onsdag 3 oktober 2012

Vad lär vi oss av detta?

Gick och drog benen efter mig halva kvällen. Eller det var en överdrift gällande min aktivitet. Egentligen låg jag på soffan och gäspade nästan käken ur led. Var trött som ett as när jag kom hem från jobbet och var tvungen att ta en gubbvila på soffan. Under filt och allt, jag slocknade som ett ljus. Och var seg och förvirrad när jag vaknade en stund senare. Så trött att det svartnade för ögonen och jag måste hålla i dörrposter och diskbänkar med jämna mellanrum för att inte svimma.

Skulle inte riktigt ha haft lust med någon länk. Och nu var det inte för att jag var slö, utan för att jag på riktigt kände mig trött i kroppen. Var på väg att paja mig själv på huvudet och säga "Nämen lilla Maja, du är ju alldeles slut. Ta nu en kopp te, en varm dusch och gå och lägg dig tidigt istället". Men så tänkte jag att jag kan väl försöka i alla fall. Huvudet behövde den där löprundan. Drog på mig träningskläderna och tassade iväg i oktoberkvällen. Sakta, sakta till en början.

Och vet ni vad. Det var en sådan skön länk. Jag tog det lugnt, sprang i behagligt tempo på trevliga vägar. Blev riktigt förvånad, för jag hade nästan väntat mig en Jag-Tror-Jag-Dör-runda. Istället kändes det lätt och trevligt och uppiggande. Fick lite frisk luft i min dammiga hjärna, fick lite blod att cirkulera i den sega kroppen som med ens slutade att vara seg, fick lite fuktigt och svalt kvällssyre i lungorna.

Man får absolut skita i att springa om man är trött. Man ska lyssna på kroppen och allt det där. Men jag har liksom lärt mig att det är nästan de gångerna då det tar emot mest och då man på förhand känner sig slöast och minst på hugget som den där träningen biter bäst. Liksom att jag psykiskt behöver det bäst när det fysiskt känns som jobbigast. Just nu känns den där länken som det bästa beslutet på länge.

Ps. Jag tappade en viktskiva på smalbenet på gymmet nyligen så att det blev ett svullet blåmärke. Gör hiskligt ont när man glömmer bort det och stöter till någonting. Hur är det ens fysiskt möjligt?! Man kan ju inte tappa någonting på en lodrät yta. Om det ens skulle ha varit på tån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar