Det var klockslaget jag ställde alarmet på innan jag lade mig igårkväll. Jag steg också upp den tiden. Eller okej, klockan hann väl nästan bli fem innan jag med våld bröt loss mig ur sängen och gick för att gråtande ställa mig i duschen. Eller okej, jag grät väl inte. Men var ganska trött. Fast det är jag ju i och för sig alltid när jag vaknar, så spela roll, liksom.
Orsaken till denna okristliga väckning - vid en tidpunkt då inte ens den mest morgonpigga pensionär kliver upp för att skriva en insändare till lokaltidningen samt plantera om lite blommor - var skolning i Uleåborg. Jag och en av kollegorna satte oss på det svintidiga morgontåget och tuffade norrut. Somnade som två bebisar i sätena intill varandra och vaknade först när vi var framme.
Sedan har vi suttit på föreläsning hela dagen. Och det var en så bra och givande och intressant skolning! Jag kan ärligt säga att jag aktivt lyssnade, nickade och tog in hela dagen. Bra föreläsare dessutom, man orkade följa med hur bra som helst.
När vi var klara hade vi fortfarande någon timme kvar innan tåget hem skulle gå, så vi tog bussen in till centrum och gick lite i affärer. Det var smällkallt, och jag hade stor nytta av min präktiga pälsmössa i den isande blåsten. Traskade sedan iväg till tåget i god tid. Vilken tur att jag hade en före detta uleåborgsbo som resesällskap, jag fick bara fogligt traska på i hennes fotspår.
Kom hem klockan åtta, bytte snabbt om och tog en liten fredagsrunda i löpardojorna innan jag hann tänka efter och bli förslöad. Nu är jag sprungen och duschad och har hoppat i mjukisbrallorna. Och vet ni vad jag gjorde sen? Jo, jag hämtade mitt täcke ur sängen, tog datorn i famnen och bäddade ner min trötta och småfrusna lekamen på soffan. Piuh. Det har varit en lång dag.
Häls åt Columbus!
SvaraRaderahttp://youtu.be/trqxkLr_Gvo