torsdag 27 februari 2014

En dikt

Lite poesi den stundande helgen till ära. Höhö.
Satt nedsjunken i soffan ikväll och hade cirka minus fem procents intresse för någon löprunda. Förutsättningarna var skit, jag var sömnig, dessutom hade jag gjort misstaget att äta, vilket man alltid ska göra först efter en planerad löplänk. Ont i magen och dessutom någon konstig, packande känsla bakom pannbenet på grund av att jag inte hunnit dricka eftermiddagskaffe. Klockan var mycket. Och mest av allt bara ingen som helst lust med någon löpning.

Jag gjorde som jag brukar: satte på autopiloten. På med kläderna, håret i svans, lurarna i öronen och på med Martina Haags vinterprat om löpning, passande nog. Och ut i mörkret. Och en sådan fantastiskt skön länk det blev. På lätta, lätta fötter i en närapå ljum februarikväll på torr asfalt och med nästan ingen blåst. Suveränt.

Hett

En avbokning på eftermiddagen innebar att jag helt plötsligt fick osedvanligt mycket pappersjobb till stånd på jobbet idag. Skrev så pennan glödde (alltså tangentbordet) och slickade kuvert (alltså rev av klisterremsor) tills jag var klar för dagen. Jag är nog lite av en sådan person som måste passa på och hugga i fort som fan när det börjar flyta, för då händer det grejer. Kanske hopp om att kunna färdigställa världen imorgon, nudå? När jag fick ett litet försprång, menar jag.

Drog en vända via butiken och handlade på väg hem också. Fick plötslig feeling att laga min ex-sambo C:s paradrätt, och hivade därmed ner färskpasta, pesto, champinjoner och tonfisk i korgen. Nu är en portion ihopsvept och sänkt, och en till står i kylen och väntar på bättre tider. Det kan bli till exempel imorgon. Nackdelen med att käka tonfisk är att man måste utesluta tomat ur den tillhörande salladen. Tonfisk och tomat i kombination smakar nämligen arsle.

...

Och DÄR hällde jag en halv kopp skållhett kaffe i famnen! Har just undrat över hur länge det kommer att gå att blogga med  kaffemuggen i knät, och där fick vi ju svar på det. Ska bli spännande att se hurdana brännskador detta åstadkom. Aj. (Och nu la jag ner muggen i knät igen och fortsätter att balansera. Vissa lär sig aldrig av sina misstag).

Koivuhaka Hills

Hej och hälsningar från ett vårigt Kokkola, trots att det ännu bara är februari. Inte specifikt hälsningar från Björkhagen dock, men jag fnissade till när jag sprang på bilden nedan på nätet. Fnissfniss.

Vårigt var ordet. Solen riktigt värmde kinderna när jag och kollegan sneddade över gatan för att köpa lunch i butiken mittemot. Fantastiskt! Bar asfalt, och i morse kvittrade fåglarna så vackert när jag gick ut till bilen. Det låter mera harmoniskt än det var, för jag hade i vanlig ordning pulsen på 195 och extrem brådska till jobbet. Men hellre stressar jag till fågelkvitter än till isskrapande, om vi säger så. 

Ikväll fick jag äntligen röven ur vagnen och städade mitt hem. Plockade också bort julbelysningen. Jepp, den har hängt med fram tills nu. Jag menar, det är inte fråga om tomtar och glitter, utan en vit ljusstake och en stjärna på fot. Med tanke på att det fram tills nu har varit mörkt nästan dygnet runt kan man väl få ha lite belysning i fönstren utan att någon skriker? Just det. 

Jaha. Om man skulle krama kudden nudå, och vila huvudet någon timme innan vi kör igen. Torsdag imorgon!

måndag 24 februari 2014

Möndag

Helgen for igen i ett huj. På lördagen hälsade jag på bästa L i det nya hemmet och fick lättande nog mitt kaffe serverat i "Världens bästa kompis"-muggen precis som vanligt. Var redan lite orolig över att folket liksom skulle ha snofsat till sig i och med flytten och börjat sjåpa sig med pentikserviser, men som tur var var fallet icke så. Kändes tryggt att få sitt kaffe ur den vanliga muggen.

På söndagen sov jag till lunchtid, masade mig upp och hinkade i mig ett par baljor kaffe innan jag parkerade mig på soffan och liksom... tog lite tupplurar då och då. Hade så fullt upp med just dessa sysslor - kaffe varvat med päikkärit - att jag inte ens orkade masa mig till Öja och Nyströms på söndagsvisit. Där skulle man ju ha fått... kaffe. Nå. En söndag av vila är inte att underskatta.

Och nu är måndagen igångsparkad. Avslutade dagen med ett pass pumppi på gymmet och har efter duschen hasat runt i mjukisbrallor och säkert pratat för mig själv i flera omgångar. Det brukar jag i alla fall göra, ibland långa fundersamma frågor till mig själv om ditten och datten. Ganska märkligt beteende, men nåja. Trevlig inledning på veckan, peeps!

tisdag 18 februari 2014

Födlarkaffe

Har tillbringat kvällen på födelsedagskaffe hos storebror i Öjan. Vilken tur, jag som bara druckit cirka tre liter kaffe hittills idag... Nåja, när man ändå håller på så kan man ju hålla på.

Tog med mig ett litet pyssel medan jag ändå skulle dit. Kassaapparaten på jobbet hade ramlat i bitar efter lite väl hårdhänt behandling av ett barn, och jag tänkte att min bror som ju har förmågan att fixa allt som är trasigt skulle kunna råda bot på krånglet. Jag borde tammefan ha filmat processen från isärplockad leksak med lösa fjädror och knappar och spakar till fullständigt monterad sådan. Det tog under en minut. Plick-plock-plick-plock - klart!

måndag 17 februari 2014

Om OS

Har faktiskt kollat oväntat mycket på OS den här gången. I vanliga fall tittar jag ju på tv så sällan att jag nästan glömmer att jag har hela apparaten i vardagsrummet, men nu har jag legat i soffhörnan och tittat på sport då och då sen senaste veckan. Till exempel i söndags, efter en traditionsenlig lördagskväll på krogen med flickorna. Då är det trevligt att försöka vakna till liv med antingen naturprogram eller någon lämplig OS-gren. Lagom krävande för ens medtagna hjärna.

Och det som slår mig när jag tittar på de olika delmomenten, är att det här nog är ganska bedrövliga olympiska spel för den här nationen. Vi bara ballar bort oss hela tiden. Det enda spänningsmomentet var damernas stafett, då jag höll på att få dåndimpen av spänning. När sista varvet på ankarsträckan drog igång var jag beredd att gå och sätta mig i bilen för att slippa se och höra, det var så nervöst. Och nog var det ju fint att vi fick ett stiligt silver efter ett sjukt spännande lopp. Men att Sverige gled förbi på upploppet var så jävla förnedrande. Ni vet hur det funkar. Vem som helst annan än Sverige funkar.

Och just det där med att balla bort sig blir så tydligt när man ser någon intervju i någon målfålla. För jag har aldrig sett maken till tjutande. Finländarna gör ju fan inget annat än gråter i de här spelen. Alltid är det någon landslagsspelare eller åkare eller deltagare som står och blinkar bort tårarna och hulkar i mikrofonen. Aaah, så bedrövligt det känns. Förlust och gråt och tandagnisslan varje dag. 

Kollegan hävdade idag att finska landslaget för första gången har med sig en psykolog i år som stöd för landslagsdeltagarna. Jag undrar om det stämmer, borde inte psykologer ingå i teamet sedan många år tillbaka, skulle man tycka? Om det ändå är sant så kanske det förklarar denna plötsliga trend för inåtvända och blyga finländare att visa schänslor inför publik. Såja, såja, let it out, liksom...

Fan vet.

fredag 14 februari 2014

Så kallad ällölässytys

Trevlig vändag, folket. Och så vidare. Lässyn lässyn lää, som man skulle säga på finska. Facebook har svämmat över av vändagshälsningar hela dagen. Och jaja, okej, jag har väl skickat ett och annat <3 per sms också. Inom rimlighetens ramar, dock. Vill ju inte gå till överdrift. För nog vet ni ju att ni är mig väldigt kära, mina fina vänner? Behöver ingen särskild dag för att komma ihåg det.

Fredag idag! Har haft en riktigt fullspäckad dag, och efter en keikka efter jobbet ramlade jag precis in genom dörren. Puh. Stod då mellan två valmöjligheter, varav a) päikkärit på soffan med filten över huvudet lockade mest. Ändå tog jag till b) koka sinnessjuka mängder kaffe och med koffeinets hjälp skippa tupplurandet idag. Det tar ändå bara en massa tid. Sitter nu här med ruggigt starkt kaffe i ett jättestop och väntar på hjärtklappningen som bildas när allt detta är uppdrucket. Spännande.

God fortsättning på fredagen!

torsdag 13 februari 2014

Ons... eller ja, torsdag om vi ska vara noga

Det beror kanske delvis på att måndagen spenderades i Uulå, och att själva jobbveckan på arbetsplatsen kortades av, detta att det känns som om veckan gått i ett litet HUJ. Nu är det redan torsdag om vi är petnoga och tittar på klockan. Har ju knappt ens hunnit börja på och så är det snart helg.

Igårkväll var jag ute och sprang en så skön länk i plusgrader och delvis på bar asfalt. Så skönt att inte behöva frysa häcken av sig när man springer. Och så syrerik, varm och behaglig luft att andas. Kände mig mera iladdad än urladdad när jag sprang uppför trappan och kom hem.

Har förresten totalt tappat sugen med att fixa lunchlådor till jobbet numera. Delvis kanske beroende på att K-Supermarket äntligen har öppnat i grannbyggnaden, och att det äntligen finns en köttdisk precis som det fanns i gamla Cittaren innan den stängde. Idag skubbade jag raskt över gatan, köpte en bit grillad lax och pilade tillbaka till kontoret. Inte heller inför morgondagen har jag fixat någon mat, så det blir väl en sväng via samma ställe igen.

måndag 10 februari 2014

Direkt från rälsen

Sitter i detta nu på ett tåg från Ulåborg. Tåg ger mig lite dålig fiilis, det får mig nämligen att tänka på Åbo och alla de ångesttyngda resorna ner dit. Men nu är ju destinationen Kokkola, så vem är jag att klaga. 

Försökte hitta en genväg när jag och kollegan skulle ut till en väg där vi skulle med en buss, och det slutade med att vi tog rygg på en mommo, skuggade henne tvärs över en gravgård och kom precis rätt. Tack för guidningen, okända tant. 

Och nu är vi då på väg hem. Lång dag med väckning klockan 05 och full fart. Ska ta mig en tupplur nu tror jag. Och hoppas att jag vaknar innan vi passerar kokkolaperrongen. Adjöss!

söndag 9 februari 2014

Februarihelg

Fiuuuuh, så var helgen förbi, och ingen blogg bidde det. Det går så snabbt hela tiden, jag hinner inte med!

Det är program hela tiden, igårkväll (okej, natt) stod till exempel bästa L och jag i Amarillos karaokebar och pratade viktigheter till klockan blev småtimme och bra mycket mera än det. Roligt var det i alla fall, men när är det inte det?

Imorgon blir det råtidig väckning. Jag ska till Uleåborg på en jobbgrej och förväntas befinna mig på tåget i skriande gryning. Annorlunda måndag på kommande, alltså. 

För att ovanstående punkt ska bli genomförbar borde jag högst troligen befinna mig med kinden mot dynan just nu. Jag ska, jag ska! Snart. 

torsdag 6 februari 2014

Zebran

Kollegan klev in i kafferummet härom morgonen och smällde en nyinköpt bok i bordet. De hade tydligen rea på Suomalainen Kirjakauppa, och hon hade nöjt haffat nedanstående.

En mycket märklig historia om en zebra som pissade dag och natt. Den hade det till och med som jobb, kan ni tänka er. Det var kanske den mest suspekta bok jag sett i mitt liv. Jag visste till exempel inte riktigt hur jag skulle ställa mig till att zebran på ett ställe riktade strålen mot bordsgrannens sopptallrik på en restaurang.

Men i slutet började det brinna i ett hus, och zebran släckte branden genom att pissa på lågorna, och blev därigenom hjälte. Så man kan väl säga att historien hade någon typ av sensmoral ändå. Typ att man ska ta vara på sina förmågor, för man vet aldrig när de kommer till nytta. Man kan till och med rädda liv! Genom att pissa, men hur som helst.

Och så är boken hemskt bra för artikulationsträning också. "Ssssss...", menar jag.

onsdag 5 februari 2014

Skolflickan

Har varit hela dagen på skolning idag. Det är alltid trevligt med skolning, men jag har verkligen legat av mig gällande detta med att sitta på föreläsning. Hur i helskotta orkade man med det under studietiden? Hela dagar! Många dagar! Flera år i sträck! Jag får hela tiden ge mig själv mentala käftsmällar för att hållas uppmärksam, och särskilt där efter maten är det segt att hållas pigg. Man är ju van med lite annat program än att sitta och lyssna på dagarna numera.

En annan sak jag kom att tänka på idag var min totala oförmåga att uppmärksamma luftkvalitet. Det är något jag alltid förundrar mig över, det där med att folk kommenterar inomhusluften i olika lokaler. De kan sniffa och säga att "här är dålig luft", eller kommentera att det är för torrt, för mögligt, för instängt, för dragigt. Jag märker ingen som helst skillnad. För mig är all luft bara luft. Jag andas in och jag andas ut. Lägger aldrig märke till en sådan sak som kvaliteten på inomhusluft. Kom att tänka på det när folk omkring mig under dagens lopp kommenterade hurudan luft det var i auditoriet. Och jag var bara "va?", som vanligt.

Kom från gymmet ikväll, svepte via duschen, hoppade i mjukiskläderna och landade här på soffan. Helt okej onsdagskväll. Som det ska vara.

måndag 3 februari 2014

Fulbloggat, check!

En bråd måndag lider mot sitt slut. Har haft mycket att göra idag och blev kvar en stund på övertid för att få undan det jag skulle. Sedan - ja, ni vet. Butik, hem, fixa, gymmet, laga mat, plocka och ha sig. Och nu börjar det kännas som att man småningom kunde placera huvudet på dynan och invänta morgondagen.

Plusgrader i stan. Känns lite ovant efter den bistra kyla som har rått en tid nu. Men en sak kan jag bli riktigt pirrigt glad av, och det är när man sitter i kafferummet på jobbet och ser hur solen lyser på fasaden mittemot. Fatta solljus! Då är ju nästan våren på väg, va?

Nehej. Om jag inte slutar gäspa snart får jag ringa en doktor för att vrida käken tillbaka när den har hoppat ur led. Risken är överhängande. Om man skulle söka sig i säng i mänsklig tid för en gångs skull. Ajöken på er.