Igår hade jag en efterlängtad ledig dag. Bara en, naturligtvis, för de där tvådagarsledigheterna är inte så frekvent återkommande som man skulle önska. Jag har varit trött flera dagar i sträck nu, käns som om det har varit en extra tuff vecka. Dels hettan, dels faktumet att jag bara hade en ledig dag senaste vecka, att vi hade besök från Sverige som man gärna åker iväg och hälsar på till olika villor och som gör att man blir om möjligt ännu tröttare av.
Till råga på allt hade jag saunavuoro på tisdagen, och spenderade alltså dagen i bastun. Efter att ha badat alla som badas skulle, skurade jag bastun, sköljde av mig och bytte till egna kläder klockan tre. Därefter åkte jag raka spåret till massören. Med ryggen som känns som en tickade bomb. Korsryggen brukar vara värst, men efter denna sommar med tunga lyft och icke-ergonomiska arbetsställningar har hela ryggen blivit ett enda ihopdraget paket. Skulderbladen värker och axlarna stramar, och de senaste veckorna har jag börjat bita ihop käkarna så hårt att de ömmar.
Efter en dryg timmes hård massage stapplade jag till bilen och åkte hem. Kändes helt okej att lägga mig i sjön vid villan en stund efter en sådan dag. Kyla ner både kroppen och själen. Jag var trött som en trasa hela kvällen, och inte blev det bättre framåt natten, som det heter i visan. Axlar och skuldror värkte, både på grund av sitt tillstånd och på grund av massagen. Kändes som att sova på ett stort blåmärke. Klockan 04 var jag tvungen att gå upp en stund för att axlarna värkte så. Suck...
På torsdagen avnjöt jag en ledig dag. Som tur hade bästa L ledigt samtidigt, och vi styrde ut till Sundmun-playan tillsammans. Herreguuuud så skönt. Vi låg på stranden på varsin filt och grävde ner tårna i sanden. Simmade. Satt på uteserveringen i bikini och låtsades vara vid någon medelhavsstrand.
På fredag återvände jag till jobbet. Hade sovit dåligt, men kände att jag nog var redo för en arbetsputki på några dagar igen. Då visade det sig att det hade blivit sjukskrivningar och jag fick överta någon annans saunavuoro. Bastu. Igen. Den här dagen var om möjligt ännu mera krävande, och jag och bastukompanjon V badade och tvättade för att vad tygen höll, och ändå gick det jämnt ut med tiden. Knappt ens det. Klockan tre skurade jag ensam båda bastuna medan V skötte den sista badaren. Gissa om jag var mör?
Som tur åkte min bror ut till mommos villa i Socklot och jag fick bara hoppa på när jag kom hem. Drack litervis med vatten och stannade på glass på vägen. När vi kom fram fick vi kaffe ur söta, blåblommiga mormorskoppar på en solig terass. Men jag hoppade i sjön det första jag gjorde. Inte fråga om annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar