måndag 31 augusti 2009

Goda grannar

Min lillebror hade skrivit ett inlägg och bland annat berättat om någon störande granne i huset han nyss har flyttat till. Lillebror, nyss utflugen hemifrån och för första gången stationerad i ett hyreshus. Bor i en lägenhet som just nu är "hemma". Oj, vad du kommer att få uppleva fenomenet grannar ännu.

Nu är jag inte så värst lastgammal själv, 25 för att vara exakt. Ändå har jag hunnit med att bo i många lägenheter, både ensam och kompis-sambo och med okända människor i olika städer och mer eller mindre centralt/i ödemarken. Jag har upplevt både fördelarna och nackdelarna med att bo på hyra.

Fördelarna är att man inte behöver oroa sig för vattenskador, värmepannor, trasiga fönster, dörrar och annat praktiskt. Går någonting sönder eller slutar att fungera som det ska har man ett telefonnummer att ringa. Man har sitt eget hem som man får inreda och forma som man vill, men huvudansvaret ligger på någon annan. Ingen sotare behöver tillkallas. Ingen sophantering annat än att gå ner med påsen i soprummet. Börjar taket läcka är det inte jag som måste punga ut med tusentals euro jag inte har.

Nackdelarna är att du inte har någon som helst möjlighet att påverka vem du kommer att dela hyreshuset med. Du kan möta fyllon i trapphuset. Du kan tvingas lyssna på reggae halv tre på natten. Du kan ha en sällskapssjuk hund vägg i vägg. Har grannen fest är du oberoende av om du vill eller inte bjuden. I alla fall är basdånet ditt lika mycket som deras.

Kanske hör det till att det ska bo minst ett freak i varje trappuppgång? Jag har hunnit bo på många olika adresser i Vasa och Åbo, och upplevt många olika slags grannar. Vissa har jag förträngt, vissa har jag glömt av misstag, och vissa kommer jag ihåg mer än väl.

Knarkaren på samma våning hade jag då jag bodde i min första boxbostad i Vasa. Han bodde några dörrar bort på samma plan och tog sig då och då in med gaffel och kniv (VOAS låssystem var inte så inbrottssäkra) till grannlägenheterna för att hämta datorer och annan elektronik när han hade slut på pengar. Så länge jag bodde där var han dock aldrig in till oss.

Crazy lady with kids huserade på våningen ovanpå i en annan lägenhet. Jag såg henne aldrig, men jag tänkte mig någonting i stil med Cruella DeVille. En kvinna - med små barn - som verkade ha någonting löst mellan öronen. Med sprucken röst gormade hon de våldsammaste svordomsfraser åt sina barn alla tider på dygnet. Nästan dagligen hördes hjärtskärande gråt blandat med svordomar, föremål som kastades i golvet och otäcka smällar. Nattetid samma sak, och ibland var de ute i trapphuset och härjade. Så här i efterhand borde man självklart ha kontaktat socialen eller polisen, men då satt man mest och skakade på huvudet.

Gubbfan på våningen under. Annars var det en jättetrevlig liten etta i ett fint, gult hus. Min första etta, faktiskt. Med fusk-parkettgolv och breda fönsterkarmar. Pyttekokvrå med en liten arbetsbänk i trä. Men gubben som bodde mitt under mig... Utgav sig för att vara "husvärd" eller något i den stilen, vilket senare visade sig vara lögn, han var en vanlig hyresgäst som oss andra. Petade in arga lappar i brevinkastet för att jag tappat upp ett (1) glas vatten nattetid, och ställde till världens kalabalik för att jag spolade på toaletten efter klockan 22. Grädden på moset var att han bankade på dörren och skrek SAATANAN LUMPUT när jag hade två kompisar över på ett mycket stillsamt glas vin en kväll. Jag ägde ingen stereo, så det var ingen ljudvolym att tala om.

Ingen granne, men likväl en otäck person råkade jag ut för när jag bodde nära järnvägsstationen i Vasa. Det var en mörk kväll, och jag famlade in i hissen i det mörka trapphuset på väg hem. Det jag märkte direkt var att det stank apa i hela huset. När jag klev ur hissen och tände belysningen möttes jag av en nerpissad, nerskiten och nerspydd typ som låg barfota på mage utanför min lägenhet. Gissa om jag hoppade högt? Ringde polisen som fick sköta om resten.

I Åbo som boende på markplan fick jag vakna till ljudet av afrikanska utbytesstuderande som bankade på mitt sovrumsfönster mitt i natten. De hade inte ens låst ut sig, utan skulle hälsa på sin kusin som bodde på andra våningen. Lite olika slags fönsterbankare fick vi uppleva, jag och mina sambon. Det var mest frustrerande, men lite obehagligt när man var ensam hemma.

Vad jag vill komma fram till är att det finns många olika slags grannar. Är man som jag från landet är man van att få vara ifred. Man hör ingenting från sina grannar, annat än dagtid om de råkar vara ute på tomten. Grannarna är dem man hälsar på med höjd hand när man kör iväg från gårdsplanen, och som man kan stöta på vid postlådan nere vid vägen.

Grannar i ett hyreshus är en helt annan sak. Det bästa man kan göra är att försöka sköta sig själv och vara så tolerant som möjligt. Bor man många i ett hus måste det få höras lite ibland. Hälsa på alla man möter i trappan. Ha överseende med att folk har fest då och då, och att det är lite mera liv i huset på fredags- och lördagskvällar. Och investera i ett par öronproppar.

2 kommentarer:

  1. Ojojoj va ja börja skratt tå ja läst om gubbfan i vasa som kalla oss fö saatanan lumput!!! :) Vi som had så trevlian kväld tå! Nå kanstzi vi provosera an liiti, men bara liiti... ;)

    SvaraRadera
  2. Lumppu kuna an vara sjölv! Men ja tyckt int alls att vi provocera an, he va han som stört vår kväldi - int tvärtom. Om int man får ha två kaveri på besök en kväld så veit ja int va man får... Vi hadd ju int precis na röjas på gång...:-S

    SvaraRadera