måndag 9 september 2013

Schäärlek

Håhå. Har tillbringat helgen i Uleåborg! På bröllop!

Och en sådan fin dag den var, lördagen. Hoppade i bilen och åkte upp igår på förmiddagen, kom fram på eftermiddagen, checkade in på hotellet, gick tillsammans med min kollega P iväg till bussen som tog oss till kyrka och till festplats och hela kalaset.

Nu har jag ju inte sådär särdeles stor bröllopsvana. I vår släkt och i min bekantskapskrets är vi inte riktigt... the marrying kind, om man säger så. Har faktiskt bara varit på ett traditionellt kyrkbröllop med påföljande fest i mitt liv. Och nu ljög jag, för jag var faktiskt på ett bröllis i tonåren med mitt dåvarande sällskap. Men på det bröllopet var det varken sprit eller dans, så det räknas inte. Inte ens slagsmål. Dessutom kände jag inte ens brudparet.

Hur som helst. Det var en fin tillställning. Personlig. Minnesvärd. På många sätt. Prästen svor i kyrkan. Utmarschen var Daft Punk på kyrkorgel. Brudvalsen spelades på gammaldags grammofon. Ute på gården bjöds det på eldshow. Och brudgummen bjöd de andra manliga gästerna på dansbattle medan vi andra stod i ring och klappade takten.

God mat, skumpan och vinet flödade och eftersom brudparet är musiker och musikentusiaster satsades det hårt på musik och dj och hela köret. Jag hade jättetrevligt. Hela kvällen. Trots att jag när jag anlände till bröllopet kände exakt en person på stället, kollegan P. I slutet av kvällen många flera. 

Var dessutom djärv och tog mina absolut vansinnigaste klackar på mig. Alldeles för höga för att man ska orka gå med dem någon längre stund. Men jag måste verkligen lära mig att gå i klackar på dylika tillställningar, har jag bestämt. Sandaler, ballerinor, flipflops i all ära. Ibland måste man få vara en fin dam också och inte ta the easy way out. Därför - klackar it was.

Dessutom dansade jag sönder min behå. Det är ju ett gott tecken på att det var en bra fest.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar