Zombie

Jonej, tackar som frågar - jag sover typ inte alls på nätterna för tillfället. En dryg vecka - eller är det redan två - har jag hållit på nu och vridit mig i sömnlöshet tills det är dags att gå till jobbet. Fattar inte vad problemet är. Jag är trött som ett AS, men sömnen lyser med sin frånvaro.

Värst var det natten till måndagen, då jag skrapade ihop knappa en och en halv timmes orolig sömn innan klockan slog 02.00 och jag inte lyckades få fatt i sömnen mera. Låg sedan där och gnisslade tänder tills det blev morgon, helt utmattad av sömnbrist men oförmögen att somna. Det var på så vis dessutom dålig timing, eftersom jag hade en uleåborgsresa per bil att företa mig klockan halv sju på morgonen. I mörker och pissdåligt före dessutom. Som tur var hade jag kollegan J med mig i bilen som höll mig sällskap i alla fall.

Hemresan var ingen rolig historia, en veckas sömnlöshet i bagaget och bilen full av kollegor. Fick anstränga mig till mitt yttersta för att orka hela vägen tillbaka till Kokkola. När jag kom hem stupade jag i soffan och kände mig totalt kaputt. Frös som en hund dessutom, fast det inte ens var kallt. "Om jag inte får sova inatt så blir jag totalt galen" tänkte jag för mig själv.

Jag blev inte galen. Men likförbannat sov jag två timmar följande natt. Anlände till jobbet illamående och skakig på hand. Kaffe var jag tvungen att hinka i mig för att hållas vaken, men det fick mig samtidigt att må ännu mera illa. Framåt eftermiddagen kändes det som att jag hade två alternativ att välja mellan: spy eller gråta. Jag valde inget av de nämnda. Drack lite mera kaffe bara.

Jo, roligt ska man ha. Har haft perioder av sömnlöshet tidigare, så detta i sig är inget nytt. Men frustrerande! Inatt har jag ändå sovit okej, skulle tippa på kanske tre timmar, på den tiden hinner man ju ändå vila upp sig lite. Känns lyxigt. Men seg i huvudet är jag, det går icke att frångå.

Mellandagarna är jag ledig. Fan vad jag ska sova då!