tisdag 17 september 2013

Hamarin å stede, som sagt

Nåja, då var man en erfarenhet rikare. Närpes centrum sett - check! Fast någon djupare inblick fick jag förstås inte, skulle krävas lite närmare studier för att uppnå det. Nu palaverade vi lite med mina vasakollegor, drack kaffe och avslutade med en föreläsning via video från Göteborg. Föreläsningen handlade om ett screeningmaterial för orofaciala avvikelser och var riktigt intressant. Som vanligt med dessa rikssvenska föreläsare var det en fröjd att lyssna, det var en duktig och kunnig och skicklig talterapeut som berättade och förklarade. Med filmklipp som vi fick titta på för att få en konkret förankring i det vi pratade om. Så bra!

Närpes är nog ett kul plejs. Borde lära känna det bättre. Vi har pratat med flickorna om att man borde fara dit. Finns det månne något nattliv i Närpes? Vi är ju mest intresserade av sånt. Har på känn att det är då man lär känna ursprungsbefolkningen bäst. "Vinprovning" som vi brukar kalla det. Och bästa L vill allra helst fara till Domppin, har hon sagt.

Hitåt svänger man till Kåtnäs. Ifall någon undrade. Fast vem är jag att ifrågasätta en sådan sak som lustiga namn på ställen, när jag är uppvuxen i Öja. Där finns både Kåtö och Ejdsflagan (även kallad HIV-pottn). Samt ett trevligt ställe i skären som heter Majas Bullona.

På vägen hem blev det SPENNIZ. För bensinlampan började lysa redan när jag startade och precis hann köra om bensinstationen i Närpes. "Äh" tänkte jag. "Jag tankar på nästa ställe". Jodå, och det stället verkade ju ALDRIG DYKA UPP. Visaren bara sjönk och sjönk, och nu pekade den ganska rejält under minimi på bränslemätaren. Ingen bensinstation så långt ögat kunde nå. 

Jag reagerade på följande sätt: genom att tänka att jag måste köra FORT för att bränslet skulle räcka fram. Logiken i det? Alltså höll jag stadig överhastighet tills jag såg en liten bränslepump vid en liten diversehandel i närheten av Långåminne. Puh! Stannade till, hoppade ur, skruvade upp tanklocket, greppade pistolen. Som var täckt av spindelväv. Inget liv i den pumpen. Och den lilla butiken var nog igenbommad den också. Hade jag ju inte märkt i min desperation efter bensin. 

Höll tummarna hårt medan jag startade bilen och fortsatte min osäkra färd. Och till sist, en lång stund senare rullade jag in på den mest efterlängtade Abc-macken på år och dag. Och kunde äntligen tanka. Piuh! Så det gick vägen ändå. Spännande detta med att vara till Närpes, hörni.

5 kommentarer:

  1. Sjöng "spindelpumpens" pistol ens Imsevimse för dig, då du tog tag i den, om det en gång fanns spindelväv där och på tal om, att brännslet tar slut, så tänk, om du skulle anställa Handikappade Slavar till varje dylik bilfärd, som skulle skuffa bilen, om brännslet tar slut, för <Handikappslaveri, är hälsosamt, lagligt och -icke föroränande! Så, säger syrran ibland och kanske hon har rätt, dvs då man bör koncentrera sig på sin slavuppgift, hålls tankarna i övrigt i styr, så kanske, man borde föreslå till Riksdagen, att Personal inom tex. just Talterapin, skulle alltid borda ha Handikappade Slavar med sig på sina arbetsresor och om Slaven, ändå sedan varit super-duktig, skulle denne få all Talterapi bekostat av Staten för 10 år frammåt! No för att hållas i styr, läste jag för första gången i mitt liv om PECS-Metoden alldeles nyss, först via en blogg vid namn "Moln på himlen," som upprätthålls av en mamma till 3-årig Autist och sedan, från adressen www.papunet.net och funderade, att hur monne, kombinationen helt blind tex. Autist och PECS-metoden, skulle fungera ihop?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en orginell idé. Men jag skulle inte känna mig så bekväm med handikappade slavar tror jag. Och om jag får bensinstopp så är det ju mitt eget slarv:)

      Jag har fått utbildning i PECS-metoden och skulle säga att den nog inte fungerar så bra på synskadade. Det finns andra metoder som man använder med synskadade, t.ex. att teckna i handen så att den synskadade känner vad man tecknar. Fast nu jobbar jag ju inom hvc-världen där vi mest jobbar med ganska lindriga svårigheter. Specialsjukvården brukar ha hand om svårare handikapp som autism och multihandikapp och sånt.

      Radera
  2. Jag har också bekantat mig med Närpes de senaste åren. Förr vågade jag mig inte dit, eftersom jag förstod inte vad folket där sa. Men efter ett språkbad tack vare en av sönernas f.d. flickvänner därifrån har jag vidgat mina österbottniska vyer. Finns mycket trevligt folk i de trakterna. Deras lustiga ortsnamn till trots.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att det finns trevligt folk där :) Därför skulle det vara kul med en mera grundlig exkursion någon gång. Inbillar mig att jag förstår närpesiska utan problem, men kanske de närpeser jag har pratat med har rätat upp sitt tal lite när de diskuterar med en utböling? Vet inte så noga. Fin dialekt är det, hursomhelst.

      Radera
  3. Har varit i Närpes en gång i augusti 2008 i sammband med Scoutlägret Ös, som hölls där då. Närpesiskan, är ränarama "Hebreiskan," fastän man ju inte annors, har några problem med Österbåttens dialekter! Vist är det ju eget slarv, om brännslet tar slut!

    SvaraRadera