torsdag 30 januari 2014

Bra kvällssyssla

Damerna var just över på en kvällkaffe. Satt utspridda i soffor och fåtöljer och sörplade java vid tända ljus. Som vanligt analyserade vi saker och ting, gapskrattade så grannen bakom väggen antagligen spratt till då och då, och sådär allmänt diskuterade livets väsentligheter.

Jag har ju sagt det. Att flickkaffe är bästa kaffet. Särskilt en smällkall torsdagskväll i Kokkola.

Että huomenta vaan

Imorse, just när jag hade halvt vaknat till liv och inte riktigt orkade öppna ögonen ännu, än mindre stiga upp, ringde plötsligt telefonen. Inget nummer jag kände igen, men den här tiden på dygnet måste det vara något viktigt tänkte jag och kraxade till svar i luren. I andra änden var ingen mindre än Eino från Jokela, som med ganska barsk och något sluddrig röst undrade MISSÄ OOT?! Han frågade det flera gånger, och jag fick inte utrett varför han nödvändigtvis måste veta det. Inte var jag i Jokela i alla fall. La på luren och steg upp istället.

Dock var det ju himla trevligt att Eino ringde och väckte mig. Det får han gärna göra flera gånger, för jag har ju som bekant så svårt att vakna på morgnarna. Mycket lättare om någon ringer och ropar lite liv i en. Tack, Eino!

onsdag 29 januari 2014

Ursäkter, ursäkter

Nu kunde man ju tro att jag har ett väldigt rafflande liv, med tanke på hur sällan jag har tid att sätta mig ner och blogga. Men så är det ju inte. Jag har bara inte någonting att komma med. Januari har inte så mycket bloggmaterial, om vi säger så.

Försökte kolla igenom telefonen för att se om jag skulle ha någon bild att ens säga något ord om, men tydligen har jag inte ens fotat de senaste veckorna. Förutom cirka tvåhundra bilder på mig och mina bröder som N tog på min födelsedagsfest i början av månaden. De är inte någonting jag har lust att visa upp, för på samtliga gapskrattar och/eller grimaserar vi. I alla fall ser vi ut att ha roligt. Instagram uppdaterades senast på nyss nämnda fest, så det är visst lika tyst på den fronten.

Det går med andra ord lika trögt med bloggandet som när man cyklar i tjära. Och det är segt, har jag för mig. 

lördag 25 januari 2014

"In my dreams" som Wig Wam skulle ha sagt

Förlåt på förhand, men nu ska jag syssla med den icke populära aktiviteten "berätta om en dröm". Häromnatten drömde jag nämligen om fisksoppa hela natten. Okej, inte hela natten, jag överdrev för komisk effekt. Men en lång och intensiv dröm om just denna rätt.

Har inte exakt koll på hur, var och varför, men drömmen gick ut på att jag skulle äta fisksoppa, men det lyckades aldrig. Jag kom aldrig fram till kastrullen, eller jag hade inte pengar att köpa för, eller så var soppan slut, eller hur det nu var. Som jag kämpade för den där soppan!

Till sist - och nu var jag verkligen på gränsen att svälta ihjäl - fick jag mig en tallrik soppa. Och nu hade jag plötsligt ingen sked! Vid detta tillfälle befann jag mig ute i skogen, där inga skedar fanns tillhanda. Men så plötsligt såg jag att det i skogsdungen intill låg ett daghem med massor av lekande barn på gården. Min slutledningsförmåga sa mig att där det finns ett dagis, där finns det också skedar.

Alltså klev jag in på dagisgården med min tallrik och gick fram till ett utemöblemang där det satt några dagistanter. Jag presenterade mig, men hann inte ens avsluta meningen innan den ena tanten hastigt hojtade att det inte får komma in några utomstående på den här gården, bara barnens föräldrar. Säkerhetsgrej, fattar du väl! Jag backade raskt ut genom grinden, fortfarande med fatet i händerna, försiktigt för att inte skvimpa ut soppan. Från andra sidan staketet framförde jag sedan mitt ärende och frågade om jag möjligtvis kunde få låna en sked till min fisksoppa. Och det gick bra.

Ja-a. Sådant kan man också drömma om på nätterna.

fredag 24 januari 2014

Att djävlas med konsumenten

Hittade i somras en så oerhört bra... eh, sådan där grej man applicerar i ansiktet som får hyn att se jämn ut. Underlagscreme? Vet inte ens vad det heter. Meikkivoide, ni vet. Som liksom blir till hudens egna färg, inte målar över med en annan nyans, för sådant ser oftast hemskt spacklat ut. Just den här produkten är lila till färgen, men när man duttar ut den över hyn blir den hudfärgad. Jag älskar den!

Nu höll den dessvärre på att ta slut, kom jag på när jag var i butiken, och plockade raskt åt mig en ny tub. För att vid nästa användning komma på att det inte alls var samma produkt. Den här var fetare, tjockare och vit till färgen. Och när jag höll tuberna intill varandra såg jag att det var fråga om olika saker.

Till vänster produkten jag skulle ha. Till höger produkten jag av misstag köpte. Nästan exakt likadana. Hur ska man veta vilken man ska ha om man inte tar med sig den tomma tuben som facit? Först nu när jag ser på bilden ser jag att det är fråga om CC- respektive BB-kräm. Jaha.

Och den där BB passar inte mig. Det blir fel nyans. I förrgår i Jakobstad var det någon som så vänligt sa att jag ser "så brun och fräsch ut", och det var såklart hemskt snällt sagt. Men jag ska inte se brun och fräsch ut i januari. Det betyder att jag har en sminkkaka i ansiktet. Och jag vill inte se ut som Oompa Loompa.

onsdag 22 januari 2014

Hado vori tiid?

Har varit i Jakobstad idag på eftermiddagen på en jobbgrej. Höll på att bli arg på riktigt när jag försökte ta mig till Östanlid och konstaterade att ALLA VÄGAR VAR AVSTÄNGDA. Skyltar och bommar och avgrävda vägar. Samtidigt med tvetydiga skyltar med info om att körning till tomterna var tillåten. Trissade på ett bra tag med ökande puls och höll redan på att tänka NO V*TTU OLKOOT, men stannade till sist på en liten uppgrävd vägsnutt och försökte googla fram ett telefonnummer till stället för närmare information.

Då! Då kom en man i lastbil, bromsade in, klättrade ner ur hytten och kom så vänligt och pratade med mig en stund, eftersom han fattade vart jag försökte komma. Sedan - hör här så vänligt - pekade han vartåt jag kunde ta en genväg och så - ännu gulligare - lyfte han undan en avspärrningsbom och log så vänligt när jag körde förbi. Maken till vänlig och hjälpsam typ har jag då inte sett på hundra år. Och jag kom fram i tid.

När jag kom hem i den fjortongradiga kylan och dråsade in genom dörren var jag så frusen att jag hämtade täcket ur sängen och bäddade ner mig i soffan. Låg där och vickade liv i stelfrusna tår och fingrar och tänkte på att jag hade planerat in en löplänk ikväll. Ingenting kunde locka mindre. Nickade till en kvart. Sedan fick jag plötsligt ett ryck och byltade på mig kläder - denna gång dubbla kallingar, I hate it - och gjorde den där löprundan ändå. Bra, Maja!

Men kallt var det.

Brr.

Det så att säga sket sig

Som nyårslöfte inför år 2014 sa jag att jag skulle börja stiga upp i tid på morgnarna. Vänta. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Vilket skämt. Det går sämre än någonsin. Jag är tröttare än någonsin. Jag snoozar värre än NÅGONSIN. Kunde man ju vänta sig.

måndag 20 januari 2014

Kallt

Kylan håller Kokkola i ett järngrepp. Igårkväll, i brist på annat, företog jag mig en kvällspromenad i kanske -20 grader. Kanske mer? Orkade inte titta på termometern. Buskallt var det i alla fall, fingrarna domnade bort i kölden och näsan förvandlades sakta men säkert till en iskall knapp mitt i ansiktet. Men det var ändå ganska trevligt att gå och tänka. Tills hjärnan förfrös och tankeverksamheten avstannade, alltså.

Har passat på att boka in mig på en massa Bodypump på gymmet den här veckan, för jag har ingen större lust att förfrysa röven av mig i löparspåret. Så det så.

Då är veckan igångsparkad igen. Jobb, gym och sedan hem och kura lite under filten. Det sistnämnda är det jag håller på med just nu. Lite småfrusen, brrr.

fredag 17 januari 2014

Tyylikäs

Det lönade sig att gå till frisören igår och ordna upp sig lite. Fick nämligen en komplimang av en gubbe, gissningvis 75 år i butiken idag. Visserligen inte specifikt gällande håret, men ändå. Han plirade och plirade när vi båda två stod och plockade våra varor i påsarna. Och så sa han med högtidlig röst att jag såg "tyylikäs" ut. Dessutom niade han mig, vilket nästan blev lite pinsamt.

Det tyckte jag var komiskt.

torsdag 16 januari 2014

Full speed

Jag vet inte med er, men för min del har 2014 börjat intensivt. Tycker att alla dagar är fyllda med program, och det är först såhär efter nio på kvällen som jag för första gången hinner dra efter andan lite. Idag till exempel direkt efter jobbet till frisören, därifrån plattan i mattan hem, in och byta om på två minuter och spurta till gymmet där jag med nöd och näppe hann med på passet. Därifrån raka spåret via butiken och skyffla ner någon slags mat i korgen, hem, duscha, laga mat, veva in densamma, samla ihop kläder och starta en tvättmaskin - och NU landar jag i soffan.

Puh. Nu orkar jag inte blogga mera. Ska slösurfa på Youtube istället. Kräver mindre tankeverksamhet. Ööh.

Infoga svordom samt kvidanden

Uöööh. Har suttit i en evighet och petat med papper och räkningar och skit, och nu lyckades jag äntligen plöja igenom högen. Det var första gången i år. Och som jag kan avsky den där SKITEN. Det är någonting med siffror och blanketter och referensnummer som får mig att bli alldeles matt i huvudet. För det är så TRÅKIGT att jag håller på STÄRVAR.

Så är jag ju inte ens någon företagare eller så, utan bara en vanlig människa med elräkningar, bilförsäkringar och skattekort. Ändå får det mig att bli utled. Just den där förbannade högen av viktiga papper och faktumet att man måste gå igenom den är nog det absolut jättetråkigaste jag vet.

Alltså gör jag det typ nästan aldrig.

Alltså är högen hög som en pyramid när jag väl kommer till skott.

Alltså är det ännu värre att orka ta sig i kragen.

Fy FAN. Jag ska tammefan sitta här och sucka och skylla allt på facket en stund.

onsdag 15 januari 2014

Flickkaffe

Mycke' å göra idag. Hade ett Viktigt Möte på eftermiddagen som drog ut på tiden, så det blev en timme på övertid innan vi var klara. Sedan en sväng via en mack för att tanka, sedan hem och landa en stund innan det blev dags att bylta på kläderna och dra ut och springa en sväng. Bylta och bylta, förresten. Jag hatar att springa i för tjocka kläder, så det blev lite för tunt idag. Var iskall om framlåren redan halvvägs, och inte blev det varmare på hemvägen. Men genomförd blev den, rundan.

Hann precis hem, duscha, föna håret och koka lite kvällsmat samt vrida in den i ansiktet innan flickorna plingade på dörren och ramlade in på en kvällskaffe som vi hade kommit överens om. Nu har vi då suttit och pratat dumheter och analyserat saker in i minsta detalj och nött sofftyget. Flickkaffe är bästa kaffet!

Nu slog dörren precis igen bakom flickorna, och det är nästan ekande tyst här. Som omväxling till skränandet för en stund sedan. Lite tråkigt. Imorgon är det då torsdag. Det går snabbt!

måndag 13 januari 2014

Fjorton

Fjorton minusgrader i Kokkola idag. Sådana gånger är man glad över att inte vara tävlingskidåkare och behöva dra på sig hjälmpipon och dubbla kallingar och nöta något jävla elljusspår i januarimörkret. Istället fick jag dra på mig betydligt tunnare träningskläder och slinka ner i gymkällaren och ladda ur ett pass Bodypump i dånande musik med andra peppade typer. Skitbra, detta att man får göra roliga saker! Roliga saker är bra mycket roligare än till exempel tråkiga saker.

Efter jobbet drog jag en snabb repa på stan för att försöka handla lite kläder. Jag har ju som bekant ingenting att ta på mig, ett problem som uppstår varje dag när jag står och synar paltorna i skåpet. Nu hittade jag i rask takt två plagg som jag norpade med mig. Och bara det ena var svart, det är ju ett framsteg.

Måndag. Sitter här med laptopen i famnen och gäspar förståndet ur led. Men annars har det varit en ovanligt lugn måndag, bara nu framåt kvällen som det börjar kännas urladdat i skallen. Kanske skulle söka mig i säng i tid ikväll. Kanske.

söndag 12 januari 2014

Klockan i bruk

Helgen börjar lida mot sitt slut. Vi har avlagt nykterhetslöfte med flickorna efter jullovets festligheter, så det har gått mycket lugnt till detta veckoslut. Eller avlagt och avlagt, det var inte precis som att det krävdes någon noggrannare övertalning. Alla verkar vara totalt slut, och bästa L skickade ett meddelande redan på fredagseftermiddagen där hon meddelade att hon i alla fall INTE tänker dricka något vin i helgen. Jag var inte sen att svara att det tänker då inte jag HELLER om någon nu trodde det.

Vad jag däremot gjorde i helgen var att kliva iväg till uraffären för att korta av armbandet till födelsedagsklockan. Damen bakom disken pep förfärat till när jag halade fram vänster handled och tyckte att "det ju knappt blir något kvaaar av armbandet". Jag blev genast förtjust. Det låter så näpet när någon ojar sig över att ens handled är "siro". Ujuj, så späd och ljuv jag är! Nåja, armbandet åtgärdades och klockan sitter nu perfekt. Och är jävligt snygg, vill jag påpeka.

Ikväll har jag sprungit en kall länk i halkokaritrakten. Styvt och segt gick det med långkallingar under vintertightsen, mycket lättare att springa i tunnare kläder. Men länken blev gjord och jag återvände hem med iskallt, stelt ansikte och röda kinder.

Imorgon ny vecka, nya tag. Badam!

onsdag 8 januari 2014

Presanger, presanger

Det började med att föräldraskapet dök upp med den fina presenten Ett Riktigt Armbandsur. Är jag vuxen nu, när jag äger en ordentlig klocka? Stilren och snygg var den i alla fall, sådär herrklockemodell ni vet. Ska bara gå och korta av armbandet på den, sedan är den klar att ta i bruk. Tack!

Såhär fin är den.

Sedan fick jag ett snärtigt kakfat på fot av lillebror och svägerskan. Som jag inte hade från förr. Vad bra!

Och framåt kvällen dök kompisarna upp, och efter kaffet och tårtan fick jag en dikt uppläst med darr på rösten, och det var inte utan att Kronqvist fick en tår i ögat också. Och presenten sedan, som de där galningarna hade skaffat:

Jepp. Forsränning i norra Sverige! Jag säger som B:s storebror sa efter att ha firat juldagen med oss: "Ni e int fullt sluu nan åv er". Ni är ju helt knäppa i huvudet! Hur har ni kommit på en så sjukt rolig present? Gänget följer med såklart när det sker. Detta ska bli så roligt!

Om det är så här det går till ska jag tammefan fylla 30 flera gånger!

söndag 5 januari 2014

Trettio

Igår slog jag till och fyllde 30! Firade med familj och vänner, till och med åbobrodern hoppade fram bakom en dörr med ett överraskande HURRA! 
Det blev kaffe och tårta, och när vi i rask takt började smälla skumpakorkar och öppna vin drog sig föräldrarna undan. 

Och! Jag fick så sjukt fina presenter att det kräver ett skilt inlägg. Säger bara WOW! Mera om det sedan. 

torsdag 2 januari 2014

Årskrönikan 2013


Jaha, damer och herrar. Det börjar dra ihop sig för årskrönika igen en gång. Det är lite arbetsdrygt men jag gillar att sedan kunna gå tillbaka och kolla vad man har gjort. Fjolåret var ju händelserikt med talterapeutlegitimation, lägenhetsköp och fast anställning. I år kanske de stora svängarna har saknats, men jag skulle vilja säga att det har varit det roligaste året på länge. Ni ska få se, häng med här!

Hade lite problem med att få krönikan publicerad, och när jag stuvade om och trixade tog jag bort lite bilder samtidigt. Därför finns det inte foton från varje månad. Men ändå.

Året inleddes med flickorna hemma hos mig. Vi spelade spel så länge att vi missade tolvslaget och fick stå och kramas gott nytt år halvvägs in till centrum. Sedan dansade vi natten lång på Calle och hade det allmänt kul. Mitt nyårslöfte för 2013 var att festa mera, eftersom jag varit i det närmaste folkskygg de senaste åren och bara velat vara hemma hela tiden. Man kan ju säga att jag tagit igen det med besked – vi har haft jätteroligt med flickorna hela året. Massor med fest och vin, skratt, fånigheter och sena nätter. Riktigt livsnjutande. I januari firade jag och B våra födelsedagar med en gemensam fest.

I februari blev jag med iPhone och kunde därmed kliva in i mobilbloggandets och Instagrammandets tidevarv. Har för mig att jag började sova bättre på nätterna i samband med detta, eftersom jag inte längre kände mig tvungen att sitta framför datorn tills långt in på nätterna, utan istället bara krypa under täcket, kolla det viktigaste på iPhonen, lägga den på nattduksbordet och släcka lampan.




I mars verkar vi ha lagt in en hög växel med kroglivet. I alla fall när jag bläddrar igenom marsinläggen på bloggen. Roligt hade vi, och allra mest speciellt påskfirandet blev jättelyckat. Och en 30-årsfest vid sportstugan i Öja. Så mycket annat hände inte i mars. Lite som föregående år verkar det vara någon slags mellanmånad. Jag försökte dock sälja lite kläder på loppis, men det gick inte särskilt bra. 




I april började det på allvar lida mot vår. Jag skyndade på våren ytterligare genom att hoppa på ett flyg till Köpenhamn i slutet av månaden. Därefter tåg till svenska sidan, och så tillbringande jag en hel vecka hos min fina kusin E i Skåne. De bor ute på landet, så det var en vecka med höns, katter, getter, får och diverse djur. Och framförallt hästar! Jag red flera gånger, och däremellan klappade, ryktade och borstade jag hästar. En ljuvlig, avslappnande och lugn semester. Jag sov som en stock uppe i det lilla vindsrummet, ibland så till den milda grad av kusin E kom och hoppade i min säng på morgnarna för att jag aldrig vaknade.




Maj var underbart varm! Flera veckors högsommarvärme! Jag fick inleda badsäsongen på allvar i mitten av månaden, och bikinisäsongen i samma veva. 




Juni tuffade på i samma takt. Jag jobbade hela månaden, tillbringade många kvällar på Bryggan med flickorna, åkte ut i skären med jämna mellanrum, och hade många roliga utekvällar. Den där känslan när man går hem tillsammans i en alldeles ljum sommarnatt, barfota med klackarna i handen – det är sommar.




 I juli hade jag semester! Inledde ledigheten med att gå på Totos keikka i Jakobstad, och det var en sjukt bra och proffsig konsert i jättefint väder.  En dag gjorde vi ett riktigt märkligt drag, och det var att packa in oss fem personer i en gammal retrohusbil och fräsa iväg via Torneå till Luleå över en helg. Den märkligaste men roligaste idén i sommar. På vägen hem sjönk nivån på våra juttun till så sjukt låg nivå att man fick ta fram gruvarbetarhjälmen. Vi pratade verkligen enbart skit den sista dagen. Historier som roar oss ännu idag. Främst den om hur MacGyver löser ett sällsynt svårt fall av diarré. Ni hör ju. Om ni undrar så är svaret: med silvertejp och gem. 

Om augusti har jag inte så mycket att säga. Mellan maj och augusti gjorde jag ganska långt samma saker: solade, simmade, var i skären, satt på Bryggan, klippte gräs, drack vin och sådär. Min kompis fick en väldigt söt baby den här månaden, och så återvände jag till jobbet andra veckan i augusti.




I september var jag som enda svenskspråkig bjuden på min kollegas fina bröllop i Uleåborg. Det var en fantastiskt fin dag, vädret var perfekt, vigseln var minnesvärd, festen var lyckad och jag lärde känna en massa nya, trevliga människor. En verkligt minnesvärd dag.




I oktober deltog jag i den årliga traditionen ”följa med pappa på älgjakt”. Det var en fin dag och jaktlycka hade vi också. Riktigt spännande ute på passet den här gången. Dessutom turnerade jag runt och var på lite olika inflyttningsfester till exempelvis Jeppo och Vasa. På jobbet var det en riktig skolningsmånad, flera dagar satt jag på skolbänken och fick lära mig nya och viktiga saker. Och så var jag i Åbo första gången på riktigt sedan jag flyttade därifrån. Orsaken var ett slags examenstillfälle för oss som hittills blivit färdiga talterapeuter och psykologer. Det var lite traumatiskt men säkert hälsosamt. Men jag vill helst inte åka dit igen.




I november fick jag äntligen så att säga tummen ur och övertalade en kompis att vi skulle åka till Ikea. Jag kände att jag efter snart två år i detta hem antagligen borde skaffa lite möbler. Sagt och gjort. Det blev en lång dag, men utan värre slagsmål. Jag hittade det jag skulle ha och bilen packades med stuff. Sedan tog det ett par veckor innan allt var monterat och uppskruvat och sådär, men fint blev det. I november var vi också på Reckless Love-keikka på Calle med gänget. Så bra!



December då. Det har varit en trevlig månad. Fort har det gått och intensivt har det varit. Julen kom plötsligt, nästan som en liten överraskning, och vi har hittat på många orsaker att fira med flickorna. Roligt har vi haft det varje gång! Och ikväll väntar nyårsfirande med de där flickorna som jag tycker så mycket om.

Ett lättsamt och roligt år. Inga stora beslut eller händelser. Mera ett slags utjämningsår, då jag försökt landa i allting. Ett år då jag istället – precis som nyårslöftet sa – har haft tid och ork och lust att riktigt njuta och ha roligt. Jo. Det här har nog varit det roligaste året på gud vet när. 2013 var skrattets år. Det ärliga skrattets, ni vet när man skrattar ända från magen. Kanske det roligaste året i hela mitt liv? Känns ganska fint att kunna säga så.

Hoppas på ett roligt, njutbart och gott 2014!