måndag 31 augusti 2009

Goda grannar

Min lillebror hade skrivit ett inlägg och bland annat berättat om någon störande granne i huset han nyss har flyttat till. Lillebror, nyss utflugen hemifrån och för första gången stationerad i ett hyreshus. Bor i en lägenhet som just nu är "hemma". Oj, vad du kommer att få uppleva fenomenet grannar ännu.

Nu är jag inte så värst lastgammal själv, 25 för att vara exakt. Ändå har jag hunnit med att bo i många lägenheter, både ensam och kompis-sambo och med okända människor i olika städer och mer eller mindre centralt/i ödemarken. Jag har upplevt både fördelarna och nackdelarna med att bo på hyra.

Fördelarna är att man inte behöver oroa sig för vattenskador, värmepannor, trasiga fönster, dörrar och annat praktiskt. Går någonting sönder eller slutar att fungera som det ska har man ett telefonnummer att ringa. Man har sitt eget hem som man får inreda och forma som man vill, men huvudansvaret ligger på någon annan. Ingen sotare behöver tillkallas. Ingen sophantering annat än att gå ner med påsen i soprummet. Börjar taket läcka är det inte jag som måste punga ut med tusentals euro jag inte har.

Nackdelarna är att du inte har någon som helst möjlighet att påverka vem du kommer att dela hyreshuset med. Du kan möta fyllon i trapphuset. Du kan tvingas lyssna på reggae halv tre på natten. Du kan ha en sällskapssjuk hund vägg i vägg. Har grannen fest är du oberoende av om du vill eller inte bjuden. I alla fall är basdånet ditt lika mycket som deras.

Kanske hör det till att det ska bo minst ett freak i varje trappuppgång? Jag har hunnit bo på många olika adresser i Vasa och Åbo, och upplevt många olika slags grannar. Vissa har jag förträngt, vissa har jag glömt av misstag, och vissa kommer jag ihåg mer än väl.

Knarkaren på samma våning hade jag då jag bodde i min första boxbostad i Vasa. Han bodde några dörrar bort på samma plan och tog sig då och då in med gaffel och kniv (VOAS låssystem var inte så inbrottssäkra) till grannlägenheterna för att hämta datorer och annan elektronik när han hade slut på pengar. Så länge jag bodde där var han dock aldrig in till oss.

Crazy lady with kids huserade på våningen ovanpå i en annan lägenhet. Jag såg henne aldrig, men jag tänkte mig någonting i stil med Cruella DeVille. En kvinna - med små barn - som verkade ha någonting löst mellan öronen. Med sprucken röst gormade hon de våldsammaste svordomsfraser åt sina barn alla tider på dygnet. Nästan dagligen hördes hjärtskärande gråt blandat med svordomar, föremål som kastades i golvet och otäcka smällar. Nattetid samma sak, och ibland var de ute i trapphuset och härjade. Så här i efterhand borde man självklart ha kontaktat socialen eller polisen, men då satt man mest och skakade på huvudet.

Gubbfan på våningen under. Annars var det en jättetrevlig liten etta i ett fint, gult hus. Min första etta, faktiskt. Med fusk-parkettgolv och breda fönsterkarmar. Pyttekokvrå med en liten arbetsbänk i trä. Men gubben som bodde mitt under mig... Utgav sig för att vara "husvärd" eller något i den stilen, vilket senare visade sig vara lögn, han var en vanlig hyresgäst som oss andra. Petade in arga lappar i brevinkastet för att jag tappat upp ett (1) glas vatten nattetid, och ställde till världens kalabalik för att jag spolade på toaletten efter klockan 22. Grädden på moset var att han bankade på dörren och skrek SAATANAN LUMPUT när jag hade två kompisar över på ett mycket stillsamt glas vin en kväll. Jag ägde ingen stereo, så det var ingen ljudvolym att tala om.

Ingen granne, men likväl en otäck person råkade jag ut för när jag bodde nära järnvägsstationen i Vasa. Det var en mörk kväll, och jag famlade in i hissen i det mörka trapphuset på väg hem. Det jag märkte direkt var att det stank apa i hela huset. När jag klev ur hissen och tände belysningen möttes jag av en nerpissad, nerskiten och nerspydd typ som låg barfota på mage utanför min lägenhet. Gissa om jag hoppade högt? Ringde polisen som fick sköta om resten.

I Åbo som boende på markplan fick jag vakna till ljudet av afrikanska utbytesstuderande som bankade på mitt sovrumsfönster mitt i natten. De hade inte ens låst ut sig, utan skulle hälsa på sin kusin som bodde på andra våningen. Lite olika slags fönsterbankare fick vi uppleva, jag och mina sambon. Det var mest frustrerande, men lite obehagligt när man var ensam hemma.

Vad jag vill komma fram till är att det finns många olika slags grannar. Är man som jag från landet är man van att få vara ifred. Man hör ingenting från sina grannar, annat än dagtid om de råkar vara ute på tomten. Grannarna är dem man hälsar på med höjd hand när man kör iväg från gårdsplanen, och som man kan stöta på vid postlådan nere vid vägen.

Grannar i ett hyreshus är en helt annan sak. Det bästa man kan göra är att försöka sköta sig själv och vara så tolerant som möjligt. Bor man många i ett hus måste det få höras lite ibland. Hälsa på alla man möter i trappan. Ha överseende med att folk har fest då och då, och att det är lite mera liv i huset på fredags- och lördagskvällar. Och investera i ett par öronproppar.

torsdag 27 augusti 2009

Tudeluu - torsdag

En semstertorsdag har tillbringats på gemytligt vis. Efter morgonkaffet ställde vi oss iväg mot stan där jag inhandlade riktiga fynd som var av högsta vikt att skaffa inför hösten och stundande skolstart. För det första ett par ordentliga dojor, stövlar med platt botten och halvhöga skaft. Som gjorda att cykla till och från skolan i. Jag brukar annars låta fötterna vistas i ballerinaskor tills det kommer snö på marken och är läge för snöskor samt övrig polarexpeditionsutrustning. Höstskor, mmm... så moget det låter!;)

Jeans hör till att man får inför skolstarten, eller hur? Dock är jeans numera mitt värsta hatplagg. Jeans är otäckt. De klämmer, sitter åt och är allmänt obekväma. Jag gillar leggnings, kjolar och tunikor mycket mera. Men lite jeans bör man ändå ha, för tillfällen som kräver sådana. Alltså fyndade jag världens reajeans för halvassit vid Mick's. Håll i er - 24€ kostade de! Typ en tedjedel av normalt pris. Det kallar vi fynd. Dessutom passade de, vilket nästan är en omöjlighet när det gäller jeans.

Lunchade på Kokkolinna. Det satt som gjutet, och smakade gott efter trasket på stan. Klockan var då strax före två, och det var lugnt och stillsamt på stället. Alla stressade affärsmän hade tagit sina mobiltelefoner och gått tillbaka till kontoret;) Handlade dessutom en billig tunika innan vi lämnade stan. Nu är jag ganska välrustad!

Efter en tupplur på soffan och en kopp starkt kaffe drog jag ut på en löplänk längs en nyfunnen skogsväg. Lugnt tempo i den fuktiga kvällsluften, med solen som färgade himlen vackert röd. Äppelträd kantade vägen emellanåt, och det var absolut vindstilla. En riktigt bra löprunda blev det, både för kropp och själ.

Till kvällsmat blev det återstoden av gårdagens rökta lax, denna gång med tillbehör som kokt ägg, sill, citron, sallad och grynost. Medan Mika trixade med en gammal bil stod jag vid en spegelblank Heimsjö och svirvlade lite i mörkret en stund senare. Inget napp, dock. Jag har med andra ord haft en synnerligen lyckad torsdag. Nu blir det kvällskaffe!

måndag 24 augusti 2009

Första loma-dagen

Igår eftermiddag stoppade jag mina sandaler i en plastpåse, kastade vårdarkläderna i tvätten och sa hejdå till kollegorna. Biipade ut mig genom den kodade dörren och traskade till bilen. Den här sommarens jobb var avslutat, och jag har nu en liten semester innan det är dags att sätta sig i skolbänken igen. Det känns lite vemodigt att inte träffa alla gulliga åldringar dagligen, att få stoppa om dem på kvällen och paja lite lätt på täcket innan man säger god natt. Och få höra det där rörande darriga svaret innan man stänger dörren.

Det är någonting hjärteknipande med de där gamla människorna. Plirande ögon, svag röst och darrande händer. Jag och kompanjon N som också var sommarflicka skuffade igår fram rullstolen med en av de allra äldsta och sjukaste åldringarna till klädskåpet och valde tillsammans ut vilka kläder hon ville ha. Med ett darrande finger pekade hon på olika plagg som vi i tur och ordning höll upp så att hon fick titta och känna. Till sist valde hon en svart blus och ett par mörkblå byxor som vi klädde på henne. Tänk er scenariot, en liten, liten krokig gumma i en rullstol som omsorgsfullt väljer sina kläder trots att hon ser dåligt och tillbringar största delen av dagen i sängen.

Idag har jag alltså haft min första lediga dag. Den började med ett besök hos massören, vilket betyder att jag sitter här ganska mörbultad och med små minnen i form av blåmärken. Ett massörsbesök till, och vila från lyftandet av åldringar ett tag ska nog göra gott för nacke och rygg.

lördag 22 augusti 2009

Besök

Den senaste tiden har som sagt varit intensiv. Det har varit mycket jobb och glest mellan de lediga dagarna. Jag har inte haft varken tid eller ork - eller inspiration för den delen - att sitta och blogga. De lediga dagarna har oftast gått ut på att sova ut, vila och företa mig rundor löpande eller med rullskridskor eller -skidor.

Förra veckan var särskilt intensiv. På torsdag eftermiddag kom nämligen äntligen min före detta sambo M från Åbo upp till Österbotten för att hälsa på! Eftersom jag jobbade kväll var det den andra sambon, C som skötte om hämtning från tåget och så vidare. När jag stämplade ut strax efter nio satt två söta flickor och väntade på en bänk, så efter ett grundligt kramkalas drog vi till Amarillo för en bit mat. Åt gott och satt och pratade en stund innan jag styrde hem till Öja för att sova och de fortsatte till Jakobstad för att småningom göra samma sak.

Jobbade även fredag kväll, och fick äran att köra raka spåret till Evijärvi efter uträttad arbetsdag. Möttes där av en ensam C i roddbåt. "Ja laa finsko å skala päärona" hojtade hon:) Sedan rodde vi ut till holmen.


Vilken skön tillvaro vi hade ute på den lilla ön i Evjäsjöön! Eldade bastu, grillade ute på terrassen och smuttade vin i skenet av flackande ljus. Lite senare var det bastubad i månskenet och nakenbad i en spegelblank sjö. Efteråt satt vi invirade i handdukar i gungan och tittade på stjärnor och pratade. Och visst var det lite sentimental känsla över att borsta tänderna tillsammans och krypa till kojs i varsin säng. "Gonatt, öitä!" precis som när vi bodde ihop:)

Morgonen därpå dukade C fram en superb frukostbricka, som vi tog med oss upp i tornet som finns på villatomten. Ett åttakantigt utsiktstorn med fönster åt alla håll. Behöver jag säga att det var gemytligt att sitta där och dricka morgonkaffe? Anakoppin intogs i vindskyddet nere vid vattnet. Där satt ganska mycket tysta och bara tittade på vattnet. Precis som när vi bodde ihop var det ingen tryckt stämning eller obehaglig tystnad. Alla satt och tänkte på olika saker och hade det skönt och njöt av lugnet.


Nöjda flickor återvände till fastlandet en stund senare. Men innan dess diskade M för allt vad tygen höll;)

Lördagen tillbringades i Öja. Först köpte vi rykande färsk lax från Öja-Market. Så nyrökt att den smalt på tungan. Efter denna anrättning åkte vi ut till min mammas och pappas villa där vi fick ettmeddaskaffi och vilade en stund. Vi satt tätt ihop på terassen och delade på samma filt alla tre. Mina flickor:)

Lördagskvällen blev en spontan historia, där C var tvungen att åka hem, så jag och M drog till Bryggan på en öl. Där blev vi medlockade till en pub i Jakobstad tillsammans med bästa L och B, vilket var ett lyckat drag, eftersom vi återförenades med C där.


Har jag inte haft den duktigaste sambon? M vann Trivial över oss alla fast vi spelade på svenska!

På söndag dukade jag och M upp en lyxfrukost som vi satt länge vid innan jag skjutsade henne till tåget hem. Det blev en intensiv vecka med mycket program - men otroligt roligt att M ville komma! Och allt fungerade utmärkt. Har verkligen saknat min fina flickor, de bästaste, bästaste bästa sambon man kunde önska sig. Tack snälla C för en rolig sammankomst, och för kvällen vid er villa!



Jo, det var klart att det skulle bli tekniskt strul... Jag fotar en massa onödiga skräpbilder dag ut och dag in, men just detta veckoslut strejkade allt. Min egen kamera vägrade funka, batterierna i mammas lånade kamera tog slut när jag tog den som reserv. Allt jag kan bidra med är några foton tagna med telefonen. Hmpf.

fredag 21 augusti 2009

Omild väckning

Imorse blev det en av de morgnar då jag rullar direkt ur sängen i löpardojorna. Ganska yrvaken joggade jag i morgonsolen nedför den lilla backen och iväg längs grusvägen. Vek av in i skogen och sprang på mjuka stigar, emellanåt i råskogen över lingonris och rötter. En dryg halvtimme senare hade jag avverkat en liten morgonlänk. Morgonmål på det så är dagen igång.

Ska snart ställa mig iväg mot ännu en arbetsdag. Sådant.

torsdag 20 augusti 2009

Hav tålamod!

Jag vet att det är tunnsått med inlägg på den här sidan för tillfället. Jag har mest jobbat, och så haft lite späckat helgprogram, vilket jag kommer att skriva mera om senare. Speciellt slutet av förra veckan var fullbokad, och jag hade knappt tid att kolla om Internet överhuvudtaget fanns kvar. Så har jag jobbat långa dagar, bastuskiften, och kväll+morgonskift vilket känns som ett enda långt skift med lite sömn mitt i.

Nu är jag inne på min sista vecka på åldringshemmet, och det börjar kännas. Det är inte det att jag inte skulle trivas där, för det gör jag. Men det känns. Mest i ryggen och axlarna, och dessutom har jag haft fyra dagar jobb, en dag ledigt, fem dagar jobb, en dag ledigt i vad som känns som en evighet. Denna veckas enda lediga dag avklarades igår, så nu har jag det överstökat och kan arbeta i lugn och ro;)

Igår kände jag dock för första gången på länge att jag var utvilad på kvällen. Hade varit till stan en sväng, till Köyst på lunch till ett jättefint ställe med god mat. Sedan päikkärit på soffan, och så en vända till den lilla krafthallen som finns här i byn. Lyfte lättare vikter och gjorde det så noggrannt som möjligt, som en slags snäll fysioterapi. Och banne mig om det inte kändes mjukare och bättre i axlarna efter det! Rekommenderas! På kvällen for vi till TB:s terrass i Köyst och drack en kaffekopp i skenet av utebelysningen i augustikvällen.

Nu är jag redo för jobbet igen:)

tisdag 11 augusti 2009

Förtydligande

Jag nämnde någonting om den senaste tidens hetta i föregående inlägg, och nu vill jag bara klargöra att jag på intet vis har någonting emot sommar och varmt väder. Jag blir rent ut sagt förbannad på folk som piper över att det är varmt och häver ur sig idiotier som att det är så jobbigt med sommar och att solen stör och att den här värmen är hemsk så vidare i all oändlighet.

Människor! Vi bor i Finland, och dessutom en del av oss ganska långt norrut i landet (jag skulle säga mitt i, men mina klasskompisar i Åbo kallar det norrut). Det är för det mesta kallt, dragigt, blåsigt, slaskigt, snöigt, kyligt, ruggigt och regnigt. Oftast regnar större delen av sommaren bort. Man ska ha tur om man prickar in någon värme under sin semester, om den alls behagar dyka upp under hela sommaren. Vi huttrar på i knappa 20 plusgrader och blåst under en "bra sommar". Simma utan att frysa sig blå före midsommar är otänkbart i nio fall av tio.

Har man tur kommer det någon gång under sommaren en så kallad "värmebölja" då temperaturen håller sig över +22 i typ två dagar i följd. Redan på eftermiddagen av den första dagen börjar folk pusta att det är för varmt, och att det räcker med hetta nu och att det skulle få komma lite regn. Jag vill slå sådana personer med ett icke-mjukt föremål i huvudet! Vi är inte bortskämda med värme i Finland, och frysa hinner vi för faa-an göra resten av året. Jag tycker att det åtminstone ska vara varmt på sommaren. Ju varmare desto bättre.

Det är lite pustigt att arbeta när det är varmt, det håller jag med om. Men inte tjuter folk i högan sky att det är snöööö på marken hela vintrarna, och den håller nog i sig längre än en så kallad värmebölja. Get over it.

Man kan anpassa sig efter värmen, det är inte så svårt. Jovisst, man svettas. Men herregud - ta en sval snabbdusch då och då om du inte har möjlighet att simma. Sitt i skuggan om solen är så plågsam. Gå ut i en park om du har en het lägenhet. Och sluta upp med att gå i strumpor och skor - det är sommar! Barfota eller sandaler eller flipflops är utmärkta alternativ. Och jag skulle också förgås i jeans i den här värmen, så det plagget har jag inte haft på mig på många veckor nu. Kjol, linnebrallor eller leggnings, fladdriga tunikor och klänningar gör livet enklare.

Och drick vatten! Jag har vattenflaska med mig på jobbet, i bilen i väskan. Vanligt vatten och mineralsådant. Man måste dricka mycket när det är varmt, det säger ju sig självt. Ett futtigt vattenglas till lunchen har ingen verkan.

Jag njuter så obeskrivligt av värmen så det är inte sant. Jag suger åt mig varje soldag med glädje, och blir lika lycklig varje morgon av att se att det blir ännu en varm dag. Jag travar gladeligen iväg till postlådan i den tidiga morgonsolen i bikiniöverdel och kjol. Barfota i ännu daggvått gräs. För min del får värmen fortsätta för evigt!

Gnäll från bastubaderskan

Igår hade jag en efterlängtad ledig dag. Bara en, naturligtvis, för de där tvådagarsledigheterna är inte så frekvent återkommande som man skulle önska. Jag har varit trött flera dagar i sträck nu, käns som om det har varit en extra tuff vecka. Dels hettan, dels faktumet att jag bara hade en ledig dag senaste vecka, att vi hade besök från Sverige som man gärna åker iväg och hälsar på till olika villor och som gör att man blir om möjligt ännu tröttare av.

Till råga på allt hade jag saunavuoro på tisdagen, och spenderade alltså dagen i bastun. Efter att ha badat alla som badas skulle, skurade jag bastun, sköljde av mig och bytte till egna kläder klockan tre. Därefter åkte jag raka spåret till massören. Med ryggen som känns som en tickade bomb. Korsryggen brukar vara värst, men efter denna sommar med tunga lyft och icke-ergonomiska arbetsställningar har hela ryggen blivit ett enda ihopdraget paket. Skulderbladen värker och axlarna stramar, och de senaste veckorna har jag börjat bita ihop käkarna så hårt att de ömmar.

Efter en dryg timmes hård massage stapplade jag till bilen och åkte hem. Kändes helt okej att lägga mig i sjön vid villan en stund efter en sådan dag. Kyla ner både kroppen och själen. Jag var trött som en trasa hela kvällen, och inte blev det bättre framåt natten, som det heter i visan. Axlar och skuldror värkte, både på grund av sitt tillstånd och på grund av massagen. Kändes som att sova på ett stort blåmärke. Klockan 04 var jag tvungen att gå upp en stund för att axlarna värkte så. Suck...

På torsdagen avnjöt jag en ledig dag. Som tur hade bästa L ledigt samtidigt, och vi styrde ut till Sundmun-playan tillsammans. Herreguuuud så skönt. Vi låg på stranden på varsin filt och grävde ner tårna i sanden. Simmade. Satt på uteserveringen i bikini och låtsades vara vid någon medelhavsstrand.

På fredag återvände jag till jobbet. Hade sovit dåligt, men kände att jag nog var redo för en arbetsputki på några dagar igen. Då visade det sig att det hade blivit sjukskrivningar och jag fick överta någon annans saunavuoro. Bastu. Igen. Den här dagen var om möjligt ännu mera krävande, och jag och bastukompanjon V badade och tvättade för att vad tygen höll, och ändå gick det jämnt ut med tiden. Knappt ens det. Klockan tre skurade jag ensam båda bastuna medan V skötte den sista badaren. Gissa om jag var mör?

Som tur åkte min bror ut till mommos villa i Socklot och jag fick bara hoppa på när jag kom hem. Drack litervis med vatten och stannade på glass på vägen. När vi kom fram fick vi kaffe ur söta, blåblommiga mormorskoppar på en solig terass. Men jag hoppade i sjön det första jag gjorde. Inte fråga om annat.

torsdag 6 augusti 2009

En kväll i skären

Efter jobbet igår åkte vi raka spåret ut till skären för att hälsa på lite släktingar från andra sidan potten. Grillade, käkade en smashing sallad som mor hade fixat ihop av egna grönsaker ur den lilla bergsskrevan hon odlar i. När vi var små fiskade vi spiggar med håv och försökte hålla dem vid liv genom att fylla den lilla håligheten med vatten. Ibland körde vi med små båtar också. Nu växer där sallad, rödlök, dill och rädisor. Så går tiden sin gilla gång.

Efter maten tjatade jag mig till en båttur i skären. Storebror gav med sig, och vi åkte en sväng med kusin M och Mika. Jag har inte åkt båt på flera år! När jag var liten var jag livrädd på sjön, och tyckte att redan färden mellan båtplatsen i hamnen och villan var en pina. De varma sommardagar när vi åkte ut med båten var hemska. Jag var illamående av rädsla redan innan vi startade, och fann aldrig något nöje i båtfärder. Usch, så rädd jag var...

Nu är jag inte rädd mera:) Det är bara skönt att få salta stänk i ansiktet och att guppa över vågorna. Enligt sjöetiketten hälsar man med en höjd hand på alla andra sjöfarare, precis som man hälsar genom att hålla ut handflatan i knähöjd när man åker motorcykel och möter andra motorcyklister. Friskt att få andas havsluft, jag drog så djupa andetag jag kunde!


Eftersom lillebror behövde bilen vi hade kommit dit med, åkte han hem med den, medan jag och Mika tog plats med storebror i båten strax efter klockan tolv på natten när det började bli dags för hemfärd. Det var nog det mäktigaste jag har gjort på länge. Midnatt, sammetslen sjö med riktig älvadans i form av lätt dimma på. Alldeles klar fullmåne som speglade sig i vattnet, och inte en annan själ på vattnet. Fyrar och farleder blinkade och ett stilla dån från Yxpila hamn i horisonten.


Svarta holmar med en och annan stuga på. I vissa fönster flackade ljus. Båten vi åkte med var mörk, bara lanternan i aktern lyste. Vilken stämning. Jag vet inte om det bara var vinddraget som fick mina ögon att tåras, eller om det där klumpen i halsen bidrog. Det där obestämbara klumpen som både är glad och ledsen.

Och slussen som jag kommer ihåg från när jag var liten. Jag fick dra i snöret, för det var min tur den här gången;) Det dunkande ljudet när slussens portar vevas upp, och spänningen när vattnet stiger och strömmar innan man kommer ut på andra sidan. Samma text på väggen som vi läste som små: "Nödknapp. Slussarna upphör helt att fungera. De träder i funktion igen när du trycker på kvitteringsknappen i hytten".

Drog på mig långbyxor och strumpor när jag kom hem. Det är kyligt på sjön. Speciellt en augustinatt.

måndag 3 augusti 2009

Så kan det gå när inte korken är på

Efter det där föregående inlägget raggade jag upp bästa L, som var på väg hem från kvällskift på akuten och drog iväg till Framnäs för att hälsa på världens gulligaste bibliotekarie som jag har sett allför lite på senaste tiden. Sitta utomhus, smutta vin och ha det allmänt mysigt i sensommarkvällen. Ungdomsföreningssjakki är förresten en blandad skara, där bara en liten del faktiskt kan kallas ungdomar mera. En del är i 25-årsåldern, en del dyga 30, och en del en bra bit äldre än så:)

När vi hade suttit en stund drog vi vidare till en lägenhet, från vilken vi beställde några taxibilar och åkte in till stan. Jag gillar dessa spontana beslut, de brukar ge de roligaste resultaten. Vi dråsade in på Calles allihopa, och sökte inom kort upp dansgolvet där vi gav järnet en stund. Däremellan satt vi kring ett par bord och smuttade olika saker och pratade. Pit-stop i baren, där jag avsiktligt ställde mig axel mot axel med Toni Nieminen. Varför? Nå för att jag kunde!


Det var en rolig kväll. Speciellt kul var det att få träffa alla gulliga typer. Som Bibliotekarien. Och den här damen, bästa L.

Följande dag var. Ett helvete. Jag försökte seriöst stiga upp halv elva, men det gick inte. Har nog inte haft en sådan våldsam krapitzki på gud vet när. Jag mådde så förbannat pytonsnok så jag var övertygad om att detta aldrig kommer att reda upp sig mera. Det hör till att en fjårttis ska vara i detta skick en söndag efter en barkväll. Inte en civiliserad dam som har varit ut på några glas vin med sina väninnor. Likförbannat kräktes jag nästan upp mina inälvor ännu klockan fyra på eftermiddagen. Kallsvettades och darrade som ett asplöv så jag skvimpade ut vattnet i glaset jag försökte få i mig mellan vändorna.

Jaa-a. Nog är det en jävla tur att man får gå till jobbet och vila upp sig idag.

lördag 1 augusti 2009

LL = Ledig Lördag

Åh, åååh vad skönt med ledig helg! Ingenting man direkt är bortskämd med nu för tiden. Jag har sovit längelänge, ätit långsam frukost och läst tidningen fram och tillbaka och i alla riktningar. Sedan har dagen gått ut på att Göra Det Som Faller Mig In. Bland annat en sväng till Framnäs där ungdomsföreningen firade 110-årsjubileum för att titta på vad de åstadkommit och dricka en kaffekopp.

Sedan körde vi i duggregn mot Kokkola och kom fram till jordbruksmässan Farmari lagom tills det klarnade upp och blev soligt och varmt. Har kollat på traktorer och hövändare. På puukkoknivar och svirvelspön. På ekologiska torkade frukter. På gamla jordbruksmaskiner. På senaste nytt inom slåttermaskiner. Tröskor. Nya jordbrukarkläder. De senaste laktosfria mjölkdrycksprodukterna.


Jag har klappat gigantiska finska hästar med lurviga hovar. Blivit småkär i de lurviga, långhåriga korna (vill ta hem och krama!) som fanns till påseende. Blivit slickad på handen av små kalvar. Sett enorma tjurar som nog med lätthet skulle ha promenerat igenom de fanerskivor som omgav dem.


Ooo:at och åååå:at åt alla små söta griskultingar och lammungar som fanns på området. Varit frestad att gå in i Atrias tält och fråga efter någonting vegetaaaariskt bara för att låtsas vara lustig:P

Efter allt detta har jag företagit mig en superb löprunda på mjuka stigar i Öjan och sedan korkat en vinflaska den lediga lördagen till ära. Sitter här lite smålullig och smuttar på det tredje smitfulla glaset. Eventuella stavfel bjuder jag på! Trevlig helg!