söndag 20 december 2015

Söndagsuppdatering

Ni gissar rätt. Jag har precis betalat lite räkningar och har därmed datorn uppstartad, därmed blir det också blogguppdatering. Formen är på stigande, för er som är bekymrade (läs: mamma), tog min sista antibiotikatablett imorse. Har likt Abbe i Madicken överlevt krisen och är på god väg att bli frisk, med andra ord.

Veckan har på grund av sjukdom varit lite tam. Inte handlat julklappar, inte bakat och inte julstökat. Mest vridit mig på soffan och känt mig ynklig. Men i fredags efter jobbet slängde jag ut mattorna och dammsög, slarvade fram elljusstakarna (varav en fungerade), lade belysning i julgranen och började känna av en viss julstämning. Petade in nejlikor i mandariner, tände ljus och sådär.

Igår var det då dags att skrida till verket och handla julklapparna. En dryg timme orkade jag gå i stan innan mina nerver totalt brakade ihop. Så mycket folk överallt, julmusik som skrällde i högtalarna och allmän masshysteri. På den stunden hann jag säkra de flesta klapparna, dock. Man är väl effektiv när man väl kommer igång. En runda på Alko för att inhandla julens vin och så var det bara att styra kosan hemåt. Lite nervskadad av julrumban men i övrigt vid gott mod. 

Igårkväll övertalade Niinistö mig att hänga med på lite drinkar till Kilta. Jag som går på antibiotika fick bara dregla och titta. Å andra sidan var det ju smidigt att ta sig in till centrum i halkan, eftersom jag kunde ta bilen. Lite snickesnack vid tända ljus, lite livemusik och prat om gräsrökande i Australien (inga egna erfarenheter) och sådär. Idag har jag sovit länge, druckit morgonkaffe i soffan medan jag chattade med min gode vän S, och så slängde jag lite lakan i tvätten. Ska fortsätta min fridfulla söndag nu. Hej på er!

onsdag 16 december 2015

Tuttu homma

Det går INTE bra för Kronqvist nu. Inte nog med att jag knappt har sovit på ett par veckor och därmed känner mig mera död än levande - nu har jag dessutom gått och blivit SJUK till råga på allt. Den jävliga åkomman urinvägsinfektion, oh the joy! Höll på att gå av på mitten på måndagens veckopalaver, så ont hade jag i magen. Eftersom jag brukar syssla med denna åkomma rätt ofta visste jag direkt vad det var fråga om, och skubbade snabbt som attan till Työplus efter jobbet, fick som tur en kvällstid till en läkare.

Jag som är en expert inom ämnet UVI klev i stort sett in i mottagningsrummet och begärde satans stark medicin, för det brukar jag få. Inte denna gång, nu krävde läkaren både urinprov och blodprov (?), vilka skulle tas följande dag. För er som är bekanta med denna sjukdom står frågan lika klar som den gjorde för mig, nämligen: IMORGON?! ARE YOU KIDDING ME? Jag behöver medicin NU. Inga labbtest, ingenting, bara medicin.

Följande dag snabbt som ögat till laboratoriet, där en snäll sköterska stack mig i armvecket och sa att resultaten skulle komma på eftermiddagen. Ännu mera väntan. Satt med en varmvattenflaska i famnen på jobbet den dagen och hävde i mig kallpressad tranbärssaft. Uff, så jag hatar UVI. Den där jävliga krampen i magen, man får ju för fan sitta och blinka bort tårarna ur ögonen trots att man är en hårding som jag. Höhö.

Nåja. Ringde till Työplus och frågade efter resultaten på eftermiddagen. Damen i luren sa att hon är sekreterare och inte får gå in i mina papper, det skulle en sköterska göra. Och sköterskorna hade inga lediga tider mera den dagen. Jag får återkomma imorgon. Nu höll jag på att gå upp i limningen. IMORGON?! HUR MÅNGA DAGARS PROJEKT KAN DETTA RIMLIGEN BLI?! Detta kunde jag icke acceptera, så jag tjatade mig till en sjukskötartid ändå, fick mitt recept och kunde gå till apoteket. Äntligeeeeeeen.

Imorse vaknade jag och kände mig helt mörbultad. Sällan har nu min UVI varit såhär jävlig. Försökte ta en varm dusch och gick till jobbet ändå. Efter en dryg timme fick jag dock ge upp projektet och åka hem tillbaka. Jag som aldrig, aldrig sjukskriver mig fick helt enkelt se mig besegrad. Kunde varken sitta eller stå som folk, trots att jag alltså proppat i mig både två antibiotikatabletter och en värktablett.

Har legat på soffan under täcket och tyckt OERHÖRT SYND OM MIG SJÄLV idag. Druckit tranbärssaft, försökt värma magen med en vetedyna och däremellan skickat ynkliga meddelanden åt bästa L om hur dåligt jag mår. För några minuter sedan ringde en sjuksköterska från Työplus med närmare provresultat, och sa med bekymrad röst att jag måste åka till jouren om det inte snart lättar, eftersom inflammationen åker upp i njurarna annars. Alldeles speciellt om jag får feber. Och jag har frusit som en hund hela natten, ingen aning om jag har feber eller ej. Jag vet ingenting, bara att jag mår SKIT.

Men annars går det bra. LOL.

torsdag 10 december 2015

Zombie

Jonej, tackar som frågar - jag sover typ inte alls på nätterna för tillfället. En dryg vecka - eller är det redan två - har jag hållit på nu och vridit mig i sömnlöshet tills det är dags att gå till jobbet. Fattar inte vad problemet är. Jag är trött som ett AS, men sömnen lyser med sin frånvaro.

Värst var det natten till måndagen, då jag skrapade ihop knappa en och en halv timmes orolig sömn innan klockan slog 02.00 och jag inte lyckades få fatt i sömnen mera. Låg sedan där och gnisslade tänder tills det blev morgon, helt utmattad av sömnbrist men oförmögen att somna. Det var på så vis dessutom dålig timing, eftersom jag hade en uleåborgsresa per bil att företa mig klockan halv sju på morgonen. I mörker och pissdåligt före dessutom. Som tur var hade jag kollegan J med mig i bilen som höll mig sällskap i alla fall.

Hemresan var ingen rolig historia, en veckas sömnlöshet i bagaget och bilen full av kollegor. Fick anstränga mig till mitt yttersta för att orka hela vägen tillbaka till Kokkola. När jag kom hem stupade jag i soffan och kände mig totalt kaputt. Frös som en hund dessutom, fast det inte ens var kallt. "Om jag inte får sova inatt så blir jag totalt galen" tänkte jag för mig själv.

Jag blev inte galen. Men likförbannat sov jag två timmar följande natt. Anlände till jobbet illamående och skakig på hand. Kaffe var jag tvungen att hinka i mig för att hållas vaken, men det fick mig samtidigt att må ännu mera illa. Framåt eftermiddagen kändes det som att jag hade två alternativ att välja mellan: spy eller gråta. Jag valde inget av de nämnda. Drack lite mera kaffe bara.

Jo, roligt ska man ha. Har haft perioder av sömnlöshet tidigare, så detta i sig är inget nytt. Men frustrerande! Inatt har jag ändå sovit okej, skulle tippa på kanske tre timmar, på den tiden hinner man ju ändå vila upp sig lite. Känns lyxigt. Men seg i huvudet är jag, det går icke att frångå.

Mellandagarna är jag ledig. Fan vad jag ska sova då!

lördag 5 december 2015

Som ett trädgårdsredskap

Sover som en kratta nu igen. Den här veckan har farit riktigt "plörinäks", som den finskspråkiga befolkningen skulle uttrycka saken. Får aldrig någon sömn på kvällen, och när jag äntligen somnar så vaknar jag igen. Kring halv fem brukar jag slå upp ögonen och så är natten över. Särdeles trött är jag ändå inte, så egentligen spelar det ingen roll. Mycket kaffe bara och så iväg till jobbet. Och koka mera kaffe.

Julklappshandeln är inledd. Jag travade ner på stan en sväng idag på förmiddagen och kollade in utbudet. Köpte ett par grejer också. Ännu återstår det dock klappar att köpa, så på den fronten ser jag inte slutet ännu. Träffade på lite arbetskamrater och sådant i vimlet också.

Och som den observante kan notera så ligger det ÄCKLIG, VIT SKIT på marken och irriterar mig. Öppnade bildörren imorse och cirka en hel snödriva rasade in i bilen. Jag gillar verkligen inte snö. Inte!

Har en tuff träningsvecka bakom mig, dessutom. Har gått på flera HIIT-pass. Ni vet, High Intensity Interval Training. Så tungt att man nästan, nästan, nästan kolar vippen. Men ändå hålls vid liv. Det är roligt! Dels att hållas vid liv, men också att träna.

Nästa vecka ska jag till Uleåborg med jobbet en dag, vilket innebär svintidig väckning, och så på fredag har vi pikkujoulut med kollegorna. I och för sig så hade vi nog pikkujoulut med jobbet redan för några veckor sedan, men vi tänkte att vi skulle fira jul ordentligt i år. Det ska bli roligt!

Det om det. Nu ska jag fortsätta njuta av lördagen. Kanske tager mig en kopp kaffe, vem vet.