Koivuhaka Hills

Hej och hälsningar från ett vårigt Kokkola, trots att det ännu bara är februari. Inte specifikt hälsningar från Björkhagen dock, men jag fnissade till när jag sprang på bilden nedan på nätet. Fnissfniss.

Vårigt var ordet. Solen riktigt värmde kinderna när jag och kollegan sneddade över gatan för att köpa lunch i butiken mittemot. Fantastiskt! Bar asfalt, och i morse kvittrade fåglarna så vackert när jag gick ut till bilen. Det låter mera harmoniskt än det var, för jag hade i vanlig ordning pulsen på 195 och extrem brådska till jobbet. Men hellre stressar jag till fågelkvitter än till isskrapande, om vi säger så. 

Ikväll fick jag äntligen röven ur vagnen och städade mitt hem. Plockade också bort julbelysningen. Jepp, den har hängt med fram tills nu. Jag menar, det är inte fråga om tomtar och glitter, utan en vit ljusstake och en stjärna på fot. Med tanke på att det fram tills nu har varit mörkt nästan dygnet runt kan man väl få ha lite belysning i fönstren utan att någon skriker? Just det. 

Jaha. Om man skulle krama kudden nudå, och vila huvudet någon timme innan vi kör igen. Torsdag imorgon!