Igår morse när jag sömdrucket klev in på muggen fick jag en plötslig överraskning. I hörnet på badrummet satt nämligen den största spindel jag sett i mitt liv. Nej, inte en sådan där liten prick med långa, trådfina ben. Den här spindeln var stor. En stor jävla spindelkropp, till storleken som ett femcents mynt, med åtta fläskiga, håriga ben som sträckte sig åt alla håll. Visste inte ens att det fanns sådana djur här i landet.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle få kål på skiten. Att mosa den kändes så jävla äckligt. Tänk splashet när man krossar den feta kroppen mot kaklet. Hyi yäk. Alltså tog jag till det som råkade finnas närmast. Hårspray. Sprayade cirka en deciliter spray på fanskapet. Den sprang undan tills... den... började... röra... sig... allt... mera... stelt. Ganska grymt av mig, om jag får säga det själv. Hårspraya ihjäl en stackars spajder. Men fy helvete vad äcklig den var. Och då är jag inte ens särskilt rädd för spindlar.
Det sägs ju att det börjar regna om man dödar en spindel. Om det gäller i förhållande till spindelns storlek så torde det bli skyfall snart.
Ikväll har jag varit i Öjan. Blev bjuden på köttfärsbiff med kantarellsås. Pappa var så nöjd, eftersom vi satt och "åt av allt det naturen bjuder oss" i form av kantareller, svartvinbärsgelé och kött. Sedan upplyste min mor honom om att det för en gångs skull var köpt köttfärs och inte älgkött som det annars alltid är. "Nåja" sa pappa. "Nog kan det ju vara gott med något annat än älgkött också". Jag föreslog genast att jag skulle hämta en bandspelare för att pappa skulle kunna upprepa den sista meningen på band, men det ville han inte. Det har nog aldrig hänt förr att pappa skulle godkänna något annat kött än det han själv har jagat lös. Ja jävlar. Allt ska man få höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar