måndag 30 september 2013

Allvetande expert till er tjänst

Sprang på en artikel i Meidän Perhe (av alla tidningar...) på Facebook idag. Frågan man ställde sig var a) huruvida barn måste smaka på mat om de inte vill och b) om alla barn måste lära sig skida. Nu ska barnexpert M. Kronqvist igen komma med åsikter i denna fråga. Jag anser att JA, man måste smaka på all mat. Önskar själv att jag inte hade varit så kranttu som liten, för jag är fortfarande picky med vad jag äter, även om jag verkligen försöker att inte vara inskränkt och vägra vissa maträtter. Jag har jättesvårt med till exempel vitlök och getost, jag tycker att det är förjävla vidrigt. Men jag skäms när vuxna människor petar i maten och alltid beställer biff med franska och ketchup på restaurang för att man inte fått lära sig annat. Så jo, inget barn dör väl av att smaka på all mat? Om man på något sätt kan underlätta för barnet genom att ge det en vid skala smaker att vänja sig vid och tycka om - jag menar, då måste det ju vara bra?

Och så till följande frågeställning - den där om huruvida man måste lära sig skida. Herremintid en så dum fråga. DET ÄR SJÄLVKLART ATT MAN SKA LÄRA SIG SKIDA. Det är världens bästa motorik- och koordinations- och balansträning, men det är en bisak. Vid skidåkning lär man sig först och främst att koordinera höger arm och vänster ben samtidigt, och tvärtemot, så kallade korsvisa rörelsemönster. Detta stimulerar samarbetet mellan höger och vänster hjärnhalva - jätteviktigt för barn som håller på lär sig saker! Skidåkning är bra mycket viktigare för inlärningen är pedagogiska spel på iPad, så mycket kan jag säga. Dessutom hör det för fan till allmänbildningen att man ska kunna skida.

Och jo, jag vet. Jag är barnfri och bör ge fan i att komma med bajsnödiga råd, jag vet. Men när jag har så hemskt svårt att hålla käften.

Här hittar ni förresten artikeln. Eller gallupen, kanske man ska säga.

Ab Lustigheter oy

Skrattade högt åt den här bilden. Betyder det att jag på något sätt är enkel?

söndag 29 september 2013

Sloth mode

Hej. Idag har jag sovit bort nästan hela söndagen. Kanske lika bra det. Inte att sova bort dagen förstås, det var ju lite segt. Men att faktiskt sova lite helgen till ära. Vanligtvis brukar vi ju sitta uppe och lorva hela lördagen och inpå söndagsmorgonen, och sedan får jag ju aldrig någon sömn sånär som på ett par futtiga timmar. På söndag kväll brukar jag därmed vara ganska mör bakom pannbenet och undra vart den här helgen riktigt for, och vad den där grejen med "veckovila" är för någonting. Helgerna är rätt unga när man lever rock'n'rolliv. Men sjukt roliga!

Igår blev det ingen utgång och ingenting. Sent om sider, efter velande fram och tillbaka travade jag till Halkokari, satt en liten stund i soffan och pratade dumheter innan jag gick hem och stöp i soffan och somnade tidigt. Den tidiga kvällen till trots har jag alltså sovit lääänge. Så länge att jag i princip fick koffeinbrist för att morgonkaffet aldrig verkade bli av. Fick se till att tappa upp en megamugg och hälla den i huvudet så fort som möjligt för att inte få bestående men.

Nå, en helg av vila, sömn och eftertanke är kanske inte att underskatta?

lördag 28 september 2013

Bebis

Idag har jag hälsat på min fina vän S med familj. Till familjen hör numera också den här fjuniga, mjuka, gäspande och gnyende lilla typen. Med karakteristiska små veck i de pyttiga öronen, med pigga och ibland lite olyckliga ögon och med alldeles lena, oförstörda fotsulor som inte ännu har testat att gå.

Jättesöt var hon, lillflickan. Sen fick jag också en kompis i storasystern som gärna kröp upp i famnen och frågade sjutusen frågor i minuten. Lustigt när barnen når en sådan ålder då man faktiskt kan börja förklara saker åt dem och de förstår vad man säger. Slås dock av hur svårt det är att förklara saker på ett vettigt sätt.

Lilla V frågade bland annat vad man gör när det är älgjakt, och när jag försökte berätta vad det går ut på blev det så spännande att underläppen nästan darrade. Ändå frågade hon mera. Fler och fler djur blandades med i diskussionen, igelkottar och antiloper och lodjur och elefanter. Ojoj.

Lutar åt en synnerligen stillsam afton ikväll. Och jag som är så uppspelt, var ska jag göra av all min energi? Tipiskt.

tisdag 24 september 2013

Biddy

Då börjar veckans andra dag vara all. Som en värdig avslutning på en bra dag snörde jag på mig pjucksen och drog och sprang en länk. För första gången i höst fick jag ta fingervantar på mig, och det kan väl räknas som något slags avslut på ett kapitel och början på ett nytt. Liksom att jag nu i två dagars tid har iklätt mig ballerinor på jobbet, istället för att som brukligt traska iväg i sandaler och bara tår på morgonen. Vemodigt är vad det är. Jag gillar ju inte att ha kläder och skor på mig!

Löprundan var av det magnifika slaget än en gång. Hoppas det blir en lång, snöfri höst innan vi får vinter. De där långa, mörka, friska kvällarna är så oslagbara att springa på. Bara jag, hörlurarna och gatlyktornas sken. Och ett rytmiskt tapp-tapp-tapp från skorna.

I övrigt har jag hittat ett viktigt konto att följa på Instagram. Detta är igelkotten Biddy (biddythehedgehog) som uppdaterar rätt frekvent från alla spännande platser han reser runt till. Ljuvlig liten typ.

måndag 23 september 2013

Smygsovaren

Varför kan man inte bara erkänna att man sover om så är fallet när folk ringer? I mitt fall är svaret: för att jag inte ens märker det. Idag la jag mig på soffan direkt efter jobbet för en liten tupplur. En stund senare ringer min goda vän S, och jag svarar, pratar några meningar, är inte riktigt säker på vad jag säger - och så börjar jag vakna. Så är det alltid när telefonen ringer och jag sover. Jag svarar med överdrivet hurtig röst, tror själv att jag var alldeles vaken, men inser efter kanske tjugo sekunder att jag i själva verket sov när samtalet inleddes.

Så om jag sa något konstigt i samtalets början ber jag om ursäkt. Jag sov.

Fast det var bra att jag fick just det samtalet just då. Inte bara för att det är trevligt att tala med S, utan också för att tuppluren blev just en snabb tupplur och inte flera timmars REM-sömn som betyder att man vaknar om möjligt ännu segare än från början.

Bytte om, hoppade på cykeln, trampade till gymmet. Ikväll var första gången i höst det var lite kyligt i luften. Hittills har det i princip varit shortsföre. Lite vemodigt att känna hur det nöp lite i öronen av den kalla luften. Men så är det ju snart oktober också.

Och det var den höstmåndagen.


söndag 22 september 2013

Ingen angst här

Den här helgen har varit lugn och stillsam. I lördags gick jag en vända på stan och hittade kläder i varje hörn. På kanske en dryg timme hade jag famnen full av prasslande kassar, och då hade jag knappt ens ansträngt mig. Men jag brukar göra så att jag passar på smider medan järnet glöder. Råkar jag hitta, säg, fyra klänningar i en butik som jag gillar - då köper jag alla fyra. Alltid behöver man ju kläder. Hur ofta är man till exempel på väg någonstans, ställer sig framför garderoben, sliter sitt hår och gormar "Jag har alldeles för mycket kläder!". Nej, jag menar det. Och andra gånger går man på stan sjutton gånger och hittar inte en enda liten strumpa som skulle passa. Så i längden jämnar det där ut sig.

Nåja. Mot kvällen drog vi till Jakobstad på födelsedagskaffe, varken mer eller mindre. Pratade bort någon timme, bytte adress och snarvlade lite till i en annan lägenhet. Sedan gasen i botten hem och faktiskt i säng i rimlig tid. När skulle det ha skett på en lördag sist?

Idag har jag haft lite speciellt program. Fick nämligen besök av en före detta klasskompis från tiden på PF i Vasa. Orsaken var denna klasskompis' gradu, i vilken jag fick fungera som intervjuobjekt. Det var ju riktigt intressant och trevligt att sitta i soffan, smutta kaffe och svara på frågor. Lite svårt att komma ihåg en del saker, andra var glasklara som om de hade hänt igår. Lustigt, det där.

En sväng till Öjan ikväll blev det också. Plöjde igenom några ÖT:n, fick kaffe och sådär. Det vanliga. Hade dessutom fått följa med min storebror sjömannen på sjön eftersom han just då fick en keikka. Men kände mig inte riktigt taggad just ikväll. Men jag ska nog komma med någon gång här snart. Man får nämligen ta med sig en gäst ut med bogserbåten om man vill och det är någon lämplig körning. Kan ju vara intressant.

Och så blev den en kvällslöprunda också. Lätt och ledigt gick det i den kyliga och friska septemberluften. Tack för det, kroppen! Tack för att du är frisk och stark och pigg, och för att du lyder mig och fungerar så bra. Du gör inte ont någonstans och du orkar och vill och kan ganska mycket. Borde kanske tänka oftare på det?

Ja, jag vet inte. Känns som om huvudet är lite tomt ikväll. Fast den här helgen har bjudit på mera avslappning och vila och sömn är det brukar bli. Bra så, det är en utvilad och harmonisk flicka som påbörjar en ny jobbvecka imorgon. Ingen söndagsångest här. 

fredag 20 september 2013

Här kunde jag infoga en överanvänd rubrik

Åtminstone två av mina favoritbloggar bär idag rubriken "Fredag", så jag kanske ska hålla mig ifrån just det. Men icke desto mindre är det ju det det är. Fredag. Jag har jobbat, tränat, ätit blomkålssoppa, haft kaffebesök och städat. Torkade just golven och satte mig därefter i soffan och slängde upp fötterna på soffbordet. Det, mina vänner, det är helgkänsla.

Imorgon är det sovmorgon, och så ska vi se vart den här helgen leder oss. Gärna skulle jag se att den ledde mig till Ikea och en ny bokhylla, tv-bänk, soffbord och badrumsskåp. Det kommer den dock inte att göra den här gången. Jag kanske helt enkelt får nöja mig med det vanliga. Lite vila, lite mysa, lite socialisera, lite njuta. Jag är ganska nöjd med det.

torsdag 19 september 2013

Pepp, pepp

Den senaste veckan har jag varit på något vis överpeppad och vill absolut inte gå och lägga mig på kvällarna. Där efter elva är jag pigg och glad och energisk och skulle vilja göra roliga saker. Har lagt mig på småtimmarna hela veckan, bara för att jag inte har känt för att lägga mig.

För någon vecka sedan var jag i zombietillstånd, så denna nya fas är mycket välkommen. Skönt att vara lite mera levande igen. En delorsak kan vara att jag har trissat upp kaffekonsumtionen till ganska imponerande höjder nu igen. Hade dragit ner på kaffet delvis omedvetet (smakade inte, helt enkelt) en tid, men nu smakar det som aldrig förr. Den där första muggen på niokaffet - ah! Nästan så att man ser en liten, tjock, naken ängel spela en fanfar på sin gyllene trumpet ovanför mitt huvud just då.

Om ni vill veta vad jag har gjort idag så kan jag meddela att det är same old, same old. Jobbat, tränat, ätit, surfat. Så sjukt läckert före när jag cyklade hem från gymmet ikväll. Varmt som en sommarkväll med mörkt och mysigt. Mmm. Och nu sitter jag alltså här och är pigg och energisk och har inget intresse för något så trivialt som att sova. Bah!

Det som var sorgligt idag var att vår vän Åke Blomqvist har avlidit. Ingen mera discodans för hans del. Nästa gång vi träffas med flickorna måste vi nog ta och spela upp vårt favoritklipp på Youtube som vi alltid fastnar framför vid våra vinprovningar. Och så ska vi dansa lite för att hedra hans minne. RIP, Åke.

onsdag 18 september 2013

Är jag hundra år?

Idag efter gymmet susade jag på min gröna stålkamel till Halpahalli för att hämta någonting snabbt att äta. Jag tänkte mig någonting vanligt, typ en fisksnutt eller ett kycklinglår eller något i den stilen, för sån snabbmat gillar jag.

Förresten, apropå Halppis. Vad fan har hänt med den där rösten som hojtar ut erbjudanden i butiken? Den låter inte som förr. Den svenska slingan i alla fall. Nu är det någon märklig brud som bryter på finska och samtidigt uttalar orden på rikssvenska. Varför det? Det låter ju inte klokt. Det heter inte "vÄÄlkommen på uppSCHÖÖP", i herrans namn.

Nå, jag klev runt i butiken och fick plötsligt någon slags märklig idé. Iden löd BLOMKÅLSSOPPA. Hur får man en sådan tanke bakom pannbenet egentligen. Jag brukar väl aldrig göra soppa heller? Särskilt inte blomkålssoppa. Men när jag får för mig någonting brukar det vara för sent att dra i handbromsen, så jag gick först till grönsaksavdelningen och slarvade med mig ett gigantiskt blomkålshuvud. Därefter till elektronikavdelningen för att köpa en - tattadadaa - stavmixer. Inte ens en sådan hade jag. Hoppas jag inte får för mig att laga någonting friterat någon gång, för då impulsshoppar jag väl en fritös helt plötsligt.

Och nu, mina damer och herrar, har jag framställt och inmundigat mitt livs första blomkålspurésoppa. Tammefan det märkligaste draget på länge. Soppan blev god (eventuellt en kilo vitpeppar för mycket), men jag lassade in den första skållheta skeden utan att tänka efter, så nu är jag helt sönderbränd på tungan. Typiskt.

tisdag 17 september 2013

Hamarin å stede, som sagt

Nåja, då var man en erfarenhet rikare. Närpes centrum sett - check! Fast någon djupare inblick fick jag förstås inte, skulle krävas lite närmare studier för att uppnå det. Nu palaverade vi lite med mina vasakollegor, drack kaffe och avslutade med en föreläsning via video från Göteborg. Föreläsningen handlade om ett screeningmaterial för orofaciala avvikelser och var riktigt intressant. Som vanligt med dessa rikssvenska föreläsare var det en fröjd att lyssna, det var en duktig och kunnig och skicklig talterapeut som berättade och förklarade. Med filmklipp som vi fick titta på för att få en konkret förankring i det vi pratade om. Så bra!

Närpes är nog ett kul plejs. Borde lära känna det bättre. Vi har pratat med flickorna om att man borde fara dit. Finns det månne något nattliv i Närpes? Vi är ju mest intresserade av sånt. Har på känn att det är då man lär känna ursprungsbefolkningen bäst. "Vinprovning" som vi brukar kalla det. Och bästa L vill allra helst fara till Domppin, har hon sagt.

Hitåt svänger man till Kåtnäs. Ifall någon undrade. Fast vem är jag att ifrågasätta en sådan sak som lustiga namn på ställen, när jag är uppvuxen i Öja. Där finns både Kåtö och Ejdsflagan (även kallad HIV-pottn). Samt ett trevligt ställe i skären som heter Majas Bullona.

På vägen hem blev det SPENNIZ. För bensinlampan började lysa redan när jag startade och precis hann köra om bensinstationen i Närpes. "Äh" tänkte jag. "Jag tankar på nästa ställe". Jodå, och det stället verkade ju ALDRIG DYKA UPP. Visaren bara sjönk och sjönk, och nu pekade den ganska rejält under minimi på bränslemätaren. Ingen bensinstation så långt ögat kunde nå. 

Jag reagerade på följande sätt: genom att tänka att jag måste köra FORT för att bränslet skulle räcka fram. Logiken i det? Alltså höll jag stadig överhastighet tills jag såg en liten bränslepump vid en liten diversehandel i närheten av Långåminne. Puh! Stannade till, hoppade ur, skruvade upp tanklocket, greppade pistolen. Som var täckt av spindelväv. Inget liv i den pumpen. Och den lilla butiken var nog igenbommad den också. Hade jag ju inte märkt i min desperation efter bensin. 

Höll tummarna hårt medan jag startade bilen och fortsatte min osäkra färd. Och till sist, en lång stund senare rullade jag in på den mest efterlängtade Abc-macken på år och dag. Och kunde äntligen tanka. Piuh! Så det gick vägen ändå. Spännande detta med att vara till Närpes, hörni.

måndag 16 september 2013

Hitche å hede, hamarin å stede

Imorgon ska jag på en jobbgrej till Närpes. Det kommer att bli enastående, för jag har ju aldrig riktigt varit där. Förutom någon paus på Tomaten när man har kört förbi. Undras hur man bör förbereda sig på bästa sätt inför detta besök? Bör man exempelvis iklä sig skåvaluuvon? Är man i körskick efter det så kallade "kaffet" som utlovas? Utifall "kaffe" är lika med hembränt där i trakten, och man förväntas fatta det. Serveras det tomater till fikat?

Ska bli förbannat spännande, detta. Jag räknar såklart med en smärre kulturchock.

söndag 15 september 2013

Kväll med flickorna

Sådan rolig kväll igår! Inledningen gick lite trögt, det var folktomt på Calle ganska länge, men sedan började det dyka upp folk, och fiilisen bara eskalerade tills jag plötsligt bländades av valomerkki och bara "WOOT?! Menar ni att jag måste gå HEM nu?!".

Tror att jag har sovit... två timmar sammanlagt inatt. Som vanligt, alltså. Och inte ens de var sammanhängande timmar. Trampade iväg till gymmet på ett pumppipass framåt eftermiddagen i alla fall. Måste erkänna att jag var lite kallsvettig och illamående under dagens träning, det måste jag faktiskt. Vin och mingel och sömnlöshet sätter sina spår. Men herregud, man måste ju få leva och ha roligt!

Sedan har jag klippt gräset, tvättat kläder, fixat mat och varit till Öja för att fixa en grej. Och ungefär dit räckte mina krafter idag. Jag är nu slut som artist. Adjö.

lördag 14 september 2013

Stackarn

Stackars min storebror. Allt ska han hamna ut för. Idag ringde jag och frågade om han kunde hjälpa mig med ett stockat rör i köket. Att diska ett grillgaller med about tre kilo marinad och fett på i diskhon var kanske inte det smartaste beslutet jag tagit den senaste tiden, kom jag på. Enough is enough, tyckte avloppet och sa stopp.

Snäll som han är kom han såklart till undsättning. Och fick den kanske äckligaste nakkin på länge. Att rensa ett rör under en diskho på flottrester och matslimsor är kanske inte det roligaste man kan lägga sin lördagskväll på. Men resultatet blev finemang, och vi stod båda förnöjt och tittade på den fina virveln som bildades i diskbaljan när vattnet med sällan skådad kraft till sist strömmade ner genom avloppet. Score!

Och medan jag ändå hade honom på gång så frågade jag med min snällaste röst (lillasysterkortet är alltid tacksamt att spela, det smälter vem som helst) om han kunde tänka sig att ta sig en titt på handsfatet i badrummet också. Och såklart kunde han det. "Det här vill du inte se" sa han när han var mitt inne i... sanerandet. Och det ville jag inte heller. Men jag gjorde visst det ändå. One word: YÄK.

Gjort är det i alla fall. Och nuuuuuuu - vinkväll med flickorna. Kan behövas efter detta.


Hah!

Jag håller på skrattar ihjäl mig åt den här bloggen, förövrigt. This is humor på grundsprååtsi (grundspråket) for you. Gå och läs!




Ikea?

Jomen, jo. Här har jag ju badrumsskåpet jag söker. Tillräckligt smalt, till och med. Och kanske det ändå är bäst att det har en dörr? Döljer fint alla dessa hårnålar och bomullstops och snoddar, kom jag på. Lättstädat blir det också. Sedan kan man ju beställa ett VÄGGORD att tejpa på. Skulle det inte sitta med ett CARPE DIEM där på skåpdörren? Höhöhö. Nånej. Men skåpet ser ju helt stiligt ut, oskojat. (På min nuvarande badrumsspegel står det "Ei oo peilin vika jos naama on vino", för övrigt)

Alltså. Nu måste jag bara fara till Ikea.

torsdag 12 september 2013

Nödvändigheter

Borde fixa en hylla på toaletten. Det har varit i tankarna ända sedan jag flyttade in, men så är det den där tummen som sitter så djupt, ni vet. Helt vanlig, vit hylla i kanske tre plan med plats för alla dessa pryttlar och burkar och tuber och prylar en kvinna har i sitt badrum. Och så ska den se snigg ut också, såklart. Spanar och spanar på Ikea, men de verkar inte leverera den här gången. Då återstår bara en sak: "Pappaaa..?".

måndag 9 september 2013

Eldprovet

Hösten är nog den bästa tiden att springa på. Sena höstkvällar drar man på sig löparkläderna, väljer en bra podcast, knyter skorna, trycker igång klockan och piper iväg ut i mörkret. Så sjukt mysigt. Och det går blixtsnabbt att springa i mörker. Antagligen en illusion, men en trevlig sådan. Kommer nyss hem från just en sådan runda. Så roligt att springa att ajaj.

Måndagen börjar vara all. Efter helgens bröllisstrapatser hade jag svårt att komma till ro igårkväll och låg och vred mig till långt in på småtimmarna. Kunde inte somna. Och var lite trött i ögat imorse. Måndagar har lite extra utmanande program på jobbet, och därför är det lite som ett eldprov. När man har fixat måndagen är resten av veckan piece of cake. Och det är just det jag har gjort.

Schäärlek

Håhå. Har tillbringat helgen i Uleåborg! På bröllop!

Och en sådan fin dag den var, lördagen. Hoppade i bilen och åkte upp igår på förmiddagen, kom fram på eftermiddagen, checkade in på hotellet, gick tillsammans med min kollega P iväg till bussen som tog oss till kyrka och till festplats och hela kalaset.

Nu har jag ju inte sådär särdeles stor bröllopsvana. I vår släkt och i min bekantskapskrets är vi inte riktigt... the marrying kind, om man säger så. Har faktiskt bara varit på ett traditionellt kyrkbröllop med påföljande fest i mitt liv. Och nu ljög jag, för jag var faktiskt på ett bröllis i tonåren med mitt dåvarande sällskap. Men på det bröllopet var det varken sprit eller dans, så det räknas inte. Inte ens slagsmål. Dessutom kände jag inte ens brudparet.

Hur som helst. Det var en fin tillställning. Personlig. Minnesvärd. På många sätt. Prästen svor i kyrkan. Utmarschen var Daft Punk på kyrkorgel. Brudvalsen spelades på gammaldags grammofon. Ute på gården bjöds det på eldshow. Och brudgummen bjöd de andra manliga gästerna på dansbattle medan vi andra stod i ring och klappade takten.

God mat, skumpan och vinet flödade och eftersom brudparet är musiker och musikentusiaster satsades det hårt på musik och dj och hela köret. Jag hade jättetrevligt. Hela kvällen. Trots att jag när jag anlände till bröllopet kände exakt en person på stället, kollegan P. I slutet av kvällen många flera. 

Var dessutom djärv och tog mina absolut vansinnigaste klackar på mig. Alldeles för höga för att man ska orka gå med dem någon längre stund. Men jag måste verkligen lära mig att gå i klackar på dylika tillställningar, har jag bestämt. Sandaler, ballerinor, flipflops i all ära. Ibland måste man få vara en fin dam också och inte ta the easy way out. Därför - klackar it was.

Dessutom dansade jag sönder min behå. Det är ju ett gott tecken på att det var en bra fest.

fredag 6 september 2013

Hästar

En grej till. Igårkväll somnade jag på soffan. Händer då och då. Ganska ofta på helgerna faktiskt EFTERSOM JAG ÄR SÅ HEMSKT BERUSAD. Nånej, men det är mer än en fredag jag har somnat på soffan och sovit till gryningen. Kanske för att jag är extra slapp på fredagar, bara rasar ihop i en liten hög efter veckans strapatser. Vaknar med nackspärr och förvirrat utseende.

Nåja. Jag somnade på soffan - världens skönaste och mjukaste soffa, därför är den också så förrädisk - igårkväll, vaknade klockan fem på morgonen mysigt nerbäddad iklädd min Onepiece. (Jag vet, universums sexuellaste plagg, alla trånar efter en brud i Onepiece. Men skit i det nu, vad jag har på mig är min ensak. Klär mig i senapskostym och hög hatt om det faller mig in). Lorvade till sängs. Först dock via muggen för att tvätta ansiktet och borsta tänderna. Det är en tvångstanke jag har. Måste borsta tänderna, även om det är typ en timme innan jag ska upp. Och måste tvätta ansiktet. Jag kan inte sova i smink, det är omöjligt.

När jag väl började sova i sängen istället för på soffan började jag också drömma. Det var som så att jag och en stor grupp människor befann oss på en jättelik anläggning med hästar. Och vi skulle få rida! Vi snackar hundratals människor och hundratals hästar. Sjukt fina hästar i lite westernstil, sådär brun-vitfläckiga och sådär. Så började de som jobbade på anläggningen att dela ut hästar. Du tar den och du tar den. Jag väntade. Och väntade. Och väntade.

Aldrig blev det min tur. Hela tiden fick folk hästar. Och jag bara väntade. Till sist började hästarna ta slut. Och jag hade fortfarande inte fått någon. Med gråten i halsen - tror till och med att jag fällde en tår - frågade jag en av de som arbetade där om jag inte skulle få någon häst. Jag snyftade att jag verkligen, verkligen ville rida. Men nej. Det blev aldrig min tur. Sedan vaknade jag och var uppriktigt ledsen en lång stund. För jag ville också ha en häst.

Vad är den här juttun med att jag drömmer om hästar hela tiden? Eller i alla fall återkommande? Jag vet inte.

Cliffhanger

H som i helg. Veckan har gått fort, och det var knappt så att jag hann blinka innan jag ställde mig iväg på fredagspumppi till gymmet. Alldeles varmt och skönt i luften var det, solen i ögonen som den värsta sommardag när jag cyklade iväg. Fredagsträning är bästa träningen. Sätter punkt för arbetsveckan på något sätt.

Sedan gillar jag ju söndagsträning också, för det är en sådan trevlig syssla på en ledig söndagseftermiddag. Och så gillar jag ju måndagsträningen, för den sparkar igång veckan så bra. Alla har sin charm. Tur är väl det.

Och! Imorgon är det en så spännande dag att jag knappt hålls i byxorna! Eller i klänningen, kanske man ska säga. Men mera om det senare. Woop!

onsdag 4 september 2013

Springhög

Körde iväg till Öja på studs efter jobbet. Skulle in med en klänning jag köpt till en sömmerska för att ta bort ett par axelband. Gillar inte axelband, helst kör jag tuböverdel så långt det går. Bikini utan axelband, klänningar utan axelband, sånt gillar jag. Jag är som MaxNoSleeves, fast mera MajaNoAxelbands.

När klänningen var fixad åkte jag tillbaka hem till stan, tog en effektiv runda i några butiker för att köpa lite grejer jag behövde, via posten och hämta en matta jag köpt, hem, fixa mat, slänga kläder i tvätten och hundra andra saker. Sedan var det bara att ladda med en stor mugg kaffe och sedan dra ut och springa.

Och nu, äntligen. Runner's high! Så sjukt roligt att springa! Det gick lätt, jag var pigg och stark och inspirerad. Sådär så man kunde trycka på lite i uppförsbackarna. Är det något jag gillar med hösten så är det den friska, klara, syrerika luften och de mörka kvällarna. Lungorna bara suger i sig hur mycket som helst, syret bara räcker till. Härligt.

Nya mattan satt som ett smäck, dessutom.

tisdag 3 september 2013

Spiderpig

Igår morse när jag sömdrucket klev in på muggen fick jag en plötslig överraskning. I hörnet på badrummet satt nämligen den största spindel jag sett i mitt liv. Nej, inte en sådan där liten prick med långa, trådfina ben. Den här spindeln var stor. En stor jävla spindelkropp, till storleken som ett femcents mynt, med åtta fläskiga, håriga ben som sträckte sig åt alla håll. Visste inte ens att det fanns sådana djur här i landet.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle få kål på skiten. Att mosa den kändes så jävla äckligt. Tänk splashet när man krossar den feta kroppen mot kaklet. Hyi yäk. Alltså tog jag till det som råkade finnas närmast. Hårspray. Sprayade cirka en deciliter spray på fanskapet. Den sprang undan tills... den... började... röra... sig... allt... mera... stelt. Ganska grymt av mig, om jag får säga det själv. Hårspraya ihjäl en stackars spajder.  Men fy helvete vad äcklig den var. Och då är jag inte ens särskilt rädd för spindlar.

Det sägs ju att det börjar regna om man dödar en spindel. Om det gäller i förhållande till spindelns storlek så torde det bli skyfall snart.

Ikväll har jag varit i Öjan. Blev bjuden på köttfärsbiff med kantarellsås. Pappa var så nöjd, eftersom vi satt och "åt av allt det naturen bjuder oss" i form av kantareller, svartvinbärsgelé och kött. Sedan upplyste min mor honom om att det för en gångs skull var köpt köttfärs och inte älgkött som det annars alltid är. "Nåja" sa pappa. "Nog kan det ju vara gott med något annat än älgkött också". Jag föreslog genast att jag skulle hämta en bandspelare för att pappa skulle kunna upprepa den sista meningen på band, men det ville han inte. Det har nog aldrig hänt förr att pappa skulle godkänna något annat kött än det han själv har jagat lös. Ja jävlar. Allt ska man få höra.


söndag 1 september 2013

Kalle Sprätt

Veneziadfirande igår. Själv var jag inte ut i skären överhuvudtaget, men njöt av det vackra vädret i bikini här hemma på gården. Ljuvligheter. Framåt kvällen samlades vi här hemma hos mig och drack lite vin och pratade viktigheter. Traskade ner på stan sent om sider, riktigt stämningsfullt i mörkret med tjutande raketer i fjärran.

Helkväll på Kaarle blev det. Ända in till valomerkki och sedan blev vi ännu utfösta av en portsare, för att vi inte kom oss för att gå ut någon gång. Sedan skulle någon ännu till grillen, så då gick vi dit en sväng. Till Grill 2000. Som i folkmun kallas kort och gott Partuusen.

Det tog åtta evigheter att få någon mat. Någon i gänget köpte en konstig lemonadburk. När vi sedan yrade ut på gatan igen kom grillens ordningsvakt utspingande med andan i halsen och burken i handen. "Kalle Sprätt jäi" sa han.

Tror klockan var fem innan jag äntligen kom hem efter alla dessa strapatser. Håhå, detta liv. Men roligt hade vi ju, annat kan man ju inte påstå.