Friskluftsförgiftad

Hade ställt larmet på 06.15 den här lördagen. Inte någonting jag gör varje lördag, men nu skulle jag ju iväg på älgjakt, och då måste man vakna tidigt. Jag var så inne i detta jägartänk att jag vaknade av mig själv redan tio över, och låg och spejade i mörkret och väntade på att det skulle börja pipa.

Hade sett fram emot en av de där sprakande höstdagarna då man får gå i skogen och andas in doften av löv och svampar och lingonris. För ett par dagar sedan ville dock vädrets makter annorlunda, och vi har nu istället fulla vinter. Det var alltså snö vi hade att jobba med. Bra på så sätt att man har lättare att följa älgspåren, förstås.

Körde iväg från en sovande stad över broarna mot Öjan och svängde in vid Nyströms. Där pappa stod och packade i kaffeväskan för fullt. Sedan skulle vi bara stuva in grejerna i bilen och åka iväg på samling till jaktstugan. Som vanligt glömmer man ju en massa saker, och travar in och ut mellan hus och bil med snöiga skor ungefär hundrasjuttiosex gånger.

Voi vet ni. Situationskomiken i då man står på farstubron och följer med hur pappa klampar in med snöiga kängor, hämtar kniven och går ut, vänder om och går in igen och hämtar handskarna, går ut och vänder in och hämtar kaffepannan, och mamma står med borsta och sopskyffel och oavbrutet sopar upp snö från mattan - den är ganska given. Ser ni det framför er? Sopa, sopa, sopa - klamp, klamp, klamp. Min mor har upplevt detta sedan sjuttiotalet någon gång, och känner till den där ställa-sig-iväg-på-jakt-rumban.

Och ja, det var kallt. Sjuförhärdat kallt är det på jakt. Bara att vicka på tårna, hoppa lite på stället och tänka på varma saker. Pizzaugnar, bastustenar, heta sommardagar. Gott att dricka kaffe vid brasan var det hur som helst. Lyssna på rövarhistorier och sådant, ni vet. Allt möjligt pratar de om, de där gubbarna. Fick till exempel lära mig senaste nytt om spanska sjukan, och så var det någonting med någon som hade bytt till sig en cykel mot en kostym i Helsingfors.

För er som inte vet hur älgjakt går till så kan jag - som ju egentligen inte heller vet, men ändå - berätta att alla jägare bär med sig en radio och att man alltså via den hela tiden håller koll på jakten. Egentligen är älgjakt mera tekniskt än den oinvigde skulle tro. Man går alltså inte ut på random i skogen och "väntar tills man ser en älg och så skjuter man den".

Det är mera taktik än så, det är hundförare med hundar som släpps på specifika ställen enligt specifika taktiker, och så följer man med hundens rutt via gps. Hunden är sedan skolad att hitta älgar, en duktig hund ska alltså inte börja jaga rådjur eller harar, utan vet vad den ska söka. Hunden markerar sedan med att skälla när den hittar älgen, och så är jakten igång. Hunden följer älgen, och så vet man var bytet rör sig. Sedan taktikerar man hur man ska få just en viss älg - beroende på vad man jagar just då alltså; ko, tjur eller kalv - till ett visst pass så att man kan fälla den. Det är en hel vetenskap. Nu är jag ju inte alls insatt själv, så det är möjligt att någon älgjägare läser detta och skakar på huvudet över att jag har fattat det helt fel. Rätta mig gärna i så fall.

Jaktmässigt var det tyvärr ingen riktig toppendag idag. Jag hade fått låna en av jägarnas radio och kunde alltså följa med jakten på riktigt via hörsnäckan i örat. Riktigt som storpojkarna. Men det blev aldrig någon riktig tilanne. Mest en massa väntande. Inte för det, det är ju trevligt ändå att lyssna och vänta och följa med hur den går ute i terrängen.

Hur som helst. En dag i skogen med pappa blev det. Jag är visst lite friskluftsförgiftad, för jag somnade som en trasa på soffan när jag kom hem. Lite hettar det i kinderna, och jackan hängde jag ut för att vädra bort röklukten. En sådan lördag den här gången!