söndag 14 februari 2016

Vad skulle du själv ha gjort?

Hej, hej, hallå dagboken!

Här är det söndag kväll och frid och fröjd i huset. Inte ens Vesa har nyst. (Vesa är alltså grannen på andra sidan väggen i detta synnerligen lyhörda hus, och jag brukar då och då bevittna när han producerar en kraftig nysning. Inte idag, alltså).

Igår gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut. Kanske det är ett tecken på en begynnande ålderdom och allmän klenhet gällande bemötandet av andra människor. Min princip är ju annars att aldrig, aldrig köpa något av gårdsfarihandlare, telefonförsäljare eller sådär annars ge pengar åt skumt folk på stan som tigger om detta. Men igår när jag gick på stan ställdes jag inför ett så märkligt faktum att jag faktiskt frångick mina principer. Hör här.

Jag hade alltså gått en sväng på stan och igen köpt en massa konstiga grejer. Förra helgen köpte jag en konstig, randig tunika, gud vet när jag hade tänkt använda den. Igår köpte jag bland annat en blommig kofta som resultat av ett plötsligt infall. En blommig kofta och en randig tunika?! När i helskotta ska jag använda dem?! Nå, det var ett sidospår.

Jag travade alltså denna lördag genom Halpahallis parkeringsgrotta när plötsligt en ung man, kanske strax under 30, hojtade efter mig. Jag blev genast lite fundersam, för när karlar skriker efter en på stan brukar det oftast vara något osakligt de har att komma med. Nå, han kom fram till mig och stod och skruvade på sig och började dra en story om hur han hade varit på Calle (alltså nattklubben här i stan) kvällen innan. Han hade slocknat, blivit av med plånbok och telefon och slutligen blivit förd i butkan över natten. Och därifrån hade han nu nyss blivit utsläppt. Nu hade han alltså inga pengar och ingen telefon, och hans buss skulle just gå. Kommer inte ihåg vart, men typ Kannus eller någonting var det han skulle till, för han skulle till sin flickvän. Som han nu alltså inte kunde ringa till utan telefon, och inte kunde han komma någonvart eftersom han inte hade några pengar.

Han skruvade på sig och frågade om jag eventuellt hade någon liten euro att avvara så att han i alla fall skulle kunna köpa en bussbiljett. Jag tittade lite skeptiskt på typen. Såg annars helt städad ut, var artig och trevlig och verkade uppriktigt besvärad av att behöva tigga pengar. Äh, vafan, tänkte jag och frågade vad bussen kostade, och det var fem och femtio. Efter att ha överlagt med mig själv ett par sekunder tänkte jag att jag väl kunde utföra dagens goda gärning. Så stod vi och pratade en stund och jag grävde i börsen efter slantar och fick till sist ihop till busspengarna. Typen var oändligt tacksam, vi sa hejdå och jag åkte hem.

Vet inte om jag gjorde rätt eller fel, men det blev nu såhär. Kan vara att han helt huijade mig och bara för skojs skull gick och tiggde pengar i parkeringshuset, men so what. En femma kunde jag ju lätt avvara, om jag nu har råd att slarva runt på stan och lägga pengar på konstiga kläder på dagarna. Hoppas ändå att pengarna gick dit han sa.

Hur skulle du ha gjort?

1 kommentar:

  1. Du gjorde helt rätt och i synnerhet, då detta hänt dagen före Vändagen, så var det extra viktigt! Även jag, har en gång släppt in en Granne i min bostad på en morgonnatt mellan lördag/söndag den 22/23.11.2008, då hans Dam, skulle göra slut förgott, så han såv här på golvet, för att följande dag övertala sin Dam, att tag honom in i deras bostad, då han ju inte kan hela tiden vara i vägen för grannen i lilla ettan, så Damen tog honom och han gav en skiva med bra Flamenko-musik som belöning, så Duktig Maja, säger Matti!

    SvaraRadera