måndag 15 oktober 2012

En genusfel

En kaveri gjorde mig uppmärksam på den sista meningen i det här inlägget. Jag har nämligen skrivit "min skelett". I det här inlägget skriver jag om "min nya supergoda te", vilket min bror direkt kommenterade. Jag har alltså begått två genusfel på bara en kort tid.

Jag VET att det heter ett skelett och ett te. Är väl inte dumihuvet heller. Ändå lyckas jag klåpa mig hela tiden. Kanske jag har fått kokkolasjukan? För er som inte vet så gör man inte skillnad på en och ett på kokkoladialekt. Det heter alltid en. En ägg, en skåp, en år, en problem. Alltid.

Det är möjligt att kokkolabon inte vet skillnad på en och ett på standardsvenska, jag vet inte. Särskilt de som har finska som starkare språk. Jag kan dock försäkra att jag behärskar detta, skulle aldrig ens tveka gällande en sådan sak när jag pratar standardsvenska. Vet inte hur det kommer sig att jag verkar skriva fel här på bloggen. Tror att det är på grund av att jag omformulerar mig hela tiden. Till exempel hade jag först skrivit "min benstomme", men ändrade det sedan till skelett. Och glömde att ändra min till mitt.

Seli, seli.

1 kommentar:

  1. Det dyker upp lånade finska slangord också, det hehkuttas och selittas här också, fast det är ju säkert medvet(e)t...;)

    De ger ju texten (borde väl egentligen skriva "teksten" bara för att retas men men) färg och personlighet och det är ju onekligen ganska viktigt då det gäller bloggande kan man tänka sig...

    SvaraRadera