag i huvudet repeterade hjärt-lungräddningsförfarandet vi hade tränat på Första hjälpkursen i våras. Men PUH! Det var en barnflytväst, och den var till all lycka tom. Dessutom öppen, så man kunde anta att ingen heller hade glidit ur den. Tur det.

Nu ska jag ladda inför morgondagen. Två morgnar kvar med tidig väckning!

torsdag 7 juli 2016

Är det sommar så är det

Tänkte jag idag när jag stod på Hongkongs trädgårdsavdelning i tolv plusgrader och hällregn och valde ut blommor till trädgården iklädd shorts. Hittade lite ett och annat, lassade i bakluckan på bilen och körde hem. För att stå i samma iskalla hällregn och plantera mina nya blommor i lådan i trädgården. Det blev bland annat lavendel och prästkragar...och ungefär där tog mitt blomsterordförråd slut. Nå, fick blommorna nerpetade i rabatterna och kunde gå in och torka håret. Allt ska man vara med om i juli 2016.

Den här reklamen poppar upp i mitt facebookflöde med jämna mellanrum. Man tycker ju att just Pasqua inte är något lyckat produktnamn i det här landet, men vad kan man? Prosecco får mig förresten osökt att tänka på en viss New Yorkresa tillsammans med Niinistö. Där alltså just den drycken var ett avgörande inslag i de dagliga aktiviteterna. Heh.

Imorgon är det fredag! 

söndag 3 juli 2016

Jobbar på

Här har en del i kollegiet redan gått på semester för en vecka sedan, men Maja, hon jobbar flitigt på ännu. Ett par veckor till, sedan ska jag också lämna mottagningen för några veckor. Har hur som helst sett till att njuta av sommaren också hittills, jobb eller inte. Det är ju ändå många kvälls- och helgtimmar man har på sig för sådant.

Här satt vi till exempel med flickorna på bryggändan i Öja en kväll och kisade mot solnedgången. Ajaj, så vackert det var, där vi satt och talade om känslor och lyssnade på måsskrän och sådär. Citerade Sven Kobacka gjorde vi också, det är ett återkommande inslag för oss. "Jaså tu har kläppi?" och sådär.

Igår satt jag i lugn och ro på farstubron med ett glas rött och lyssnade på Whitesnake och hade det ganska bra. Bristen av en blommande syrén till trots. Efter en stund slog bästa L följe, och vi drack mera vin, lyssnade mera på Whitesnake och talade - vad annars - om känslor. Målet för kvällen var, citat "att reda ut allt" (inte helt klart vad detta "allt" egentligen var för någonting), och vi kom i alla fall en liten bit på väg. Sedan traskade vi under ett gemensamt paraply i ett stillsamt sommarregn till Amarillos terrass för en liten kall Caipiroska. 

Idag har jag mest slappat, chattat med kompisarna och mot kvällen tagit ett litet dopp i ett ganska kallt vatten. Ska inte göra så mycket mer, har jag tänkt. 

måndag 20 juni 2016

Jag sörjer ett träd

Hej, hej, hallå dagboken! Har vevat igång datortröskverket och tänkte uppdatera bloggen för en gångs skull. Först av allt vill jag komma med ett sorgebud. Ni minns mitt fina syrénträd i hörnet av trädgården. Det som jag eeelskar, som doftar så gott och är så vackert så här i början av sommaren. Nå. Det var ju stormen Salomon häromveckan. Och när jag stegade ut över gräsmattan morgonen efter var det en syrén som låg längs med marken. Jag blev faktiskt uppriktigt ledsen över att mitt kära träd hade givit vika för stormen, men hann inte reflektera vidare över saken (panikstressbråttom till jobbet och det där, ni vet). Dessutom var jag väl mest nöjd över att trädet inte hade blåst på bilen, utan åt andra hållet. Puh!

Fick hur om helst sedan ta telefonluren i vacker hand och ringa åt disponenten och fråga hur man gör med ett omkullblåst träd på sin gård. Disponenten frågade vilken typ av träd det gällde. "Syrén", svarade jag. "Jaha. Det räknas som en buske. Den ska du fixa bort själv". Eh. En flera meter hög "buske" med en tjock stam. I mina ögon ett ganska rejält träd. Men kör i vind, då. Har ju en trädexpert i form av en pappa inte långt härifrån. Han fick komma och kapa upp syrénen och forsla bort den. Det var med sorg i blicken jag såg släpet med de vajande grenarna rulla iväg från tomten när vi var klara med görat. Min fina, fina syrén, det överlägset vackraste jag hade i min trädgård.

Tog in ett par kvistar för att i alla fall få njuta av blomsterprakten i ett par dagar. Och måste nu i efterhand säga att trädgården ser förjävlig ut. Ett stort, tomt hål i hörnet av gården. Några spretiga buskar är allt som är kvar. Usch.

Nå. Det om det. Har fått totalpippi på zucchini för tillfället. Det bästa jag vet just nu är zucchini i ugn, tillsammans med gott kryddat maletkött. Ätit flera dagar i rad, och än finns det kvar i kylen. Kittlar dödsskönt i kistan för ett hungrigt kvinnhjon om kvällarna. Just sänkt dagens ranson, och ajaj vad gott det var. Borde kanske bjuda in damerna på min bravur? Zucchinilåda och kopiösa mängder rödvin, vore inte det något?

Ikväll träffades vi med gänget i Roskaruka för lite backintervaller. Och herregud så tungt det var. Det är så att man ser stjärnor och månar och hela halva solsystem när man tvingar sig uppför det sista krönet till toppen. Hade sådan mjölksyra i låren att jag sånär kräktes på hemvägen när jag cyklade den sista snutten i ett ganska blåsigt juniväder. Hua. Var tvungen att ligga i fosterställning en bra stund innan jag kunde ta itu med livet igen. 

Imorgon är det tisdag med allt vad det innebär. Kanske skulle lägga sig i vettig tid ikväll? HA!

torsdag 19 maj 2016

Skumpatillbakablick

Våren, våren. Den löper på här, varje dag mera löv på träden, mera grönt på marken, mera fågelsång och varma vindar. Förrförra helgen var det till och med bikinipremiär, och av kollegornas kommentarer att döma så hade jag till och med fått lite färg bara genom att sitta på skäriterrassen en liten stund. I like it! Simmat har jag faktiskt inte gjort ännu, men det ska vi snart råda bot på.

Idag fick jag ett brev på posten där man kunde läsa att jag har fått "arbetserfarenhetstillägg" efter mina fem år på jobbet. Det ni! Under ett Facetime-samtal till Öja utbrast mamma att "Jaha, så du har fått ålderstillägg?". Jag hyssjade genast ner henne. ERFARENHETSTILLÄGG, heter det. Ingenting annat. Eh.

Och exakt nu är det ett år sedan jag och min kaveri Niinistö var i USA! Kan inte fatta att det redan är ett år sedan vi drack skumpa i Central Park, drack skumpa på takterrass, drack skumpa i The View Lounge på 48:e våningen i New York City. Som ni märker hade vi ett visst tema för vår resa...

Imorgon är det fredag, folks! Hej på er.

söndag 3 april 2016

Rör och sånt

Det har varit en spännande vecka. Spännande på så sätt att jag hade fått en lapp i postlådan där man meddelade att den länge omtalade putkiremppan skulle påbörjas här i huset denna vecka. Sedan lite tider och klockslag för när det var användningsförbud av avloppen och sådär. Så långt hängde jag med. Men det var många infolappar, och de hade lite tvetydig information. Till exempel stod det med stora bokstäver att AVLOPPEN ABSOLUT INTE FÅR ANVÄNDAS UNDER DESSA TIDER och lite skrämselpropaganda utformad som så att REDAN OM MAN AV MISSTAG HÄLLER ETT HALVT GLAS VATTEN I AVLOPPET SÅ FÖRSTÖRS EN HEL DAGS ARBETE och så vidare.

Sedan stod det att det denna vecka gäller bostäderna X och Y, medan jag då bor i bostad Z. Jag vet inte jag. Om jag nu bor i bostad Z och man ska remppa bostad X och Y - behöver jag bry mig om det..? Varför skickar ni varningslappar åt mig om det inte ens gäller mig? Det kanske gäller mig också förresten, tänkte jag lite ängsligt efter att ha duschat tre gånger de där två första dagarna under rörremonten. Undras hur många HALVA GLAS VATTEN jag då gladeligen hade öst ner i avloppet? Kanske jag hade förstört hela rörrempan för hela husbolaget. Fan vet.

Dag tre av putkiremppaveckan konstaterade jag att hela huset visst var tomt. Alla andra hade flytt fältet. Får jag ens vara här? tänkte jag lite mera ängsligt. Alla bilplatser var tomma, alla fönster mörka. Utom Majas fönster, där flitens lampa brann. Nånej, inte flitens lampa. Men lampan i vardagsrummet där jag ofta ligger på soffan och spottar i taket, hur som helst.

Dag fyra av rörremontveckan. Jag kommer hem från jobbet och känner direkt jag kliver in att det luktar starkt och kemikaliskt ur alla avlopp i huset. Exakt likadant som det luktade i höstas när man gjorde en slags provputsning av rören. Någonting har de alltså gjort här. Testade att öppna kranen lite, och det kom vatten alldeles normalt. Man tycker ju att de skulle stänga av vattnet i en lägenhet där inget vatten får användas. Eller?

Dag fem. Jag kliver ur bilen på gården när jag kommer hem och möts av vägg-grannen som står ute på gården. "Hei kuule!" hojtar hon. Jag blir aningen skraj. Kommer grannen nu att meddela att putkiremppan har misslyckats på grund av att en idiot inte har fattat att låta bli att använda avloppet? Men nej. Grannen meddelar bara att de har varit på semester och att det inte har kommit någon vidare info om när de ska börja borra upp våra rör. Jag och grannen delar alltså avlopp, eftersom vi bor vägg i vägg. Och kusten är klar, vårt avlopp har varit i normalt bruk hela veckan. Huh!

Frågan kvarstår dock - när kommer de att fixa vårt avlopp? Känner att informationen är lite bristfällig här (vilket inte är något nytt, för rörfirman är från Jakobstad, och där är de ju kända för att "kråta", höhö). Hoppas inte imorgon, för då är jag i Uleåborg och har ingen möjlighet att komma och släppa in Rööri-Roope och hans kollegor. Men det är väl deras problem.

Uleåborg, ja. Jag har lovat att agera chaufför, och borde starta härifrån 06.40 för att hinna plocka upp kollegorna och vara framme i Uulå i tid. Få se!

torsdag 3 mars 2016

Om idoler och sådant

Förlåt för sliten fras, men "oj, vad veckorna går fort nu". Tycker att jag precis har kickat igång veckan, och så är det redan fredag imorgon. Förra helgen var en stillsam sådan, om vi nu ska gå tillbaka och analysera den såhär i efterhand. På fredagen efter jobbet traskade jag runt i Prisma och helghandlade. I mitt fall är det ett ganska normalt handlande, jag tar min lilla korg, fyller den med kvarg och grynost och havregryn, precis som vilken sketen tisdag som helst. Men en liten utsvävning gjorde jag i mitt shoppande, se nedan.

Nej. Jag kunde inte motstå att plocka ner en Pippi Långstrump-mugg i korgen när jag råkade passera den vid porslinshyllan. Fast jag har kaffekoppar så det räcker och blir över. Och fast den kostade femton euro. Det var den finaste lilla kopp jag sett på evigheter. Med Pippi, Tommy, Annika och Herr Nilsson och allt. Den var så näpen att jag kände att jag MÅSTE ha en sådan på jobbet att dricka mitt morgonkaffe ur. Det måste ju bli en bra dag om man har världens starkaste flicka som inspirerar en vid niokaffet! 

Jag har ganska märkliga idoler, när jag tänker efter. Det är liksom Slash, Pippi Långstrump och MacGyver. Och illusionisten Carl-Einar Häckner. Och Jukka från Dudesons. Sådana typer. Finns liksom ingen gemensam nämnare vad gäller de typerna. Vad gäller männen gäller kombinationen långt hår och hög hatt ganska långt. Damen i sällskapet är en nioårig flicka som har en häst i köket. Jag vet inte jag vad man ska dra för slutsatser av detta.

På lördagen drog jag och Niinistö iväg till Nannen Namnam på finkaffe ur sirliga koppar. Det är ett mysigt, lite bohemiskt ställe mittemot Halonen, för er som inte är insatta. Där satt vi då och förbättrade världen medan vi sög i oss lite koffein och samlade krafter för en liten shoppingrunda som vi företog oss efter kaffet. 

På lördag kväll gjorde jag och nyss nämna Niinistö en favorit i repris, nämligen satt i min soffa i mjukisbyxor och drack rödvin. Det är ett vinnande koncept, för er som inte har provat. Ingen stress att ställa sig iväg någonstans, bara gott om tid att prata dumheter. Och så sover man gott sedan. 

Idag har jag varit på ett svintufft intervallpass på gymmet. Det sista momentet på passet är en treminuters burpeeutmaning, där jag plötsligt började tävla mot bruden som stod bredvid mig. Och vann! Låt vara att hon alltså inte hade en aning om att vi tävlade...men ändå - vann!

Imorgon - fredag. Jag ska i vanlig ordning binda ihop alla lösa trådar från veckan som gått och så långt som möjligt färdigställa världen. Wish me luck. 

måndag 22 februari 2016

Rekord i äcklighet

Fick äntligen arslet ur vagnen och städade detta lilla hem från golv till tak (typ) i helgen. Så till den milda grad att jag fick plocka fram verktyget nedan för att riktigt komma åt i alla skrymslen och vrår.

Vad behöver man en skruvmejsel till när man ska städa, kanske ni undrar nu. Och det ska jag med största nöje berätta. Ni vet kombinationen långt hår och lavoar. Förr eller senare har - verkar det som i alla fall - största delen av det hår man har på skulten förflyttat sig och orsakat stopp i lavoaren. Det ser dels ganska snuskigt ut med de tandkrämsinpregnerade hårtestarna som lurar i avloppet, dels rinner vattnet sämre ut ur själva handfatet. 

Som den självständiga kvinna jag är (eh...) tog jag därmed fram min verktygsback, grävde fram mejseln och skred till verket. Alltså agerade rörmokare och skruvade loss lite delar för att riktigt kunna rensa röret ordentligt. Och det var TAMMEFAN DET ÄCKLIGASTE JAG HAR GJORT PÅ LÄNGE. Tänk dig en slemmig, död råtta som stinker suspekt och har en läbbig geléaktig konsistens. En sådan mötte mig där inne i röret. Fy fanken vad vidrigt det var. Det blev några minuter av riktigt äckligt arbete innan jag nöjt kunde skruva tillbaka delarna och beskåda ett fräscht handfat igen. Duktig flicka reder sig själv. Resten av lägenheten städade jag för övrigt med nöje. 

Idag har jag jobbat, gymmat, handlat mat (inklusive vurpa på den glashala vägen till butiken), fixat mat, betalat räkningar och tvättat lite kläder. Börjar känna mig ganska färdig med den här dagen. Dessutom har jag en så sinnsyk träningsvärk sedan gårdagens pass att jag knappt kunde genomföra dagens träning. Imorgon blir det vila. Och möte med husbolaget. Ska i vanlig ordning sitta och nicka och se ut som att jag förstår grejer samtidigt som jag undviker ögonkontakt så att ingen ska fråga någonting av mig. Som seden påbjuder. 

söndag 14 februari 2016

Vad skulle du själv ha gjort?

Hej, hej, hallå dagboken!

Här är det söndag kväll och frid och fröjd i huset. Inte ens Vesa har nyst. (Vesa är alltså grannen på andra sidan väggen i detta synnerligen lyhörda hus, och jag brukar då och då bevittna när han producerar en kraftig nysning. Inte idag, alltså).

Igår gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut. Kanske det är ett tecken på en begynnande ålderdom och allmän klenhet gällande bemötandet av andra människor. Min princip är ju annars att aldrig, aldrig köpa något av gårdsfarihandlare, telefonförsäljare eller sådär annars ge pengar åt skumt folk på stan som tigger om detta. Men igår när jag gick på stan ställdes jag inför ett så märkligt faktum att jag faktiskt frångick mina principer. Hör här.

Jag hade alltså gått en sväng på stan och igen köpt en massa konstiga grejer. Förra helgen köpte jag en konstig, randig tunika, gud vet när jag hade tänkt använda den. Igår köpte jag bland annat en blommig kofta som resultat av ett plötsligt infall. En blommig kofta och en randig tunika?! När i helskotta ska jag använda dem?! Nå, det var ett sidospår.

Jag travade alltså denna lördag genom Halpahallis parkeringsgrotta när plötsligt en ung man, kanske strax under 30, hojtade efter mig. Jag blev genast lite fundersam, för när karlar skriker efter en på stan brukar det oftast vara något osakligt de har att komma med. Nå, han kom fram till mig och stod och skruvade på sig och började dra en story om hur han hade varit på Calle (alltså nattklubben här i stan) kvällen innan. Han hade slocknat, blivit av med plånbok och telefon och slutligen blivit förd i butkan över natten. Och därifrån hade han nu nyss blivit utsläppt. Nu hade han alltså inga pengar och ingen telefon, och hans buss skulle just gå. Kommer inte ihåg vart, men typ Kannus eller någonting var det han skulle till, för han skulle till sin flickvän. Som han nu alltså inte kunde ringa till utan telefon, och inte kunde han komma någonvart eftersom han inte hade några pengar.

Han skruvade på sig och frågade om jag eventuellt hade någon liten euro att avvara så att han i alla fall skulle kunna köpa en bussbiljett. Jag tittade lite skeptiskt på typen. Såg annars helt städad ut, var artig och trevlig och verkade uppriktigt besvärad av att behöva tigga pengar. Äh, vafan, tänkte jag och frågade vad bussen kostade, och det var fem och femtio. Efter att ha överlagt med mig själv ett par sekunder tänkte jag att jag väl kunde utföra dagens goda gärning. Så stod vi och pratade en stund och jag grävde i börsen efter slantar och fick till sist ihop till busspengarna. Typen var oändligt tacksam, vi sa hejdå och jag åkte hem.

Vet inte om jag gjorde rätt eller fel, men det blev nu såhär. Kan vara att han helt huijade mig och bara för skojs skull gick och tiggde pengar i parkeringshuset, men so what. En femma kunde jag ju lätt avvara, om jag nu har råd att slarva runt på stan och lägga pengar på konstiga kläder på dagarna. Hoppas ändå att pengarna gick dit han sa.

Hur skulle du ha gjort?

söndag 31 januari 2016

"Vill du, eh... komma på kaffe? Ta med verktygsbacken!"

Hui, det blev vinter med besked här. Såhär såg min och Niinistös konversation ut häromveckan när vi skulle in till centrum för att sköta lite ärenden. Vi drog typ sticka om vem som skulle gräva fram bilen och sedan samåkte vi med en rullande igloo in till posten och vad det nu var vi skulle besöka.

Kallt som attan var det också. Faktiskt så sjönk temperaturen till -33 där i ett skede, men det hade jag tydligen inte screenshottat. Det är en ganska imponerande temperatur, kan jag meddela. Sådär så att det ilar i tänderna om man flinar. Vilket i alla fall inte jag direkt gör - flinar alltså - så ofta under de omständigheterna. Förutom när jag en dag kom hem från jobbet och såg att bästa grannen Vesa hade skottat snö också på min gård. Tack!

Det är söndag idag, och jag har sovit länge, länge. Satt med håret på ända i soffan och sörplade kaffe och funderade på vad man riktigt ska ta sig till med den här dagen, när jag kom på att man ju om inte annat kan lägga tiden på att städa. Alltså har jag dammsugit, slängt ut mattor, tvättat golv och putsat muggen idag. Lagom söndagsprogram. Klappar mig själv på axeln för det.

Igår drog jag en vända på stan och köpte lakan (svartvita), tallrikar (snygga), lampa till köksfläkten (fel sort) och kläder (vet inte varför). Fick dessutom en komplimang av en tant i matbutiken. Jag var glad resten av dagen på grund av det. Överlag borde man strö mera komplimanger omkring sig. 

En morgon när jag skulle till jobbet fick min bil något slags anfall. Hela panelen var mörk, alla mätare stod på noll och alla (!) servicelampor och allting lyste. Jag ringde i panik till min bror som kom för att titta på bilen samma kväll. Då hade bilen självläkt och allt funkade prima igen. Ibland bara förstår man sig inte på dessa tekniska vidunder. Helt onödigt var det dock inte att brodern kom. Under storebrors besök hann han med följande:

a) Kolla oljan i bilen
b) Fylla på spolarvätska
c) Bygga min skarvsladd
d) Byta utebelysningen som hade slutat funka
e) Skruva loss lampan i köksfläkten och instruera mig om hur jag ska byta den (sket ju sig, eftersom jag köpte fel lampa, men ändå)

Kanske var det något mera ännu, men jag kommer inte ihåg. Det är bra att bjuda över storebror på kaffe, det händer liksom grejer då. 

onsdag 6 januari 2016

Som Penny Schulman skulle ha sagt;

"Vaaaknaaa, det är onsdag! Det är bästa daaageeen!". I alla fall den här veckan, när onsdag är röd dag, man får sova pinsamt länge och sedan resten av dagen sjava runt med en kaffekopp i nypan och skeptiskt titta ut genom fönstret. Skeptiskt, eftersom det i skrivande stund är 27 minusgrader ute samt beckmörkt. Det är ju fan inte mänskligt.

Har haft ett välbehövligt jullov. December var tuff som en fjortonårig, tjuvrökande högstadieflicka med mycket kajal kring ögonen. Först var det sömnlösheten som höll mig i ett hårt grepp i flera veckor, sedan var det en djävlig urinvägsinfektion som fick mig på fall mitt i värsta utlåtandeskrivandet som skulle vara klart den 23.12. Hann detta till trots ro skutan i hamn och kunde slå punkt för det sista utlåtandet och gå och käka risgrynsgröt med kollegorna dagen innan julafton.

Julen firades som alltid vid Varikko, alltså barndomshemmet vid Nyströms i Öja. Snapsvisor kring julbordet, Kalle Anka nedklämda i soffan, samt den traditionsenliga julklappsrundan, där vi enligt ett visst mönster packar upp julklapparna i tur och ordning. En process som tar länge men är intressant. Fick fina presanger i år också. Så klart.

Nyårsafton firandes med ett litet gäng i år, eftersom folk delvis jobbade, delvis har flyttat bort och delvis firade i annan stad. Eftersom det var så snöfritt och bekvämt kunde Niinistö och jag obehindrat cykla till torget och fortsätta firandet i centrum. Exakt när vi parkerade cyklarna och ställde oss i Calles kö började fyrverkerierna tjuta och fräsa omkring oss, och så var det plötsligt 2016. Perfekt timing. Annars är det VARJE ÅR så att vi firar tolvslaget någonstans mellan min lägenhet och torget, för vi är ALLTID sena. Det är ALLTID något som drar ut på tiden och vi stressar ALLTID iväg för sent.

I måndags firade vi även traditionsenligt min födelsedag. Med tårtan som brukar figurera här på bloggen just där i början av januari. Varför ändra på ett vinnande koncept? Mamma och pappa dök upp med två pallar i present, eftersom det alltid är för lite sittplatser här. Bra tänkt! Dessutom nämnde mamma att man ju kan ha pallarna som "ett litet sidobord att till exempel ställa vinglaset på". Hon känner uppenbarligen mig. 

Annars är det väl som förr här. Drog till gymmet igår på ett Grit-pass, och det var lika fruktansvärt som vanligt. Hade stora problem att få upp händerna så pass att jag fick mössan på huvudet efter avklarad träning. Det skvallrar om att passet har varit effektivt! 

Nu ska jag... eh, koka kaffe eller något. Hej på er.