Det är få saker man måste, men...

Jag MÅSTE bli bättre på att vakna på morgnarna. Mina morgnar är nämligen hysteriska, jag gör allt samtidigt, jag springer fram och tillbaka, jag snubblar och härjar och glömmer saker och håller på att bli galen på mig själv. Tandborsten i munnen samtidigt som jag springer och skyfflar ner saker i väskan och smäller i skåpdörrar. Så upptrissat att jag skulle bli nervös bara av att titta på mig själv. Varje morgon är det fecking likadant. Och det blir snävare och snävare i marginalerna hela tiden.

Jag är bara så himla sömnig på morgnarna. Och jag tycker så hemskt mycket om att dra täcket över huvudet. Och jag är en snoozare av guds nåde. Och så är jag tidsoptimist. Alla dessa saker bidrar till att det blir katastrof.

Enligt vissa psykologiska studier tar det 21 dagar att köra in ett nytt beteende. I alla fall tar det i medeltal 21 dagar att bli van med att man har amputerat en kroppsdel, och det är väl ungefär samma sak, tycker forskarna (?). Andra studier visar att det tar 66 dagar för ett "beteendemönster att hamna på en platå", och alltså automatiseras.

Det är intressant, detta med hjärnan. Den är en så otroligt komplicerad maskin, och den kan verkligen programmeras om, man kan lära den nya saker. Så mycket har jag ändå studerat psykologi. Och jag skulle så hjärtans gärna vilja lära den just att det är trevligt att stiga upp tidigt, pyssla på i lugn och ro och åka till jobbet med zen i själen. Kanske hummande på något rogivande mantra, vad vet jag. Så mycket kan jag säga att det är långt från något stillsamt hummande på den här adressen där före åtta en vardagsmorgon.

Kanske borde ta det som ett riktigt projekt. Att mördartvinga upp sig svintidigt i 21 dagar och programmera om hjärnan. Värt ett försök.