onsdag 31 oktober 2012

Nosen

Min näsa är en bra indikator. Man kan avläsa den och komma fram till flera saker. När jag är riktigt trött eller stressad eller annars slutkörd får jag till exempel ont i näsan. Låter knäppt, men så är det. Just nu är näsan iskall, och det betyder att jag är lite frusen. Mera om det imorgon.

tisdag 30 oktober 2012

Aubergine

Ni kan kalla mig Drottningen Av Moussaka, ity jag fick idag igen fiilis att tillreda denna fantastiska rätt. Denna gång en orginalversion med aubergine, inte zucchini som jag lekte med sist. Och så mycket vitpeppar att jag nös tre gånger på raken. (Vände mig bort från grytan, ifall någon undrar).

Snabb fråga: Varför har ingen uppmärksammat mig på hur ljuvligt det är att hantera denna grönsak?  Färg, konsistens, doft - den är ju alldeles fantastisk, den lilla gredelina rackaren. Skulle kunna stå i en månad i sträck och bara skiva aubergine i snygga skivor, det är så terapeutiskt. Och namnet sedan - ÅÅBÄRSCHIIN. Sitter som len honung i gommen. Hur det hela smakar vet jag inte ännu. Allt är förpackat i lunchboxar, den första provsmakar jag imorgon.

Ni minns väl detta? Ikväll var åter en sådan där gång då jag var trött och olustig och inte skulle ha haft någon lust att dra ut och springa i snöslasket och blåsten och beckmörkret. Inte heller hade jag någon lust att skippa den där löprundan, för blir jag bara rastlös och vresig och allmänt pracko, och blir uttråkad av att gå här hemma och mögla.

Alltså kopplade jag på autopiloten. Den ska man lita på vid dessa tillfällen. Man skiter i klockan och att skjuta upp länken fem minuter, man skiter i hur det känns och att man är trött och har ont i magen och är hungrig och gud vet allt man kommer på när man känner efter. Man bara drar på sig kläderna, låter bli att tänka och rätt vad det är börjar man jogga iväg innan man hinner fega ur. När man har sprungit 50 meter kommer man på att det var ett jävla bra beslut. Krispigt knastrande under skorna, frisk luft, mysig gatubelysning. Mmm.


måndag 29 oktober 2012

Glömde tänka

Nå nog var det ju lättare att kliva upp imorse, när man fick sova en timme längre. Kul grej förresten: jag vaknade imorse och frös litegrann, satte fötterna i golvet och skrek nästan till, för golvet var iskallt. Herregud, nu är det -30 grader ute, hann jag tänka. Huttrade mig igenom lägenheten och upptäckte att fönstret i vardagsrummet stod på vid gavel. Så öppet ett fönster kan vara. Hade så stått hela natten. För att jag igår slog upp det medan jag borstade tänderna för att få in lite frisk luft. Glömde sedan att stänga det. Så att inatt har jag sovit med vidöppet fönster i minusgrader. Undra på att det var kylslaget här.

Ibland är jag så himla yr att det inte ens är sant. Jag kan skratta åt mig själv för att jag är en sådan klåpare. Fummelskaft. Pynj-Lisa. Minns ni när jag slet upp dörren när grannen badade bastu en gång? Eller när jag klämde sönder paraplyet genom att slänga igen en dörr på det.

Annan sjuk grej. Jag sprang vilse häromkvällen när jag var ute på en kvällslänk. Jag sprang vilse i min egen hemstad. Sprang en sådan trevlig länk, det var beckmörkt och duggregnade lite, och jag var så inne i mina egna tankar att jag plötsligt hade sprungit all världens väg längs en väg jag absolut inte hade planerat. Reagerade plötsligt när jag såg Prismaskylten torna upp sig framför mig. Konstaterade bara att "Jaha. Och exakt vad gör jag här?".


Sedan kan man ju fråga sig varför jag idiotförklarar mig själv på det här viset. Det är väl inget att stajla med att man gör bort sig. Typ "Tihii, jag har ingen aning om vad Finlands president heter, så dum är jag". Men ändå. Det blev såhär nu.

söndag 28 oktober 2012

Röstande samt allmänt skrik

Ikväll efter gymmet drog jag iväg och röstade. Riktigt som en stadsbo den här gången, för tidigare har jag alltid av någon anledning röstat i Öjan. Vet inte varför, har nog för mig att jag har varit bokförd i Kokkola ända sedan jag flyttade hit, men tydligen inte röstningsmässigt. Hittills har jag alltså röstat på mammas jobb, på Öja daghem för att vara exakt. Där har man fått moikka på bekanta som sitter som funktionärer.

Idag fick jag som Vuxen och Självständig Medborgare samt Stadsbo åka till min egen röstningspunkt här i Kokkola. Måste till och med kolla på google var hela urnan låg, och orienterade mig dit i beckmörkret. Ryckte i fel dörr till en början, men hittade småningom rätt. Och nu fick jag för första gången styrka min identitet genom att hala fram körkortet. I Öjan har ingen någonsin frågat efter id-bevis. Alla vet ju vem man är.

Som jag tidigare nämnde så har vi ju fulla vinter här nu. Det är ett pulsande och ett rutskrapande. Och jag kan inte på någon enda nivå förstå folk som ser detta som någonting fucking positivt. Jovisst, barn tycker att det är kul att leka i snön. Lite som att typ hundar och andra mindre begåvade varelser gillar att köra ner nosen i en driva och frusta förtjust. Men fullvuxna, normalintelligenta människor - varför blir man glad av snö i oktober?!

Snö är enbart skit. Vad är det som är roligt med att allt tar längre för att man måste syssla med snöröjning innan man kommer någonvart? Det är jobbigt att cykla, man får snöiga byxben om man går, man måste gräva fram bilen och man ser ingenting för att det är is på rutorna. Man drar in snöklimpar under skorna och det bli blött i hallen, det är kallt och jävligt att vistas ute, och allt ska grävas fram innan man kan använda det. Typ postlåda, cykel, bil - allt.

"Jamen det är i alla fall bättre än regn". Tyst dummer, det är det inte alls. Regn är väl inget problem. Fäll upp paraplyet så slipper du det problemet. Man måste inte skyffla undan regn för att ta sig fram. Man måste inte skrapa regn från rutorna.

"Jamen det blir ju så mycket ljuuusare när det kommer snö". Åt er säger jag bara: håll käften och tänd en lampa. Vadå ljusare? Jag tittar just nu ut genom fönstret och det är beckmörkt. Som det alltid är i oktober. Oberoende av om det är snö eller ej. Om jag nu skulle vilja ta mig någonstans ikväll så måste jag förutom att trotsa mörkret också trotsa tusen ton snö. På vilket sätt är det en bra sak?

"Jamen det är ju så stämningfullt med snö! Riktig julkänsla redan, tihihii". Jaha, och vad har vi för nytta av julstämning i oktober? Nu ska vi inte överdriva detta med jul. Jag blir trött i nerverna av att det ska skrikas om jul hela december. Måste man prata så herrans mycket om en vanlig jävla helgdag? Jag tänkte ta en konjak i soffan på Nyströmsbackan den 24:e. Tända lite ljus och sådär. Den kvällen får det vara julstämning, men inte i oktober.

 Nu väntar jag på att den här löjligt massiva mängden snö ska smälta och att vi kan få återgå till en regelrätt beckmörk, regnig oktober. Det är trots allt bara höst ännu, inte vinter.

Sån tur att jag vet precis hur det ska vara och hur man ska tycka.

Mvh
M. Kronqvist
Allvetande expert, alla kategorier.
 

lördag 27 oktober 2012

Friskluftsförgiftad

Hade ställt larmet på 06.15 den här lördagen. Inte någonting jag gör varje lördag, men nu skulle jag ju iväg på älgjakt, och då måste man vakna tidigt. Jag var så inne i detta jägartänk att jag vaknade av mig själv redan tio över, och låg och spejade i mörkret och väntade på att det skulle börja pipa.

Hade sett fram emot en av de där sprakande höstdagarna då man får gå i skogen och andas in doften av löv och svampar och lingonris. För ett par dagar sedan ville dock vädrets makter annorlunda, och vi har nu istället fulla vinter. Det var alltså snö vi hade att jobba med. Bra på så sätt att man har lättare att följa älgspåren, förstås.

Körde iväg från en sovande stad över broarna mot Öjan och svängde in vid Nyströms. Där pappa stod och packade i kaffeväskan för fullt. Sedan skulle vi bara stuva in grejerna i bilen och åka iväg på samling till jaktstugan. Som vanligt glömmer man ju en massa saker, och travar in och ut mellan hus och bil med snöiga skor ungefär hundrasjuttiosex gånger.

Voi vet ni. Situationskomiken i då man står på farstubron och följer med hur pappa klampar in med snöiga kängor, hämtar kniven och går ut, vänder om och går in igen och hämtar handskarna, går ut och vänder in och hämtar kaffepannan, och mamma står med borsta och sopskyffel och oavbrutet sopar upp snö från mattan - den är ganska given. Ser ni det framför er? Sopa, sopa, sopa - klamp, klamp, klamp. Min mor har upplevt detta sedan sjuttiotalet någon gång, och känner till den där ställa-sig-iväg-på-jakt-rumban.

Och ja, det var kallt. Sjuförhärdat kallt är det på jakt. Bara att vicka på tårna, hoppa lite på stället och tänka på varma saker. Pizzaugnar, bastustenar, heta sommardagar. Gott att dricka kaffe vid brasan var det hur som helst. Lyssna på rövarhistorier och sådant, ni vet. Allt möjligt pratar de om, de där gubbarna. Fick till exempel lära mig senaste nytt om spanska sjukan, och så var det någonting med någon som hade bytt till sig en cykel mot en kostym i Helsingfors.

För er som inte vet hur älgjakt går till så kan jag - som ju egentligen inte heller vet, men ändå - berätta att alla jägare bär med sig en radio och att man alltså via den hela tiden håller koll på jakten. Egentligen är älgjakt mera tekniskt än den oinvigde skulle tro. Man går alltså inte ut på random i skogen och "väntar tills man ser en älg och så skjuter man den".

Det är mera taktik än så, det är hundförare med hundar som släpps på specifika ställen enligt specifika taktiker, och så följer man med hundens rutt via gps. Hunden är sedan skolad att hitta älgar, en duktig hund ska alltså inte börja jaga rådjur eller harar, utan vet vad den ska söka. Hunden markerar sedan med att skälla när den hittar älgen, och så är jakten igång. Hunden följer älgen, och så vet man var bytet rör sig. Sedan taktikerar man hur man ska få just en viss älg - beroende på vad man jagar just då alltså; ko, tjur eller kalv - till ett visst pass så att man kan fälla den. Det är en hel vetenskap. Nu är jag ju inte alls insatt själv, så det är möjligt att någon älgjägare läser detta och skakar på huvudet över att jag har fattat det helt fel. Rätta mig gärna i så fall.

Jaktmässigt var det tyvärr ingen riktig toppendag idag. Jag hade fått låna en av jägarnas radio och kunde alltså följa med jakten på riktigt via hörsnäckan i örat. Riktigt som storpojkarna. Men det blev aldrig någon riktig tilanne. Mest en massa väntande. Inte för det, det är ju trevligt ändå att lyssna och vänta och följa med hur den går ute i terrängen.

Hur som helst. En dag i skogen med pappa blev det. Jag är visst lite friskluftsförgiftad, för jag somnade som en trasa på soffan när jag kom hem. Lite hettar det i kinderna, och jackan hängde jag ut för att vädra bort röklukten. En sådan lördag den här gången!

torsdag 25 oktober 2012

25:e oktober såg ut såhär

Idag har det nästan varit måndagsfiilis på jobbet. På det viset att allt var så väldigt intensivt. Det dök liksom upp extra smågrejer hela tiden, och så hände det lite sådant som ytterligare sinkade en. Detta pågick hela dagen. Men fast allt var lite uppspeedat så var det ändå en bra dag. Gillar ju känslan när man hittar någonting som funkar. När man knäcker någon slags kod och når fram. Jag och en kollega brukar säga att man får kalla kårar av sådant, om man nu kan säga så när man menar det i positiv bemärkelse. Nästan så håren reser sig på armarna.

Till exempel om man har en treåring som inte säger ett enda ord, som kommunicerar med att peka och humma, och som inte alls har hajat detta med att växelvis prata och be om saker och överhuvudtaget - liksom på riktigt leka, inte bara hacka en plastmorot i golvet och skrika när man tar den ifrån honom eller henne.

När man då hittar det där som fångar uppmärksamheten. Det kan vara att barnet fullkomligen älskar att plocka saker ur en hemlig tygpåse eller tjuter av förtjusning över att stoppa leksaksmynt i en kassa-apparat eller att en och en droppa kort i en leksakspostlåda. Jag har haft barn som blir alldeles ifrån sig av lycka över att få META EN PAPPERSLAPP MED ETT FASTSATT GEM MED EN MAGNET PÅ EN TRÅD OMG och gör vad som helst bara de får HÅLLA I METSPÖET OCH META LAPPEN. Och så börjar de använda orden just för att få göra det. I can haz kassa-apparaten, liksom.

Mäktigheten i det.

Jaha, hörnini. Förutom att jobba har jag cyklat via gymmet en sväng. I ett vitpudrat landskap. Inte snö ännu, gudskelov. Hagel, dock. Nu sitter jag här på soffkanten och vickar på tårna och filosoferar lite. Har laddat lunchlådorna inför morgondagen och är sådär allmänt fit for fight. Sådant ikväll.


onsdag 24 oktober 2012

Dzzt

For via Öjan igårkväll för att lägga vinterdäck under bilen. Fick ett utmärkt bemötande i och med att jag serverades utsökt middag när jag kom. Laxsoppa med räkor. Gott som fa-en. Dessutom bra att vaddera magen med något varmt inför det råkalla som väntade sedan. För det är så väldigt kylslaget en blåsig och kolsvart kväll i oktober, kan jag meddela.

Det som var synd med mörkret var att omgivningen inte fick chansen att beskåda den varelse som rörde sig på Nyströmsbackan, för jag är lite som ett vandrande tivoli i dessa situationer. Jag har nämligen börjat använda min gamla peffanhalare som arbetsutstyrsel när jag pynjar med bilen. Den är för det första gredelin. För det andra är den täckt med tuschklotter, bland annat står det I love Sambuca på en ärm och Oskuld på ena bröstfickan. Och har ett fastsytt mjukisälghuvud på den andra. Tyska flaggan på ryggen, med mera. Igår lånade jag dessutom min mors gummistövlar. De är knallgula och stod i tvär kontrast till den lila halaren.

Men frånsett det rent estetiska gick däckbytandet bra. Förutom att jag vid ett tillfälle glömde bort lite vad jag höll på mig och fick min bror - inhyrd som övervakare - att ingripa med ett NEJNEJNEJ. Tydligen är det lite skillnad ändå hur man anstaltar. Själv har jag ju lite den inställningen att "Äh, hur noga kan det nu vara".

Dessutom är det så sjukt kul att använda mutterknackare. Dzzt-dzzt!

tisdag 23 oktober 2012

Hu

Drömde mardrömmar inatt. Vaknade med ett sådant där ryck och var olustig i kroppen länge innan jag somnade om igen. Har ingen riktigt exakt bild av vad det var jag drömde, men det kom tillbaka som flashbacks hela förmiddagen.

Hate when it happens.

måndag 22 oktober 2012

Att tänka på

Borde sälja grejer. Kläder, skor, mera kläder, kappor, jackor, prylar överlag. Och om jag nu på allvar (någon gång i framtiden) ska börja köpa lite mera bestående möbler till vardagsrummet (istället för ihopplockat krafs med olika nyanser av furu) så borde jag ju sälja det jag inte mera ska ha. Dessutom har jag också andra grejer till salu. Obs, ej knark.

Undrar hur jag ska göra. Öppna dörren och skrika "Hallå där, köp blåbär!" åt förbipasserande? Loppisbord är så jäkla omständigt. Hm. Hade detta varit Sweden hade jag lagt ut rubbet på Blocket. Inte riktigt samma kultur i det här landet, verkar det som.

RIKTIGT MED CAPS LOCK OCH ALLT

ALLTSÅ VAD ÄR RIKTIGT JUTTUN MED DE HÄR MÅNDAGARNA NÄR DE SKA VARA SÅ OERHÖRT INTENSIVA PÅ SÅ MÅNGA NIVÅER?

Känns som om någon väcker en genom att slå en slägga mellan ögonen, skriker GOD MORGON med en megafon i ena örat och avslutar med att vända sängen upp och ner. Sedan fortsätter dagen i samma stil. Vet inte vad det beror på, men det är en speciell känsla som genomsyrar måndagar. Känslan är intensivitet.

Därmed icke sagt att jag inte skulle trivas. Hur många gånger måste jag övertyga er om att jag gillar mitt jobb och allt det innebär innan ni tror mig? Jag vill bara meddela ATT JAG EVENTUELLT KAN VARA LITE UPPTRISSAD SÅHÄR VECKANS FÖRSTA DAG. Om någon undrar eller så.

söndag 21 oktober 2012

Möblemanget

Har haft söndagsfrämmat här i Majas Hus ikväll. Min goda vän N dök upp på kvällskvisten, och vi har avhandlat viktiga saker i soffhörnan. Apropå soffa förresten, så utnyttjade jag min besökare till fullo, när jag uttryckte min osäkerhet gällande möbleringen av mitt hem. Eftersom N är en handlingens kvinna föreslog hon att vi skulle provmöblera lite. När vi nu var två möbelkånkare, alltså.

Så där lite efter tio började vi - säkert till grannarnas stora glädje - slarva runt möbler. Soffor och hyllor och stolar bytte plats, och varje gång vi fick ihop en formation diskuterade vi resultatet. Kom fram till att det inte funkade, och bytte plats på grejerna igen.

Resultatet var det att möblerna faktiskt stod bäst som de gjorde från första början. Alltså som jag flyttade dem för någon vecka sedan. Faktum var att inget annat riktigt funkade. Alltid var det något fönster eller någonting som var i vägen eller stod fel i förhållande till något.

Om man ser på saken från den negativa sidan så kan man säga att vi slarvade runt möbler helt i onödan. Det skulle jag ändå inte vilja påstå. Istället ser jag det så att vi nu praktiskt fick prova alla möjligheter som finns (alla utom att ställa soffan upp och ner, det testade vi inte), och att jag nu fick ro i min själ - det är såhär grejerna ska stå. Bra så.

Så att sådant en söndag.

Sovmorgon

Förbannelsen är bruten - det blev en krogkväll igår. Började trevligt med en frostig promenad några kvarter bort där vi korkade en vinflaska och inledde lördagskvällen. Sedan utgång på Calles, jag var till och med ut på dansgolvet en sväng, fast detta med att "shejka" som så inte är min juttu. Men får man fiilis så får man.

Idag har jag mest, tja... sovit. Jag tänker inte säga hur länge, för då blir ni förfärade över att man kan sova bort en vacker söndag då man borde vara ute och ta en rask höstpromenad med röda kinder och skriva statusuppdateringar om frostiga gräsmattor, röda löv och vackra skogsstigar. Kaffetermosar etcetera. Men vet ni, jag har haft den så gemytligt under täcket. Ingen brådska någonstans.

fredag 19 oktober 2012

Frökenfasoner

Jag bröt av tumnageln och lider nu av ett smärre handikapp. Det är nämligen med den tummen jag skriver sms. Och nu när jag inte har nageln att knäppa med på touchscreenen så är jag helt vilsen. Bara slinter runt med en knubbig tumme och prickar inte rätt. Pääronava.

torsdag 18 oktober 2012

Visdomar

Jag är inte särskilt förtjust i väggord, det vet ni ju. Men egentligen gillar jag ju valspråk, affirmationer, smarta citat. Jag brukar ibland lägga sådana på minnet (ag brukar också ganska ofta glömma bort dem, men det är en annan sak). Inte de där sliskiga, genomtjatade "Home is where your heart is" eller "Love like you've never been hurt" och annat tråk.

Till exempel det här kortet är fäst på mitt kylskåp. Typ så.

Läste en gång i en blogg om just väggord, förresten. Vad man kunde tänka sig att lägga på olika väggar. Till exempel det där som finns i vartannat sovrum: "Always kiss me goodnight" i snirkliga bokstäver ovanför sänggaveln. Örk, tillåt mig kräkas lite i min mun. Plötsligt hade någon bland kommentarerna försynt föreslagit "Kukk de i röiri". Jag skrattade så jag trillade av stolen och fick en bula i pannan. Nånej, det gjorde jag inte, men kul var det. "Kukk de i röiri" i snirklig, vit skrivstil på en beige fondvägg. Hehe.

Någon hade kommenterat med ett himla träffande citat i ett av mina inlägg nyligen. Ett citat som verkligen kändes som Maja. Nämligen "Lindrig sömnlöshet ökar genialiteten" av Edith Södergran. Himla smart, det. Jag känner mig alltid som kreativast och får mest gjort med minimalt med sömn i ryggen. Funderar på att rama in det citatet och spika upp det ovanför sängen. Som tröst under långa, sömnlösa nätter.

onsdag 17 oktober 2012

Hilsen fra soffhörnan

Här ligger jag med fötterna under en filt, två kuddar under nacken och diskar tre dagars gravt intorkad disk, inklusive kastruller och ugnsformar. Finns ju jobbigare hushållssysslor, tycker man.

Gick förresten via Hennes & Mååritz och köpte ett nytt paraply på väg från jobbet. Bad kassafröken att genast klippa bort prislappen medan jag pröjsade. Det är ju nämligen oktober. Alldeles väldigt intensivt oktober.

tisdag 16 oktober 2012

Bokstaven L

Det har visst regnat hela dagen idag. Jag började dagen magnifikt genom att ha sönder mitt paraply. Hur? Nå genom att smälla igen dörren med paraplyet emellan (!!!). Jag blev riktigt förvånad över min extrema nivå av dumhet i just den situationen. Paraplyskaftet såg ut som ett L. L som i loser.

L:et gick inte ens att fälla ihop. Anlände till jobbet med fanskapet uppfällt och fick med våld baxa mig in genom dörren. Fick bryta sönder paraplyet i mindre beståndsdelar för att kunna vika samman det så att det skulle bli lite mindre skrymmande.

Ja-a, hörni. Ungefär sådant har jag sysslat med idag. Hoppas att det roade någon.


måndag 15 oktober 2012

En genusfel

En kaveri gjorde mig uppmärksam på den sista meningen i det här inlägget. Jag har nämligen skrivit "min skelett". I det här inlägget skriver jag om "min nya supergoda te", vilket min bror direkt kommenterade. Jag har alltså begått två genusfel på bara en kort tid.

Jag VET att det heter ett skelett och ett te. Är väl inte dumihuvet heller. Ändå lyckas jag klåpa mig hela tiden. Kanske jag har fått kokkolasjukan? För er som inte vet så gör man inte skillnad på en och ett på kokkoladialekt. Det heter alltid en. En ägg, en skåp, en år, en problem. Alltid.

Det är möjligt att kokkolabon inte vet skillnad på en och ett på standardsvenska, jag vet inte. Särskilt de som har finska som starkare språk. Jag kan dock försäkra att jag behärskar detta, skulle aldrig ens tveka gällande en sådan sak när jag pratar standardsvenska. Vet inte hur det kommer sig att jag verkar skriva fel här på bloggen. Tror att det är på grund av att jag omformulerar mig hela tiden. Till exempel hade jag först skrivit "min benstomme", men ändrade det sedan till skelett. Och glömde att ändra min till mitt.

Seli, seli.

söndag 14 oktober 2012

Moussaka

Ursäkta bloggdiarrén här, men nu måste jag hehkutta en stund över dagens matlagningsprestation. Fick någon idé om att jag skulle laga moussaka, nämligen. Perfekt att svänga ihop och göra lunchlådor av. Har något minne av att jag som liten fick moussaka en gång när jag åt hos min kusin på andra sidan vägen. Har också ett minne av att jag inte tyckte om det. Men jag vet att det mesta jag tidigare inte tyckte om är sådant som jag nu älskar, så att jag mitt förra möte med moussaka var negativt var i princip en bra sak.

Andra saker som jag tidigare hatat som jag nu tycker om:

-Broccoli
-Blomkål
-Kokta morötter
-Tja, kort sagt alla kokta grönsaker och rotfrukter. Inte ärtor dock.
-Grynost
-Fetaost
-Spenat
-Mat med indiskt stuk, typ tikka masala

Och så vidare.

Alltså googlade jag fram tikka masala, tänkte jag skriva, men det gjorde jag ju inte alls. Det kokade jag förra veckan dock. Finns i frysen. Nu googlade jag alltså moussaka (vad gjorde man innan google? Åt knackkorv?), skrev ner ingredienserna på en lapp, hoppade i bilen och åkte till Minimani. Full av inspiration traskade jag runt på grönsaksavdelningen och plockade åt mig tomatpuré, lök och zucchini, för det var en zucchinivariant. Orginalet görs på aubergine, om man får vara lite besserwisser.

Det är terapeutiskt att laga mat. Okej, eventuellt inte när man är vrålhungrig och/eller har en tvååring som gråter hängande i byxbenet eller när allt misslyckas eller när man inte riktigt har lust. Men de gånger då andan faller på (en gång varannan månad) är det trevligt att stå och skära grönsaker. Om man har några hjärtesorger kan man passa på att ge utlopp för dem när man hackar lök, medan man ändå håller på tjuter.

Se så fint.

Och resultatet blev ju jättebra! Gott dessutom, för jag serverade mig själv en portion som söndagsmiddag. Resten blev lunchlådor för den kommande veckan.

Lördagskvällen

Fick inbjudan till Halkokari igårkväll. Sedan fick jag skjuts dit av en av oss som ändå åkte förbi. Sedan fick jag gott kaffe, och så till sist fick jag en glas vin. På alla sätt en väldigt, väldigt gemytlig kväll. Ja, nog hade jag trivts i Halkokari också utan detta bortskämmande. Men om folk frågar "Jag tänkte ta ett glas vin - vill du också ha ett?" - jamen, nog blir ju saker och ting ännu trevligare då.

Det som var lite udda med just den kvällen var att det utvecklades till något slags youtubeparty i soffan, vi tittade bland annat på Midsommar på Salkråkan (blev om möjligt ÄNNU bättre när man fick dricka vin samtidigt) och ett muminavsnitt. Fick lära mig vad det innebär att vara "office hot", och att Malin då inte är det. Ja, och sedan kom vi fram till att "Vid min svans!" är ett kraftuttryck som borde användas mera.

Kärkkäinen

Amenååh. Inatt har jag verkligen inte sovit någonting alls. Utan att överdriva. Satt och slösurfande sent och när jag väl hittade i säng så kunde jag bara inte sova. Klockan åtta hade jag fortfarande inte fått en enda sekunds blund. Jag tror att jag slumrade till och i alla fall halvsov här en stund på förmiddagen, men jag är inte säker.

Det är nog mitt lilla handikapp detta med sömnen. Att jag har så hiskligt svårt att sova. Som tur är så klarar jag ju mig som bekant på rätt lite sömn. Hade ju varit synd om jag varit en person som a) sover dåligt och b) inte kan fungera utan ordentlig sömn. Nu sover jag typ ingenting men lider heller inte av det så särdeles mycket.

Gårdagen då. Började med att min mor plingade på dörren och överräckte en blomma. Inte illa med blomsteruppvaktning sådär ända hem till dörren. Jag tackade så gott jag kunde, men hade tandborsten i munnen så det är möjligt att det blev något otydligt. Fin var den, blomman. Ser ut som en plastväxt, men den här ska nog vattnas. Passade perfekt på den mönstrade duken i köket gjorde den hur som helst.

Orsaken till detta besök med blomma och allt - tror att den fungerade lite som muta - var att jag hade lovat följa med till Kärkkäinen och shoppa. Kärkkäinen är, för den oinvigde, alltså ett stort varuhus i Ylivieska. För tjugo år sedan, eller när nu Kärkkäinen byggdes, så var det antagligen på något sätt speciellt med ett stort varuhus som säljer både elektronik och inredning och kläder på samma ställe. Nuförtiden - not so much. Det är som Minimani fast lite större. Nå, trevligt lördagsprogram var det hursomhelst. Jag tänkte kolla på lite löparkläder och eventuellt ett par vinterskor om tillfälle skulle bjudas.

Inredningsprylar fanns det gott om. Mycket krafs. Vad är juttun med de där vita träboxarna som det står CANDLES, KOLIKOT, THIS & THAT, JEWELERY, PARISTOT, TEA, TÄRKEÄT och sådant på? Måste man ha en sådan? Jag vill inte. De där lådorna försöker de pracka på en överallt i varje butik som finns. Börjar vara i klass med Carpe Diem-väggord.

Den här då? Sur-ollon. Hehehehe. Också en jävla text att lägga på en låda. Jag skrattade i två och en halv minut åt den, fotade och gick vidare.

Löparkläderna då. Jag har länge varit på jakt efter en löparväst. Alltså en sådan där grej som värmer lite extra kring bröstet, men som ändå lämnar armarna fria. Perfekt för mellansäsongen, då man inte riktigt tål i bara löpartröja, men inte vill dra på sig jackan riktigt ännu. Hittade en sådan till nedsatt pris! Perfekt, just en sådan jag skulle ha. Lite pannband och krafs blev det också. Eller vad det nu heter.


På skoavdelningen sedan. Klev jag som tidsfördriv i ett par skor som någon hade lämnat framme. Och de var så jävla perfekta så att jag måste traska runt, runt, runt hyllorna med dem. Roliga, gulliga stövlar med trubbig "nos" som fick fötterna att se små och näpna ut. Dessutom fodrade med lurvig ull. Så himla sköna och roliga att jag bara måste köpa dem. Love at first sight. De var visserligen lite dyra, men jag tror att det var en bra investering. De där kommer att tjäna mig bra i vinter.


Apropå skor förresten. Och fötter. Så har mina krympt. Jag fattar inte. I gymnasiet hade jag många skopar i storlek 40. Ett par var till och med 41, för att det var enda storleken som fanns kvar, och man skulle ha stora skor på den tiden. Minns ni Fila-dojorna? Som jag i och för sig aldrig hade, men ni minns ändå.

I något mera vuxen ålder har jag accepterat att mitt skonummer är en ganska vanlig 39:a. Tills för cirka 2-3 år sedan, då jag fick börja köpa 38:or. Nu är 38 det nummer jag i allmänhet har. För några veckor sedan, då jag köpte arbetsskor, var 38:orna för stora, och jag fick köpa skor i storlek 37, och i dem ryms dessutom vanliga strumpor. Mina fötter blir bara mindre och mindre. Det är ju trevligt. Som kvinna strävar man som bekant efter just små fötter. Små, näpna tassar. Jag klagar inte. Jag bara undrar hur det kan komma sig att de krymper. Förtvinar min skelett eller vad?

fredag 12 oktober 2012

Ajax och fisk

Det som är praktiskt med kontorstid - är det nu 38,75 eller vad det nu är i siffror - är att man får korta fredagar. Klockan 14.15 packar vi ihop, vinkar hejdå åt varandra och traskar iväg. Idag med en blek och vacker oktobersol på näsan där jag spankulerade fram på Kokkolas gator. Att gå hem i solsken känns oerhört lyxigt. Snart kommer det att vara mörkt både när man kommer och far.

Och nu har jag varit såpass handlingskraftig att jag har städat hela mitt hem. Nu doftar här Ajax och liljekonvalj. Samt lite, lite fisk eftersom jag lagade lite lax som fredagsmiddag. Lax hör nog till mina favoritråvaror. Det är kvalitativ snabbmat om något är. Världens enklaste krubb, den lagar ju i princip sig själv. Ett steg längre och den skulle duka fram sig själv också. Kanske korka en flaska vitt och lägga fram lite skivad citron.


torsdag 11 oktober 2012

Mera bloggkontakt

Det här tyckte jag också var sjukt kul. Kolla in kommentarerna, alltså.

Jag är ju lite som Kokkolas egen Kissie. Fast med snällare läsare.

Olika typer av underhåll för kroppen och sådär

Fick ett samtal från tandkliniken där det meddelades att min mundoktor nu tydligen var sjuk. Alltså fick tandläkartiden bokas om. Synd, för jag hade sett fram emot att bli lite ompysslad i gapet. Lite som att gå till en frisör eller en kosmetolog. Jag gillar ju tandläkare. Nå, jag fick en ny tid om några veckor. I väntan på det nu då.

På tal om kosmetolog så har jag ju fortfarande mitt presentkort på en ansiktsbehandling som jag fick i vintras. Mmm. Ska se till att boka in den tiden också småningom. Det kommer att bli magnifikt. Ska passa in det vid någon lämplig tidpunkt, typ som belöning för någonting. Oklart vad.

Annars har det varit same old idag. Jobb, butikssväng och inhandlande av käk som omvandlades till lite lunchlådor, lite plock och fix, gym och cyklade hem i beckmörker och duggregn. Mys. Ska börja plantera huvudet på kudden småningom, och imorgon är det ni-vet-vilken-dag.

Mallig

Klickar mig in på en av mina favoritbloggar och läser följande. Bli förvånad, generad och väldigt, väldigt glad. Fina Anne!

onsdag 10 oktober 2012

Tant Präkt

Förresten har jag levt lite för präktigt nu igen. Alltså lagt mig i dagisbarnstid, släckt lampan, blundat och sovit gott i många timmar flera nätter i sträck. Så dumt. Jag blir slö av sådant. Ska se till att slarva med sömnen lite nu. Lägga mig för sent och sova lite mindre. Hålls mycket bättre på tårna av sådant. På riktigt, det funkar så. Jag blir trög av att vara utvilad och harmonisk. Helst ska jag vara lite stressad, inte ha hunnit vila ut och vara sådär allmänt upp i varv. Dra in en kaffekopp, ett par smällar på kinderna och så på't igen bara.

Inredar'n här igen

Eftersom jag nu är besatt av att analysera hur fort veckor och dagar och tid överlag går, så vill jag bara meddela att den här veckan som omväxling inte har gått i raketspeed. Jag har till och med hunnit tänka och reflektera och fundera. Och nu är det onsdag, alltså är vi halvvägs. Det är ju bra, så kan man ju passa på att göra grejer ett par dagar till. Herregud, ett par dagar. Då är det ju snart helg.

Ni ser. Det gick inte.

Nå. Saker som jag bland annat har gjort den här veckan är att köpa tavlor. Till kontoret, för här hemma har jag ju fortfarande inredningsångest. Hittade roliga tavlor med fjärilar på, som jag har fingrat på upprepade gånger. Nu var de nedsatta med typ 80%, och jag köpte två för nästan inga pengar alls. Passade perfa på lilla kontorsväggen.

Har ser ni haft lite svårt att avgöra vad man ska inreda med på en talterapeutmottagning. Vill ju inte strö nalletavlor och muminprylar över rummet, även om barnen säkert skulle gilla det. Har ju faktiskt vuxna klienter också, och jag vill inte att de ska känna att de kliver in i ett dagis när de kommer för sin terapi. Dessutom har jag svårt för just sådana där kommersiella massproducerade reklamprylar, Nalle Puh, Cars och Angry Birds. För att inte tala om Hello Kitty. Kom fan inte dragandes med den där förfärliga katten. Fina, detaljerade fjärilar är både roliga för barn att titta på och neutrala och trevliga för vuxna. Dessutom tyckte jag själv att de var roliga.

På tal om motiv så hittade jag Pippi Långstrump-kaffemuggar i stan en dag. Funderar på att köpa en sådan. Världens Starkaste Flicka. Det är ju något att sträva efter. Smäller fan högre än en värdelös, knubbig katt med rosett på ena örat.

tisdag 9 oktober 2012

Inredar'n

Fick ett anfall igen och gjorde som jag gör med någon månads mellanrum. Alltså blir totalt knäpp på att det bara ser så fel ut och alla möblerna står åt helvete och jag bara inte i mitt lilla huvud kan inreda och planera och möblera i någon slags jävla logisk sammansättning.

Så tar jag alla möbler, slänger upp dem i luften och byter plats på allt och slänger ner dem i varsitt nytt hörn. Och konstaterar att det åtminstone nu blev ännu värre än det var från början. Och har så totalt leidon på att slarva runt de där arma kolosserna att de bara får stå kvar.

Så är det nu. Jag har slängt omkring lite möbler igen, och nu sitter jag i soffan och tittar mig missnöjt omkring. Jag menar hur svårt kan det vara? Jag har en soffa, ett soffbord, två fåtöljer och en bokhylla. Hur ska jag placera dem för att det ska se normalt ut? Så att man skulle kunna skruva upp någon hylla eller spika upp lite mera permanenta tavlor någon gång. Nu är det bara en massa utspridda möbler och kala väggar överallt. Känner inte för att börja spika upp någonting när jag inte vet hur något ska vara.

Dessutom skulle jag gärna köpa lite nya möbler. Nu när man inte måste förlita sig på loppisgrejer och lite ärvda prylar, menar jag. Inget ont om det, jag gillar ju roliga grejer man hittar på otippade ställen. Sådant som inte är ett osexigt soffbord av en ljus spånskiva från Jysk. Men jag vet ju inte vad jag ska köpa! När ingenting passar någonstans!

Bäst vore tammefan att köpa enbart möbler på hjul. Så kan jag rulla runt dem lite sådär varannan dag och rynka missnöjt på pannan över att de står så fel. För det gör jag ju ändå, bara att det är tyngre att baxa runt möbler utan hjul.

Någon som vill komma och inreda? Jag kan verkligen inte. Jag har absolut noll blick för sådant där. Jag vet ungefär bara vad jag inte tycker om, och det är Carpe Diem-väggord och vitrinskåp med Pentikserviser i.

Min pappa brukar tolka folk som bygger om och inreder och tapetserar om typ en gång i halvåret som osäkra. Min pappa brukar ser ni tolka allt väldigt psykologiskt. Det ligger i och för sig något i det. Det är en sak att vara inredningsintresserad och liksom slipa på stilen sådär kontinuerligt, allteftersom man hittar saker man vill inreda med. Sedan är det en annan sak att hysterihålla sig till en viss stil och sedan ändå ändra sig. För att man har läst i senaste inredningstidningen att "nejmen nu skulle man ju inte ha det minimalistiskt mera, nu ska det vara orientaliskt, jag måste genast gå till Indiska". Sedan ändrar man sig igen.

Det där med osäkerheten stämmer nog in på mig i så fall. Jag vet helt enkelt inte hur fan jag ska ha det, därför blir jag heller aldrig nöjd. Borde antagligen bara slå ner soffan DÄR och hyllan DÄR, och så börjar vi utifrån det. Spika upp och börja bo in och känna efter. Men jag känner ju efter för mycket, jag inväntar någon slags fiilis som aldrig infinner sig för att jag inte hinner känna efter.

Aa, serru. Sån e jag.

måndag 8 oktober 2012

I gryningen

Fasttejpad lapp på lägenhetsdörren igen. Och elgubbarna är på ingång, denna gång för att färdigställa det de påbörjade häromveckan. Eller gubbarna säger jag, det vet jag inget om. Det kan ju vara eldamer också. Hur som helst så är tidpunkten denna gång exakt Jättetidigt Noll-Noll. Fördelaktigt på så sätt att jag faktiskt är hemma den tiden. Nackdelen är att jag...tja, sover.

Måste alltså se till att mangla mig ur sängen så att jag kan släppa in elfolket imorgon bitti. Herremintid. Hoppas det inte står i någon lag eller så att man måste vara i topptrim med nyfönat hår samt omsorgsfullt lagd makeup vid sådana tillfällen. Om jag helst skulle vara påklädd åtminstone. Jag undrar hur detta ska gå. Förhoppningsvis måste man inte åstadkomma något avancerat, typ prata. Jag är inte så kommunikativ före klockan åtta på morgonen, nämligen. Använder mig mest av gutturala läten, arga blänganden och morranden då.

Åttonde

Ni minns väl? Man ska hålla vad man lovar. Också löften till sig själv. I synnerhet löften till sig själv. Därför har jag också idag klivit i ett par jeans och gått till jobbet. Som typ resten av världens befolkning gör utan att fundera. Ja, inte i de länder där man bär burka då. Fast där går väl inte kvinnfolk till jobbet så värst? Hur som helst.

Jag har alltså idag den åttonde oktober inlett min jeansterapi igen. Visserligen lite knaggligt, jag har vridit och vänt på mig och varit tvungen att kritiskt granska mig själv i spegeln upprepade gånger idag. Men jag har haft på mig jeansen under hela arbetsdagen. (Herregud, konstigt vore det ju annars. Man kan ju inte ta av sig dem på jobbet precis...). Jag är nog bara inte riktigt van, det är väl det. Minns inte riktigt hur man ser ut i jeans, och känner mig därför hemskt udda.

Tilläggas bör att samtliga mina fyra kollegor vid skilda tillfällen stannade till och bara - heeey, har du jeans på dig? Den ena använde till och med både för och efternamn när hon påpekade saken. En sa att det onekligen såg lite "outo" ut. Hon använde det ordet. Jag vet inte, hur ska man tolka det? Att det var ovant att se denna klänningskvinna i jeans, eller att jag såg vanskapt ut? Hoppas på det första.

Joråsåatt. Jeans var det.

fredag 5 oktober 2012

Va e nu beter än he?

Pappa svängde in på väg hem från jobbet och hjälpte mig att spika upp ett par tavlor. Hade hittat dem på nätet, roliga retrotavlor med riktigt 70-talsstuk. Gillar ju sådant, så jag bara måste klicka hem dem. Och nu hänger de på plats. Blev riktigt bra ju.


Och som slutkläm på arbetsveckan kavlade jag upp ärmarna och städade mitt hem. Slängde ut mattorna, moppade golven och putsade dasset. Som belöning åt mig själv för ett gott jobb köpte jag en blomma för att riktigt kröna verket.

Sedan då. Blev det att knyta löparskorna och dra ut i det envisa, strilande regnet. Lugnt till en början, lite fart under dojorna längre fram. Allt som allt en riktigt bra fredagslänk, fast det regnade precis hela rundan. Gjorde inte så mycket. Regnet och faktumet att jag återvände hem drypande blöt gjorde bara följande moment om möjligt ännu mera njutbart. Bastun. Ojvoi.

Städat, nya tavlor och blommor, bra löprunda och bastu. Man kan ju i princip inte ha det bättre.

torsdag 4 oktober 2012

Tjat

Kan man säga det igen, eller i vilket skede blir det bara tjatigt? Ni vet det där som jag stånkar fram var och varannan dag. Att tiden går så fort och dagarna bara rusar iväg och yada, yada, yada. Håller antagligen på att tråka ut mina kollegor totalt med mitt "Ojojoj, snart är det fredag. Tänk så fort veckan har gått". Så håller jag nämligen på. De tänker antagligen "Men jumalauta kvinna, lägg av med det där tjatet någon gång. Vi vet väl vilken dag det är och vilken dag som kommer imorgon. Byt skiva någon gång". Jag klandrar dem inte. Jag är oerhört tjatig och enformig gällande vissa saker.

Men vet ni vad. Det är ju fredag imorgon. Helt sinnsykt.

onsdag 3 oktober 2012

Vad lär vi oss av detta?

Gick och drog benen efter mig halva kvällen. Eller det var en överdrift gällande min aktivitet. Egentligen låg jag på soffan och gäspade nästan käken ur led. Var trött som ett as när jag kom hem från jobbet och var tvungen att ta en gubbvila på soffan. Under filt och allt, jag slocknade som ett ljus. Och var seg och förvirrad när jag vaknade en stund senare. Så trött att det svartnade för ögonen och jag måste hålla i dörrposter och diskbänkar med jämna mellanrum för att inte svimma.

Skulle inte riktigt ha haft lust med någon länk. Och nu var det inte för att jag var slö, utan för att jag på riktigt kände mig trött i kroppen. Var på väg att paja mig själv på huvudet och säga "Nämen lilla Maja, du är ju alldeles slut. Ta nu en kopp te, en varm dusch och gå och lägg dig tidigt istället". Men så tänkte jag att jag kan väl försöka i alla fall. Huvudet behövde den där löprundan. Drog på mig träningskläderna och tassade iväg i oktoberkvällen. Sakta, sakta till en början.

Och vet ni vad. Det var en sådan skön länk. Jag tog det lugnt, sprang i behagligt tempo på trevliga vägar. Blev riktigt förvånad, för jag hade nästan väntat mig en Jag-Tror-Jag-Dör-runda. Istället kändes det lätt och trevligt och uppiggande. Fick lite frisk luft i min dammiga hjärna, fick lite blod att cirkulera i den sega kroppen som med ens slutade att vara seg, fick lite fuktigt och svalt kvällssyre i lungorna.

Man får absolut skita i att springa om man är trött. Man ska lyssna på kroppen och allt det där. Men jag har liksom lärt mig att det är nästan de gångerna då det tar emot mest och då man på förhand känner sig slöast och minst på hugget som den där träningen biter bäst. Liksom att jag psykiskt behöver det bäst när det fysiskt känns som jobbigast. Just nu känns den där länken som det bästa beslutet på länge.

Ps. Jag tappade en viktskiva på smalbenet på gymmet nyligen så att det blev ett svullet blåmärke. Gör hiskligt ont när man glömmer bort det och stöter till någonting. Hur är det ens fysiskt möjligt?! Man kan ju inte tappa någonting på en lodrät yta. Om det ens skulle ha varit på tån.

tisdag 2 oktober 2012

H-kari

Avslutade kvällen med att fälla upp paraplyet och i regnet och mörkret orientera mig ut till Halkokari för en kaffekopp med bästa L. Som alla vet så är det i dagens läge helt onödigt att göra något sådant om man inte genast uppdaterar status, bloggar eller instagrammar om sådana saker, så jag måste genast se till att göra det. Pics or it didn't happen, ni vet. Pics, alltså it happened:

Fick min favoritkopp. Inte den med grodan, den är bästa L:s. Jag är en sådan självgod jävel att jag ska ha den med texten Världens Bästa Kompis på, annars blir jag sur och bitter. Bästa L har lärt sig och brukar ställa fram koppen färdigt innan jag börjar pipa.

Gott kvällskaffe var det hursomhelst, inte endast på grund av texten på muggen. Tack, tack. Snart igen!

Kuvert

Fick ett stort kuvert från Åbo Akademi idag. Jag reagerar på de där tjocka kuverten med rödgult emblem genom att bli en minismula osäker till mods. Tänker på något vis undermedvetet att det är något som fattas. "Herregud, nu kommer det meddelande om att en kurs fattas och jag måste tillbaka". Typ. Fast jag ju vet att det inte är så.

Och det var det ju inte, såklart. Det var bara en undersökning gällande huruvida man har kommit ut i arbetslivet efter sin examen och så vidare och så vidare. Jag funderar på att ta hela kompendiet och med tjock tusch pränta JA TACK, DET GÅR SÅ BRA SÅ. JAG HAR VET NI JOBB OCH BIL OCH DISKMASKIN.

Nu ska jag inte vara elak. Jag är såklart Åbo Akademi ytterst tacksam för allt jag har fått. Utan ÅA och alla extremt fantastiska människor på logopediutbildningen skulle jag inte ha något av det jag har idag. Och jag är som bekant glad och tacksam över min... eh, ja situation.

Det är ju inte universitetets fel att jag hatar Åbo som fenomen ur djupet av mitt lilla, svarta hjärta.

måndag 1 oktober 2012

Tyky-tyky-tyk-tyk



Igår spenderade jag söndagen med att göra sedvanliga söndagssysslor. Tvättade och hängde kläder, slappade, tränade, handlade. Kokade ihop lite matlådor också. Sex luncher räddade. Hittade dessutom tre luncher i frysen som jag sånär hade hunnit glömma bort. Nio luncher är alltså kirrade och klara.

Har dessutom varit utan diskmaskin nu en längre tid, så därför kändes det extra magnifikt när jag och min bror kopplade i en sprillans ny Siemens häromveckan. Känslan när man bara får plocka in kärl i luckan och de är borta ur vägen, och dessutom medelst knapptryck magiskt förvandlas till skinande rena medan man - tja, uppdaterar bloggen eller pratar i telefon. Den känslan är fantastisk.

Jag hatar ju saker som ligger framme. Föreställ er hur irriterad jag blir på en diskho då. Klott som står framme och irriterar synfältet. Man kan inte ens koka kaffe utan att det blir en skitig kopp som dräller på diskbänken. Fy. Fixa luncher är nu ett nöje, bara att slänga grejer i en ugnsform och vräka alla pytsar och kastruller i diskmaskinen istället för att stå och diska dem som avslutning på projektet.

Idag har jag inte haft användning för någon lunchlåda dock. Har nämligen haft tykypäivä på jobbet. Jag och kollegorna har tillbringat dagen i Alahärmä, där vi har gått på morgonpromenad, haft föreläsning, gjort avslappningsövningar och gått på gym. Lite variation till vardagen sådär. Efter ett par timmar bakom ratten och flera omgångar frisk luft är jag ganska spak.

Måndag alltså. Det vet man ju hur det kommer att gå. Rätt vad det är så är det fredag och november och jul och påsk. Hej och hå.