torsdag 31 januari 2013

Insoooomniaaaa, forever 'till the end of time

Glömde visst sova inatt. Eller glömde gjorde jag inte, men min kropp tyckte tydligen att det var onödigt, och därmed har jag legat och spejat med korpgluggarna på vid gavel hela natten. Min kropp tycker så himla konstiga saker ibland. Kanske det är därför vi kommer så dåligt överens (plats för djupare tolkning gällande detta uttalande HÄR).

Jag var först övertygad om att jag inte hade sovit en blund, när alarmet gick igång imorse. Men det tror jag nog att jag hade ändå. En liten, liten blund i alla fall. Men jag var lite seg i starten, så det blev igen en morgon med brådska utan dess like. Det blev därmed ett bakslag för mitt Projekt Zen, som jag håller på med. Alltså att programmera om hjärnan till att bli morgonpigg och stiga upp i god tid. 21 dagar tar projektet, det har jag studerat på olika psykologisidor. Men om en dag skiter sig - måste man börja på nytt då? Det har jag inte riktigt klarhet i. Måste konsultera Internet.

Direktsändning från Majas Hus. Tudeluu.

onsdag 30 januari 2013

Guilty pleasure

Nu skulle min lillebror göra en seriös facepalm och skämmas om han fick höra om detta, men turligt nog för honom stajlar han med att inte läsa min blogg. Varför vet jag inte, man tycker ju att han skulle vilja läsa om syrrans liv och leverne. Det är nämligen så att jag motvilligt råkar gilla den här låten lite:

Varje gång den spelas i bilen måste jag studsa lite i sätet och sjunga med. Den är bara så catchy. Förlåt, lillebror. Väger upp det med att lyssna på Whitesnake, Kiss och Alice Cooper ibland också.

Teknik

Har tydligen inte tid att blogga här i mitt extravaganta superliv. Men för att nu leverera någonting så ska jag göra en Linn Jung och bara öppna ett nytt inlägg och låta texten komma.

Intressant detta med teknik, kom jag att tänka på. Jag är ju som bekant expert på nästan allt (bah!), men gällande teknik är jag borttappad som en förlorad tungpiercing i en mosh pit. Här var jag förresten tvungen att googla "mosh pit" för att se om det verkligen var det jag menade. Är tydligen nittio år.

Nu vet jag inte direkt om det räknas som teknik, men jag menar typ byte av elkablar hemma, service av bilen och annat liknande. Man kunde tammefan tuta i mig vad som helst gällande sådana saker. Om jag till exempel möts av en lapp i lådan om att en elkabel ska bytas hemma så får jag bara släppa in hantverkarna och betala. Ingen aning om vad de gör, eller om de ens gör någonting. Eller om en besiktningsman vill att jag byter en del på bilen så får jag bara gå med lappen åt min bror så får han säga vad jag ska göra. Eller nej, han får fixa med delarna, jag betalar.

Vem som helst skulle kunna lura mig på vad som helst gällande bilen. Som Hassan. "Du måste byta pillesnoppremmen och ballefjångstiftet". Och jag bara "Naturligtvis. Just pillesnoppremmen har jag funderat på, den går lite ojämnt. Och ballefjångstiftet ska ju bytas efter 5000 kilometer. Det visste jag ju. Vad sa du? Hundratvåtusen euro och nittio cent, jamen det låter väl rimligt. På bank, tack". Herregud.

 Det var ungefär det jag tänkte på idag. Och att det har varit ett ruggigt väder. Slaskade vågrätt, liksom. När jag stod och grävde fram bilen efter jobbet virvlade det in blöt snö inuti öronen. Läskigt.


måndag 28 januari 2013

Helgen som gick

Ni kanske undrar vad jag har gjort i helgen? Det är ju nästan det viktigaste man kan fundera på. Vad Maja har gjort ett veckoslut i Kokkola. Höhö. Hade inte riktigt ork/lust/inspis att blogga igår, så det får bli idag istället.

På lördagen traskade jag en vända på stan, köpte en massa sådana där prylar som jag hade på min att-skaffa-lista, sådana där saker som man får från typ Biltema och Clas Ohlsson och sådant. Dymon var bara en grej. Jag köpte plastfickor och pärmar och annat krafs också.

 Sedan bjöd jag artigt nog in mig själv på kaffe några kvarter bort också, hemma hos B. Cyklade dit med lite musik i öronen och fick kaffe ur en muminkopp och sådär. Godis fanns det också. Notera B:s kvicka lilla tass som snabbt som ögat norpar en karamell åt sig. Hih!

Efter kaffekalaset var det bara att gå hem, byta kläder och sådär annars anskaffa sig ett någotsånär utseende, för att sedan dra till Huissi på lite vin, lördagen till ära. Det satt bra. Jag började kvällen med att gå till bardisken och beställa ett glas vin och en disktrasa. Bästa L fnittrade högljutt åt denna beställning. Men det råkade vara ett smärre ölinferno vid vårt bord när vi kom. Någon verkade kraftigt ha missat munnen med ölstopet, om vi säger så. Det var bärs all over the place, som prins Daniel skulle ha sagt. Nå, inget som inte lite torkande kunde råda bot på.

Söndagen var en ganska perussådan, förutom att parenteserna stack sig in en sväng framåt kvällen. Annars så laddade jag inför kommande arbetsvecka och sådär. Pumpade lite cykeldäck, och travade till butiken en sväng i mörkret. Har för mig att det blev en ganska tidig kväll, om jag inte minns fel.

Idag har jag haft en sådan bra dag på jobbet. När jag traskade förbi cafeterian hörde jag en av kockarna nynna lite, och en kund som kommenterade "Va? Jag tyckte jag hörde någon nynna här inne. Det är väl ändå inte tillåtet på en måndag?". Jomen det är det väl, tycker jag. Varför inte?

Efter jobbet åkte jag via butiken och köpte råvara numero uno - lax. Det var måndagsmiddagen, det. Njom!

lördag 26 januari 2013

Dymo

Hittade idag det jag har sökt länge. På Clas Ohlsson såklart. Där brukar man hitta just sådana där prylar som inte riktigt faller under någon speciell kategori. Annat än att de är just prylar.

En Dymo! Retroversionen såklart, som stansar bokstäverna på en självhäftande plastremsa. Har redan testat den på lite burkar och grejer och är - helsåld. Nu går jag oroligt och spanar efter något mera man kan förse med text.

Bild: http://www.clasohlson.com/medias/sys_master/8872791572510.jpg

fredag 25 januari 2013

Slitna frasen

Har inte så värst mycket annat att komma med idag än att än en gång frusta att "Gud så fort veckan har gått!". Vadå, men den har ju det. Rätt vad det var så stod det fredag i kalendern, så då får man väl tro på att det är så. Har den annalkande helgen till ära städat mitt hem och sådär annars ställt om till veckosluts-mode. Imorgon sovmorgon! HÄJ.

torsdag 24 januari 2013

Det är dags igen

Har tagit plats vid köksbordet med Viktiga Pappersfacket i högsta hugg. Nu ska jag lägga den närmaste tiden (oklart hur länge) på att ordna upp bland pappren, betala räkningar, stansa hål och nita ihop. Så tystnad, om jag får be! Detta kräver koncentration. Jag är anträffbar igen när jag är klar. Vilket alltså är när jag har fixat klart eller när pengarna är slut. Ska bli spännande att se vilket som inträffar först.

Problem två idag är att lampan i hallen sade POFF, och följden blev ett mycket jobbigt mörker. Just hallen är dumt att ha det mörkt i, särskilt när man står och försöker plocka på sig nycklar och handskar och har lite bråttom på morgnarna. Då skulle det helst få vara en kraftig spotlight på de saker man behöver, och gärna en blinkande pil med texten "Här är andra handsken". Och sådär.

Problemet är att hallampan är en så kallad plafond. Alltså en sådan där tallriksliknande sak som kräver superkrafter för att manövrera. Man ska skruva med en hand och balansera med en hand och se till att ha tungan rätt i mun när man petar loss höljet. Annars låter det KRAS, och man har ett problem mera. Eller mindre, beroende på hur man ser det. Nå, som det flinka lilla kvinna jag är så har jag balanserat loss höljet, skruvat loss brännarna - och märkt att jag inte har några i reserv. Typiskt. Måste minnas att köpa imorgon.

Se nu! Jag skulle ju fixa med pappren! Och så börjar jag jiddra om helt andra saker. Till verket.

------------------
Tillägg 20.35

Så! Pappren ur facket sorterade i militärisk ordning bakom rätta mellanblad (!) i mappen. Räkningarna betalda. Och pengarna tog inte slut, utan jag kan utan problem gå och handla maskindisktabletter imorgon. Sicken tur. Efter att jag var klar med papperspysslet höll liksom handlingskraftigheten på att ta över min kropp, och nästan per automatik tog jag en liten kvällspromenad till butiken nere på hörnet och köpte glödlampor. Gick sedan hem och fixade framgångsrikt hallbelysningen. Stod triumferande och kisade upp mot den lysande lampan och kände mig nöjd.

onsdag 23 januari 2013

Som Prodigy

Lång dag igen. Mycket travande fram och tillbaka och sådär. Ut och in på olika adresser. Skrapa bilrutor. Kalla händer, kall näsa. Men nu är dagens uppgifter avklarade och jag avslutade kvällen med att hämta täcket ur sängen och kura på soffan en stund med en kaffemugg när jag kom hem. Småfrusen som jag var.

Temat för den här veckan verkar för övrigt vara extravaganta frisyrer. Jag stöter på de mest oväntade kreationer hela tiden nu. I måndags stod jag i Anttilas kassakö bakom en man som var kanske i 35-årsåldern. Annars alldeles städad och med ganska genomsnittligt utseende. Men med knallblått hår. Inte ens hela håret, utan bara en stor plätt mitt uppe på huvudet som var blåfärgad, lite ojämnt sådär. Jag fick liksom inte riktigt ihop det där håret med resten av typen.

Sedan var det en gubbe i kanske 70-årsåldern som hade skägg ända ner till magen och en riktigt noggrant överkammad flint. Och så var det en typ som tog av sig mössan och sådär annars såg ganska alldaglig och tunnhårig, men som när han vände sig om visade ha sparat det hår som fanns kvar i nacken till en hästsvans på kanske 30 centimeter. Noga ihopknutet i hästsvans.

Så sådant om hårvård. Intressant att alla dessa frisyrer dras till en såhär på en gång. Vad var och en gör med sitt hår är ju naturligtvis upp till dem själva. Föreslog förresten häromveckan åt min mor att hon skulle kunna satsa på likadan frisyr som Prodigy. "Vad är det?" frågade hon. Nå, det här är Prodigy.

tisdag 22 januari 2013

Dagens program

Efter jobbet skyndade jag hem, bytte kläder på stående fot och stack till gymmet för lite tisdagspumpande. Sedan hastade jag vidare hem för att duscha, och så tog jag en tulpanbukett under den ena armen och ett paket under den andra och styrde till Nyströmsbackan för att dricka födelsedagskaffe med anledning av min jubilerande mor.Eller först och främst fick jag fisksoppa, som jag i min efter-gymmet-hunger slukade så snabbt att jag sånär brände ihjäl munnen på kuppen. Girighet är väl en dödssynd det också.

Sedan kaffe och tårta och lite diskussioner kring de tända ljusen. Sedan en het debatt om hur hydraulik egentligen fungerar, vilket slutade med att min bror, som också kommit för att inta födelsedagskaffe, fick hämta papper och penna och rita upp hur det ligger till. Eller hur han menar att det ligger till. Hade inte riktigt koll på vem som vann debatten sedan.

Avslutade med att stå i mörkret och stirra lite på min bil med ficklampan i högsta hugg. Eller det var främst min broidi som stirrade. Jag visste inte så mycket varken hit eller dit. Ska fixa en grej med bilen bara. Tänkte mig en sjujävla spoiler och kanske spinners? Nånej, inte riktigt sådant fix. Men ändå.

Drömde förresten inatt - och sorry, jag vet att drömmar är ointressanta, men det hjälps inte - att jag var på väg på solsemester och hade glömt att ta med bikini, flipflops och solglasögon. Alltså typ det min tillvaro bygger på om det är varmare än +15. Typiskt.

måndag 21 januari 2013

Öj, öj, öj!

Morsning korsning! Har precis landat hemma efter en sådan där måndag, ni vet. Först en hurja bra dag på jobbet, intressant som fanken. Det som var lite jobbigt med den här morgonen var att bilrutorna var så saakelis igenisade på både in- och utsidan, och att dörren var fastfrusen. Kände mig som pappa Rudolf där jag stod och svor i den kalla morgonen så att det stod ett rökmoln ur munnen. Ingen präst kom och räddade mig heller, som det gjorde i Sunes Jul.

Efter jobbet iväg till gymmet på Bodyattack, och det var lika kul igen. Alltså Attack är just ett sådant pass som man aldrig skulle kunna föreställa sig Maja på. Ändå står hon där och gör hoppintervaller så svetten strittar. Jihuu! Och så var jag ju såklart tvungen att köpa de där träningsbrallorna jag hade fingrat på igår och inte kunde släppa tanken på. Better Bodies' tights i SVART och SILVER. Så jäkla sköna brallor. Och i SVART och SILVER, hörde ni. Ni kan från och med nu kalla mig Blixten!

Sedan till butiken. Sedan hem. Och skotta tusen ton snö. Lika bra det, medan man ändå var träningsklädd och svettig. In i duschen och så laga mat och äta. Håhå. Ändå är de här måndagarna så fantastiska. Så mycket att göra, och så bråttom. Men roligt, ju!

söndag 20 januari 2013

Två grejer till

1. Bongade ett par asasnygga träningsbrallor idag. Kände ett starkt behov av att köpa dem, men besinnade mig lite. Men ju mera jag tänker på dem, desto mera vill jag ha dem. Nog skulle jag ju vara värd dem?

2. Har druckit asalite kaffe idag. Vi snackar en kopp. Visserligen min absolut största mugg som rymmer tre vanliga koppar, men fortfarande bara denna enda mugg. Eller motti, som vi säger på jobbet. Höh. Och på söndagarna som man ska gå och smutta kaffe och njuta hela dagen, det blev ju inte alls så. Få se om detta koffeinunderskott straffar sig. Typ så att jag vaknar mitt i natten och är yr och darrig och mår illa. Hm.


Extremt

Sån skön söndag. Även om en iskall vind tog nästan andan ur mig när jag cyklade iväg till gymmet för att skramla med skivstången en stund på eftermiddagen. I öronen hade jag äventyrerskan Renata Chlumskas sommarprat. Inspirerande och peppande att lyssna på riktiga galenpannor ibland. Jamen, det måste väl klassas som galenskap att vara första kvinna att till exempel bestiga Mount Everest, och att paddla och cykla runt USA under 439 dagar. Helt galet. Men också mycket imponerande att man kan ställa in sig på att genomföra någonting sådant.

Samtidigt lite jobbigt för en själv att veta att man kan genomföra så extrema saker. Undrar om Renata Chlumska någon gång till exempel skippar en löprunda en kväll för att det är för kallt eller för det regnar? Eller för att hon helt enkelt är trött? När man sätter det i perspektiv till det man har upplevt, liksom. "Det var rätt regnigt den där stormkvällen på Stilla Havet också, när jag nästan drunknade för att jag var för utmattad efter elva timmars paddlande för att hålla kajaken upprätt" kanske hon jämför. "Så jag tror nog att jag orkar springa en liten stund här i minus aderton. Får ju gå in och ta en varm dusch sen och lägga mig på soffan". Bara en tanke.

lördag 19 januari 2013

Mmm...

Jag har sovit så GÖTT inatt. Parentes: jag hatar användningen av ordet "gött". Det låter charmigt när en göteborgare säger det. Inte en finlandssvensk, då låter det bara irriterande. Men som ett barn har jag sovit hur som helst. Vaknade utvilad och snäll strax innan nio och har haft en så relaxed morgon med snön vräkande ner utanför fönstret.

Nu ska jag städa lite.  

fredag 18 januari 2013

04.50

Det var klockslaget jag ställde alarmet på innan jag lade mig igårkväll. Jag steg också upp den tiden. Eller okej, klockan hann väl nästan bli fem innan jag med våld bröt loss mig ur sängen och gick för att gråtande ställa mig i duschen. Eller okej, jag grät väl inte. Men var ganska trött. Fast det är jag ju i och för sig alltid när jag vaknar, så spela roll, liksom.

Orsaken till denna okristliga väckning - vid en tidpunkt då inte ens den mest morgonpigga pensionär kliver upp för att skriva en insändare till lokaltidningen samt plantera om lite blommor - var skolning i Uleåborg. Jag och en av kollegorna satte oss på det svintidiga morgontåget och tuffade norrut. Somnade som två bebisar i sätena intill varandra och vaknade först när vi var framme.

Sedan har vi suttit på föreläsning hela dagen. Och det var en så bra och givande och intressant skolning! Jag kan ärligt säga att jag aktivt lyssnade, nickade och tog in hela dagen. Bra föreläsare dessutom, man orkade följa med hur bra som helst.

När vi var klara hade vi fortfarande någon timme kvar innan tåget hem skulle gå, så vi tog bussen in till centrum och gick lite i affärer. Det var smällkallt, och jag hade stor nytta av min präktiga pälsmössa i den isande blåsten. Traskade sedan iväg till tåget i god tid. Vilken tur att jag hade en före detta uleåborgsbo som resesällskap, jag fick bara fogligt traska på i hennes fotspår.

Kom hem klockan åtta, bytte snabbt om och tog en liten fredagsrunda i löpardojorna innan jag hann tänka efter och bli förslöad. Nu är jag sprungen och duschad och har hoppat i mjukisbrallorna. Och vet ni vad jag gjorde sen? Jo, jag hämtade mitt täcke ur sängen, tog datorn i famnen och bäddade ner min trötta och småfrusna lekamen på soffan. Piuh. Det har varit en lång dag.

torsdag 17 januari 2013

E.T skulle inte heller ha gillat det

Jag tyckte mig se en liten likhet med E.T när jag fluktade i spegeln efter att ha klätt mig inför kvällens löpsväng. Pipo och uppdragen huva orsakade den looken. Annars var det lager på lager som gällde igen. Dubbla kallingar, ni vet hur jag jobbar. Och sjuförhärdat kallt var det, ingen tvekan om saken. Kläderna till trots.

Kom att tänka på hur djävla onödigt det är med vinter, där jag skubbade fram med rimfrost i ögonfransarna. Den där äckliga känslan när de övre och de nedre fransarna fryser ihop, ni vet. Så att man måste spärra upp ögonen för att sära på dem. Och det luggar lite otäckt i fransstackarna.

Det är en dålig kombination av egenskaper jag har. Och nu i just detta sammanhang syftar jag på att jag a) hatar att frysa och b) hatar att ha mycket kläder på mig. Om jag ändå måste välja så fryser jag nog hellre. Av den orsaken har jag alltid lite kläder på mig. Ja, detta gäller inte vid träning, då klär jag mig ordentligt. Men jag menar i vardagliga livet. Jag har i princip samma kläder sommar som vinter, men på vintern har jag vinterkappa och skor. Sommartid ingen jacka och flipflops. I övrigt ganska samma lika. Det är någon topp och någon klänning och sådär.

Långärmat på långärmat skulle jag aldrig klara. Mua ahdistaa. En ärmlös topp och en tunn kofta går bra, men redan en kort ärm under koftan är äckligt. Det blir veck och det packas och känns osmidigt. Följande plagg får jag lite kräk i munnen av:
En långärmad, tight t-skjorta. Vissa bär sådana här vintertid och har krånglat på sig en tröja eller en kofta ovanpå. Jag skulle aldrig klara ett dylikt plagg, jag känner redan hur det skulle strama över axlarna och kring armarna. Örk. Så himla opraktiskt med vinter för sådana som mig. Går inte alls ihop med mina egenskaper och sådant jag gillar respektive inte gillar.

onsdag 16 januari 2013

Tack, Internet

Kolla vad Internet har lärt mig. Förutom YOLO och sådär, alltså. Man ska slå en knut på sladden till vänster hörlur, så slipper man att leta efter de minimala, bortskavda bokstäverna som talar om i vilket öra man ska stoppa vilken lur. Skitbra när man springer och kanske har dragit ur lurarna och sedan ska sätta i dem tillbaka. Man känner direkt vilken som är vilken.

-19 grader ute. Det är ju lite onödigt, kan man tycka. Hrrr.

måndag 14 januari 2013

Årskrönikan 2012


Herreminje så lång den blev. Främst på grund av januari. Man kan säga att jag sparkade igång året med besked. I krönikan förekommer nya, rafflande avslöjanden som jag hittills inte har bloggat om. Och eftersom jag vill ha hela förloppet dokumenterat fick det bli ganska detaljerat. Så varsågoda, detta är mitt 2012!

Januari
 
Vi firade nyår hemma hos mig i Neristan. En stillsam historia, där vi käkade lite, pratade lite, gick och kollade raketerna på torget och tog det allmänt lugnt. Sedan inleddes januari. Som vanligt med nya tag på jobbet, lite extra motiverad på grund av examen som jag tog strax innan årsskiftet.

Fick min talterapeutlegitimation och var nu talterapeut på riktigt! Kändes viktigt och skönt att vara klar på riktigt. Ingen studerande mera!

Januari blev plötsligt en himla intressant historia. Eftersom jag tydligen är en himla impulsiv människa gällande vissa saker. Snabbt och på fiilis, ni vet. Trots att jag annars är systematiken personifierad. Det var nämligen som så, och nu ska ni få höra:

En lördagskväll satt jag i Halkokari hos bästa L och drack kaffe. Av en slump började vi diskutera hyror och boendekostnader och sådär. Och jag sa för första gången orden ”Tja, någon gång måste man väl köpa något eget”, och detta var första gången i mitt liv jag ens tänkte tanken. Detta var alltså på en lördag. Dagen därpå, på söndagen råkade jag se i Kokkola-lehti att det var visning på en radhuslägenhet i ett trevligt område. Och jag tänkte som resultatet av ett plötsligt infall att man kanske kunde gå och titta. För skojs skull.

Jag gick och tittade. Och dagen därpå, på måndagen, ringde jag till banken. Fick nästan fel i huvudet med mitt beteende. Man kan ju inte impulsshoppa ett hem! Ändå var det det jag höll på med. Satt på möte med banken och såg mig själv som från ett yttre perspektiv. Men hade en sådan märklig, bra magkänsla.  Pappa kom med som borgensman, men själva köpet fick jag sköta helt själv, ingen lade sig i det minsta. När pappa och jag traskade ut från banken gick vi åt varsitt håll, han till sin bil och jag till min. ”Du kan ju ringa sen om det är något”, sa pappa.

Sedan. Ja, sedan hade jag inte ro att åka hem, utan jag satt i min iskalla bil utanför banken i ett iskallt Kokkola och telefonbudade fram och tillbaka på en lägenhet jag just fått för mig att jag måste ha. Herregud så spännande det var.  Och herregud så konstigt. Varje gång telefonen ringde tillbaka med nya besked höll jag på att gå upp i limningen.

Så plötsligt var det klart. Budgivningen var över och det var jag som fick lägenheten. Blev lite paff. Och fick kanske lite panik. Och var väldigt glad, för den där magkänslan sa fortfarande att detta var en bra grej. Men ändå, jag funderade lite över om jag eventuellt var lite knäpp i huvudet trots allt. Hur i helskotta gick detta till? 

Jag vet inte om det hände något annat i januari. Har inget minne. Det var i alla fall praktiska grejer att sköta och underskrifter som skulle skrivas och papper som skulle byta ägare. Satt på fina kontor och blev bjuden på kaffe och fick lära mig nya, fina ord.  

Februari
I februari fick jag en liten fadderpojk i min fina väns son. Jag bodde också min sista tid i min fina lägenhet i Neristan, packade och funderade igen över vad jag egentligen hade givit mig in på. Sista veckan i februari var det flytt. Jag körde fram och tillbaka med lådor och möbler och grejer. Hade ju trott att det skulle vara ett slut på detta flyttande när jag flyttade till Kokkola, men ödet ville annorlunda.

 
Hade lite angst över att flytta från Neristan faktiskt, för jag trivdes så bra där, men känslan att flytta till mitt eget hem var ändå oslagbar.

Mars
Mars var en liten fixarmånad. Jag var mest hemma och ordnade, bodde in mig och sådär. Alltid om det var fråga om att sitta någonstans någon kväll så var jag först upp med handen: ”Vi kan vara hos mig!”. 

April
I april höll jag på att vänta ihjäl mig på sommaren. Det blev ljusare och finare, och jag kunde knappt bärga mig inför att få se hur min egen lilla gård skulle se ut. Fanns där blombänkar? Vad var trädet som växte i ena hörnet för ett? Allt var ju täckt av snö fortfarande.

Hade påskmiddag för familjen. Med min egengravade lax! Man blir liksom extra pysslig när man har ett eget hem.
Och lagom till att bloggen fyllde fyra år fick jag ett mail från en journalist som hade hittat Majas Hus och ville göra ett reportage. Det var trevligt!

Maj
Nu var det nära till sommaren! Den 27 maj korkade jag bikinisäsongen. Behöver jag närmare beskriva känslan av att vakna på morgonen, iklä sig bikini, ta kaffekoppen i handen och sätta sig på en filt på sin egna gräsmatta? Jag tror inte det.

Sedan var jag ut till skären och tittade också. Och visst började man se att sommaren var på väg där också. Även om man ännu måste ha en filt över benen där man satt och drack kaffe på terrassen.

Juni
I juni var jag UTOMLANDS. Alltså jag och tre till hoppade i bilen klockan 07 en lördagsmorgon och åkte till Ikea i Haparanda. Jag köpte till exempel trädgårdsmöbler, sug på den.


Jobbade hela juni, men såg till att inte missa sommaren ändå. Bästa L hade semester, och jag såg till att låtsassemestra jag också. Hängde på till villan vid Andra Sjön, grillade och badade bastu. Och firade midsommar hemma hos mig, där vi bland annat grillade och invigde min bastu.

Och! I juni sökte jag jobb. En ny tjänst tillsattes på mitt jobb där jag trivs så bra, jag skickade in pappren, gick på intervju – och blev vald. Firade med jordgubbstårta. Nu hade jag både talterapeutpapper, eget hem och fast tjänst. Och inte ens halva året bakom.

Juli
I juli sen. Så kom den där märkliga dagen då jag vidarekopplade alla jobbsamtal, programmerade in automatsvar på mailen, städade kontoret och traskade ut på gatan och helt plötsligt hade... semester? Så märkligt. Kvällen innan semestern började, alltså kvällen innan sista arbetsdagen var jag tvungen att packa väskan och sticka till stranden för ett kvällsdopp. Satt sedan invirad i min handduk på den lilla stenmuren och kände kvällssolen i ansiktet och funderade lite. Vad ska man riktigt göra en ledig sommarmånad? Blir man knäpp?

Jag blev inte knäpp. Däremot blev jag brudtärna! Min kusin gifte sig nämligen i slutet av juli, och jag och familjen – minus en bror – bilade ner till Skåne och firade bröllop. Först var jag extremt skeptisk till detta arrangemang. Inte till bröllopet, men till att sitta i en bil med familjen i många, många timmar. Upplagt för smärre familjekris. Men sedan tänkte jag som följer: Hur ofta har man i den här åldern chansen att åka på bilsemester med sina föräldrar och sin bror? Det händer ju inte. Så vi packade oss iväg, jag också.



Det var en så speciell och minnesvärd och fin dag och kväll. Och natt! När gästerna åkt iväg för natten kröp vi som övernattade på festplatsen ner i en badtunna och badade i flera timmar under stjärnhimlen på den skånska slätten. Det var så fint att man hade kunnat gråta bara för det. Fast det gjorde jag inte.

Om sommaren sådär annars så kan man konstatera att den visst aldrig kom. Det var kallt och ruggigt och mulet typ hela tiden. Men jag tog vara på varje solsekund och lyckade i alla fall delvis uppnå det viktigaste – en brun mage. 

Augusti
Återvände till jobbet efter vad som kändes som en lång paus. Sprang sköna augustilänkar i ett mörkt Kokkola som doftade av blommor, äpplen och bärbuskar. Ofta satt jag en stund på farstubron när jag kom hem. Pustade ut, tittade på min trädgård och varvade ner.

Någonstans här hittade jag också min nya passion – podcasts. Först Filip och Fredriks och sedan också Alex och Sigges version. Och bläddrade i Sveriges Radios sommar- och vinterarkiv och hittade riktiga pärlor. Jag rekommenderar speciellt Mia Skäringers sommarprat, det är vansinnigt bra. Och Klara Zimmergrens. Och deras gemensamma prat, det är också sjukt bra. Sorgligt och mörkt, men samtidigt hejdlöst kul. Eller förresten började jag nog lyssna på podcasts tidigare under året, men särskilt de där augustikvällarna under alla dessa löprundor. Mmm, mörka, melankoliska kvällar med en bra pocast i örat. Mmm.

September

I september gjorde jag ingenting annat än köpte två diskmaskiner. Eftersom den första visade sig vara bucklig när jag (alltså min bror) äntligen fick den på plats. Bara att åka och byta.  Jag gjorde nog inget annat än det.

Oktober
I oktober körde jag stearinljusmys, köpte d-vitaminer och tände ljusterapilampan. Allt för att motverka den här hiskliga tröttheten som alltid smyger sig på när det blir mörkt. Bröt min långvariga krogvägran och gick ut och dansade på Calle för första gången på cirka sjutton evigheter.

Var med pappa på älgjakt. 

Och upptäckte det magnifika med moussaka. Varför har jag inte lagat detta typ tio år tidigare? Det är ju världens godaste och bästa grej att äta. 

November
I november var jag och träffade lite andra talterapeuter i Vasa och fick lite nostalgi när jag traskade fram på de välkända vasagatorna. Sedan fick jag också en lite nostalgisk känsla då jag några dagar senare blev alldeles hiskligt magsjuk för första gången på åratal, och var världens ynkligaste stackare här hemma. Fick tammefan ta sjukledigt, sådant händer ju bara inte. I november höll jag och en kollega dessutom en föreläsning. På finska såklart. Det hade ingen trott för något år sedan. Allra minst jag själv.

Och så var det mörkt och sådär.

December

I december har vi sysslat med en del vin och sällskapsspel, ovanligt många svängar på krogen, och en traditionsenlig julafton på Nyströmsbackan. Juldagen blev – hör och häpna – en sväng till Jakobstad, och jag blev inte ens arg på hela kvällen. Nyårsafton firades hemma hos mig, med Närpesspelet, promenad till torget just lagom för att missa raketerna, och dansande på Calle. Ett bra sätt att avsluta ett händelserikt och framgångsrikt år. Lite fanfarer på det, om jag får be!

Monday at its best

Löpardojorna står på hallmattan, färdigbrukade för idag. Badrummet är lite immigt och fuktigt efter en dusch. Diskmaskinen är iplockad med kärlen från dagens efter-träning-middag. Kaffekokaren knäpper lite tyst i köket. Och här sitter jag i soffhörnet med datorn i famnen. Nytränad, nyduschad, nyäten och med en mugg kaffe i handen. Håret i hästsvans och borttvättat smink. Mjukisbrallor. Detta är oavgjort den bästa fiilisen. Den bästa! Ah!

Dessa endorfiner som cirkulerar i min kropp - om det ändå gick att utvinna energin ur dem! Det skulle gå att driva en mindre stad med den energin!

söndag 13 januari 2013

Pip! Detta är ett test, Pip!


Ha! Bildpublicering funkar ju! Man är ju eventuellt ett datageni trots allt! (Eller så fick man eventuellt tips av sin smarta vän N. Endera).

Nu borde jag bara få pumpat luft i mitt cykeldäck så har jag fixat allt som ska fixas idag. Score!

Bloggtrubbel

Har sedan en tid tillbaka inte kunnat ladda upp foton på bloggen. Vilket irriterar mig. Och jag har ingen aning om vad det beror på, det går att öppna infoga bild-fönstret, men det finns liksom ingen knapp för att ladda upp bilder.

Perkele. Årskrönikan är förresten klar sedan ett par dagar tillbaka, men jag lyckas inte klämma in minsta lunch- eller dagens outfitbild. Inte ens ett suddigt photoboothfoto. Och vad är då pointen med en blogg, kan man fråga sig. Eftersom jag fattar noll av dessa saker kan jag heller inte göra någonting åt det, utan sitter mest och bankar på tangentbordet och väntar på att skiten ska självläka.

I övriga nyheter kan nämnas att jag har sovit asadåligt inatt. Bara korta små snuttar av slumrande, annars har jag mest legat och stirrat i taket och suckat uttråkat. Ja jävlar. När man borde sova så går man aldrig och lägger sig. När man inte har tid att sova så vill man inget hellre än just sova. Och när man får sova så kan man inte sova. Som Emil i Lönneberga skulle ha sagt: "När i hundan ska man egentligen sova?!".

lördag 12 januari 2013

Glasögonorm

Peace från soffhörnan! Halvligger här och tar igen mig lite. Har agerat smakråd åt min mor på stan idag. Glasögonsmakråd, that is. Det som är lite krångligt med att prova nya glasögon är ju att man inte... eh... ser någonting. Alltså klev vi in på Instrumentarium och började botanisera.

Jag provade minst lika många bågar som hon som alltså skulle köpa dem gjorde. Det är så roligt att prova glasögon! Jag hittade ett par favoriter som jag genast skulle ha köpt, om det nu inte var så att jag inte behöver glasögon. Det var i alla fall trevligt att känna sig smart för en stund. Det är nämligen den omedelbara effekten när man sätter brillor på näsan. Direkt ser det ut om om man är någon slags beläst, intelligent och kunnig människa. Eller hot librarian, vad vet jag. Beror helt på vad man gillar.

Nå, glasögon hittades, och jag fortsatte på stan medan sällskapet åkte hem. Hittade en reablus och en som inte var på rea. Den dyrare var resultatet av någon slags impuls, den var bara i vägen när jag gick mot kassan, och jag provade den inte ens. Min hand bara haffade den helt instinktivt och la den på disken. Nå, alltid kommer den till nytta.


fredag 11 januari 2013

En litin varning

Så mycket kan jag säga om årskrönikan i alla fall, att den kommer att bli lång. Orkar knappt läsa den själv ens en gång. Men ska året dokumenteras så ska det. Jag fortsätter plita. Har inte ens börjat på med fotona.

Ineffektivt

Hamnade idag bakom Världens Långsammaste Och Ineffektivaste Familj i kassakön i Cittari. Ett sävligt par med en skolflicka som stod och på världens minst tidseffektiva sätt plockade upp varorna på bandet. Jag stod bakom och irriterade mig. De stod till och med fel, liksom alla i vägen för varandra, och varje vara vandrade från butikskärran till någon av förälderns hand, sträcktes över till flickan som la varan på bandet. Varje vara plockades och plockades.

Jumalauta, det kan inte vara nödvändigt att söla sådär! Pappan kunde till exempel plocka upp ett chipsrör, väga det i handen, förbryllat titta på det och fråga frun "Vem har köpt det här?", varpå frun berättade att det var tänkt för sonen som skulle ha det till något speciellt evenemang, sedan skickades röret vidare till flickan, som stod med ryggen mot varubandet och alltså var tvungen att vända sig om varje gång hon skulle placera en vara på det. Så gjorde de för varje vara.

Och. När alla varor var avlästa stod frun och tittade stint på kassörskan. Som berättade summan. Först därefter plockade hon fram sin plånbok, valde omsorgsfullt bland korten och började fundera vilken väg hon skulle stoppa det i apparaten. MAN SKA STÄLLA SIG VID BETALNINGSAPPARATEN GENAST NÄR MAN HAR PLOCKAT UPP SINA VAROR, MAN SKA DRA PLUSSAKORTET GENAST - MAN BEHÖVER INTE VÄNTA TILLS ALLA VAROR ÄR BEEPADE. OCH MAN HÅLLER SITT BANKKORT REDO OVANFÖR SPRINGAN TILLS KASSÖRSKAN MARKERAR ATT ALLA VAROR ÄR AVLÄSTA.

Jag har verkligen svårt för folk som inte kan organisera sig och arbeta på ett logiskt sätt. Och för folk som står i vägen och tar upp andras tid. Av den anledningen blir jag mordbenägen när folk står SIDA VID SIDA i en rulltrappa. Särskilt Halpahallis långa, långsamma rulltrappa. Enligt mig är det meningen med just sådana där svagt sluttande, släta rulltrappor utan steg att man ska komma fortare fram när man går. Inte att man ska stå stilla och bli fraktad framåt i snigelfart. Men okej, fine om folk vill stå stilla. Men ETIKETTEN SÄGER ATT MAN HÅLLER TILL HÖGER I EN RULLTRAPPA SÅ ATT FOLK FÅR GÅ FÖRBI.

Att anta att "Jamen så bråttom är det väl inte" är en oerhörd brist på respekt för ens medmänniskor. Vad fan vet du om hur bråttom någon annan har? Som grundregel i samhället tycker jag att man bör anamma a) Fundera över om det här beteendet skulle funka ifall alla gjorde likadant. Till exempel, kan jag på flit ta fel kölapp till Skattebyrån, bara för att få den kortare kön, om jag låtsas att jag fattade instruktionerna fel? Eller kan jag parkera bilen här där man inte får, för att det är så nära och smidigt till ingången? Det är ju bara en liten bil, det är ju inte så farligt. Samt b) Stå inte i vägen så förbannat.

Så tycker jag.

torsdag 10 januari 2013

Det är få saker man måste, men...

Jag MÅSTE bli bättre på att vakna på morgnarna. Mina morgnar är nämligen hysteriska, jag gör allt samtidigt, jag springer fram och tillbaka, jag snubblar och härjar och glömmer saker och håller på att bli galen på mig själv. Tandborsten i munnen samtidigt som jag springer och skyfflar ner saker i väskan och smäller i skåpdörrar. Så upptrissat att jag skulle bli nervös bara av att titta på mig själv. Varje morgon är det fecking likadant. Och det blir snävare och snävare i marginalerna hela tiden.

Jag är bara så himla sömnig på morgnarna. Och jag tycker så hemskt mycket om att dra täcket över huvudet. Och jag är en snoozare av guds nåde. Och så är jag tidsoptimist. Alla dessa saker bidrar till att det blir katastrof.

Enligt vissa psykologiska studier tar det 21 dagar att köra in ett nytt beteende. I alla fall tar det i medeltal 21 dagar att bli van med att man har amputerat en kroppsdel, och det är väl ungefär samma sak, tycker forskarna (?). Andra studier visar att det tar 66 dagar för ett "beteendemönster att hamna på en platå", och alltså automatiseras.

Det är intressant, detta med hjärnan. Den är en så otroligt komplicerad maskin, och den kan verkligen programmeras om, man kan lära den nya saker. Så mycket har jag ändå studerat psykologi. Och jag skulle så hjärtans gärna vilja lära den just att det är trevligt att stiga upp tidigt, pyssla på i lugn och ro och åka till jobbet med zen i själen. Kanske hummande på något rogivande mantra, vad vet jag. Så mycket kan jag säga att det är långt från något stillsamt hummande på den här adressen där före åtta en vardagsmorgon.

Kanske borde ta det som ett riktigt projekt. Att mördartvinga upp sig svintidigt i 21 dagar och programmera om hjärnan. Värt ett försök.

onsdag 9 januari 2013

"Nu är glada julen slut, slut, slut..."

"...julegranen kastas ut, ut, ut". Jag har hivat ut granen idag efter jobbet. Kom hem och var lite slut mellan öronen och hade helst av allt lagt mig raklång direkt och gjort det jag gillar bäst, nämligen tagit päikkärit. Men så stod den där. Hängig och dan, den lilla kraken. Med barr i drivor under sig. Bara att trassla loss belysningen och svära ut trädet.

Man undrar spontant: hur mycket barr kan det rimligtvis komma från en enda gran? Jag kom fram till att det var löjliga mängder. Det såg ut som om jag hade en tjock, grön heltäckningsmatta när jag hade skakat granen tillräckligt. Och då var just "skaka" det jag försökte undvika. Nu står granen ute på gården och väntar på vidare besked. Jag vet inte riktigt vart jag ska forsla iväg den.

Nu känns det då lite tomt här. Vad ska man ha istället för gran, liksom? Jag började så smått fundera på att kanske eventuellt köpa en tv. Från och med årsskiftet så dras ju tv-avgiften på skatten, så just nu betalar jag ju en summa för ingenting. Problemet är ju bara att jag inte tittar på tv, så man undrar ju vad jag skulle ha en sådan till om jag skulle köpa en. Överlag undrar jag när i hundan folk har tid att se på tv, jag vet inte när jag skulle göra det, när det nu finns så mycket annat att göra. Uuh, jag är så upptagen och avancerad, uuh!

Äh, jag vet inte.

tisdag 8 januari 2013

Aaaaaa... taaaaack!

Trampade iväg till gymmet på ett läckert Bodyattackpass ikväll. Vilken tur att jag vågade testa den där gången, för det blev en ny liten aktivitet, det där. Roligt, roligt. Samt också: svettigt, svettigt. Jag var tvungen att oroligt flukta i spegeln efteråt för att se om jag överhuvudtaget existerade längre, eller om jag förvandlats till en förångad fuktpöl. Det hade jag inte.

Vad som inte ser så roligt ut är min julgran. Den är så ledsen och hängig att man blir deprimerad av att titta på den, trots att jag har vattnat den för brinnkära livet. Igår när jag kom från jobbet hängde alla kvistarna neråt. Barrar gör den något så ofantligt, dessutom. Det blir lätt så när det var så smällkallt där strax innan jul när den togs in. Från minus tjugo till plus tjugo på några sekunder får barren att lossna som tänderna på en sjörövare med skörbjugg.

Har tyvärr inte haft tid att hiva ut någon gran varken idag eller igår. Imorgon måste det nog ske. Undrar vart man gör av en gran mitt i stan? Ljusstaken och stjärnan på fot får nog står kvar en stund ännu. Det är ju trots allt mörkt som i ett kamelarsle den här tiden på året. Lite ljus kan man väl få ha utan att någon stämmer en för det.

Nu ska jag fila lite på årskrönikan. Har vi tur är den klar innan 2014. HÄJ!


måndag 7 januari 2013

Mmm... moussaka

Jo, jag ska skriva en årskrönika över 2012, jag ska! Men det tar en stund, för jag har alla foton så oorganiserade och utspridda över hela datorn, och så måste jag fundera lite och så måste jag skriva ihop hela grejen. Men jag kommer att leverera en vad det lider.

Börjar ha den här måndagen ilandrodd småningom. Har suttit i flera omgångar och skrivit på en svår byråkratisk grej på jobbet idag. Vissa dagar går det bara tyngre än andra, vissa dagar får man liksom inte orden att löpa. Tror inte att det var språket som satte käppar i hjulen idag, det hade nog gått lika trögt på svenska.

Efter jobbet - ja, ni börjar kunna de här måndagarna vid det här laget - hem, byta om, och som reslutatet av ett plötsligt infall knäppte jag på bastun innan jag cyklade iväg till gymmet. Efter pumppipasset fick jag ytterligare ett infall och cyklade till Halpahalli och handlade ingredienser till en moussaka, eftersom jag fick fiilis att laga en sådan.

När jag grävde mig fram i snön och slutligen kom hem och fick ställa cykeln vid husknuten hade jag kanske inte längre den där lusten att stå och tillreda moussaka precis. Så dags då. Men har man tagit fan i båten så vet ni vad man får så lov att göra. Alltså ställde jag mig vid diskbänken och började hacka lök och zucchini, bryna maletkött och härja omkring. Blev lite ilsk när jag kom på att min ugnsform är i Öja, emedan jag fraktade dit lite bakverk i den julas. I vad ska jag nu laga moussaka? Nå, det löste sig med två mindre formar.

Så att. Moussakan, den blev klar medan Kronqvist badade bastu, och nu är hon mätt och nöjd. Och lunchlådor fram till påsk har jag. Nästan i alla fall.

söndag 6 januari 2013

Kalas!

Födelsedagsfirande igår! En av de andra flickorna fyller också i början av januari, så vi drog till med en gemensam fest hemma hos mig. Fina typer dök upp med vinflaskor och blommor och kramar och lite mera vinflaskor. Ja, och vinglas. Vad säger det om mina intressen? Jag har numera ett präktigt vinskåp med olika flaskor att välja mellan.

Stod ute på gården och smällde en skumpakork till att börja med, för jag har erfarenhet av att smälla hål i taket med sådana, ser ni. Nu gick det fint, man kunde tro att det var ett proffs som hanterade flaskan. Ett proffs som skrek "Jeeelp, jeeelp!" och var helt skakig i en timme efteråt av spänningen, alltså.

Och tårta, såklart! Undrar när jag senast har haft ljus på en födelsedagstårta? Kanske när jag var fem? Det finns en bild på när födelsedagsbarnen gemensamt blåser ut ljusen, men jag har inte frågat lov av den andra firaren om hon vill figurera på bloggen. Jag kan förklara hur det såg ut, trots allt. Det såg ut som två myrslokar som ytterst koncentrerat försöker suga upp gröt med varsitt tunt, osynligt sugrör.

Och så spelade vi Närpesspelet igen. Och det var igen en renodlad succé. En stod med huvudet i kylskåpet, en stod bakom gardinen, dånarin hade pälsmössan på huvudet, en satt med tummen i munnen, en försökte gömma sig i städskrubben, en satt och visslade med händerna i öronen, och vi skrattade nästan ihjäl oss innan vi var färdiga.

Sedan ut på Calle och dansa lite. Till och med jag dansade lite, fast det egentligen är emot min religion. Inte så mycket folk nu, ni vet, det är samma fenomen som på gymmen i januari. Samma fast tvärtom. Alla ska vara på gymmet, alla ska ha tipaton tammikuu. Pscht, säger jag.

Imorse vaknade jag upp till en diskho fylld av champagneglas. Det är ett bra tecken på att man har  haft en bra lördagskväll. Om man alltså får inleda söndagen med att diska chamagneglas, menar jag. Har haft en synnerligen slapp söndag, precis som det ska vara dagen efter ett KALAS. Tack, alla som kom! Detta ska vi göra om!
_______________
Tillägg: Har försökt ladda upp foton sjuttioelva gånger nu, men det går inte. Blogspot har tydligen spunk i nerverna. Kan försöka på nytt någon annan dag. Ni får lita på mitt ord tills dess.


lördag 5 januari 2013

Fredagsbastu

Fredags- och födelsedagskvällen avslutades på ett ganska läckert sätt. Nämligen med en löprunda i ett mörkt, snöigt och mysigt Kokkola, och därpåföljande bastu. Bastade ordentligt, alltså så att man ibland måste sätta sig på huk i duschen för att man ser lite väl mycket stjärnor. Då vet man att man har tagit i tillräckligt. Oujee.

Fiilisen efter bastun var magnifik. Även om pumppipasset från dagen innan kändes ganska bra i arslet både under och efter länken. Men det är ju en skön känsla. Att jag sedan - ähum - somnade på soffan och vaknade halv sex på morgonen och sedan lomade i säng behöver vi kanske inte nämna desto vidare.

fredag 4 januari 2013

Happy birthday to me!

Idag är det min födelsedag! Och som jag har blivit uppvaktad, med facebookhälsningar, telefonsamtal och sms. Jag har i princip dejourerat vid telefonen ikväll. Min kusin ringde mig dessutom på jobbet och sjöng för mig så jag blev alldeles generad. Det är ju trevligt. Nu har jag precis tagit en kaka ur ugnen, för imorgon ska vi fira.


Just nu håller jag på diskar undan alla pytsar och byttor från bakandet. Det är numera mitt favoritmoment.

*lutar mig tillbaka i soffan och lyssnar på ett avlägset brus från diskmaskinen*

Ah! Trevlig helg, damer och herrar!

torsdag 3 januari 2013

Gym och sånt

"HÄJ!" som Alex och Sigge skulle säga. Sorry, jag är helt besatt av dem nu. Kunde lyssna på deras podcaster tills öronen ruttnar. Jag har vissa grejer som jag periodvis snöar in helt totalt på. Häromsistens var det trollkarlen och komikern Carl-Einar Häckner, som jag visserligen har tyckt om sedan jag bara var en tvärhand hög. Nu för en tid sedan satt jag och youtubade fram alla produktioner och shower och sketcher han varit med i och kunde inte få nog. Jag eelskar Carl-Einar Häckner. Men det om det.

Nog för att det har varit trevligt att börja jobba igen, men det kräver en viss inkörningstid innan man är van igen. Tydligen hinner man bli van vid en lallartillvaro på bara elva dagars ledighet. Idag var jag tvungen att bädda ner mig för en ordentlig tupplur innan jag drog iväg på torsdagens pumppipass. Vaknade två minuter efter att man inte längre kunde anmäla sig till passet, så det blev att sticka dit på vinst och förlust och hoppas att det fanns platser kvar.

Vanligtvis behöver man inte nödvändigtvis anmäla sig till passen. Ibland om jag råkar sitta vid datorn brukar jag klicka iväg en reservation så att jag inte ska behöva gå dit så tidigt, men oftast räcker det att man anmäler sig i kassan. Men - som alla vi som går på gymmet året runt vet - så är det ju lite speciellt just nu i januari. Gymmen är fucking överbefolkade, det är total hysteri av alla som trängs där.

Om tre veckor är det klart lugnare. Om sex veckor är det precis som vanligt. Det är så löjligt att det inte är sant. Att folk verkligen är sådär pjaso. Ni vet: börjar sitt nya liv i januari, skaffar gymmedlemskap, betalar dyra pengar och går på några gympass. För att senast i februari lägga upp fötterna på soffbordet och fega ur. Sori nu, men det är ju bara töntigt. Att megasatsa tre veckor i januari varje år är väl bara att lura sig själv. 


onsdag 2 januari 2013

Good to be back

Jaha, det var första arbetsdagen efter ett långt och avslappnande jullov. Ett jullov med mycket sällskap och vänner, med fester, uteliv, spel och vin. Kaffesällskap i soffan med tända ljus. Skrattande och skränande med familjen på Nyströmsbackan. Det var ett trevligt avbrott i vardagen, men samtidigt är det så skönt att vara tillbaka! Njöt riktigt av att leva lite enligt klockan idag, ha mina jobbrutiner, ta lunchpaus och sådär.

Och ikväll var jag på en så skön länk. Det var visserligen lite slask som trasade ner, men det var plusgrader och alldeles ljummet i luften. Man behövde inte frysa det minsta. Så bra löparväder, syrerikt och milt.

Så att. Jobb, butikssväng, löprunda och allmänt plock här hemma. Ah, it's good to be back.

Snart dags igen

Jullovet har liksom lite fuckat upp min dygnsrytm, och jag är nu såhär vid 02-snåret inte det minsta trött. Däremot är jag förväntansfull inför morgondagen. Ska bli så skönt att komma in i jobbrutinerna igen! Kom just på mig själv med att ligga och längta till kontoret lite. Imorgon får man börja på igen. Innan dess borde man dock eventuellt sova. Lite i alla fall.

tisdag 1 januari 2013

Happy New Year!

Nyårsafton igår! Det är konstigt med de här längre ledigheterna, speciellt när det inte är sommar och varmt och man kan tillbringa dagarna på playan. Man blir som så... saamaton. Går och gäspar. Tupplurar på soffan. Å andra sidan har jag liksom haft som mål för jullovet att mest slappa och inte vara så förbannat duktig hela tiden. Jag har i alla fall fått koka kaffe rätt ofta, för en och annan har stuckit sig in på en kopp, inte riktigt varje dag men bra nära. Det är ju trevligt. Att folk vill komma, alltså. Annars får man ju för sig att man luktar illa eller något.

Nåmen nyårsafton, då. Samlades hemma hos mig, åt gott, drack gott, diskuterade året som gått och året som ska komma. Bästa L fick lov att gå iväg och jobba ett nattskift, men vi som var kvar lovade att fira för henne också. Vi dukade undan och plockade fram Pictionary igen. Det var roligt.

 Men det skulle komma att bli ännu roligare. När vi förflyttade oss i soffan och N halade upp närpesspelet Pärelabarin ur väskan, vill säga.

Förfriskade oss med olikfärgade drycker.

Och spelade. Och herregud ett så roligt spel det var, Pärelabarin! Helt jävla ologiska frågor och uppgifter. Och roligast av allt var att N inledde spelandet med att säga "Först och främst behöver vi en mössa". För det behöver man i det här spelet. Jag valde min Boris Jeltsin-pälsmössa, och den fick vi i tur och ordning användning för under spelets gång. Vad mössan har för funktion fick jag inte riktigt på klart, annat än att mössbäraren kallas för Dånarin, och att inga regler gäller denne.

JAG MENAR, HUR KUL ÄR INTE ETT SPEL DÄR EN AV SPELARNA TURVIS SITTER MED MÖSSA PÅ HUVUDET OCH KALLAS DÅNARIN? Nej, jag menar det.

Vi hade faktiskt så kul med det där närpesspelet att vi knappt kom oss iväg till torget till tolvslaget ens en gång. Till sist fick vi ändå lov att vika ihop spelplanen och traska iväg i duggregnet. Ungefär halvvägs började raketerna regna över torget och det smällde mera intensivt i några minuter. Vi stod vid sundstranden och beundrade fenomenet, kramades gott nytt år och pausade en stund.

Sedan ut på Calle en sväng, dansa lite och ha det roligt. Lyssna på karaoke och sådär. Till sist traskade vi hem i snöslasket och hade avslutande palaver hemma hos mig innan vi tog natt. Så att ett sådant nyår i år!

Men alltså Pärelabarin - det spelet är tammefan det roligaste jag har spelat på år och dag. Jag flinande till ännu imorse (ähum, idag) när jag vaknade och kom ihåg hela förloppet. Pälsmössan, liksom? Och nu fick jag en akut lust att åka på exkursion till Närpes. Känner att det är en lucka i min allmänbildning, någonting som saknas i erfarenhetsväg. En utekväll i Närpes, gärna med början hemma hos någon närpesbo så att vi kan spela Pärelabarin på riktigt. Eller åp rektit, som det heter. Any takers? Ingen?