Tuttu homma

Det går INTE bra för Kronqvist nu. Inte nog med att jag knappt har sovit på ett par veckor och därmed känner mig mera död än levande - nu har jag dessutom gått och blivit SJUK till råga på allt. Den jävliga åkomman urinvägsinfektion, oh the joy! Höll på att gå av på mitten på måndagens veckopalaver, så ont hade jag i magen. Eftersom jag brukar syssla med denna åkomma rätt ofta visste jag direkt vad det var fråga om, och skubbade snabbt som attan till Työplus efter jobbet, fick som tur en kvällstid till en läkare.

Jag som är en expert inom ämnet UVI klev i stort sett in i mottagningsrummet och begärde satans stark medicin, för det brukar jag få. Inte denna gång, nu krävde läkaren både urinprov och blodprov (?), vilka skulle tas följande dag. För er som är bekanta med denna sjukdom står frågan lika klar som den gjorde för mig, nämligen: IMORGON?! ARE YOU KIDDING ME? Jag behöver medicin NU. Inga labbtest, ingenting, bara medicin.

Följande dag snabbt som ögat till laboratoriet, där en snäll sköterska stack mig i armvecket och sa att resultaten skulle komma på eftermiddagen. Ännu mera väntan. Satt med en varmvattenflaska i famnen på jobbet den dagen och hävde i mig kallpressad tranbärssaft. Uff, så jag hatar UVI. Den där jävliga krampen i magen, man får ju för fan sitta och blinka bort tårarna ur ögonen trots att man är en hårding som jag. Höhö.

Nåja. Ringde till Työplus och frågade efter resultaten på eftermiddagen. Damen i luren sa att hon är sekreterare och inte får gå in i mina papper, det skulle en sköterska göra. Och sköterskorna hade inga lediga tider mera den dagen. Jag får återkomma imorgon. Nu höll jag på att gå upp i limningen. IMORGON?! HUR MÅNGA DAGARS PROJEKT KAN DETTA RIMLIGEN BLI?! Detta kunde jag icke acceptera, så jag tjatade mig till en sjukskötartid ändå, fick mitt recept och kunde gå till apoteket. Äntligeeeeeeen.

Imorse vaknade jag och kände mig helt mörbultad. Sällan har nu min UVI varit såhär jävlig. Försökte ta en varm dusch och gick till jobbet ändå. Efter en dryg timme fick jag dock ge upp projektet och åka hem tillbaka. Jag som aldrig, aldrig sjukskriver mig fick helt enkelt se mig besegrad. Kunde varken sitta eller stå som folk, trots att jag alltså proppat i mig både två antibiotikatabletter och en värktablett.

Har legat på soffan under täcket och tyckt OERHÖRT SYND OM MIG SJÄLV idag. Druckit tranbärssaft, försökt värma magen med en vetedyna och däremellan skickat ynkliga meddelanden åt bästa L om hur dåligt jag mår. För några minuter sedan ringde en sjuksköterska från Työplus med närmare provresultat, och sa med bekymrad röst att jag måste åka till jouren om det inte snart lättar, eftersom inflammationen åker upp i njurarna annars. Alldeles speciellt om jag får feber. Och jag har frusit som en hund hela natten, ingen aning om jag har feber eller ej. Jag vet ingenting, bara att jag mår SKIT.

Men annars går det bra. LOL.